Meriter

1. Henrik von Delwig, f. 15 okt. 1620 i Livland, d. 7 jan. 1696 i Hamburg. Föräldrar: Wolter von Delwig och Anna Dorothea von Berdin. Volontär vid polska livgardet 1638—41, i holländsk militärtjänst 1641—46, i fransk 1646—omkr. 1653; överstelöjtnant vid Jacob Casimir De la Gardies reg. troligen från 1655; överste och kommendant i Dirschau 6 febr. 1657; chef för ett tyskt värvat infanterireg. i Skåne 4 sept. 1661; kommendant i Malmö 9 nov. 1664; generalmajor 5 mars 1669 (ej 1668); kommendant i Stade och överkommendant över fästningarna i hertigdömena Bremen och Verden 5 mars 1669; generallöjtnant 21 juli 1675; avsked ur svensk tjänst 11 april 1676; stadskommendant i Hamburg 16 febr. 1676; generallöjtnant i prinsens av Oranien tjänst aug. 1677; nederländsk guvernör i Deventer och Zwolle; tysk riksfriherre med vapenförbättring 14 juli 1690; åter stadskommendant i Hamburg 10 juni 1692. Ägde godsen Wiebendorf, Zahrendorf, Blucher och Timpken-berg i Mecklenburg.

G. 1) 1666 m. Catharina Wördenhoff från Hamburg, änka först efter överste I. Sander, sedan efter generalmajoren Johann Tellier; 2) m. Adelheid Friedrichs, som överlevde honom.

Biografi

D., som var i Stockholm i jan. och aug. 1654, förde befälet över Jacob Casimir De la Gardies Livländska regemente (en brigad starkt) under förläggningen i Preussen dec. 1655—jan. 1656, var i febr. 1656 med brigaden vid Marienburg men beordrades febr. 1657 att bege sig som kommendant till Dirschau med brigaden och var där i maj. Med densamma deltog han sedan i danska fälttåget, och vid erövringen av Frederiksodde 24 okt. s. å. utmärkte sig både J. C. De la Gardie och D.; den senare förde i andra stormkolonnen sitt regementes tyska fotfolk. Enligt överenskommelse 16 jan. 1658 skulle D. värva 200 man gemena till fot för att förstärka det under hans befäl alltjämt stående De la Gardieska reg. Även vid stormningsförsöket på Köpenhamn 1659 deltog D.

Som regementschef i Skåne blev D. genom förmedling av generalmajoren friherre Fabian von Fersen förlovad sommaren 1660 med Anna Maria Gyldenklou (d. 1676), dotter av den bekante presidenten Anders Gyldenklou. Fersen framhöll för D., att detta vore ett rikt och förmånligt parti. Då bröllop tillstundade och det redan lyst (Jakobs församlings i Stockholm vigselbok 1661 har felaktigt en vigselnotis för D.), uppkom emellertid en konflikt, varvid familjen Gyldenklou drog sig tillbaka. Man åberopade bl. a. en »skada i käften och halsen», som D. ådragit sig i fransk krigstjänst. D. väckte nu hösten 1661 process mot den tilltänkte svärfadern, varvid han inlämnade till rätten bl. a. noga specificerade och pedantiskt ordentliga räkenskapsuppgifter rörande alla sina utlägg för fästmön. Den 16 maj 1662 föll Svea hovrätts dom, innebärande att trolovningen mellan »översten såsom en rätt Delwich» och presidentens dotter efter lag befanns god och gill. Gyldenklou hade nämligen ifrågasatt, huruvida D. verkligen tillhörde den livländska adelsätten von D. och vore äkta född. Den uppbragte D. — vars uppgift, att hans far varit bror till fältherren Gustaf Horns moder, visserligen icke var fullt riktig — införskaffade talrika intyg av fränder, bl. a. bröderna Otto, Wolter, Johan Winrich och Berend Reinhold von D. samt riksrådet Wilhelm Taube, att D. vore Wolter von Delwigs äkta son. Ett K. brev av 18 dec. 1661 utverkades härom; däremot blev D. icke, såsom uppgivits, svensk adelsman. Mot Gyldenklou förde D. ytterligare två processer 1663 för »injuriens» skull. Äktenskapet med dottern blev tydligen aldrig fullföljt; hon äktade i stället Börje Olofsson Grönberg (se denne).

Efter sin långa tjänstgöring i Skåne sändes D. av regeringen till Stade, där han stod under befäl av Carl Gustaf Wrangel såväl i det fruktlösa krigsföretaget mot staden Bremen som under den följande tidens vakthållning på tysk mark. D. kom sålunda att med sitt värvade regemente deltaga i kriget 1675. Under sommarfälttåget i Brandenburg s. å. utgjorde det en brigad. Vid framryckningen gick D. 3 maj med 2,000 knektar mot Löckwitz, som kapitulerade. Jämte Wolmar Wrangel inryckte D. i Havelland men hade 25 maj förenat sig med C. Mardefelt i Neu Ruppin. Två dagar senare avtågade Wolmar Wrangel och D. för att utspana brandenburgarnas ställning. De stannade i Neustadt men fingo order från C. G. Wrangel att vända om och över Fehrbellin och Nauen gå mot Spandau. Slaget vid Fehrbellin 18 juni blev olyckligt för D.: hans regemente miste alla sina fanor och blev till större delen nedhugget. Medan regementet vid slutet av 1673 haft 1,295 menige, hade det i juli 1675 blott 120. Att en viktig kulle, Lindenberg, av svenskarna lämnades obesatt synes ha berott på D. Hans roll i slaget och ansvar för dess utgång kan eljest ej i alla hänseenden, klarläggas. I striderna i sept. och okt. s. å. tog D. också del, och i okt. låg han i Anklam och Stralsund. I febr. 1676 förenades resterna av D:s regemente med regementet Gotha. D., på vilken motgångarna naturligtvis inverkat, var redan i jan. 1676 i Hamburg, ehuru det formella avskedet ur svensk tjänst först kom i april s. å. Därmed försvinner D. ur svensk historia. Sina ansenliga mecklenburgska gods fick D. med första hustrun. I andra giftet efterlämnade han två döttrar.

Författare

Bengt Hildebrand.

Arkivuppgifter

Brev från D. finnas i Bremensia (vol. 59 a) och till C. G. Wrangel, M. Gr. De la Gardie, Bengt Horn m. fl. i Riksarkivet.

Källor och litteratur

Källor: Riksregistr., Biographica, Svea hovrätts libri causarum 113:4: 12, och 114:5:12, samt dess dom 7 nov. 1663 och ovan anförda källor, RA. — Allg. deutsche Biographie, 5 (1877); J. L. Carlbom, Karl X Gustaf. Från Weichseln till Bält 1657 (1910); Geneal. Handbuch der baltischen Ritter-schaften. Estland, 2 (1929), Nachträge, s. 13; S. Hedar, Enskilda arkiv under karolinska enväldet (1935); B. Schlegel & C. A. Klingspor, Den... ej å Riddarhuset introducerade sv. adelns ättar-taflor (1875); B. Steckzén, Krigs-kollegii ..historia, 1 (1930); N. Wimarson, Sveriges krig i Tyskland 1675— 1679,1-2 (1897, 1903); G. Wittrock, Karl XI :s förmyndares finanspolitik... 1661—1667 (HVS Skrifter, 15:3, 1914) och 1668—1672 (ibid., 19: 1, 1917).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Henrik Delwig, von, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/17444, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bengt Hildebrand.), hämtad 2024-04-26.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:17444
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Henrik Delwig, von, urn:sbl:17444, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bengt Hildebrand.), hämtad 2024-04-26.