Meriter

2. Niclas Gustaf Duncan, den föregåendes son, f. 20 nov. 1711 i Moskva, d. 23 april 1771. Besökte 1721—25 gymnasiet i Reval; expeditions- och skrivbiträde hos fadern på gränspostkontoret i Taskula 1725—31; student vid Åbo akademi jan. 1732; auskultant i Åbo hovrätt s. å.; sekr. hos faderns forne tjänstekamrat svenske envoyén i Petersburg Joachim von Dittmer aug. 1733, senare hos dennes efterträdare E. M. von Nolcken till 1739; förordnad att under faderns sjukdom sköta dennes tjänst 22 nov. s. å.; e. o. tjänsteman i K. kansliet våren 1741; von Nolcken behjälplig såsom translator vid fredsunderhandlingarna med Ryssland 1743; tolk s. å. hos den i Sverige förlagda ryska häravdelningen, vilken han åtföljde till Ryssland; härefter sekr. hos svenska sändebudet i Petersburg, H. Cedercreutz; biträde hos translatorn i ryska språket i Finland 1744—47; postkommissarie vid den nya gränsstationen i Abborfors 5 febr. 1748; postdirektörs karaktär 11 febr. s. å.; namn, heder och värdighet av K. sekr. 15 aug. 1757; kvarstod på befattningen vid Abborfors till sin död.

G. 1) i Danzig (enl. Kugelberg) m. Susanna Charlotta Christiernin, f. 1714, d. 1757, dotter av kaptenen Johan Christiernin och Hedvig von Sefeldt, samt förut g. 1736 m. komministern i Jakobs förs. i Stockholm Eric Geringius (d. 1747); 2) 4 okt. 1761 på Forsby i Nyland m. Catharina Brigitta (Kajsa Brita). Nohrström, f. 1738, dotter av brukspatronen Henrik Nohrström och Anna Margaretha Pihlberg, samt omg. 1775 m. häradshövdingen i Karelens domsaga Eric Philip Didron.

Biografi

D. hörde till dem, för vilka valet att bosätta sig i det svenska riket eller att stanna i dess av Ryssland erövrade provinser stod öppet; liksom fadern hade han betydande språkkunskaper. Född i Ryssland, genom börd och skolgång förbunden med Estland, var han tidvis betänkt på att gå i rysk tjänst. Lockelser saknades icke. D. berättar i samband med sin överflyttning till Taskula 1739, att han begivit sig dit »oaktat de hederliga tillbud honom flere resor blivit gjorde att träda i kejserl. rysk tjänst».

Vid utresan till fredsförhandlingarna i Åbo gjorde D. tjänst som kurir för ständerna och användes senare av Cedercreutz i samma egenskap för befordrande av viktiga handlingar till Stockholm från Petersburg. Då han var Cedercreutz' sekreterare, mottog han på dennes förord 1,000 dir i ersättning för egendomar, som han mistat genom Åbofreden. Någon tid senare uttalade D. en önskan att träda i rysk tjänst. Det ryska sändebudet i Stockholm, von Korff, meddelade D., att han blivit utsedd till sekreterare i Kollegiet för est- och livländska ärenden med en årslön av 400 rubel. Dock borde D. förbliva i svensk tjänst så länge 1746 års riksdag fortfor för att kunna delge sändebudet underrättelser. Han borde förmås att omedelbart svära rysk trohetsed. Detta vägrade D. men lovade att vara sändebudet behjälplig vid anskaffandet av statshemligheter. Fastän von Korffs svenska partivänner varnade honom för D., trodde sig von Korff dock ha skäl att lita på denne, som levererade honom viktiga aktstycken. Huruvida dessa voro värda den uppskattning den i andra fall lättlurade von Korff skänkte dem, kan numera ej utrönas. I varje fall spionerade D. »under det han skrev åt Korff» på denne i kanslipresidenten C. G. Tessins uppdrag. Belöningen härför kom, då D. i febr. 1748 utsågs till postmästare och postdirektör i Abborfors.

På sin nya befattning bestred D. naturligtvis de löpande göromålen som posttjänsteman, såsom övervakning av resandetrafiken samt befordrande och undersökning, av brevgången. Främst torde han emellertid ha lämpat sig för denna post, emedan han där kunde utveckla en synnerligen omfattande underrättelseverksamhet rörande ryska förhållanden. Denna bedrevs i form av utfrågning av resande och av gränsbefolkningen samt tillvaratagande av ryskt material i olika former. Bl. a. fournerade D. kansliet i Stockholm med ryska tidningar, ofta med bifogade översättningar och sammanfattningar, vilka på denna väg senare inflöto i den svenska pressen. Poststationen i Abborfors torde på så sätt en längre tid ha utgjort vår snabbaste kommunikation med händelseutvecklingen i Ryssland. De rapporter, som D. under hela sin tjänstetid insände till kanslipresidenten, äro huvudsakligen fyllda av ryska militära dislokationer och styrkebesked. Det tryck, som Ryssland utövade på vår östgräns i form av befästningar, truppförflyttningar och uppläggande av magasin, avspegla sig tydligt i denna korrespondens. Vid två tillfällen sändes D., 1759—60, av kanslipresidenten A. J. von Höpken till Petersburg »att utforska särdeles angelägna och riket ömmande omständigheter», varefter han avlade rapport vid personligt besök i Stockholm. Fr. o. m. 1747 utgick till D. enligt K. brev av 10 dec. 1746 en pension på 800 dir. Denna indrogs 1752, tydligen på grund ¦av att D: s inkomster vid denna tid voro högst betydande, vilket dock icke hindrade honom från att i en skrivelse till konungen 3 sept. 1753 beklaga sig över den mistade pensionen och begära ersättning för skrivare och expenser. D., som till en början måste finna sig i, att 500 dir av den till 800 dir uppgående lönen gick till hans företrädare, uppbar dock redan 1757 årligen 2,000 dir och fick senare verkligen ett avsevärt anslag till expenser. D. hade även privat förmögenhet, vilken utökades genom från fadern ärvda jordagods. Underhavandenas förhållanden voro icke de bästa, vilket efter D:s död ledde till oroligheter på de s. k. Duncanska godsen; änkan var då omeift med E. Ph. Didron (jfr ovan s. 223).

Författare

Eric Anthoni. Uno Willers.

Arkivuppgifter

— Ett par brev från D. till P. Wargentin 1769 (Vetenskapsakademiens bibi.) visa, att D. förmedlade förbindelse mellan svenska och ryska vetenskapsakademierna.

Källor och litteratur

Källor (utom de i föreg. artiklar nämnda): Biographica, Muscovitica, Överpostdirektörens arkiv: skrivelser från postdirektören N. G. Duncan i Abborfors, RA. — J. R. Danielson[-Kalmari], Die nordische Frage in den Jahren 1746—1751 (1888); O. Kugelberg, Postmästare i Sverige och Finland (1894—98; interfolierat ex. med anteckningar i RA); C. G. Malmström, Sveriges politiska historia, 3 (2:a uppl. 1897); Tessin och Tessiniana [utg. av F. W. von Ehrenheiml (1819); Tidningar utgifne af et sällskap i Abo 1774, ris 8 & 16, s. 57—60, 122—124.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Niclas Gustaf Duncan, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/17696, Svenskt biografiskt lexikon (art av Eric Anthoni. Uno Willers.), hämtad 2024-04-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:17696
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Niclas Gustaf Duncan, urn:sbl:17696, Svenskt biografiskt lexikon (art av Eric Anthoni. Uno Willers.), hämtad 2024-04-19.