Meriter

2. Joakim Berndes, till Strömsberg, Essemäggi, Fore och Reggafer, den föregåendes son, d 11 sept. 1623. Höll enligt Lagus 1610 jämte Samuel Arvidsson lagmansting i Nyland på Arvid Tönnessons vägnar; slottsloven på Viborg 29 sept. 1611 och genom Jakob De la Gardies utnämning på Koporie (tillträdde 1614; efterträdare utnämnd hösten 1615); erhöll befallning att rannsaka om resten' i Koporie län 26 febr. 1616; kommissarie vid gränsläggningen mellan Sverige och Ryssland 1617; kammarråd 1618; avsänd till Estland för att övervaka fästningarnas proviantering 1 sept. 1620 samt till Finland 15 maj 1622 för att övervaka truppernas sammandragande och transporter till Östersjöprovinserna av rytteri, proviant och penningar; underståthållare i Riga och kommissarie vid förhandlingarna med polackerna 19 aug. 1622; tillika rättegångskommissarie i Lifland 23 aug. s. å. — Var även häradshövding i Savolax, en befattning, som av Gustav Adolf igenkallades men sedermera (8 sept. 1622) återgavs honom.

Gift 1) med Anna von Rosen, d 26 nov. 1604, dotter till lantrådet Johan von Rosen; 2) 8 jan. 1609 med Gertrud von Ungern, d 13 okt. 1649, dotter till ärkebiskopliga rådet Fabian Georgsson von Ungern och änka efter Henrik Kaspersson Wrede.

Biografi

B. skymtar första gången, utom i rena familjeangelägenheter, under ståthållartiden i Koporie, dock blott i några skäligen torftiga notiser. Liksom fadern förstod han tydligen att stärka sin ställning genom finansiella tjänster: 30 sept. 1614 får han kvitto på en försträckning av 400 rubel, som han skulle få ersättning för av länets uppbörd, »när något faller och så lägligit är». Nästa år nödgas han emellertid under framhållande av länets oförmögenhet be konungen nedsätta sina krav på dettas finansiella prestationer. Betydelsen av personliga artigheter synes han ha insett till konungen sände han »någre färske kirsebär», till Axel Oxenstierna två timmer mårdskinn. Den sistnämndes intresse sökte han f. ö. även befrämja genom att påvisa lägenheter i Ingermanland, som han kunde begära såsom förläning (1617). På Koporie ägde B. enligt egen uppgift att vaka över länets trohet samt att »hålle hånd utöver lag och rätt, förhindra allt vad emot rydsernes gudstjänst, friheter, sedvaner och rättigheter kunne av någon tillbjudes», medan ryska tjänstemän av hänsyn till landets språk och sedvänjor företrädesvis användes vid den egentliga medelförvaltningen. B. synes ha uppträtt med en viss ståt. Han omgav sig med flera »tjänare, uppvartare, hakeskyttar och slottsryttare», än i varje fall granskarna av hans räkenskaper funno riktigt, samt mottog, K. M: t »till äre och beröm», kronans resande officerare och andra tjänare med en gästfrihet, som likaledes senare påtalades. Icke heller i övrigt gick medelförvaltningen i Koporie under B: s' tid fri från anmärkningar, vilka han utförligt bemötte, huvudsakligen åberopande sig på att han anklagats för åtgärder, som ej tillhört hans ämbetsuppgifter. Att han mottagit gåvor och föräringar av länets invånare, vidgick han men bestred både att gåvorna hestigit sig till det belopp, som uppgivits, och att kronan därav lidit skada; att någon behövde göra reda för sådant, vore aldrig hört eller sport, och B. hoppades ej behöva återbära, vad han »med den ene handen till föräring emottagit och med den andre hand igen bortskänkt haver, ty sådane saker gå som the komme, och kurme med gode vänner förtärt vara». Att B. gjort sig skyldig till egenmäktighet eller egennytta är naturligtvis under den allmänna upplösningen i den avlägsna landsändan mycket tänkbart men kan så mycket mindre anses bestyrkt, som räkenskapsgranskningen slutade med att han (23 maj 1617) i samband med åtskilliga fördelar, varom mera nedan, erhöll fullständig decharge. Hans nästa uppgift blev deltagandet i de besvärliga gränsförhandlingarna med ryssarna, som han jämte sina kolleger efter mångahanda tvister och slitningar förde till ett lyckligt slut på våren 1618; att endräkten icke heller bland de svenska kollegerna varit oklanderlig, synes av B:s' brev till Axel Oxenstierna, där han beklagar sig över att en av dessa, Klas Eriksson (Slang), i förbittring över att B. nämnts först i fullmakten och instruktionen, vägrade att deltaga i förrättningen, beskyllande B. att hava sig »således udi II. K. M: ts kantzeli själv inflätet eller trängt». Huru tvisten ändades, är ej känt, men både B:s' och Klas Erikssons namn återfinnas under det 29 mars 1618 dagtecknade rågångsbrevet för Nöteborgs, Koporie, Jama och Iwangorods län. Efter fullbordat värv övergick B. till den centrala finansförvaltningen. Han inträdde i kammaren i det ögonblick, då Gustav Adolf och Axel Oxenstierna sökte skapa fastare regler för dess ämbetsverksamhet genom 1618 års kammarordning, och sökte jämte sina kolleger först vid den högtidliga edsavläggningen inför konungen i Svea hovrätt och därpå skriftligen avvältra det alltför tunga ansvar, som enligt deras förmenande genom den nya ordningen pålades kammarråden; de framförda betänkligheterna hade emellertid endast så till vida framgång, att den nya instruktionen, ehuru alltjämt tillämpad, icke slutgiltigt utfärdades av Gustav Adolf. Personligen framträder under den följande tiden B. ur den kollegiala kretsen endast vid ett par uppdrag i landsorten, då ett ledande, ordnande och pådrivande ingripande från centralförvaltningens sida syntes påkallat. Att B. åtnjöt konungens förtroende synes även därav, att han 1622 fick stanna i Riga såsom Jakob De la Gardies medhjälpare och ställföreträdare, med uppdrag att i allo medverka till uppfyllandet av denne ålagda förpliktelser, mönstra och betala krigsfolket samt månatligen infordra kassarapporter av alla medelförvaltare i provinsen. Över amtmännen, som särskilt anbefalldes åt hans uppmärksamhet, utrustades han med vidsträckta disciplinära befogenheter, innefattande jämväl till- och avsättningsrätt. Även justitiens administrerande hörde till B:s' ämbete. I detta avseende utvidgades hans uppgifter på ett betydelsefullt sätt, då han strax efter sin utnämning till ståthållare insattes i en kommission, vilken skulle upptaga de till följd av krigsförvirringen utöver den vanliga rättskipningens kapacitet ansvällande rättegångsärendena. Lägges härtill, att B. även deltog i de förhandlingar, som ledde till avslutandet av stilleståndet med Polen 27 nov. 1622, synes det otvetydigt, att det var en omfattande och framgångsrik verksamhet, som avbröts genom hans för tidiga död år 1623.

B. ärvde de betydande egendomar, hans fader sammanbragt i Finland och Östersjöprovinserna, och förstod själv att utvidga och befästa familjens godsbesittning. Måhända översteg hans ekonomiska sinne tidens vanliga mått: Lagus kallar honom »i hög grad egennyttig och våldsam», och mer än en gång måste han i varje fall anlita både Axel Oxenstiernas bemedling och konungamaktens bistånd i tvister med grannar och underhavande. Omedelbart före sin död upptog han i Lifland en ägotvist med Axel Oxenstierna på ett sätt, som,avlockade denne några nästan hotfulla ord. Genom sitt giftermål med änkan efter den Henrik Wrede, som räddade Karl IX: s liv vid Kirkholm, inträdde B. i förvaltningen av de betydande donationsgods, som blivit den uppoffrande hjältebragdens lön, och företrädde detta målsmanskap med samma energi som sina egna intressen (K. brev 26 sept. 1614). I maj 1617, samtidigt med dechargen för den omtvistade medelförvaltningen i Koporie, förstod B. att åt sig utverka en hel rad K. brev, vilka till hans fördel avgjorde ett flertal visserligen ej alltför betydande angelägenheter. Den 15 juli 1618 belönades B:s' tjänster med gården Arnö jämte underlydande i Fittja, Hjälstad, Giresta, Eggby, Kulla, Håtuna, Gran och Åkerby, allt på behaglig tid, 12 sept. s. å. mottog han Kuddby i Östergötland i avräkning på sin kammarrådslön, 28 mars 1621 gavs honom även Väntholmens gård, och slutligen innebar det häradshövdingeämbetet, han beklädde, i överensstämmelse med tidens sed och uppfattning företrädesvis en ekonomisk fördel. För sina tjänster i Riga hugnades lian enligt beställningsbrev av 8 sept. 1622 med en lön av 600 dir att utgå av årliga räntan i Finland samt fri kost för tolv personer av proviantet. Slutligen bör nämnas, att han placerade ett betydande kapital i kopparkompaniet, därtill direkt uppmanad av Gustav Adolf; år 1628 utgjorde hans änkas i kompaniet innestående medel 13,666 dir, 29 öre och 18 penningar.

Författare

B. BOËTHIUS.

Källor och litteratur

Källor: Handl. rör. Karl IX: s polska krig, skrivelser från B. till Gustav II Adolf och' Axel Oxenstierna och från Jakob De la Gardie till Gustav II Adolf 1613 samt riksregistr., RA. — Rikskansleren Axel Oxenstiernas Skrifter och brefvexling, 1:2 (1896); Sverges traktater med främmande magter, 5:1 (1890—1903), s. 282, 316. — J. A. Almquist, Den civila lokalförvaltningen i Sverige 1523—1630, 4 (1922); N. Eden, Den sv. centralregeringens utveckling till kollegial organisation i början af sjuttonde århundradet (1902), s. 200, 211, 222, 224; J. Hallenberg, Svea rikes historia under kon. Gustaf Adolf den Stores regering, 4 (1794), s. 775 o. följ.; T. Hartman, Borgå stads historia (1906); W. G. Lagus, Undersökningar om finska adelns gods och ätter (1857—60); G, Wittrock, Sv. handelskompaniet och kopparhandeln under Gustaf II Adolf (1919). s. 40.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Joakim Berndes, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/18091, Svenskt biografiskt lexikon (art av B. BOËTHIUS.), hämtad 2024-04-25.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:18091
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Joakim Berndes, urn:sbl:18091, Svenskt biografiskt lexikon (art av B. BOËTHIUS.), hämtad 2024-04-25.