Meriter

23. Gustav Bielke, den föregåendes kusin, son till B. 21, friherre till Korpo, herre till Edshammar, Frösvik och Åkerö, f. 29 sept, 1618 på Frösvik i Uppland, d 23 okt. 1661 på Almenäs i Västergötland. Företog en utrikes studieresa och inskrevs därunder som student i Leiden 10 juni 1639. Kammarherre 1640; vice president i Svea hovrätt 13 sept. 1645; president i Dorpats hovrätt 14 aug. 1647; häradshövding i Satakunda, Vemo och Tövsala i Finland 31 juli 1648; riksråd 30 sept. 1650; ledamot av kommissionen för inrymmande av drottning Kristinas underbållsgods i Pommern och Mecklenburg 15 juli 1654; hovrättsråd i Svea hovrätt; legat i Ryssland 1655–58 (fullmakt, instruktion och memorial 30 juni 1655) och fredsunderhandlare 1658; ledamot av kommissorialrätten i Malmö över Korfits Ulfeld med flera 30 juli 1659; kommissarie i reduktionskollegium 14 dec. 1660.

Gift 17 febr. 1650 med Maria Elisabet Sparre, f. 1623, d 22 dec. 1662, dotter till ståthållaren Karl Eriksson Sparre och änka efter överstelöjtnanten Ture Bielke.

Biografi

Under drottning Kristinas regering faller hela B:s ämbetsverksamhet inom hovrätterna och riksrådet, ehuru man finner honom av drottningen påtänkt till diplomatiska uppdrag i Holland och vid fredskongressen i Lybeck (rådsprot. 1651). Ett liknande, men större och viktigare värv fick han av Karl X Gustav, då han i juni 1655 vid utbrottet av polska kriget ställdes i spetsen för en legation till storfurst Alexej i Moskva. Som hans kolleger deltogo däri generalmajoren Alexander von Essen och hovrådet Filip von Krusenstjerna — den förre tillika lantråd i Estland, den senare borggreve i Narva och bägge således mer eller mindre hemmastadda i ryska förhållanden. Deras ärende var närmast att efter det svenska tronskiftet utbyta de föreskrivna stadfästelsebreven på Stolbovafreden, men huvudändamålet var för Karl Gustav att vinna kännedom om intrycket i Ryssland av hans polska krigsföretag, att förebygga rysk fred eller vapenvila med Johan Kasimir och förvissa sig om tsarens vänskap eller möjligen förbund. Vid en dylik sammanslutning var konungen till och med villig till en delning av det polska dubbelriket, som skulle lämna i ryska händer allt land öster om en linje, dragen från Kamieniec i Podolien eller Halicz och Lemberg i Galizien över Minsk mot övre Duna (sekret memorial 3 juli 1655). Hans egna framgångar på hösten 1655 liksom ryssars och kosackers återtåg i de sydöstra landskapen bragte honom likväl sedan att skjuta fram den bjudna gränsen till Beresina och Dnjepr (jan. 1656). Emellertid kom det aldrig till någon underhandling om slika villkor; ryssarna, som intagit Vilna och Kovno, sträckte sina krav längre, och tsaren tillade sig titlar, som svenske konungen icke ville medgiva. Försöket att hålla Ryssland tillbaka misslyckades. I maj 1656 sågo sig legaterna i Moskva med hela sitt följe — över 130 personer — överförda till ett trängre »hov» utom staden, där de höllos innestängda i nära två års tid eller till 29 apr. 1658, avskurna från så gott som all förbindelse med hemlandet och den yttre världen. Men den av kejsaren medlade ryskpolska vänskapen bröts ånyo, och Karl Gustavs segrar i Danmark ökade tsarens böjelse för en fred med Sverige, som underlättades av en svensk eftergift i titelfrågan. Sändebuden fingo lämna den ryska huvudstaden vid slutet av maj månad 1658 för att upptaga fredsunderhandlingar på gränsen. Dessa leddes av Bielke med biträde av Krusenstjerna, guvernören i Estland Bengt Horn och hovrådet Johan Månsson Silfverstierna och förde till stilleståndsfördraget i Wallisaar 20 dec, som i sinom tid tre år senare förvandlades till fred i Kardis.

Efter återkomsten till hemlandet kallades B. till konungen i Danmark, och man ser honom under hösten 1659 (sept.–dec.) nyttjad som bisittare i den kommissorialrätt, som under Seved Bååts ordförandeskap dömde över deltagarna i Malmösammansvärjningen och Korfits Ulfeld. Vid Karl X:s död vistades han på sin egendom Almenäs. Om den tilltro, denne hyste till hans klokhet, måtta och fasthet, vittnar det, att han liksom brodern Sten och framför denne kom i åtanke till rikskansler, ehuru testamentet slutligen lämnade denna post åt riksskattmästaren M. G. De la Gardie. För B:s del låg ett avgörande hinder i den sjuklighet, varöver han klagar redan vid början av sin vistelse i Moskva och som sedan under årens lopp tillväxte. I maj 1660 inställde sig B. i Stockholm, där han under höstriksdagen framträder som en av de starkaste hävdarna av rådets myndighet i tvisten med adeln om fyllandet av de lediga riksämbetena. Hans ämbetsverk var nu som förr hovrätten, vars representant han var i den deputation av rådet, som vid början av okt. översåg regeringsformen; därjämte förordnades han i dec. till kommissarie i reduktionen, vars pådrivande ständerna önskat.

För att om möjligt återställa sin brutna hälsa reste B. i apr. 1661 till baden i Ems men kunde ej uthärda kuren och återvände till Sverige efter ett besök vid brunnen i Schwalbach. På hemresan ägde han ännu krafter nog för att uppträda som hedrad gäst hos kurfursten av Mainz och pfalzgreven av Neuburg men nedlades i sept. på sjuksängen å Almenäs och avled en månad senare. Karl XI: s förmyndarråd miste i honom en aktad och dugande ledamot, som eljest borde kunnat göra en värdefull insats i dess arbete.

Författare

G. WlTTROCK.

Källor och litteratur

Källor: Riksregistr., Muscovitica: handl. rör. Gustaf Bielkes med fleres beskickning 1655—58, samt Bielkesaml.: brev från Gustaf till Sten Bielke, allt i RA. — Sv. riksrådets prot., 14—15, 1650—1653 (1916, 20). — J. E. Nordwall, Svensk-ryska underhandlingar före freden i Kardis (1890); G. Wittrock, Carl X Gustafs testamente. Den polit. striden i Sverige 1660 (1908).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Gustav Bielke, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/18164, Svenskt biografiskt lexikon (art av G. WlTTROCK.), hämtad 2024-04-23.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:18164
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Gustav Bielke, urn:sbl:18164, Svenskt biografiskt lexikon (art av G. WlTTROCK.), hämtad 2024-04-23.