Meriter

1. Jacob Duwall (postum) friherre Duwall, f. omkr. 1589 i Prenzlau i Altmark, d. 9 maj 1634 trol. i Breslau. Föräldrar: fogden Albrecht Mack Duwall och Elsa von Bredow. Musketerare i svensk tjänst omkr. 1607; kapten vid fältherrens (J. De la Gardie) reg. 17 jan. 1614, vid greve Philip von Mansfelds reg. 1621; överstelöjtnant vid S. Cobrons reg. 15 juli s. å. och vid Henrik Flemings karelska reg. 1624; överste och chef för ett reg. från Norrland 1625, tillika chef för två värvade tyska infanterireg. 1629—31; kommendant i Stralsund 28 juni 1630, i Frankfurt a. d. Oder juni 1631; hade 1630 även ett värvat kavallerikompani och 1632 ett värvat dragonreg.; överbefälhavare (General Commandeur) för en svensk här i Schlesien s. å.; friherre 25 nov. 1674 (40 år efter sin död).

G. 21 mars 1619 i Stockholm m. Anna von der Berge, f. 1595 i Livland, d. 14 mars 1633 i klostret Leubus i Schlesien, dotter av lantrådet, i Estland Georg Ottosson von der Berge och Elisabeth Robertsdotter von Rosen.

Biografi

D., som i tysk litteratur ibland felaktigt kallas »Heinrich Jacob», omtalas första gången sommaren 1610, då han var gäst på Örbyhus. Han deltog i ryska kriget 1615, då »Duwalls fäniker» tillhörde den besättning, som stationerades vid byn Kugo för att avspärra staden Pskov från tillförsel. En tid voro de också förlagda till den eskader, som beordrats ut på sjön Peipus för att störa Pskovs proviantering. D. blev fången hos ryssarna och av dem »omänskeligen hanterad». Åren 1616—17 namnes han ibland såsom varande i garnison i Koporje och Jama. Under livländska kampanjen 1617 användes D: s kompani för att försvara befästningar, som anlagts vid Dunamynningen. Under 1625 års livländska fälttåg förde D. eget regemente, bestående av titskrivna knektar från Norrland. Enligt memorial 4 juli 1625 beordrades han att anföra en flodflottilj, som skulle transportera tungt artilleri och förnödenheter uppför Düna, men svårigheter vid transporten samt andra skäl gjorde, att D. fick stanna kvar vid Keggum, där en bro slogs över floden. Under framryckningen mot Kurland var D: s regemente med bland fältarméns fotfolk, och sedan Mitau intagits (24 sept. 1625), besattes staden med fyra kompanier ur D: s fältregemente. Följande år (1626) anförde D. en avdelning, som skulle avvärja polske fältherren Alexander Gosiewskis befarade anfall mot Livland. I april 1627 återvände D. med delar av sitt regemente till Sverige, där deras närvaro ansågs nödvändig för krigsmaktens förstärkande mot eventuella oroligheter i landet. Frampå hösten var det meningen, att hans trupper skulle hemförlovas, men därav blev intet. Den tillspetsade utrikespolitiska situationen gjorde det nödvändigt att mobilisera alla tillgängliga resurser. Den 26 okt. 1627 gav Gustav II Adolf D. order att sätta sitt regemente i marsch och taga genaste vägen till Kalmar, men då han i dec. kom dit, befalldes han att förlägga sina trupper på skilda håll i de södra provinserna. Då han i början av 1628 fick konungens order att snarast avmarschera med sitt folk till Stockholm, hade han svårt att få ihop de spridda och illa utrustade skarorna, men i april voro de samlade i Stockholm, där de reorganiserades. Tillsammans med sitt regemente medföljde D. därpå flottan till Danzig. På hösten fingo de avlösning och begåvo sig på hemväg men stannade på Öland för att rekreera sig efter strapatserna till sjöss. Då konungen 1 nov. s. å. anlände dit på hemväg från Preussen, beordrade han dem att omedelbart bege sig till Stralsund och förstärka den svenska garnisonen där. Före årets slut voro också sex kompanier av D: s regemente under D:s befäl installerade i Stralsund. Därmed börjar D: s verksamhet på tysk mark, vilken sedan kom att vara så gott som hela hans återstående liv. D. lämnade nu chefskapet för sitt norrländska regemente och blev i stället överste för två värvade tyska regementen. Han var ivrigt sysselsatt med värvningar och gjorde för detta ändamål resor åt olika håll, bl. a. till Elbing. Den 30 mars 1630 ledde D. ett lyckat angrepp på skansen vid Altefähr. Vid midsommartiden lämnade en del av D: s trupper Stralsund för att sluta sig till den svenska huvudarmén, som då landsteg på Tysklands jord. I sept. s. å. försträckte han 9,000 rdr till Gustav II Adolf mot förläning av jord. Själv stannade D. i Stralsund, där han efter överste Alexander Leslies avresa förde befälet över trupperna. Hans korrespondens med konungen röjer, att uppdraget var förenat med rätt stora svårigheter, särskilt på grund av truppernas dåliga inkvartering och de ständiga dröjsmålen med soldens utbetalning. Under 1631 betroddes D. emellertid med nya uppgifter. I början av året stod han med en del av sitt regemente till Gustaf Horns förfogande under dennes företag i Odertrakten, och vid framryckningen mot Frankfurt a. d. Oder tillhörde D. konungens egen armé samt blev i juni av Gustav II Adolf, med avvikande från Gustaf Horns förslag, utsedd till kommendant i nämnda stad. Vid Gustav II Adolfs tåg till Magdeburg kvarlämnades huvuddelen av D:s regemente i Ktistrin, och under operationerna kring Werben sommaren s. å. hade D. i uppdrag att hålla Warthelinjen med en styrka av 2,000 knektar och 400 à 500 ryttare. D:s regemente var fördelat mellan Frankfurt och Rostock; på sistnämnda plats deltog truppen i Warnemündeblockaden. Efter slaget vid Breitenfeld sept. 1631 förflyttades D: s regemente från Oderområdet till den armé, som Johan Baner organiserade vid Kalbe, nära Saales inflöde i Elbe.

Efter Gustav II Adolfs död hade D. sin verksamhet förlagd till Schlesien, där han var överbefälhavare för de svenska trupperna och samtidigt ställd under legaten Sten Bielke i Stralsund. D. skulle i Schlesien samverka med de sachsiska och brandenburgska trupperna under fältmarskalken H. G. von Arnims befäl, men samarbetet gick dåligt. Slitningar angående högsta befälet förekommo, och de tyska trupperna ville inte omedelbart lyda under den svenske överbefälhavaren; därtill kommo ideliga tvister angående kvarteren. D. hade i allmänhet gjort sig känd som en tapper krigare och skicklig fältherre, men redan under Stralsundstiden framträdde även andra drag, vilka blevo ödesdigra. Från tyskt håll har D. beskyllts för övermodigt och vårdslöst uppträdande; kurfursten Johan Georg av Sachsen kallar honom »ein ruhmrediger Mann, der sich mehr vertraut, als er auf Gott sich verlassen», och från annat tyskt håll har han anklagats för fylleri och oförmåga att hålla disciplin bland soldaterna, vilka stulo, brände och plundrade runt omkring i landet. Även om man gör avdrag för den personliga ovilja, som kommer fram i dylika uttalanden, kan man inte komma ifrån, att D. genojm oförsiktighet och bristande förmåga av samverkan hade sin dryga andel i den svåra olycka, som drabbade de svenska vapnen vid Steinau, då Wallenstein plötsligen vände sig mot de isolerade svenskarna, överraskade dem i deras ofullbordade förskansningar och tvang dem att sträcka vapen (1 okt. 1633). D. var vid tillfångatagandet så drucken, att han knappast, kunde tala. Han släpades med den wallensteinska hären men lyckades redan 13 nov. s. å. att fly. Nederlaget gick D. hårt till sinnes, och han sökte, ehuru förgäves, få Oxenstierna att utse en offentlig krigsrätt över alla högre svenska officerare, som deltagit i slaget, för att utreda saken. D. försökte samla resterna av den slagna armén och organisera motstånd genom ett för fienden farligt partigängarkrig, men Breslaus borgare nekade honom penningmedel till sold och värvningar. D: s missmod ökades, och han avled kort därpå. Han begrovs i Nicolai-kyrkan i Stralsund, där ett epitafium sattes upp. — Brev från D. finnas bl. a. i Skrivelser till Gustav II Adolf och till Axel Oxenstierna, i Riksarkivet. D. förlänades med bl. a. Korsnäs i Vekkelaks sn samt Stora och Lilla Abborfors i Pyttis sn, Kymmenegårds län. Rörande D:s jordegendom jfr även Reduktionskollegii akt 258, Kammararkivet.

Författare

G. Jacobson med bidrag av Bengt Hildebrand.

Källor och litteratur

Källor (jfr ovan): Riksregistr., Biographica, brev från D. till Åke Tott, RA; Upplands handl. 1609:8, Likvidationer, KA; Militieräkn. 1615:12, per-sonreg. till rullor, KrA. — Meddel. av advokaten C. G. Segerstråle, Stockholm. — Handl. rör. Skandinaviens hist., 25—26 (1842, 43); Arkiv till upplysning om svenska krigens och krigsinrättningarnes hist., 1-—2 (1854, 60); Sv. riksrådets protokoll, 1, 4 (1878, 86); Die Urkunden der Grafen de Lagardie in der Universitetsbibliothek zu Dorpat, hrsg. v. J. Lossius (1882); Briefe und Akten zur Geschichte Wallensteins (1630—1634), hrsg. v. H. Hallwich, 1—4 (Fontes rerum Austriacarum, 2:63—66, 1912—13). — F. Adler, Schwedisch-Pommersche Erinnerungen. 1. Die Grabstätte Jacob und Axel Mac Duvalls in der Nicolaikirche zu Stralsund (Pommersche Jahrbucher, 34. 1940); G. Björlin, Tohan Baner, 1 (1908); W. Carlsson, Gustaf II Adolf och Stralsund 1628—juli 1630 (1912); B. Ph. v. Chemnitz, Der königlich schwedische in Teutschland gefiihrte Krieg, 2 (1653); A. Gaedeke, Wallensteins Verhandlungen mit den Schweden und Sachsen 1631—1634 (1885); Sveriges krig 1611—1632 [utg. av Generalstaben], 1—5 (1936—38); J. Pekar, Wallenstein 1630—1634 (1937); F. Taeglichsbeck, Die Gefechte bei Steinau an der Oder (1889).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Jacob Duwall, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/17733, Svenskt biografiskt lexikon (art av G. Jacobson med bidrag av Bengt Hildebrand.), hämtad 2024-04-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:17733
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Jacob Duwall, urn:sbl:17733, Svenskt biografiskt lexikon (art av G. Jacobson med bidrag av Bengt Hildebrand.), hämtad 2024-04-19.