Carl Axel Dellwik

Född:1829-06-23 – Stockholms stad, Stockholms län
Död:1897-07-29 – Brännkyrka församling, Stockholms län (i Charlottendal)

Metallurg, Bergsingenjör


Band 11 (1945), sida 66.

Meriter

1. Carl Axel Dellwik, f. 23 juni 1829 i Stockholm, d. 29 juli 1897 å Charlottendal, Brännkyrka (Sth.). Föräldrar: regementsläkaren vid K. flottan, livmedikus Carl Isak Dellwik och Malvina Adelaide Lindbom. Erhöll undervisning i S: ta Clara h. lärdomsskola i Stockholm till 8 april 1842; senare i Nya elementarskolan; studentex. i Uppsala 2 febr. 1847; informator hos Bergsskolans i Falun chef Joachim Åkerman och laborator hos denne till 6 nov. 1851; bergsex. och betyg till Bergskollegium från Consistorium academicum i Uppsala 15 sept. 1853; auskultant i Bergskollegium 13 okt. 1853; elev vid Falu bergsskola med stipendium från Bergskollegium 27 okt. 1853—-15 okt. 1855; bergsnotarie och ord. stipendiat i Jernkontoret 13 okt. 1855; på övermasmästarestaten förordnad som biträde till tf. direktören i Norra distriktet P. D. Malmqvist; förordnad till direktör på Jernkontorets metallurgiska stat 1858; utnämnd 15 okt. 1860, då han efter företagen utländsk resa d. å. bosatte sig å Bondsjö egendom i Säbrå sn nära Härnösand; föreståndare för den av Jernkontoret inrättade materialprovningsanstalten 1874—24 maj 1882; övertog 1882 densamma på egen risk och fortsatte härmed till 1896. D. representerade även den svenska materialprovningen vid åtskilliga kongresser i utlandet. RVO 1878.

G. 29 sept. 1860 i Stockholm m. Ebba Augusta Henrika Maria Collander, f. 18 dec. 1834 i Stockholm, d. 1 maj 1924 där, dotter av majoren Carl Claes Collander och Hedvig (Hedda) Sofia Lalér.

Biografi

D: s förordnande till direktör på Jernkontorets metallurgiska stat innefattade att gå bruksägare å de rätt talrika bruken utmed Bottniska viken tillhanda med råd och upplysningar, uppgörande av beskickningar och förslag till ny- och ombyggnader m. m. och var sålunda förenad med vidsträckta resor, som vanligen förrättades vintertid. Den 1874 inrättade materialprovningsanstalten förlades till Liljeholmen, vilket medförde D: s flyttning till Stockholm. Han lämnade denna verksamhet först då provningsanstalten överlämnades till Tekniska högskolan; den utvecklades sedermera till Statens provningsanstalt.

D. fick som föreståndare under tjugutvå år för vårt lands första materialprovningsanstalt ej blott vara med om att på allvar introducera hållfasthetsundersökningar m. m. såsom medel att bedöma olika materials egenskaper i avseende å praktisk användbarhet utan bidrog i hög grad att göra den fysiska materialprovningen allmän bland industriens både producenter och konsumenter, framför allt i fråga om järn och stål. Trots motstånd lyckades han förmå bruksägarna att utföra omfattande serier av hållfasthetsprov å sina produkter. Resultatet kom bl. a. till synes vid utställningar, där svenskt järn och stål i in- och utlandet uppvisades. Under en lång period såg man de Dellwikska provsedlarna som en viktig bilaga åtfölja de utställda föremålen. Mycket kända och observerade voro också de av grovt rundjärn slagna och i kallt tillstånd hårt tilldragna knutar, som vid provningsanstalten på D:s initiativ förfärdigades, och som på ett lättfattligt sätt åskådliggjorde det svenska järnets höga kvalitet. Dessa visades redan vid världsutställningen i Paris 1878.

D. blev ledamot uti den kommission för undersökning av de stora malmbergen i Lappland, som, föreslagen av länsstyrelsen i Norrbottens län i jan. 1874, av K. M: t i maj 1875 tillsattes och som även under s. å. kom till stånd. D. avgav för sin del ett omfattande och ingående betänkande och understödde ivrigt anläggandet av en järnväg mellan Luleå och Ofoten. Tidigare hade förslag gjorts och anläggningar t. o. m. påbörjats att utfrakta malm från Gällivare på vattenvägar samt även med renskjuts på vinterföre. D. uppgjorde i nämnda berättelse kalkyler över en järnvägs bärighet i ekonomiskt avseende, enligt den tidens förhållanden, och förutsatte därvid såväl malmexport som även import av koksbränsle för inhemsk järnförädling i Norrbotten. Han förutsatte även sammanbindning av de »bäriga» delarna av banan, Luleå—Gällivare och Kirunavaara— Ofoten, med den relativt improduktiva delen, Gällivare—Kirunavaara, för just denna koksfrakt samt för tillgodogörande i Sverige av norra Norges produkter, särskilt fisk. Detta förslag om anläggning av järnväg Luleå—Ofoten kom först många år senare till utförande.

De senare åren av sin levnad intresserade sig D. mycket för användning av den s. k. vattengasen för metallurgiska ändamål. Denna uppfanns vid slutet av 1870-talet och hade utvecklat sig till tvenne något olika framställningssätt, »Lowes» och »Strongs». Det var det senare, som D. förfäktade, och han höll därom ett föredrag inom ingenjörsföreningen i Stockholm under 1880. Det tog emellertid åtskilliga år, innan metoden hann fullkomnas därhän, att den vann erkännande. För dess exploaterande bildades först ett svenskt konsortium och sedermera ett stort bolag, Die europäische Wassergas Actiengesellschaft, med säte i Dortmund. Efter en del förbättringar, som vunnits ej minst genom D: s son Carls ingripande, kom framgången dock först efter D: s bortgång (jfr nedan 2). I Det internationella sällskapets för materialprovning kongress i Zürich 1895 deltog D., och det var på hans förslag, som beslut fattades att nästa kongress skulle hållas i Stockholm 1897. Han fick ej uppleva densamma. Ehuru tillkommen genom D:s personliga initiativ och utan föregående överläggning med några vederbörande fick denna, ehuru den första i Sverige, ett lysande förlopp och blev föregångare till den kongress, som året därpå samlades även i Stockholm, nämligen för Iron and Steel Institute of London.

D. var mycket intresserad av umgänge och meningsutbyte med liktänkande. Genom sitt blida och älskvärda väsen förvärvade han en stor vänkrets.

Författare

G.A. Granström. Carl Sahlin.



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Register öfver Jern-kontorets annaler, årg. 1817—1845, samt öfver Tidskrift för svenska bergshandteringen, årg. 1843—1845. Falun 1852. 2 bl., 240 s. — Berättelse till herrar fullmäktige i Jernkontoret, om bränntorfs beredning och användande vid Lesjöforss bruk (Jernkontorets annaler, Ny ser., Årg. 13, 1858, s. 1—27). — Berättelse till herrar fullmäktige i Jern-kontoret om de vid Lesjöforss bruk vidtagne anstalter för tillgodogörande af det från smälthärdar m. m. bortgående s. k. förlorade värmet (ibid., Ny ser., Årg. 13, 1858, s. 27—32). — Om rostade och orostade jernmalmers värmekapacitet (VA Öfversigt af förbandi., Årg. 16, 1859, s. 439—440). — Berättelse om en år 1862 företagen utrikes resa (Jernkontorets annaler, Ny ser., Årg. 18, 1863, s. 1—32). — Om de nyupptäckta jernmalmsfyndigheterna i norska Nordlanden (Ingeniörsfören :s förhandl., Årg. 10, 1875, s. 48—49). — Meddelande från Jernkontorets profnings-anstalt å Liljeholmen [ang. messings-prof från Skultuna] (ibid., Årg. 11, 1876, s. 153—155). — Om styrkan af rälsskarfvar (ibid., Årg. 11, 1876, s. 208; diskussionsinlägg). •— Huru ordna kondenseringen vid de för bergshandteringen begagnade Lundinska gasgenera-torerne för att deraf ej skall uppstå någon förorening af de vattendrag, vid hvilka verken äro belägna? (ibid., Årg. 11, 1876, s. 211; diskussionsinlägg). — Angående styrkan hos rälsskarfvar (ibid., Årg. 11, 1876, s. 225; diskussions- inlägg). — Om inhemsk rälsomvalsning (ibid., Årg. 11, 1876, s. 227—228; diskussionsinlägg). — Hvilka framsteg har puddlingsmetoden på senare tider gjort inom Sverige och hafva alla svenska tackjernssorter härför visat sig lämpliga? (ibid., Årg. 11, 1876, s. 247, 249—252; diskussionsinlägg). — Om bästa sättet för profning af axlar för jernvägsvagnar, äfvensom af jern- och stål-räler (ibid., Årg. 12, 1877, s. 231—234; diskussionsinlägg). — I hvilken riktning vore det förmånligast att den svenska jernhandteringen kunde erhålla utveckling? (ibid., Arg. 12, 1877, s. 250, 254—255; diskussionsinlägg). — Hvilka värden å tänjbarhet och absolut hållfasthet kunna anses önskvärda för materialer af jern och stål, använda till mekaniska och byggnadskonstruktioner? (ibid., Årg. 12, 1877, s. 262—263, 268; diskussionsinlägg). — Undersökning af malmfyndigheterna i Gellivare och Jukkasjärvi socknar af Norrbottens län. Öfvertryck af bil. D [och É] till chefens för Sveriges geologiska undersökning underdåniga berättelse. Sthm 1877. 4: o 33 s. (Särtr. ur Sveriges geol. undersökning, [Ser. C, Afhandl. och uppsatser, N:o 23/24], s. 110—141; en bil. tills, med A. Hasselbom). — Om profning af cement och andra byggnadsmaterialer (Ingeniörsfören:s förhandl., Årg. 13, 1878, s. 61; diskussionsinlägg). — Expériences de force et de traction sur des töles sué-doises produites par des procédés divers, faites aux frais du Comptoir des forges (Jernkontoret). Sthm 1878. 4: o 15 s., tab. I—XVI IL (Text anon.) — Kunna några lämpliga åtgärder förordas i ändamål att befordra användandet af inhemska brännmaterialer ? (Ingeniörsfören:s förhandl., Årg. 14, 1879, s. 291; diskussionsinlägg). — Hvilka fordringar kunna uppställas på ett godt cement? (ibid., Årg. 14, 1879, s. 306—309; diskussionsinlägg). — Om användande af vätekoloxid eller s. k. vattengas (Förhandl. vid de skand. naturforskarnes 12: e möte i Stockholm... 1880, tr. 1883, s. 350—359). — Hvilka fordringar kunna uppställas på godt portlandscement? (ibid., s. 381; diskussionsinlägg). — Några anmärkningar vid en af hr G. S. Dwight till Ingeniörs-föreningen ingifven uppsats med- rubrik: Om råa brännmaterialers försättande i gasform (Ingeniörsfören:s förhandl., Årg. 15, 1880, s. 147—150, 152—153; diskussionsinlägg). [Härtill:] Svar på lektor R. Åkermans anförande emot Strongska vattengasprocessen ... (ibid., s. 167—173) [samt:] Genmäle till herr Åkermans »gensvar» (ibid., s. 178—182). — Har någon ytterligare erfarenhet vunnits rörande tillverkning af gjutgods utaf jern och stål? (ibid., Årg. 15, 1880, s. 287—288; diskussionsinlägg). — Kunna några lämpliga åtgärder förordas i ändamål att befordra användandet af inhemska fossila brännmaterialer ? (ibid., Årg. 15, 1880, s. 304—305). ¦— Några ord om bränsle. Föredrag hållet vid Sällskapet Iduns sammankomst den 7 febr. 1880. Sthm 1880. 24 s. — Böra några större fördelar för vår jernhandtering kunna påräknas af den s. k. terrenoire-metoden för framställande af biåsfri götmetall ? (Jernkontorets annaler, Ny ser., Årg. 36, 1881, s. 96—97, 100—101; diskussionsinlägg). — [Förfaringssätt vid sträcknings-, kupnings- och kallböjningsprof å plåt] (ibid. Ny ser., Årg. 36, 1881, s. 152—154). — Om vattengas och glödljus. Norrk. 1884. 10 s. (Särtr. ur Ur dagens krönika, Årg. 4, 1884, s. 178—187). — Hvilken erfarenhet har vunnits vid användning af götmetall och puddelstål till axlar under vagnar å jern- och spårvägar (Ingeniörsfören:s förhandl., Årg. 22, 1887, s. 23—24; diskussionsinlägg). — Kunna de normalbestämmelser, beträffande hållfasthet, tänjbarhet m. m., som för skilda ändamål uppställts för utländska järnsorter, äfven anses lämpliga med hänsyn till svenska järnsorter? (Tekn. tidskr., Årg. 20, 1890, s. 233—234). — Om teorier för framställning af starkt gjuttackjärn. Föredrag .. . [med kritik af R. Åkerman, Starkt gjut-tackjärn, och svar af D.:] Starkt gjuttackjärn (ibid., Årg. 26, 1896, Afd. för kemi o. bergsvet., s. 71—74, 81—83, 102—103; även särtr. s. å. 4: o 3 s.). — Översatt: [J. Heussi], Lärobok i fysiken för skolor och gymnasier. Första kursen: Erfarenhetslära. Sthm 1848. XV, (1), 134 s. (Övers, anon.; under överinseende av P. A. Siljeström.)

Stipendiat- och tjänsteberättelser i Jernkontorets annaler 1857—82. — Artiklar i Nord. familjebok, 1—4, 1876—81 (sign. C. A. D.). — Medarb. i Vårt land; medred. av Svensk jern-tidning 1886.

Källor och litteratur

Källa: Nekrolog i Geol. fören:s i Stockholm förhandl. 1897.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Carl Axel Dellwik, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/17448, Svenskt biografiskt lexikon (art av G.A. Granström. Carl Sahlin.), hämtad 2019-12-13.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:17448
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Carl Axel Dellwik, urn:sbl:17448, Svenskt biografiskt lexikon (art av G.A. Granström. Carl Sahlin.), hämtad 2019-12-13.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se