Meriter

Billing, Anders Julius, f. 3 juli 1857 i Kristianstad. Föräldrar: murargesällen Per Ohlson Billing och Maria åkesdotter. Genomgick Kristianstads folkskola och h. allmänna läroverk; avlade mogenhetsexamen 4 juni 1877; student vid Lunds universitet 3 sept. s. å. och idkade därstädes studier för fil. kand.-examen, vilka dock på grund av ekonomiska svårigheter måste avbrytas; övergick efter någon tids annan verksamhet till tandläkarbanan 1888 och avlade tandläkarexamen i Stockholm 7 jan. 1891. Legitimerad tandläkare 12 jan. 1891; praktiserade i Kristianstad och Malmö; förordnades hösten 1904 att sköta lärarbefattningen i proteslära och tandreglering vid tandläkarinstitutet; ordinarie innehavare av samma befattning 13 apr. 1905; medlem av arméförvaltningens sjukvårdsstyrelses vetenskapliga råd 12 apr. 1918 och av medicinalstyrelsens vetenskapliga råd 1919–21; ordförande och sekreterare i Södra Sveriges tandläkareförening och Skånska tandläkaresällskapet; redaktör för Svensk tandläkaretidskrift jan. 1919–juni 1920; tilldelad professors namn, heder och värdighet 23 maj 1919; erhöll avsked från lärarbefattningen vid tandläkarinstitutet 18 nov. 1922. Erhöll silvermedalj av Central-verein deutscher zahnärzte för sina vetenskapliga samlingar (f. n. omfattande cirka 1,600 nummer) vid femte internationella tandläkarkongressen i Berlin 1909 och Svenska tandläkaresällskapets Miller-pris 1913; hedersledamot av Svenska tandläkaresällskapet, Odontologiska föreningen, Norges, Danmarks och Finlands tandläkarföreningar, Central-verein deutscher zahnärzte och Verein ungarischer zahnärzte; med. hedersdoktor vid karolinska institutet 31 maj 1913; RNO 1916; KVO2kl 1921. Svenska tandläkare ha stiftat en stipendiefond vid tandläkarinstitutet, som bär B: s namn, och ha låtit, måla B: s porträtt för att vid nya institutsbyggnadens invigning doneras till tandläkarinstitutet.

Gift 2 okt. 1893 med Johanna Matilda Björklund, f. 14 okt. 1862, dotter till snickaren Magnus Svensson Björklund.

Biografi

Tyngdpunkten i B: s livsgärning ligger i den insats, han gjort för utvecklandet av den ortopedisk-protetiska käkskadeterapien och protesbehandlingen av medfödda gomdefekter (obturatorterapien); inom dessa områden är han en bland fackmännen uppskattad föregångsman. Redan i sin första publikation på käkskadeterapiens område (Bidrag till käkfrakturförbands förenkling i konstruktion och lättnad vid användning i praktiken, 1900) upptager han till behandling ett viktigt praktiskt problem, och därefter följa raskt hans arbeten för att kulminera i de tre stora verken: »Von der Unterkieferresektionsprothese» (1910), »Om medfödda gomdefekter och deras profetiska behandling» (1912) och »Von der Oberkieferresektionsprothese, eine prothetische Studie» (1912). Det är en omfattande samling olikartade spörsmål, som häri dryftas. B:s behandlingsmetoder karakteriseras av en förtjänstfull enkelhet och säkerhet, och hans metodik är genomgående grundad på såväl egna vetenskapliga undersökningar som praktiska rön. Genom sina studier över käkfragmentens dislocering vid underkäksfrakturer och resektioner hos behandlade och icke behandlade fall och genom jämförelser mellan dessa grupper visar B. dylika dislokationers natur och förändringar samt huru de påverkas genom ändamålsenlig behandling. De olika konstruktioner, som B. härvid kommit till, äro liksom hans undersökningar av betydelse för en effektiv käkbehandlingsmetod.

På området för medfödda gomdefekter — vilka ju medföra kända svåra funktionella rubbningar — har B. ävenledes nedlagt ett förtjänstfullt arbete. De praktiska erfarenheter, han härvid vunnit efter behandling av över 200 fall, framlades i hans ovannämnda 1912 utgivna verk, vari han samtidigt till kritisk granskning upptog en del för denna specialgren viktiga vetenskapliga spörsmål och framlade sina egna åsikter härutinnan (ex. om gomdefekternas ätiologi). Att vid det nära samband, vari protesläran står till käkarnas och gommens operativa kirurgi, B:s praktiska och teoretiska rön beteckna landvinningar jämväl för den kirurgiska vetenskapen och påverkat den kirurgiska behandlingen av käkarnas sjukdomar och gomdefekterna har med styrka framhållits av professor J. Berg, då denne inför karolinska institutets lärarkollegium motiverade förslaget att tilldela B. medicine doktorsvärdigheten. Ett framträdande drag i B:s litterära verksamhet är hans övertygelse om den vetenskapliga forskningens grundläggande betydelse jämväl för den praktiska tandläkarkonsten, en uppfattning, som han även särskilt utvecklat i en skrift, betitlad »Den odontologiska vetenskapens förutsättningar, uppgift och arbetsmetoder», vilken åtföljde det betänkande, som 1920 avgavs av sakkunnige för tandläkarundervisningens omorganisation. B:s i tryck framlagda större och mindre skrifter uppgå till ett fyrtiotal. Dessutom föreligga f. n. i manuskript ännu några arbeten såsom resultat av hans fortsatta studier.

Författare

Harald Ramberg.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Anders Julius Billing, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/18217, Svenskt biografiskt lexikon (art av Harald Ramberg.), hämtad 2024-04-26.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:18217
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Anders Julius Billing, urn:sbl:18217, Svenskt biografiskt lexikon (art av Harald Ramberg.), hämtad 2024-04-26.