Meriter

4. Christoffer Depken, den föregåendes son, d. i sept. 1682. Handelsman i Falun; bokhållare vid kopparvågen där mars 1651.

G. 2 jan. 1653 i Stockholm (Nik.) m. Christina Trotzig, dotter av borgaren i Falun Johan Trotzig och Kerstin Groth.

Biografi

D. ärvde efter sin fader 1634 en betydande förmögenhet, vilken dock länge synes ha till större delen förvaltats tillsammans med stärbhusets övriga egendom av D: s moder, Elisabeth Christof-fersdotter. I synnerhet var detta fallet med den vid Norshyttan bedrivna kopparhanteringen, som Elisabeth själv förestod till sin död 1654. Det föll sig därför naturligt för D. att ägna sig åt handelsmannens yrke, och han torde under 1650- och 1660-talen varit en av Faluns mest betydande köpmän. I huvudsak gällde affärerna naturligtvis koppar, som D. uppköpte mot främst spannmål. Härvidlag uppträdde han ofta som bergsmännens förlagsman, från 1647 även som sin moders och sina syskons, vilket 1661 gav upphov till en mångårig process mellan D. och de övriga bröderna. Sedan stärbhuset 10 maj 1663 nödgats att till kronan försälja fädernegården Noret till kungsgård och landshövdingeresidens för 20,000 dir kmt — i köpesumman synes dock den gamla kungsgården ha ingått — torde D. fått ytterligare möjligheter till vinstgivande affärsspekulationer. En god inblick i D: s affärer ge hans brev till den inflytelserike och förmögne räntmästaren Börje Olofsson Cronberg (se denne) 1649—69 i Kammararkivet. Under i varje fall dessa 20 år voro D. och Cronberg — vilken från 1664 tillsammans med myntmästaren Isak Kock hade dispositionsrätten till kronans del i Falu gruvas avkastning — kompanjoner i så mån, att Cronberg uppköpte, i regel från den jordägande adeln i Uppland, spannmål, vilken sedan fördes till Kopparberget och där av D. försåldes mot betalning i koppar. Kopparen försåldes i sin tur av Cronberg. För ändamålet innehade D. ett flertal kopparbodar i Falun och var även i övrigt Cronbergs representant därstädes. En stark ställning hade D. även därigenom, att han 1653 blev svärson till den vid mitten av 1600-talet främste borgaren i Falun, Johan Trotzig den rike, den ojämförligt störste delägare i koppargruvan, som någonsin funnits. Om D: s förmögenhet omkr. 1660 vittna de betydande penningsummor han då lånade kronan. En bevarad räkning i Kammararkivet från 1665 visar sålunda, att D. dittills fr. o. m. 1657 uppburit nära 60,000 dlr i kronoräntor, främst spannmål, allt som ersättning för lån till kronan. Kort före processen med bröderna 1661 hade D. även sökt upptaga ett silverbruk tillsammans med brodern Clas och en annan person, men företaget torde ha stannat vid blotta försöket.

Den privata köpenskapen var dock icke den viktigaste sidan av D: s gärning. Långt större intresse erbjuder hans verksamhet som bokhållare vid kopparvågen, en i äldre tid synnerligen viktig befattning, på vilken D. i mars 1651 erhöll stadens och bergslagets fullmakt. Sysslan synes han i praktiken ha uppehållit redan från 1647, av allt att döma som vikarie eller medhjälpare för den sjuklige vågbokhållaren Anund Jöransson Bergengren. I denna egenskap fick D. bl. a. för såväl kronans som bergsmännens räkning handha förmedlingen av koppar- och penningposter mellan Falun och Avesta vid de stora myntningarna i sistnämnda ort. Detta blev D:s olycka. Till sin hjälp härvid hade han nämligen under åren 1657—59 en tjänare vid namn Samuel Thomsson, vilken passade på tillfället att undansticka och till privat kopparhandel förbruka nära 35,000 dlr kmt av anförtrodda medel. D. blev ansvarig för underskottet, måste inlåta sig på osäkra affärer och blev nära nog konkursmässig. I Avesta vägrade man att inlösa de av D. utställda kopparsedlarna. Situationen utvecklade sig från våren 1667 raskt till en kris, som icke blott drabbade D. personligen utan berörde själva livsnerven i affärslivet kring Kopparberget. Härvid råkade D. bl. a. i skuld och tvist med den ovannämnde Isak Kocks son, Abraham Cronström, vilken 1665—68 var myntmästare i såväl Stockholm som Avesta och från 1666 tillika förestod gårmakeriet på sistnämnda ställe. Friherre Lorentz Creutz d. ä. och Börje Cronberg, vilka omkr. 1670 utträngde Cronström från gårmakeriet, kommo emellertid tillika med svågern, den rike Anthony Trotzig, till D: s hjälp. Creutz föreslog honom sålunda 1669 till en pension på 2,000 dir kmt, vilken skulle i 20 års tid utgå ur den s. k. avestapensionen, d. v. s. det arrende, som innehavarna av Avesta bruk betalade till brukets nominelle ägare, Bergslaget och Falu stad. Även Bergskollegium uppträdde bestämt på D:s sida med bl. a. motiveringen, att D. råkat i olycka utan egen förskyllan. Ett erbjudande från Cronberg, att D. skulle få omhänderta tobakshandeln på Kopparberget, avböjde denne dock tacksamt. Sitt förra välstånd hade D. för alltid förlorat, men trots allt fick han, om än från slutet av 1670-talet till följd av sjuklighet, blott till namnet behålla sin tjänst vid kopparvågen till sin död. Detta förhållande och det faktum, att D. även under 1670-talet fick röna bevis på Bergslagets förtroende — han var sålunda tillika med svågern Anthony Trotzig Bergslagets ombud vid Bergskollegii session 1673 — vittna om huru fast grundat hans anseende alltjämt var. — Om D: s söner Clas och Peter se släktöversikten.

Författare

Å. Kromnow.

Källor och litteratur

Källor: Svea hovrätts dom 1662 och liber causarum 112:2:7, Bergskoll. prot., Schultzes matrikel över bergsstatens tjänstemän, Biographica, allt i RA; Likvidationer nr 22mantals- och kontributionslängder över Falun, Börje Cronbergs saml.: ink. skriv, nr 22, KA; K.-G. Hildebrand, Falu stads historia, handskr. hos förf., Uppsala. — S:t Nikolai kyrkas i Stockholm vigselbok, utg. af F. U. Wrangel, 1, 1609—1650 (Handl. utg. genom Sv. autografsällsk., 1, 1894). — E. Hammarström, Äldre och nyare märkwärdigheter wid Stora Kopparberget, 2 (17891; E. Lvberar. Från Tärntor^et till Knnnarhpro-pt ("na. larnas hembygdsbok 1941).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Christoffer Depken, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/17472, Svenskt biografiskt lexikon (art av Å. Kromnow.), hämtad 2024-04-16.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:17472
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Christoffer Depken, urn:sbl:17472, Svenskt biografiskt lexikon (art av Å. Kromnow.), hämtad 2024-04-16.