Johann Conrad Dippel

Född:1673-08-11 – Tyskland (i Niederbeerbach vid Darmstadt)
Död:1734-04-24 – Tyskland (i Berleburg)

Läkare, Teolog


Band 11 (1945), sida 269.

Meriter

Dippel, Johann Conrad, f. 11 aug. 1673 i Niederbeerbach vid Darmstadt, d. 24 april 1734 i Berleburg. Föräldrar: kyrkoherden (Pfarrer) i Niederbeerbach, sedermera i Niederramstadt Johann Philipp Dippel och Anna Eleonora Munchmeyer. Elev vid Darmstadts Psedagogium; student i Giessen 9 maj 1691; beneficiarius i Giessener Stipendiatanstalt; magister 7 dec. 1693; informator i en ämbetsmannafamilj i Odenwald; studerade i Strassburg 1694—96; informator för lantgreven Ernst Ludwigs son Karl Wilhelm våren 1697—98; vistades i föräldrahemmet till faderns död (15 april 1704); danskt titulärt kansliråd 1707; med. doktor i Leyden 1711. D. vistades i Berlin 1704—07, i Holland 1707—14, i Altona 1714—19, som fånge på Hammershus (Bornholm) 1719—26, i Skåne och Stockholm juni 1726—mars 1728, i norra Tyskland 1728 samt i Berleburg 1729—34. — Ogift.

Biografi

D., som var en av förgrundsgestalterna inom 1700-talets radikala pietism, gjorde en viktig insats i den religiösa utvecklingen i Sverige och nådde under sin Sverigevistelse full mognad i sin religiösa åskådning. Han tillhörde en hessisk teologsläkt. D. blev student i Giessen vid en tid, då pietismen vunnit insteg där men förblev under studietiden ortodox och studerade mest filosofi. I Strassburg läste han både filosofi och teologi. Under informatorstiden i Darmstadt sökte D. göra akademisk karriär. Då den akademiska världen och hovkretsarna voro starkt pietistiskt influerade, började D. spela pietist både i predikningar och privatumgänge. Emellertid visade han redan nu sin karakteristiska oppositionslust mot gängse åskådningar och ordningar. Någon akademisk lärarplats erhöll han ej. Någon gång under 1697 inföll D:s omdebatterade »omvändelse». Gottfried Arnold, som 1697 kom till Giessen, förde D. till en verklig religiös övertygelse. Om Arnold var världsskygg och smått sentimental, framträdde D. däremot som den självmedvetne och halvt poserande sanningssägaren och kritikern. Under pseudonymen »Christianus Democritus» började han utgiva polemiska skrifter mot ortodoxien. Åren 1704—07 uppehöll sig D. i Berlin, där han fick anseende som kemist, uppträdde som läkare och fick förbindelser med hovkretsarna. Sedan D. i Holland några år utövat läkarpraktik och utgivit polemiska skrifter i religiösa och politiska frågor, kom han 1714 till Altona. Där umgicks han i ämbetsmannakretsar och brevväxlade med danske konungen Fredrik IV. Emellertid inlät, sig D. i politiska stamplingar; fängslades och dömdes 1719 till fängelse å Bornholm; hans skrifter skulle brännas. Han benådades först 8 juni 1726. D. måste för att återvända till Tyskland taga vägen över Skåne.

När D. över Simrishamn begivit sig till Ystad för att därifrån resa till Stralsund, måste han stanna för att få sitt pass ordnat. Han bjöds att i Kristianstad gästa köpmannen Johan Hoffmeister, som läst D: s skrifter och känt sympati för »den fromme men betryckte» fången. D. uppehöll sig där till nyåret 1727 till obeskrivlig glädje för radikalpietisterna i staden men till oro för de kyrkliga myndigheterna. Han anmodades nu av Fredrik I att komma till Stockholm eller sända skriftligt råd angående en konungens sjukdom. Av fruktan för riksdagens prästestånd valde D. det senare. Prästeståndet lyckades dock hos konungen utverka D: s förvisning ur landet, men på Riddarhuset väckte detta stor harm. Trots att Arvid Horn stödde prästerna, lyckades adeln få utvisningsordern upphävd. På uppmaningar av beundrare kom D. jan. 1727 till Stockholm och bodde hos den konservativa pietismens främste lekmannarepresentant kamreraren, sedermera kammarrådet Elias von Walcker. I sin livfulla men ensidiga skildring av Sverigefärden berättar D., att högre officerare och framstående politiker voro dagliga gäster där. Då D. hade stort anseende som läkare, fick han snart patienter av skilda samhällsklasser, i synnerhet som han ej tog betalt. Många togo dylika konsultationer till förevändning för att träffa D. Med flera pietistiska präster som E. Tolstadius, H. Schröder och A. Båld trädde D. i beröring. Eljest iakttog han med avsikt tillbakadragenhet och uttalade sig ogärna i teologiska spörsmål.

Det dröjde dock ej länge, förrän D. med sin frigjorda rationalistiska kristendomssyn kom i motsättning till den konservativa stockholmspietismen. För D. tedde sig dess schablonmässiga fromhetsövningar och asketiska livsföring som hyckleri och affekterat prål. Han ansåg, att dessa pietisters bedjande urartat till en formlig predikan med stundom rätt profant innehåll. Enligt D. kunde en rätt bön förrättas till och med vid en pipa tobak och krävde »keine Worte und äusseres Geschrei». Brytningen blev öppen, sedan D. i juli 1727 fullbordat sin skrift »Helle Glantz des Evangelii Jesu Christi etc». I denna skrift, uppställd med 152 frågor och riktad till prästeståndet, stadskonsistoriet samt en del tyska teologer, utvecklade D. sin s. k. realistiska försoningslära. Med skärpa vände han sig mot ortodoxiens försoningslära. Gud är enligt D. oföränderlig i sin kärlek och godhet och behöver ej, som ortodoxien menade, gottgöras eller försonas med den syndiga människan. Det är denna, som måste förändras genom en fortgående etisk omvandlingsprocess; för D. blir rättfärdiggörelsen identisk med helgelsen. Kristi lidande och död uppfattas som ett i moralistisk riktning sporrande föredöme. Gentemot ortodoxiens tal om Kristi strafflidande uppställer D. liksom pietismen över huvud gärna bilden av Kristus som själens läkare. I sin rationella kritik mot gängse försoningsuppfattning framstår D. som direkt föregångare till upplysningsteologien. Det djupaste motivet bakom D: s opposition var dock av praktiskt-religiös natur, en spontan reaktion mot ortodoxiens lega-listiska fromhet och den konservativa pietismens prestationsreligiositet. Därför ansågs D. på många håll som en själarnas befriare. Inom stockholmspietismen höll den äldre generationen med Schröder och von Walcker i spetsen fast vid den gamla försonings uppfattningen och såg snart i D. en farlig villoande. Det var särskilt hos Tolstadius och hans vänkrets, som D:s nya evangelium fann god jordmån; där voro lägre tjänstemän och studenter men även småborgare och tjänstefolk. Schröder hade sommaren 1727 författat ett betänkande mot D: s ovannämnda skrift. I nov. 1727 utgav D. ett kort genmäle på latin. Schröder svarade med en kort skrift, som sedan blev betydligt utvidgad. De radikala kretsarna sörjde för, att samtliga skrifter blevo översatta till svenska och sålda i avskrifter på gatorna i huvudstaden. Vid denna tid hade D. redan lämnat Stockholm. Innan riksdagen avslöts i aug. 1727, hade prästeståndet sökt få D. utvisad. Prästerna fruktade, att D., sedan riksdagen väl blivit upplöst, lätt skulle kunna sprida »sina bekanta svärmerier». Det lyckades ståndet att vinna borgare och bönder. Adeln hänsköt saken till regeringen. Därmed var frågan avgjord. Under olika förevändningar sökte D. få kvarstanna. Först i dec. 1727 reste han från huvudstaden, besökte vänner i Skåne och lämnade i mars 1728 Sverige för alltid. D. for till Köpenhamn, där han som berömd läkare fick amnesti. Efter att ha vistats på olika platser i norra Tyskland begav han sig 1729 till greve Casimir i Berleburg, där en skyddad hamn fanns för tidens alla kyrkokritiska flyktingar. Där sysslade D. mest med alkemi, tills han 1734 slutade sin oroliga levnad. D. var rikt begåvad och sällsynt vinnande men stridslysten och hänsynslöst satirisk. Som teologisk tänkare var han den främste av radikalpietismens gestalter både genom sin negativa kritik av härskande kyrklig åskådning och i egna försök att skapa ett sammanhängande teologiskt tankesystem. För utvecklingen i Sverige har han betytt mest som religiös personlighet. Han blev det samlande namn, som gav de spridda radikala pietisterna mod att öppet framträda och skana en fixerad radikal pietism.

Författare

Hilding Pleijel.



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Saml. skrifter: Eröffneter Weg zum Frieden mit Gott und allén Creaturen, durch die Publication aller bis hieher edirten Schrifften Christiani Democriti, nebst einer kurtzen allgemeinen Vorrede des Autoris. Amsterdam 1709. 4: o 4 bl., 1231 s. (Pseud.) [Ny uppl.] . ..durch die Publication der sämtlichen Schrifften Christiani Democriti... Bd 1—3. Berleburg 1747. 4: o 37 bl., 1266 s., 1 portr.-bl., 1 pl.-bl.; 1 bl., 1100 s., 1 pl.-bl.; 1 bl., 768 s., 15 bl. (Pseud.)

Särskilda arbeten: Av D:s till ett 70-tal uppgående teologiska, medicinska o. a. arbeten, av vilka så gott som samtliga återfinnas i ovannämnda uppl. av Eröffneter Weg 1747, kunna här nedan endast några få, berörande svenska och nordiska förhållanden, anföras. För övrigt hänvisas till F. W. Strieder, Grundlage zu einer hessischen Gelehrten und Schriftsteller Geschichte, Bd 3, 1783, s. 89—135.

Unpartheyische Gedancken, uber eines so genannten schwedischen Theo-logi [J. F. Mayers] kurtzen Bericht von Pietisten &c. nebst einer kurtzen Digression, von der Brutalität... des Religions-Zwangs. Entworffen durch Christ[i]anum Democritum. Laodicea [Berlin] 1706. 12: o 185 s. (Pseud.) [Av denna uppl. finnes varianttryck, dessutom:] Ny uppl. U. o. 1706. 4: o 68 s. (Pseud.) [Följdskrift enligt Strieder, o. a. a.:] J. A. Goebel, Der sich selbst als einen formalen Kätzer und Ehrendieb prostituirende Dippel. 1707. — Christiani Democriti eröffnete Muhtmassungen und merckwiirdige Gedancken iiber Herrn Jacobs von Melle . . . Commentatiunculam de simulacris aureis &c. . . . denen noch beygefüget ein Antworts-Schreiben ad Amicum Bornholmiens. dar-innen er seine wahrscheinliche Meynung von dem ... guldenen Horn . . . ent-decket. Hamburg 1725. 4: o 4 bl., 30 s., 1 bl. (Pseud.) — [Brev från Stockholm, d. 20 febr. 17271 (Fortgesetzte Sammlung von alten und neuen theologischen Sachen ... auf das Jahr 1730, s. 315—-321). — Vera demonstratio evangelica, das ist, ein.. . Beweiss der Lehre und des Mittler-Amts Jesu Christi durch Christianum Democritum ... oder Communication desjenigen, was in Schweden mit ihm passiret, und . . . zur Rettung der Wahrheit, zu Papier gebracht wor-den. Frankfurt & Leipzig 1729. 54 s. (Pseud.) [Härmed samtr.:] Der von den Nebeln des Reichs der Verwirrung gesäuberte helle Glantz des Evangelii Jesu Christi, oder Schrifft- und Wahrheitmässiger Entwurff der Heyls-Ordnung in 153 Fragen aus einander gelegt... von Christiano Democrito, Stockholm Anno 1727... U. o. o. å. 1 bl., 384 s. (Pseud.) [Beträffande följdskrifter härtill av bl. a. E. Neumeister, A. Rydelius och F. Wagner, se Strieder, o. a. a. J. C. G. Ackermann uppgiver i Das Leben Johann Conrad Dippels (1781, s. 99) att den i D: s arbete ingående skriften Der von den Nebeln ... gesäuberte helle Glantz etc. skulle vara översatt till svenska; förmodligen åsyftas därmed endast handskrivna kopior]. — Christiani Democriti Vertheidigung seines Tractats Vera demonstratio evangelica &c. genannt gegen. . . Barbarum Erdmann Neumeister ... und den Anti-Barbarum Dr. Joachim Langen. .. nebst einer Zugabe von der Gottheit Jesu Christi. U. o. 1733. 11 bl., 266 s. (Pseud.) — Christiani Democriti Nachricht, was mit einem schwedischen Studioso in den Waysen-Hause zu Halle ratione einiger theologischen Streit-Fragen passiret ist . . . U. o. 1731. 63 s. (Pseud.) — Christiani Democriti... auffrichtiges Glau-bens-Bekäntniiss und kurtze Nachricht was mit einem schwedischen Studioso in den Waysen-Hause zu Halle... vorgegangen ist... U. o. 1732. 111 s. (Pseud.) — Dessutom finnas i ovan anförda Eröffneter Weg, uppl. 1747, Anhang, brev från D. under hans Stockholmsvistelse.

Handskrifter: se H. Pleijel, Der schwedische Pietismus (1935).

Källor och litteratur

Källor: Personalia, oder der kurtz-gefuhrte Lebens-Lauff dess gestor-benen und doch lebenden Christiani Democriti (D:s o. a. a. Eröffneter Weg, 1709, s. 315—339, och i uppl. 1747, Anhang). — W. Bender, Johann Konrad Dippel. Der Freigeist aus dem Pietismus (1882); K. Buchner, Johann Konrad Dippel (Hist. Taschenbuch, hrsg. von Fr. v. Raumer, F. 3, Jahrg. 9, 1858); W. Diehl, Neue Beiträge zur Geschichte Johann Konrad Dippels in der theo-logischen Periode seines Lebens (Archiv fur Hessische Geschichte und Alter-tumskundé. NF. Ergänz.-bd 3 (1908), s. 135—164; K. F. S. Henning, Johan Conrad Dippels vistelse i Sverige samt dippelianismen i Stockholm 1727—1741 (1881); H. Levin, Religionstvång och religionsfrihet i Sverige 1686—1782 (1896); E. Linderholm, Sven Rosén och hans insats i frihetstidens radikala pietism (1911); E. Newman, Den waldenströmska försoningsläran i historisk belysning (1932); H. Pleijel, Herrnhutismen i Sydsverige (1925); dens., Der schwedische Pietismus in seinen Beziehungen zu Deutschland (LUA 1935; med redogörelse för det otryckta materialet); A. Ritschl, Geschichte des Pietismus, 2 (1884); E. Seeberg, Gottfried Arnold. Die Wissenschaft und die Mystik seiner Zeit Cl9231.



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Johann Conrad Dippel, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/17549, Svenskt biografiskt lexikon (art av Hilding Pleijel.), hämtad 2018-12-16.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:17549
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Johann Conrad Dippel, urn:sbl:17549, Svenskt biografiskt lexikon (art av Hilding Pleijel.), hämtad 2018-12-16.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se