Meriter

1. Pehr Brandell, f. 1 jan. 1781 i Portsnäs by, Piteå socken, d 4 maj 1841 i Ullånger. Föräldrar: skräddaren och hemmansägaren Per Brandell och Katarina Olsdotter. Studerade vid Piteå trivialskola 1806−08 och vid Härnösands gymnasium 1810−11; student i Uppsala 1 okt. 1811; avlade prästexamen juli 1812; prästvigd 4 okt. s. å. Adjunkt hos komministern i Högsjö 24 okt. 1812; nådårspredikant därstädes 1814; adjunkt i Nora biskopsprebende 9 apr. 1817; erhöll v. pastors titel 1830; tillika komminister i annexförsamlingen Skog 1831; komminister i Ullånger 3 aug. 1836 (tillträdde 1 maj 1838).

Gift 21 mars 1816 med Anna Brita Geting, f. 8 nov. 1793, d 16 maj 1843, dotter till kyrkobyggmästaren, direktör Simon Geting i Åbord.

Biografi

Andan i B:s barndomshem var präglad av det norrländska gammalläseriets allvarliga krav på bot och helgelse. Vid tjuguett års ålder genomgick B. en religiös kris. Vid de bygudstjänster (= »bön»), vilka ännu i dag i avlägsna byar i Norrland få ersätta kyrkobesöken, uppträdde B. som föreläsare. Vanligen lästes Luthers predikningar. Men till omväxling kunde B. ur minnet så gott som ordagrant återgiva predikningar, som han åhört i kyrkan. Församlingens kyrkoherde, som lagt märke till B:s ovanliga begåvning, förmådde honom, som då var tjugufem år gammal och innehade drängtjänst, att 1806 söka inträde vid trivialskolan i Piteå för att sedan ägna sig åt teologiska studier och bliva präst. Ett år var han där klasskamrat med Kristoffer Jakob Boström. År 1808 blev skolgången avbruten på grund av den ryska invasionen i Norrbotten. Piteå besattes av fienden. Bland de många berättelser om B., som folktraditionen bevarat, finnas också sådana, som förtälja om hans gentemot ryssarna visade mod och rådighet. B. fortsatte studierna vid Härnösands gymnasium, som han under stora försakelser genomgick på tre terminer. I Uppsala delade han rum med Erik Petter Selahn, som längre fram såsom vice pastor i biskopsprebendet Säbrå vid Härnösand skulle bliva hans förnämste medarbetare i väckelsearbetet. På ett år genomgick B. prästseminariet i Uppsala. Samtidigt med Selahn blev han prästvigd för Härnösands stift (1812). Redan i B:s sacerdotalpredikan sägas nya toner ha förnummits. Sitt första prästerliga förordnande fick han som adjunkt och sedermera nådårspredikant i Högsjö, Ångermanland. Under intrycket av den religiösa indifferentism och t. o. m. förnekelse, som mött. B. under studietiden, synes han hava förlorat något av sin trosvisshet och trosfrimodighet. Men genom en ny religiös kris, som han nu genomgick, upplevde han en inre frigörelse, som lärde honom på nytt och mera helt att förstå och andligen leva av Guds nåd i Kristus. Han hängav sig dock icke åt hyperevangelism. Gammalläsarnas krav på bot och helgelse förenades hos B. liksom hos den norrländska nyläsarrörelsen i allmänhet med herrnhutisk frälsnings visshet, frimodighet och glädje. Hans åskådning och fromhetsliv präglades nästan helt och hållet av nyläseriet, varmed han säkerligen gjort bekantskap redan vid dess uppkomst i början av 1800-talet. År 1808 författade inhysesmannen Lars Andersson i Portsnäs ett sändebrev, som kan betraktas såsom ett nyläseriets väckelserop, och en yngre broder till B. namnes såsom en av de bönder, vilka sedermera överförde nyläsarrörelsen från Pite- till Skelleftebygden.

Sedan B. 1817 erhållit förordnande som adjunkt i biskop E. A. Almquists och sedermera biskop Fr. M. Franzéns prebende-församlingar Nora och Skog i Ångermanland, började han sin storartade verksamhet som väckelsepredikant. Som sådan torde han vid sidan av Lars Levi Læstadius ha varit Norrlands främste. I tjugu år verkade han i Nora. Då han kom dit, härskade där stort både religiöst och sedligt förfall. B:s förkunnelse, som präglades av djupt allvar, rik erfarenhet och omfattande bibelkunskap, trängde genom märg och ben. Gamla församlingsbor sade, att de förut aldrig hört predikas om försoningen i Kristus eller nya födelsen. Snart fylldes varje söndag den stora kyrkan i Nora ända till trängsel. Icke endast från de angränsande församlingarna utan ända från Västerbotten och Lappland vallfärdade människor dit. B. var en folktalare av stora mått. Han hade förmåga att gripa sina åhörare, så att dessa med oförminskad uppmärksamhet kunde lyssna till hans timslånga predikningar. Till det intryck, hans predikan gjorde, bidrog även hans underbart vackra, klangfulla röst. Han talade alltid extempore. Genom talrika och grundliga husförhör utbredde B. religiös kunskap även till avlägsna delar av församlingen. Den enskilda själavården vinnlade han sig synnerligen om. Han hade också som själasörjare sällsynta gåvor. Ju mer väckelsen spred sig, dess större skaror nådesbekymrade människor uppsökte honom. Skarp psykologisk blick, människokännedom och ömhet om själarna kännetecknade honom som själasörjare.

Med utgångspunkt från Nora gick under B:s verksamhetstid den ena väckelsen efter den andra fram över de angränsande ångermanländska församlingarna. Av ämbetsbröder var det att börja med endast Selahn i Säbrå, som under inflytande av B. verkade i samma riktning som han, men mot slutet av B: s liv anslöto sig en del yngre präster till den från honom utgångna väckelsen. Det är B:s förtjänst, att denna i olikhet med vad som var förhållandet mångenstädes, där nyläseriet gick fram, bevarades som en kyrklig väckelse. Ett andligt krafttillskott, som sträcker sig fram till våra dagar, fick kyrkan därigenom mottaga. Hade nyläsarrörelsen i Piteå och Luleå haft sådana ledare som B. och Selahn, skulle den utan tvivel även där ha kunnat bliva en kyrklig livsyttring. Icke endast en omfattande religiös utan även sedlig väckelse blev frukten av B:s verksamhet i Nora. För nykterheten var han nitiskt verksam. Före 1830-talet hade han liksom gammalläsarna gillat ett måttligt bruk av brännvin, men sedan hävdade han absolutismens princip. Han ansåg dock, att nykterheten saknade djupare betydelse, om den ej stod i samband med en verklig hjärteförändring.

För att vinna en säkrare utkomst för sin stora familj sökte och erhöll B. år 1836 en komministratur i Ullånger. Hans krafter voro då redan brutna på grund av en vanskött tandfistel, för vilken han sedermera förgäves opererades i Stockholm, dit han 1840 begav sig. Denna resa blev emellertid betydelsefull på grund av den beröring, vari han därunder trädde med den bekante metodistpastorn G. Scott och K. O. Rosenius. B. vistades som gäst flera månader hos den förstnämnde, i vars hus han om aftnarna höll talrikt besökta uppbyggelseföredrag. Den evangeliska riktningen jämte nykterhetsintresset förenade B. och Scott; denne utövade dock intet som helst inflytande på den förres lärouppfattning. Vid invigningen av den på Scotts initiativ tillkomna Engelska kyrkan i Stockholm, nuvarande Betlehemskyrkan, predikade B. Enligt vad Hj. Holmquist uppvisat, torde B. hava betytt åtskilligt för lösningen i kyrklig anda av den själskris, som Rosenius just då genomgick.

Under svåra kroppsliga plågor tjänstgjorde B. efter hemkomsten ännu några månader, tills döden befriade honom. Hans begravning fick en enastående anslutning. Kort efter B:s bortgång innehöll »Nordisk kyrkotidning» ett våldsamt angrepp mot B. för bristande renlärighet och för hans förhållande till metodisten Scott. Ett vackert och värdigt försvar skänktes den avlidne av biskop Franzén, som i ett genmäle fritager honom från varje avvikelse från den luterska läran och talar om honom som »den oförliknelige läraren».

På ett harmoniskt sätt har B. kanske mer än någon annan av den norrländska väckelsens främsta målsmän lyckats förena starkare krav på bättring och helgelse med en nyevangelisk grundsyn. Hans betydelse för Norrland har jämförts med Henrik Schartaus och P. L. Sellergrens för södra Sverige. B: s ovanliga andekraft och rentav suggestiva förmåga framträdde i den makt, han ägde över sinnessjuka. Sådana fördes till honom även från avlägsna trakter. Ett säreget vittnesbörd om det intryck, B:s personlighet gjorde på sinnena, äro de i Norrland vitt spridda folksägnerna om hans makt över djävulen och onda andar.

Författare

Carl Edquist.

Tryckta arbeten

Tryckta skrifter: Andeligt bref till en om sin salighet bekymrad person inom Norrbottens län, skrifwet af Per Brandel, under dess studenttid. Piteå 1847. 16 s. — Tröstebref till en bedröfvvad själ (sammantr. med A. C. Rutström, Brefwexling emellan Thomas, Nicodemus och Christophilus, Sthm 1848, s. 29—41; ny uppl., Söderhamn 1850, s. 29—41).

Källor och litteratur

Källor: Therese Brandell, Pehr Brandell. En lefnadsteckning (1912); L. Bygden, Hernösands stifts herdaminne, 2 (1923); J. A. Englund, Framstående kyrkans män från Vester- och Norrbotten (1889); Hj. Holmquist, C. O. Rosenius' universitetsår (Studier tillägn. Magnus Pfannenstill d. 10 jan. 1923, Lund 1923). — Se i övrigt, ang. den norrländska husandakten, C. Edquist, Zakarias Lindmark (1919).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Pehr Brandell, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/18070, Svenskt biografiskt lexikon (art av Carl Edquist.), hämtad 2024-04-18.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:18070
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Pehr Brandell, urn:sbl:18070, Svenskt biografiskt lexikon (art av Carl Edquist.), hämtad 2024-04-18.