Anders Drake, von

Född:1682-05-25 – Ovikens församling, Jämtlands län
Död:1744-08-02 – Tyska Sankta Gertruds församling, Stockholms län

Riksdagsledamot, Kommerskollegiepresident, Slottsfogde, Auktuarie


Band 11 (1945), sida 425.

Meriter

Anders von Drake (före adlandet Drake), f. 25 maj 1682 i Ovikens sn (Jämtl.), d. 2 aug. 1744 i Stockholm (Tysk.). Föräldrar: kyrkoherden Hans Olofsson Drake och Elsa Embdeman. Inskriven i Erösö skola 1689, i Härnösands 1694, gymnasist där 1696; student vid Uppsala univ. 27 febr. 1699; fil. mag. där 28 (ej 25) maj 1707; bisittare vid C. G. Gyllencreutz' lagmansting för Uppland under några år; e. o. kanslist i Riksarkivet 7 juli 1711; kommissarie för arkivets flyttning till Örebro juni 1713; tf. aktuarie i Riksarkivet 7 dec. s. å.; fältsekr. vid armén, i Roslagen 27 febr. 1714 (konfirm. 17 jan. 1716); krigssekr. 24 maj 1719; adlad 22 febr. 1720; slottsfogde i Stockholm 5 maj 1722; led. av kommittén angående adelns vapenbok 16 nov. 1726; led. av kommissionen över överdirektör J. Ehrenpreus 8 april 1727; underståthållare i Stockholm 6 juli 1728; tf. överståthållare vid talrika tillfällen; led. av brand- och politikommissionen 1728; led. av sundhetskommissionen 26 april 1737—42; erhöll direktion och inseende över svenska komedien 20 jan. 1739; adelns fullmäktig i riksens ständers manufakturkontor 10 april 1739;. president i Kommerskollegium 18 aug. 1741; led. av Riddarhusdirektionen 22 aug. s. å. Bevistade riksdagarna 1723, 1726—27, 1731, 1734, 1738—39, 1740—41 och 1742 —43; led. av justitiedeputationen 1723 och 1726—27, av sekreta utskottet 1734, 1738—39 och 1740—41, av bankodeputationen 1738 —39 och 1740—41, av handels- och manufakturdeputationen 1738 —39 och 1740—41, av större sekreta deputationen samt av kammar-, ekonomi- och kommersedeputationen 1742—43. LVA 1739 (preses 2:a kvartalet 1741).

G. 20 dec. 1722 i Stockholm m. Sophia Lovisa Psilanderhielm, f. 24 mars 1701 i Karlskrona, d. 9 juni 1758 i Stockholm, dotter av överkommissarien Johan Psilander, adlad Psilanderhielm, och Brita Bahr.

Biografi

D. tillhörde en av Jämtlands mest ansedda prästdynastier och växte upp i ett bokligt intresserat hem i Ovikens prästgård. Hans börd var i grunden helt norsk, ty även modern var av norsk prästsläkt. Den begåvade ynglingen studerade i Uppsala särskilt historia, statskunskap och matematik och disputerade, för magistergraden 1707 på avhandlingen »De aureo bulls. Dissertatio historico-politica». Han var informator för kammarherren frih. Åke Oxenstiernas tre söner, och det var förmodligen genom dem, som han lärde känna deras kusin, sedermera överintendenten Louis De Geer, som längre fram blev D: s långivare.

Sedan D. till att börja med ingått i Riksarkivets tjänst, kom han snart att utföra en bragd, som torde få anses vara hans livs största. Under kriget med Ryssland fruktade man 1713 ett fientligt anfall mot Stockholm. I stor hast skulle därför Riksarkivets viktigaste handlingar föras i 83 kistor till Örebro. D. ledde transporten juni s. å. När skutan med kistorna kom ut i Hjälmaren, sprang farkosten läck. D. såg, hur vattnet »begynte stiga uppåt kistorna» med fara för, att det ur slottsbranden nyligen räddade dyrbara aktmaterialet nu skulle dränkas i sjön. Alla ombord pumpade, men det hjälpte föga. Då befallde D. att sätta skutan i land på en liten ö, Valen, som lyckligtvis låg i närheten. Detta räddade arkivet, ehuru man sedan i Örebro i flera månader fick torka handlingar.

D. togs snart i anspråk för administrativa uppgifter, i första hand vid armén i Roslagen. Då prins Fredrik av Hessen 1716 blivit svensk generalissimus, blev D. hans förste svenske sekreterare. Från 1722 var D. slottsfogde i Stockholm och gjorde sig som sådan så omtyckt, att borgerskapets äldste 1728 hemställde om hans utnämning till underståthållare, vilket också skedde. Det var under G. A. Taubes och M. Törnflychts överståthållartid, som D. tjänstgjorde, varvid han ej sällan hade förordnande för sina förmän, särskilt för Törnflycht,. då denne ofta vistades på sitt gods Hesselbyholm. Hos Taube, som dog 1732, stod D. ej väl anskriven, emedan Taube var anhängare av Horn och D. av holsteinska partiet. Som underståthållare kom D. i tillfälle att visa den ytterst humana, religiöst färgade personlighet han var. Han läste dagligen högt ur den heliga skrift och utlade texten. Av hans stora bibliotek var en del, mest teologisk och kyrkohistorisk litteratur, arv från far, farfar och en kusin, men förhandenvaron av talrika andaktsböcker (Arndt, Thomas a Kempis, Scriver, Kingo, Kolmodin), bl. a. de pietistiskt betonade »Mose och Lambsens visor» samt O. Ekmans »Sjönöds-löfte», tyder på förståelse för den konservativa pietismen. Då på 1730-talet de svärmande s. k. gråkoltarna, mest kvinnor — anhängare av den radikalare pietisten Dippel (se denne) — fängslats, besökte D. som underståthållare dem tillsammans med biskop E. Benzelius. Tolerant och människovänlig upprördes D. över deras lidanden, inskred för mildare behandling och lyckades ernå sådan. Hans rapport till K. M:t ådagalägger en överseende sympati för deras uppriktighet och trosvisshet. D. ivrade även för den religionsfrihet för de reformerta, som genomdrevs 1741, men detta berodde ej minst på tidens ekonomiska utilism, önskan att få in dugliga utländska fabriksarbetare. I brev till minister C. Ekeblad i Paris 1741 uttalar D. förhoppningen, att en kyrkobyggnad för reformerta tros-bekännare snart måtte byggas, då detta skulle försvåra ett eventuellt återkallande av religionsfriheten. D., vilken, som nämnts, varit anhängare av holsteinska partiet, hörde till dem, som kommo att bilda kärntruppen i hattpartiet. Som medlem av sekreta utskottet bl. a. 1738—39 hade han stort anseende och inflytande. D. föreslog där tillsammans med E. Benzelius och C. Cronstedt, att Linné skulle få föreläsa i ekonomi. D. var en typisk och mäktig representant för hattarnas merkantilistiska politik. I Handels- och manufakturdeputationen arbetade han »som. en träl». När han våren 1739 utsågs till en av adelns deputerade i det då nyinrättade Manufakturkontoret, var motiveringen den, att han under två riksdagar »sådane viktige ärender med oförtruten flit och möda skött och hanterat». Fyra gånger (1739, 1741) stod D. tillika på förslag till riksråd men lär ha undanbett sig. Som fullmäktig i Manufakturkontoret bad D. 1742 Ekeblad i Paris att se sig om efter lämpliga arbetare, villiga att komma till Sverige. Ehuru D. allmänt ansågs vara en oväldig man, har det anmärkts, att han 1741 av Manufakturkontorets medel lämnade 6,000 dir kmt åt en sin systerson för ryssoljeberedning, varmed denne ännu icke begynt. D. uppges eljest synnerligen nitiskt ha skött Manufakturkontorets angelägenheter samt inspekterade ofta olika verkstäder i Stockholm. Under hans och G. Kiermans energiska men ensidiga ledning utvecklade sig kontoret till den speciella kreditförmedlare och understödsanstalt, som »manufakturisterna», d. v. s. industriledarna inom olika branscher, varmt eftertraktade. D, hade 1739 sökt att bli statssekreterare vid inrikesexpeditionen men fick ej platsen. I stället efterträdde han 1741 D. N. von Höpken som president i Kommerskollegium, men D:s chefsgärning är icke särskilt undersökt. Han fullföljde emellertid även här hattarnas ekonomiska politik. Genom att han. satt också i Manufakturkontoret undveks tills vidare konkurrens mellan kollegium och kontoret. Av nit för ekonomiens utveckling lärde, han sig som äldre engelska.

En viktig roll kom D. att spela som medlem av den första uppsättningen i den 1739 nystiftade Vetenskapsakademien, invald s. å. på förslag av A. J. von Höpken. Han hade vid riksdagen varit vapendragare åt Jonas Alström(er) och tillhörde i akademien den ledande gruppen av f, d. holsteinare. och hattar. Han placerades 1740 i klasserna för ekonomiska författningar, hantverk och handel, men satt även i klassen för »lingua». Samtidigt var han naturvetenskapligt och matematiskt intresserad. D. hörde till dem, som frivilligt lämnade akademien en penninggåva (dec. 1.739). När akademien mars 1740 ansökte om kunglig bekräftelse på sina grundregler, finner man D. bland de sju ledamöter, som undertecknade suppliken. D. var en av de första förespråkarna för akademiens, övergång till att trycka handlingarna med antikvastil. Vid schismen 1741, då C. W. Cederhielm givit akademiens notarie L. Salvius en örfil, var D. missnöjd med akademien, men blev av D. Tilas övertalad att fortsätta att bevista sammanträdena. När D. juli 1741 nedlade sitt presidium, talade han över ett matematiskt ämne. Talet tycks ha vållat viss diskussion, granskades av Salvius och Meldercreutz och trycktes blott i utdrag i Handlingarna. D. kritiserade i talet pietisten Dippels hån mot vetenskapen.

D. hade ett berömt bibliotek, som han ibland öppnade även för enskildas studier, t. ex. för astronomen O. P. Hiorter 1722. Biblioteket omfattade 2,656 nr. Då vid D: s död stärbhusets ställning var ohållbar — boet var värderat till 59,673 dlr kmt, skulderna voro 134,734 dlr kmt — kom större delen av biblioteket, omkr. 2,400 nr, att tillfalla överintendenten Louis De Geer som avbetalning på D: s skuld (30,000 dlr kmt) till denne. Det kom därmed att utgöra en början till det bekanta Finspångsbiblioteket, nu i Norrköpings stadsbibliotek. Endast en ringa del av D: s böcker ha där kunnat identifieras. D. hade ett »mycket lätt och förnöjt sinne», var »uppbyggelig i umgänge ..., vältalig ... utan krus ..., fin utan anstöt..., allvarsam utan tvång ..., vördig ... utan prut». Hans porträtt med de rena och värdiga dragen styrker samtidens uttalanden om hans sympatiska, personlighet, hans fina och mångsidiga bildning.

Författare

Bengt Hildebrand.



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

— Enstaka brev från D. finnas i Riksarkivet.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: akad. avhandL: se J. H. Liden, Catalogus disputatio-pum, 1 (1.778). — Tankar om krokota lineers nytta uti konster ock weten-skaper, utdragne utur det wid prassidii afläggande håldne talet, för Kongl.' ¦swenska weténskaps academien (VA Handl., Vol. 3, 1742, s. 1—9).

Källor och litteratur

Källor: Krigsexpeditionens och Inrikes civilexpeditionens registr., Biographica, Överståthållarens skrivelser till K, M:t, Gallica, bouppteckning 1758 efter Sophia Lovisa D., född Psilanderhielm, RA; D:s bouppteckning (I. d. 16), KB; Tyska förs', verifikationer 1744, Stockholms stadsarkiv; Anne-Marie Brötje, Några frihctstida bibliotek och deras ägare (maskinskrift hos förf., •Sthm). — Härnösands gymnasiematrikel 1650—1800, utg. av G: Bucht (1926); Svenska vetenskapsakademiens protokoll för åren 1739, 1740 och 1741, utg. af E. W. Dahlgren, 1—2 (1918); Sveriges ridderskaps och adels riksdagsprotokoll, 2, 4, 7—14, 17 (1876, 78. 84—95, 1906). J. A. Almquist, Kommerskollegium och riksens ständers manufakturkontor samt konsulsstaten, 1—3 (1912—15); S. Bergh, Två olyckliga episoder i riksarkivets historia (Ord och bild, 24, 1915); dens., Svenska riksarkivet (Meddel. från sv. riks-ark,, N; F., 2: 5, 1916); J. Faggot, Åminnelse tal öfver ... Anders von Drake . .. •den 12 dec. 1744 (VA Åminnelse, tal 1744); S. H[edar], Elias Palmskiölds reseräkning' 1709—1714 (Meddel. från sv. riksark. för åren .1929^-1931, !l'931—;32), s. 171—175; Herr presidentens von Drakes minne (VA Handl. 1745);' B'. Hildebrand, Kungl. svenska vetenskapsakademien. Förhistoria, .grundläggning och första organisation (1939); O. Hjelt, Svenska och finska medicinalverkets historia 1663—1812, 1 (1891); E. Linderholm, Sven Rosén och hans insats i frihetstidens radikala pietism (1911); C. G. Malmström, •Sveriges politiska historia, 2—3 (2:a uppl.,. 1895, 97); N. Odenvik, Gråkol-tarna (1936); Sveriges riksbank 1668—1918, 2 (1919); D. Tilas, Utkast til .Sveriges mineral-historia CVA Prass.-tal 1765). s. 3; Överståthållarämbetet 1634 "/lo 1934; (1934).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Anders Drake, von, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/17625, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bengt Hildebrand.), hämtad 2019-05-22.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:17625
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Anders Drake, von, urn:sbl:17625, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bengt Hildebrand.), hämtad 2019-05-22.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se