Gregorius Laurentii Borastus

Född: – Norrköpings Sankt Olai församling, Östergötlands län
Död:tidigast 1656

Präst, Polsk svensk kansler


Band 05 (1925), sida 452.

Meriter

Borastus, Gregorius Laurentii, även känd under sitt svenska namn Greger Larsson, f. på 1580-talet i Norrköping, levde ännu 1656. Studerade hos jesuiterna i Polen, troligen i Vilna, och i Rom, där han blev teol. doktor; jur. utr. doktor i Paris. Inträdde efter att förgäves ha sökt vinna anställning i Sverige i Sigismunds tjänst och var ännu 1617 kansliskrivare; prästvigdes, obekant när, och blev därefter kaplan och sekreterare — vilken titel han använder 1619 — samt kallar sig 1623 även K. bibliotekarie; blev därjämte canonicus i Krakow och prost i Wisheciwitz; bekräftades av Sigismund på dennes dödsbädd som »svensk kansler», en ställning, som han bibehöll under Vladislav och Johan Kasimir.

Biografi

B. var länge nästan bortglömd i sitt fädernesland; t. o. m. hans av födelsestaden härledda namn (av grekiska Bögetog, nordlig, och åörv, stad) har förvrängts och misstolkats i äldre litteratur. Lärd undervisning fick han först, sedan han, antagligen 1594, följt Sigismund ur Sverige och insatts i en polsk jesuitskola. Vid katolska universitet nådde han sedermera den högsta akademiska graden inom två fakulteter. Ehuru han hade jesuiterna att tacka för sin bildning, har en stundom förekommande uppgift, att han skulle ha blivit jesuit, ej bekräftats, och St. Zalenski nämner honom ej som sådan i sitt bekanta arbete »Jesuici w Polsce». Utestängd från hemlandet, fann B. i Sigismunds till en början ganska talrika svenska kansli ett levebröd, som, sedan han efter eget vittnesbörd motvilligt (»tärde») låtit prästviga sig, förökades genom kyrkliga inkomster och slutligen steg till 1,800 polska floriner, intill dess den större delen (omkr. 1,000 floriner) gick förlorad genom svenskarnas inträngande i Preussen. Det har antagits, att B. meriterade sig för sin anställning i den fördrivne svenske konungens tjänst genom den »Panegyricus Sigismundi III», som han tryckte 1611. Överhuvud ställde han gärna sin av de klassiska studierna präglade skriftställartalang i samtidspublicitetens tjänst. Han gjorde sålunda ett inlägg till sina lärofäders jesuiternas fromma (1623). Mest har han blivit känd genom politiska stridsskrifter, i vilka han med oförsonlig häftighet och bitterhet men icke utan en viss slagfärdighet angriper sina motståndare och försvarar de polska Vasakonungarnas anspråk på den svenska kronan. Det har antagits (Berg), att han med anlitande av en annan emigrants, Göran Knutsson Posses, samlingar och på dennes initiativ skrivit den bekanta smädeskriften »Hertigh Carls slaktarebenck» (tryckt 1617), men det källmaterial, som står till buds, bjuder dock endast sannolikhetsskäl, icke avgörande bevisning. I eget namn lät B. 1618 utgå en särskilt i de av personlig förbittring präglade angreppen på Johan Skytte med »Slaktarebencken» befryndad stridsskrift mot Skyttes samma år tryckta tal till konung Jakob av England 1610 vid beskickningen till denne. Tio år senare (1628) tog han i en hovsammare ton till orda mot en Gustav Adolf ägnad panegyrik. Den sak, han kämpade för, syntes honom dock ej väl företrädd: med sorg och grämelse gav han 1629 i ett brev till Jakob Hunterus en mörk skildring av slappheten i krigföringen och eländet på den polska och kejserliga sidan liksom av svenskarnas segerstolthet. Än en gång fick B. emellertid med pennan träda upp mot sitt protestantiska fäderneslands politik, då han 1656 betroddes med att författa svaret på Karl X Gustavs krigsmanifest, en skrift, som åter gav fritt spelrum åt hans polemiska gåvor och åt hans lust att låta sin klassiska lärdom lysa.

Även i den svenska historieskrivningens hävder intager B. ett bemärkt rum, fastän oblida öden gjort, att frukterna av hans lärda mödor blivit liggande bortglömda långt utöver den tid, då de kunnat äga ett annat intresse än tidsbildens. Redan i en tillägnan, som han skrev till Johannes Vastovius' »Vitis Aquilonia», gav han i 220 latinska hexametrar ett stycke svensk kyrkohistoria. Då Johannes Messenius' änka fört dennes efterlämnade manuskript till Polen, fick han befallning att utgiva »Scondia», men innan han hunnit fullgöra uppdraget, måste handskrifterna utlämnas till Arnold Johan Messenius, som rest ut för att på svenska regeringens vägnar återkräva dem (1639—41). Själv hade B. då länge varit sysselsatt med en svensk historia, som slutligen tog sin början i den äldsta sagotiden och var ämnad att följa goternas öden hemma och i främmande länder fram till samtiden; som ett supplement tillkom en Lapplandsbeskrivning. B: s' forskningar rönte emellertid ej den uppskattning, han väntat sig. I ett brev till Hunterus berättar han (1629) om krönikan, den främsta frukten av sina dolda mödor, men tillägger misströstande, att den lätt nog kunde komma att stanna i det fördolda eller rentav gå förlorad, då inga välgärningar eggade honom att arbeta. Och fastän Hunterus i sitt svar förde honom till sinnes, att dygden är sin egen belöning, ej en handelsvara, gick det som B. befarade: manuskriptet till krönikan blev liggande och synes jämte andra papper, som bevisligen tillhört B. — varibland en så förnämlig källskrift som Erik XIV: s dagbok — efter B : s' död hava kommit i Johan Kashmirs ägo. Papperen fördes sedan av en konungens dräng till Paris, där de i en kryddbod påträffades av Åke Rålamb för att slutligen på olika vägar hamna i K. biblioteket, varest år 1881 ett betydande fragment av B: s' krönika (renskrift, av olika händer) identifierades. De källor, B. anlitat, hade då länge varit för vetenskapen välbekanta, men den på svenska avfattade skriften har på grund av stilens ledighet betecknats som ett viktigt bidrag till den tidigare svenska litteraturen (Wieselgren).

Författare

G. J. V. Ericsson.



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Latinska verser i akademiska hyllnings- och sorgeskrifter, såsom i: Panegyrica illustris:mo domino D. Nicolao Christophoro Radzivilo ... post auspicatissimo initium Vilna? Palatinatum .. . (Vilna 1594); Xaiyuolvi) illustri magnifico domino D. Leoni Sapieha? M. D. Lithuania? can-cellario.. . (Braunsberg 1602); Ein christliche Leichpredig, in der sehr kleglichen Begrebnis dess edlen und ehrentuesten Jiinglings Martini .Stygge Dani.. . (Braunsberg 1602); Theatridium poeticum sanctissimo et castissimo poéta? D. Casimiro. . . [Eulogia Casimiriana] (Vilna 1604), m. fl. — Pane-gyricus Sigismundi III Polonia; et Suecia? regi invietissimo dicatus. Vilna 1611. — Oratio Johanriis Skytte, legati Suetici, quam ad Magna? Britannia? regem, Anno MDCX habuit, in lucem primum MDCXVIII edidit: a Gre-gorio Laurentii Borasto, detectis calumniis, & perduellione Caroli, adversus Sigismundum III, Polonia? Suecia? rerum ac legitimum regem, recensa discus-saque. U. o. 1618. 4: o 153 s. [Annan uppl. med titel:] Calumnia? oratioms maledica?, quam adversus Sigismundum III .. ., pro Caroli Sudermannia? ducis perduellione, legatus ejus Joannes Skytte ad Magna? Britannia? regem habuit Anno MDCX, in lucem vero primum edidit MDCXX. A Georgio Trisarolo Urbinate detecta?, discussa?que. Freiburg i Br. 1620. 4: o 7 bl., 193 s. [Skyttes tal tr. tills, med tvenne senare hållna 1618, se Warmholtz n:o 3412.]

— In vitem Aqviloniam reverendi domini Joannis Vastovii Golhi proton, apost. canonici Varmiensis, bibliothecarij & sacellani regij (latinskt skaldestycke tr. i Joannis Vastovii Gothi Vitis Aqvilonia. . ., Köln 1623, fol.; (6) s.). •— Eventilatio literarum... de patribus Soc. Jesu ad acad. Cracoviensem non admittendis. Braunsberg 1623. —• Censura ad Panegyricum in laudem sereniss. principis Guslavi Adolphi etc. a Daniele Krusio, alias Elia de Nukrois. Danzig 1628. 4: o 55 s. Annan uppl. London 1628. [Jmfr Warmholtz n: ris 3522 —3526.] — Gratulatio cardinalitii honoris .. . domino Antonio Sancta-Crucio, archiepiscopo Seleucia? et ad .. . Polonia? et Suecia? regem nuncio apostolico. Warschau 1630. 4: o 40 s. — Caussa? ob quas Carolus Gustavus Svecia? rex serenissimum principem ac dominum, dominum Joannem Casimirum, regem Polonia? et Suecia? hereditarium; bello adoriri coactum se profitetur breves et pra?Iiminares breviter limata? &' eliminatas. Lublin [1655]. 4: o 39 bl. (Anon.J Senare uppl. [Danzig] 1656.. 4: o 4 bl., 55 s.; samt 1657. 3 bl., 40 s. (Anon.)

— Ang. B: s andel i författarskapet till »Hertigh Carls slaktarebenck» se texten. Handskrift (i KB, sign. D 11): Fragment av den i texten närmare behandlade krönikan, sönderfallande i: Then andra booken aff then swenscha och in-lendzke göthers crönicka, ifrå Christi födelse vthi ottahundrade åhr, om 60 konungars historia, innehåller 65 capittler. — Then tridie boken. ¦— Then fierde boken. Om inländske konungars crönika, iffrå anno 1250 till 1363 .. . ¦—¦ Fempte bookenn, om inlenske konungers c[r]önika ifrå åhr 1363, intill 1448 ... — Then siette booken [1448—1464; defekt]. —¦ Thenn anndra partt aff chrö-nickan. Om the vtrijkes göthar. Förste book. [Titel tillskriven av senare hand.]

Källor och litteratur

Källor: M. Celsius, Monumenta politico-ecclesiastica, 13 (1752; häri ett brev från B. till Arnold Joh. Messenius 1641); Jac. Hunterus, Epistolaj miscellaneas (Wien 1631; häri 2: ne brev från B. till Hunterus 1629 samt 4 från Hunterus till B. s. å.). — T. Berg, Efterskrift till Hertigh Carls slaktarebenck (1915); [C. G. Warmholtz], Om Jacobus Hunterus och hans sälsynta latinska bref-samling (Sw. Mercurius, 1758); H. W[ieselgren], Gregorius Borastus (Hist. tidskr., 1882).


Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Gregorius Laurentii Borastus, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/17966, Svenskt biografiskt lexikon (art av G. J. V. Ericsson.), hämtad 2019-06-25.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:17966
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Gregorius Laurentii Borastus, urn:sbl:17966, Svenskt biografiskt lexikon (art av G. J. V. Ericsson.), hämtad 2019-06-25.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se