Meriter

1. Magnus Blix, f. 3 (4?) jan. 1743, d 22 juni 1805 på Östanvik i Södertörn. Föräldrar: lanträntmästaren Johan Karl Blix och Brita Margareta Malmborg. E. o. tjänsteman i riksens ständers: bank 13 sept. 1758; interimsräntmästare i Gävleborgs län 24 okt. 1763; e. ordinarius vid K. artillérikrigsrätten 15 jan. 1766; v. auditör vid artilleriregementet 16 juli s. å.; erhöll regementsskrivares lön 30 maj 1768; auditör 12 dec. 1769; häradshövding i Sollentuna och Vallentuna härader 3 juli 1771−15 mars 1779; adjungerad ledamot i lagkommissionen för de nya krigsartiklarna 6 mars 1795.

Gift 1) 24 sept. 1771 med Sofia Ulrika Stjerneros, f. 5 maj 1732, d 9 juni 1790, dotter till generalen Magnus Stjerneros; 2) 20 jan. 1792 med Karolina Regina Ekenberg, f. 9 nov. 1760, d 28 mars 1841, dotter till löjtnanten Johan Karl Ekenberg.

Biografi

B. tillhörde oppositionen mot Gustav III, och memoarförfattarna anföra prov på uttalanden av hans vassa tunga vid 1789 års riksdag. Under förmyndartiden stod han i brevväxling med G. A. Reuterholm, som han sökte hålla à jour med stämningen gentemot regeringen och dess åtgärder. Sitt förhållande till Reuterholm har han själv karakteriserat genom att i ett av sina brev åberopa sig på dennes befallning att »yppa, då allmänne rösten med någon anledning blir sträv». Han framlade även i underdånighet en rad projekt inför den mäktige mannen, särskilt beträffande ekonomiska frågor. »Statens nitiska brandvakt» kallar han sig i ett brev till Reuterholm — en icke oäven självkarakteristik, som man bör ha i minnet, då man överblickar hans brokiga författarskap. Detta infaller — med några undantag — under 1790-talet och omfattar, som de nedan anförda omständliga titlarna utvisa, huvudsakligen historiska, politiska, ekonomiska och finansiella frågor. B:x' skrifter voro mycket lästa och debatterade. Han beskylldes icke sällan för ovederhäftiga uppgifter och förhastade omdömen; ett par av hans arbeten framkallade, vidlyftiga motskrifter.

B:x' ekonomiska skriftställarskap saknar åtminstone ej tidstypiskt intresse. Han var till sin åskådning utpräglad fysiokrat och anslöt sig alltså till den starka 1700-talsströmning, som i jordbruket fann rätta grunden till rikets styrka. Från sina utgångspunkter sökte han nå fram till en helhetsuppfattning av vårt lands ekonomiska utveckling. Landet hade fordom, ehuru »slöjdelöst», varit välbärgat, ty det levde av jordbruk, boskapsskötsel, bergsbruk och fiske, alltså de näringar, som enligt de fysiokratiska lärorna ensamma ge real avkastning. Men sedermera hade, väsentligen på jordbrukets bekostnad och till följd av en felaktig politik, handel och slöjder uppdrivits i vida större utsträckning än vad som erfordrades för att exploatera den svenska jordens produkter. Den uppblossande striden mellan K. L. Jöranson, som ivrigt gjorde sig till målsman för kravet på näringarnas uppmuntran genom ökning av sedelstocken, och David Schulzenheim, som gentemot, dylika tendenser hävdade kvantitetsteorien, gav B. anledning att även på det penningteoretiska området göra sina särskilda synpunkter gällande. Principiellt anslöt han sig till Schulzenheims åsikt, som krävde penningmängdens anpassning efter varukvantiteten, men återkom jämväl här till sitt fysiokratiska älsklingstema, att endast jordens — jordbrukets, boskapsskötselns, bergsbrukets och fiskets — avkastning och de till denna avkastning, avpassade slöjderna borde anses utgöra näringslivets grundvalar.

Särskilt stor spridning vann B:x' ryktbara bok om Sveriges statsvälvningar 1720−1792; det väckte oerhört uppseende, att dess författare upptog Gustav III: s politik och person till kritisk granskning så snart efter konungens död. Med förbittring läste gustavianerna följande passus i företalet till andra delen: »Om erkänslan obestrideligen är berättigad att med strida tårar fukta det nyss uppkastade stoftet åt kvarlevorna av en vårt släktes krönte välgörare; så är förmodeligen, vid befrielsen från en plågare, ingen viss termin bestämd eller utstakad bakom konunga-graven för oskulden att få sucka; och för den kvävda samfunds-dygden att få draga andan åt sig. Varföre skulle man då icke beskriva Gustav 3:dje utur minnet, medan det är friskt?» Av dem, för vilka Gustav III: s minne var heligt, betraktades boken uteslutande som smädeskrift; att sådana arbeten tolererades, kunde de ej förklara på annat sätt, än att de voro välbehagliga för höga vederbörande. En och annan ansåg rentav, att den Reuterholmska tryckfrihetsförordningen tillkommit för att möjliggöra slika alsters utgivande. Man ondgjorde sig mycket över att B., långtifrån att lida något förfång för sitt skriveri, tvärtom av Reuterholm fick en gulddosa som belöning. Det ansågs som bevis på oerhörd djärvhet, att tidningen Extra posten vågade offentliggöra en skarp vidräkning med B. Leopold, som var denna tidnings förnämste medarbetare, sade sig darra av fruktan att bli misstänkt för att ha författat artikeln. Men två år senare, då man icke längre riskerade något med att försvara Gustav III: s minne, skyndade sig Leopold att kasta sig över B. med starkt patos.

B. har även åstadkommit ett »filosofiskt försök att utröna ändamålet, vartill människan är skapad». Denna skrift utgör ett häftigt angrepp på hela upplysningsfilosofien, »den nya filosofien», som B., något föråldrat, benämner den. Leopold har ägnat B:x' opus en utförlig granskning, t. o. m. i anledning därav skrivit en särskild utredning för att visa, att religion och samhälle ingenting ha att frukta av filosofiens undersökningar.

Med sitt i versform avgivna »Svar på Götheborgske vitterhetssällskapets prisfråga: Hvad värkan skådespel hafva på folkets seder» — författarskapet torde nämligen, trots vissa tvivelsmål, böra tillerkännas B. — har B. yttrat sig i ett av samtiden mycket debatterat spörsmål. Av allt att döma har B. ej deltagit i den 1784 utlysta pristävlan, vilken samlade sex deltagare. Två av tävlingsdikterna trycktes 1785 i samhällets handlingar. Dessas författare framhålla i mer eller mindre starka ordalag teaterns uppfostrande betydelse. I sin i en ganska ledig epitrestil hållna dikt ställde sig B. däremot på samma ståndpunkt, som Thorild i anslutning till Rousseau ungefär samtidigt förf äktade: han utdömde fullständigt teatern från moralisk synpunkt. Dikten väckte, då den 1786 blev bekant, ett visst uppseende; 1788 inlämnades till Svenska akademien ett »Gensvar» å densamma. Den cirkulerade till en början i avskrifter och trycktes först 1792, betydligt förändrad och förvanskad. Den av skarp samtidskritik fyllda dikten har säkerligen använts i agitationen mot Gustav III:s teatervurm. Därom torde bl. a. en anteckning av A. L. Stjerneld på en i Uppsala universitetsbibliotek befintlig avskrift av dikten vittna: »Kom i ljuset något för 1786 års riksdag.»

»En tvetydig person, men en blixtrande talare» — det är P. Wieselgrens omdöme om B. Hans stil, som skaffade honom många läsare och mycken kritik, är i likhet med Thorilds mera talarens än skriftställarens. Han begagnar i stor utsträckning drastiska bilder, hämtade från alla möjliga områden, och han kan icke frånkännas en viss mustig humor. Även den formella sidan av B:x' författarskap var mycket omstridd av samtiden. Under det en recensent prisar hans kvickhet, eld, dristighet, lysande tankar och satiriska skämt, framlägger en annan (Leopold) »såsom en varnande eftersyn» en axplockning ur »alla dessa sökta kvickheter, alla dessa liknelser av den högste osmaklighet», varav hans stil överflödade, och anser det vara ett sorgligt bevis på förnuftets långsamma framsteg, att sådana »osmakliga putslustigheter» kunna skaffa en författare framgång.

Författare

J. Viktor Johansson med bidrag av B. Boëthius.

Arkivuppgifter

Handskrifter: Avskrifter av svar på prisfrågan: Hvad verkan göra skådespel på folkslags seder i UB (sign. F 211; tryckt i utdrag av E. Meyer i Ord o. bild 1909), KB och Göteborgs stadsbibl.

Tryckta arbeten

Tryckta skrifter: Förteckning 'öfwer af kastningen af ett i 36 års tid nyttjadt tredings-säde (Hushållnings journal, 1785, nov., s. 103—110). — Utwäg at fördrifwa mask utur fruckt-trägårdar (ibid., 1787, maj, s. 429 —433). — Pröfwad förbättring uti sättet at färga nät och at tjära notar (ibid., 1788, sept., s. 38—41). — Åminnelsetal öfver... grefve Carl Friedrich Scheffer. Upläst hos sällskapet Pro patria. Sthm 1788. 52 s. — Undersökning om swenska åkerbruket; om det är i tiltagande eller af tagande.. . (Hushållnings journal, 1789, mars, s. 315—348). — Undersökning huru-wida de så kallade sockne-lappar skulle kunna förmås til samhälls-lefnaden (ibid., dec, s. 159—165). — Svar på Vitterhets-sällskapets i Götheborg utsatte prisfråga: Hvad verkan gjöra skådespel på folkslags seder (Välsignade tryckfriheten..., D. 1, 1792, s. 241—256; är även i en annan version i utdrag intaget i Ord o. bild, Arg. 18, 1909, s. 645—646; jfr i övrigt texten o. nedan under handskrifter). — Swenska jordbrukets historia i korttaste sammandrag. Sthm 1792. 79 s. 2: a uppl. Sthm ' 1793- 79 s. [Följdskrift: P. Nylandh, Anmärkningar wid den af herr härads-höfdingen Magnus Blix utg. Swenska jordebrukets historia. Jönköping 1798. 66 s.] —' Sweriges statshwälfningar och hushåldsanstalter ifrån år 1720 till år 1792 jämte ordsaker och anledningar, därtill. D. 1—3. Sthm 1793—94. 188 s.; (4), 94 s.; 128 s. 3:e uppl. D. 1—2. Sthm 1795. 286 s.; 129 s. — Undersökning om Swerige nuförtiden äger ett wärkeligit rörelse-capital samt i fall Swerige nånsin får ett wärkeligit rörelse-capital, huru stort det samma då kan blifwa? med mera. Sthm 1795. 92, (4) s. — Undersökning om de förflutna tiders förwaltning af riksens ständers bank: samt om bankens och näringarnes öde i framtiden, i fall denne förwaltning oförändrad fortfar. Gjord och sammanfattad, utur en skriftwäxling emellan herr Jöranson och herr D. v. S[chultzenheim] samt till allmänhetens granskning öfwerlämnad. Sthm 1796. 86 s. [De båda sistnämnda föranledda av C. L. Jöranson, Försök till ett system i Sveriges allmänna hushållning och penninge väsende, H. 1—5, Sthm 1792—95, o. D. v. Schultzenheim, Bref om rikets penninge verk och allmänna hushållning, H. 1—2, Sthm 1794—96.] — Sweriges finance ifrån år 1745 till år 1795, dess grundsattser, dess utwägar och dessas olyckliga fölgder. Sthm 1797. 212 s. [Följdskrift: [J. v. Engeström], Anmärkningar vid herr härads-höfdingen M. Blix afhandling om Sveriges finance ifrån år 1745 til år 1795. Författade af En svensk bonde. Sthm 1797. 197' s.] — Philosophiskt försök at utur menniskans egenskaper utröna ändamålet, hwartill menniskan är skapad, samt at utur djurens egenskaper utröna ändamålet för djuren. Upps. 1797. 172 s. — Redovisning för försöken, att utur mäuniskjans egenskaper utleta dess ändamål m. m. Sthm 1798. 4: o (8) s. [Med anl. av Leopolds kritik av närmast föregående arbete i Läsning i blandade ämnen, 1-—8, 1797, s. 106 o. följ.] — Undersökning om Sveriges hufvud- och skiljemynt; om Sveriges nu varande och fordna styrka, samt hvaruti den rätteligen består. Sthm 1798. 75 s. — Dessutom svar på kritiker (Extra posten 1795 N:o 92, Dagl. allehanda 1795 N:o 94, Stockholms posten 1797 N:o 281).

Källor och litteratur

Källor: Brev från B. till G. A. Reuterholm 1794—96, RA; brevväxling mellan C. G. af Leopold och B. G. Westberg, KB. — M. Calonii bref till H. G, Porthan (Skrifter utg. af. Sv. litt.-sällsk. i Finland, 55, 1902); Gustavianska brev, utg. av H. Schiick (1918), s. 551; Hedvig Elisabeth Charlottas dagbok, 3 (1907), s. 22—23; H. G. Porthans bref till M. Calonius, I (Skrifter utg. af Sv. litt.-sällsk. i Finland, 1, 1886); Protocoller, hållne hos,,. ridderskapet och adeln wid riksdagen i Stockholm år 1789, 1 (1809), s. 62, 68, 160—184; Svenska akademiens dagbok 1786—1789 (1916), s. 297. — G. G. Adlerbeth, Hist. anteckningar, 1 (1892), s. 71, 81; 2 (1893), s. 120; G. Anrep, Svenska adelns ättar-taflor, 1 (1858); P. D. A. Atterbom, Svenska siare och skalder, 5 (1849), s. 60; J. A. Ehrenström, Efterlem-nade hist. anteckningar, 1 (1882), s. 427, 459; A. von Fersen, Historiska skrifter, 7 (1871), s. 90; C. G. af Leopolds utförliga granskning av B:s författarskap (Läsning i blandade ämnen, 7—8, 1797; omtr. i Samlade skrifter, 6, 1833, s. 248—285). O. Levertin, Teater och drama under Gustaf III (1889); H. Lindström, Näringsfrihetens utveckling i Sverige 1809—36 (1923), s. 95, 98; G. Ljunggren, Svenska vitterhetens häfder, 3 (1881); E. Meyer, Hvad man förr i världen tänkte om teaterns nytta (Ord o. bild, 18, 1909); P. Wieselgren, Sveriges sköna litteratur, 4 '.(1847); H. Wijkmark, Samuel Ödmann (1923). — Se i övrigt recensioner och kritiker av B: s skrifter (Extra posten 1795 N: o 81; Stockholms posten 1792 N:o 266—267; 1794 N:o 100, 108; 1795 N:o 100, 102; 1797 N:o 291; 1798 N:o 36; Journal för sv. litteratur, 2, 1798, s. 219; 3, 1799, s. 581; Skrifter af Sällskapet f. allm. medborgerliga kunskaper 4, 1797, s. 45—47).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Magnus Blix, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/18369, Svenskt biografiskt lexikon (art av J. Viktor Johansson med bidrag av B. Boëthius.), hämtad 2024-04-20.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:18369
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Magnus Blix, urn:sbl:18369, Svenskt biografiskt lexikon (art av J. Viktor Johansson med bidrag av B. Boëthius.), hämtad 2024-04-20.