Meriter

1. Klas Lydekesson Djäkn, är troligen den Klas Djäkn, som uppträder som domare i Tavastland 1383—90; var från 1407 häradshövding i Norrfinne och nämnes som sådan i Masku härad 1413—34; synes redan 1409 ha varit fogde på Åbo slott och förblev hövitsman där till slutet av 1434; gjorde testamente 22 jan. 1435; var d. 7 mars 1437.

G. 1) m. Elin från Orkovackis, enligt en på 1550-talet nedskriven uppgift, hänförd till dottersonen Klas Kurck. Det uppgives därvid också, att D. skulle dräpt denna hustru jämte en nyfödd son. Uppgiften återgår i en bekant finskspråkig folkvisa (»Elinan surma») men är misstänkt bl. a. till följd av folkvisans synbara beroende av en dansk ballad; 2) m. Kristina Jönsdotter, som levde 1435, »ättad av Letala storgård» (Garp?), med vilken D. hade 2 söner och 7 döttrar.

Biografi

Som hövitsman på Åbo slott utövade D. en betydande verksamhet, Han synes ha tillvunnit sig konung Eriks av Pommern förtroende och fick 1411 fullmakt att skifta kronans allmänningar, var de än låge, åt hugade nybyggare. Uppdraget, som skulle utövas med tillhjälp av särskild nämnd, innefattade igångsättande av en kolonisation av de vidsträckta obygderna och påminner om liknande åtgärder under senare århundraden. Tyvärr känna vi ej, hur D. fullföljt uppdraget. Mera veta vi om en annan sida av hans verksamhet. Konung Eriks tid var prövande för handeln till följd av konflikterna med hansestäderna. D. gjorde dock allt för att upprätthålla ett gott förhållande till den närmaste av dem, Reval. I skriftväxlingen med dess myndigheter förde han ett diplomatiskt smidigt språk och visade stort tålamod under de slitningar, som tidens vilda seder gjort oundvikliga. Vid åtminstone ett tillfälle förmedlade han Revals sak hos konungen. Han undvek att alltför strängt tillämpa straffskalorna för den för utlänningar förbjudna handeln på orter norrom Åbo, då det gällde Revalsborgarna. När hansestäderna 1427 riktat sin uppsägelseskrift till konung Erik, skyndade sig D. att förvissa sig om Revals fortsatta vänskap och underrättade något senare staden, att även hövitsmannen på Stockholms slott Hans Kröpelin liksom han själv vore villig att tillåta Revals borgerskap fri seglation. De fredliga förhållanden, som så upprätthöllos, kommo Åbo till godo, särskilt som hövitsmannen på Viborgs slott Krister Nilsson (Vasa) genom sina trakasserier försvårade Viborgs handel på Reval. D:s fogdetid medförde ekonomisk blomstring för Åbo stad.

Man har skäl att förmoda, att D: s sympatier voro på konung Eriks sida, då unionsstriderna började, men han behövde kanske ej taga ställning till dem. I aug. 1434 namnes han sista gången uttryckligen som hövitsman på Åbo slott; han upprättade nyåret 1435 sitt testamente. Hövitsmannaskapet på Åbo slott övertogs synbarligen av sonen Henrik Klasson (se nedan 2). Det är ovisst, om D. avlidit kort efter det han avfattat sitt testamente; våren 1437 är han i varje fall död. D. hade samlat betydande jordegendom. Genom sitt testamente instiftade han tre själamässor i veckan för sig, sin hustru och sina barn i vårfrukoret i Åbo domkyrka, en from tradition, som fullföljdes av släktens övriga medlemmar.

Författare

Eric Anthoni.

Källor och litteratur

Källor: (förutom ovan under släktöversikten nämnda) Jacob Teitts klagomålsregister emot adeln i Finland år 1555—1556 (Todistuskappaleita Suomen historiaan, 5, 1894). — K. A. Bomansson, Piispa Arvid Kurjen vanhemmista ja »Elinan surma»-nimisestä kansan-runosta (Historiallinen arkisto, 1, 1866); Hilda Huntuvuori, Elinan surman historiallinen alkuperä (Historiallinen aika-kauskirja, 17, 1919); H. Ojansuu, Lisiä Elinan surmarunon historiaan (Sata-kunta, 4, 1916); J. V. Ruuth, Tutkimuksia Suomen ja Hansan välisistä suhteista ennen vuotta 1435 (1882); dens., Abo stads historia, 2 (1912); V. Wallin [-Voionmaa], Eras Djeknin sukua koskeva asiakiria ja »Elinan surma» (Histo- riallinen arkisto, 16, 1900).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Klas Lydekesson Djäkn, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/17574, Svenskt biografiskt lexikon (art av Eric Anthoni.), hämtad 2024-04-25.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:17574
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Klas Lydekesson Djäkn, urn:sbl:17574, Svenskt biografiskt lexikon (art av Eric Anthoni.), hämtad 2024-04-25.