Fredrik Theodor Berg

Född:1806-08-05 – Göteborgs stad, Västra Götalands län
Död:1887-05-07 – Stockholms stad, Stockholms län

Läkare, Statistiker, Pediatriker


Band 03 (1922), sida 381.

Meriter

1. Fredrik Theodor Berg, f. 5 sept. 1806 i Göteborg, d 7 maj 1887 i Stockholm. Föräldrar: bokhållaren Sven Fredrik Berg och Maria Kristina Blomstervall. Student i Lund 6 okt. 1823; disp. 8 maj 1824 (De veterum Suecorum et Gothorum præcipuis, quæ remp. spectant institutis, p. IX; pres. E. S. Bring); med. filol. kand. 15 juni 1827; med. fil. kand. 14 juni 1828; avlade med. farm. examen 21 dec. 1829; med. kand. 20 dec. 1830; med. lic. 1 juni 1835; idkade senare hälften av nämnda år anatomiska studier i Stockholm under professor A. Retzius; kir. magister 19 nov. s. å.; avlade ämbetsprovet 5 sept. 1839; erhöll K. tillstånd 21 sept. s. å. att som specimen för med. doktorsgraden få räkna avhandlingen »Sjukförslag från Stockholms Kungl. garnisonssjukhus för 1837 och 1838» samt att utan promotion undfå med. doktorsdiplom; företog 17 okt. 1839—9 juli 1841 en vetenskaplig utrikes resa och studerade därunder på särskild anmodan speciellt barnsjukdomarna; reste ånyo utrikes tre månader sommaren 1845. Efter någon tids tjänstgöring vid serafimerlasarettet beordrad att som extra läkare åtfölja en arbetskommendering av Värmlands regemente till Göta kanal 18 apr. 1831; stipendiat i fältläkarkåren 19 maj s. å.; extra bataljonsläkare vid Smålands grenadjärers bataljons garnisonskommendering å Malmö slott 2 febr. 1832; föreståndare för med. farm. institutet i Lund s. å.; innehade åren 1832—34 enskild läkarbefattning på Johannishus gods i Blekinge; vik. underkirurg å serafimerlasarettet en månad 1835; vik. läkare vid garnisonssjukhuset 11 dec. s. å.; förordnad till sjukhusläkare därstädes 14 jan. 1836 samt till läkare vid K. raketkåren 4 maj s. å. och vid artilleriläroverket å Marieberg 7 maj s. å.; docent i anatomi i Lund 12 febr. s. å. men tillträdde aldrig denna befattning; förordnad att bestrida överfältläkartjänsten vid garnisonssjukhuset 21 apr.—31 aug. 1837; deltog i grundandet av tidskriften Hygiea 1839; förordnad att t. v. förestå den nyinrättade lärarbefattningen i rättsmedicin vid karolinska institutet 20 sept. 1841; ord. innehavare av densamma 15 aug. 1842; ledamot av Svenska nykterhetssällskapets direktion 27 apr. s. å.; överläkare vid allmänna barnhuset 21 sept s. å.; erhöll uppdrag att föra protokollet vid Karl XIV Johans liköppning 12 mars s. å.; sekreterare för inrikes brevväxlingen i Svenska trädgårdsföreningen under år 1845; förordnad att t. v. bestrida den nyinrättade kliniska professionen i barnsjukdomar 2 apr. s. å. och frånträdde därvid lärarbefattningen i rättsmedicin; ordförande i Svenska läkaresällskapet arbetsåret 1845—46; ledamot av Stockholms allmänna sundhetsnämnd 1847; tf. medicinalråd 20 apr. 1849; av Vetenskapsakademien vald till inspektor över zoologiska riksmuseet 9 maj s. å.; ledamot i kommissionen över tabellverket 1 juni 1850; erhöll avsked från läkartjänsten vid allmänna barnhuset och förordnades till ledamot av nya direktionen över detsamma 7 mars 1851; ledamot i karantänskommissionen för tre månader 19 juni s. å.; adjungerad ledamot i kommerskollegiet vid behandling av karantäns ärenden 19 aug. 1852; ledamot i den nyupprättade karantänskommissionen 4 aug. 1853; övertog bestridandet av sekreterartjänsten i tabellkommissionen i början av nov. s. å. (K. bekräftelse 13 jan. 1854), varefter tabellarkivet flyttades och ordnades i ledig lokal i sundhetskollegiets ämbetshus; inspekterade kyrkoarkiven i Göteborgs stift sommaren 1854; ledamot i kommittén för utarbetande av förslag till ett statistiskt ämbetsverk 7 dec. s. å.— 18 juni 1856; anbefalld att inhämta kännedom om utländska statistiska ämbetsverk samt göra inköp av statistiska arbeten 23 febr. 1855; ledamot av vattenledningens överstyrelse i Stockholm 1856; erhöll fullmakt å den på förordnande bestridda medicinalrådstjänsten och därav följande avsked från professuren i barnsjukdomar 23 apr. 1858; chef för det nyinrättade statistiska ämbetsverket 5 maj s. å.; inspektor över riksmuseets palæontologiska avdelning 10 febr. 1864; ledamot i kommittén för kartverkens reglering 13 juli 1870—6 febr. 1871; ordförande i kommittén för utarbetande av förslag till mantalsskrivningarnas förrättning m. m. 21 dec. 1871—7 dec. 1872; adjungerad till nämnden för 1872 års världsutställning i Wien 1 okt. s. å.; ledamot i kommittén för kommerskollegiets förändrade organisation 5 juni 1874—13 jan. 1875; ordförande i löneregleringskommittén vid behandling av lönereglering m. m. för statistiska centralbyrån 20 okt. 1877—8 jan. 1878; erhöll avsked från medicinalrådsämbetet 30 nov. 1877; förklarad för överdirektör och chef för statistiska centralbyrån 7 nov. 1879; erhöll avsked från denna befattning 31 dec. s. å.; förordnad att fortfarande vara ledamot av statistiska beredningen s. d.; inspektor för Katarina l. läroverk (enligt uppdrag av direktionen för Stockholms stads undervisningsverk) 27 aug. 1880. Deltog som Sveriges representant i andra till och med åttonde statistiska kongresserna 1855, 1857, 1860, 1863, 1867, 1869 och 1872 och såsom ledamot av Commission permanente du Congrés international de statistique i dess seanser i Wien 1873 och i Stockholm 1874 samt i hygieniska kongressen i Köpenhamn 1858. LFS 1837; LVA 1847; LVVS 1849; ledamot av Vetenskapsakademiens förvaltningsutskott 1850; RNO 1851; hedersledamot av Stockholms läns hushållningssällskap 1862; KVO 1863 (1 kl. 1873); LLA 1870; ledamot av Letterstedtska föreningen 1875; HedLVVS s. å.; fil. hedersdoktor vid Uppsala universitets jubelfest 6 sept. 1877; KNO 1 kl s. å. (erhöll ordenstecknet av konungens egen hand); jur. seredoctor i den rets- och stadsvid. fak. av Köpenhamns universitet vid universitetets jubelfest 5 juni 1879; hedersledamot av Svenska läkaresällskapet s. å.; HedLLA 1880; hedersledamot av Akademiska föreningen i Lund s. å.; var dessutom ledamot av ett mycket stort antal in- och utländska lärda sällskap och innehade ett flertal utländska ordnar.

Gift 7 juni 1845 med Emma Vilhelmina Stokoe, f. 23 mars 1823, d 30 apr. 1898, dotter till grosshandlaren Ralf Stokoe från Newcastle upon Tyne.

Biografi

B: s utbildning försvårades genom en medelbrist, som trots släktingars bistånd och stipendiehjälp nödgade honom att tidvis försörja sig som informator och genom praktisk läkarverksamhet. Att han valde läkarens yrke, har tillskrivits mera en väns föredöme än lust och håg för honom alldeles obekanta ämnen. Hans studieår inföllo under den övergångstid, då de filosofiska spekulationerna på den medicinska forskningens område började ersättas av exakta naturvetenskapliga metoder, då, som han själv år 1842 skriver i ett av sina tidigaste arbeten, den krassaste empirism ville göra sina anspråk gällande vid sidan av den skarpaste vetenskapliga forskning, då hippokratiska, brownianska, fysiologiska, allopatiska, homöopatiska och hydriatiska m. fl. skolor förkättrade varandra. Ej blott inom vårt land blev B. en bland banbrytarna för den naturvetenskapliga medicinen. Genom sin upptäckt av torsksvampen och sin utredning av den därigenom alstrade sjukdomen blev han en av dem, som inledde det sedermera av Louis Pasteur och Robert Koch skapade bakteriologiska skedet. Redan vid denna tidpunkt, 1841, uppdrog B. riktlinjerna för den nya forskningsmetoden, då han hävdade, att smittorna, måste odlas och experiment på djur utföras med desamma. I det sammandrag av officiella rapporter om kolerafarsoten i Sverige år 1850, vilket B. i egenskap av medicinalråd på uppdrag av sundhetskollegium utarbetade, återfinnas också uttalanden, som visa, att han med ledning av farsotens spridning dragit slutsatser, vilka det först blev en långt senare tid beskärt att verifiera. Tidigt medveten om sin vetenskaps begränsning, sökte han i den patologiska anatomien betingelserna för sjukdomarnas diagnostik och klassificering. »Låt ock vara», skriver han 1842 i den till förmån för en vid barnhuset inrättad belöningsfond åt dugliga ammor och sjuksköterskor försålda årsberättelsen från denna anstalt, »att den patologiska anatomien blott ger oss bilden av sjukdomens slut, så är det dock ovedersägligen lättare att finna vägen tillbaka, där man har trampade fotspår för sig, än där vägen går spårlös såsom genom luften. Sant är också, att mången fråga även av patologiska anatomien lämnas obesvarad — ja, att i de flesta fall bakom den organiska förändringen ligger en dynamisk, som varken av kniven eller ens det beväpnade ögat någonsin kan uppdagas. Men vid detta obekanta något — vare sig det friska eller sjuka livets väsende — stannar all forskning, ödmjukt bekännande sin otillräcklighet». Även i den statistiska framställningen och översikten synes B. tidigt hava funnit en ny, dittills föga prövad väg till den objektiva sanningen, och under sin första utländska resa uppmuntrades han i Paris att fortsätta på denna väg genom den därstädes härskande medicinska skolans statistiska metodik.

Den till en början tillfälliga anställning vid garnisonssjukhuset i Stockholm, som år 1836 avbröt B: s vetenskapliga karriär, skänkte honom under K. A. Thelnings insiktsfulla ledning praktisk skolning och förtrogenhet med handhavandet av en sjukvårdsanstalts angelägenheter. Direkt ur tjänstgöringen framgick även hans specimen för medicine doktorsgrad. Efter fyra års arbete i den militära sjukvården ämnade B. 1839 ytterligare fullfölja sin utbildning och anträdde en utrikes resa i avsikt att studera företrädesvis patologisk anatomi, mikroskopi och rättsmedicin. På anmodan av ordföranden i allmänna barnhusets direktion, tf. överståthållaren generalmajor A. J. A. Möllerhjelm hade han emellertid förklarat sig villig att ägna uppmärksamhet även åt barnavården och barnavårdsanstalterna, såframt i ersättning någon lättnad i resekostnaderna kunde beredas honom. Han hade redan lämnat landet, då han mottog den oväntade underrättelsen, att barnhus-direktionen med utgångspunkt i detta avtal och på förslag av livmedikus J. O. Ahlberg anställt honom som klinisk läkare med ett arvode av 200 rdr banko, vilket skulle tillgodoräknas honom jämväl under hans resa. Om än sålunda frågan om en pediatrisk klinik i Stockholm väcktes mera av en tillfällighet, var 1840-talet, epoken för den svenska kliniska medicinens renässans, rätta tiden för förverkligandet av en sådan tanke. Och det måste betecknas som en lycka, att dess genomförande kom att bero av B: s mäktiga personlighet. Det blev honom förunnat att genom det synnerligen väl genomtänkta förslaget till barnhusets reorganisation av 17 nov. 1841 lägga den första grunden för de svenska läkarnas utbildning i barnsjukdomarna. Det blev också hans utomordentliga arbetsförmåga, framsynthet och genomgående sakkunskap, som sedermera skänkte aktning åt det nya undervisningsämnet och glans åt den år 1845 nyinrättade professuren i barnsjukdomar vid karolinska institutet. I verkligheten har vid denna läroanstalt pediatriken ända sedan hans tid intagit en rangplats, som knappast blivit den beskärd vid andra universitet eller medicinska högskolor.

Inom själva barnhuset blev B: s verksamhet från första stund en strid, rik på motgångar. Då han vid sin hemkomst med en trettifyraårings ungdomliga iver och entusiasm grep sig an med dess reformering och efterkommande barnhusdirektionens uppdrag av 26 aug. 1841, redan 11 sept. till densamma inkom med en redogörelse för barnhusets brister och behov samt förslag till erforderliga förbättringar, kände sig åtskilliga bland direktionens ledamöter hårt träffade genom hans oförbehållsamma avslöjanden av anstaltens brister. Det förutnämnda reorganisationsförslaget av 17 nov., otvivelaktigt i huvudsak utarbetat av B. ensam såsom ledamot i en av barnhusdirektionen med anledning av hans anmärkningar 29 sept. tillsatt kommitté, rönte också det kraftigaste motstånd. B. måste anlita hela sin energi och förmåga samt dessutom sundhetskollegiet, karolinska institutets lärarkollegium och K. M:t, innan han omsider efter närmare sex år fick barnhusdirektionen att föredraga detta brådskande ärende (18 juni 1847). För att icke genom den personliga ovilja, han väckt hos direktionen, äventyra framgången av den reorganisation, han yrkat, hade B. då redan året förut begärt avsked från sin läkartjänst vid barnhuset och inskränkt sig till professuren i pediatrik, vilken han fortfor att sköta till utgången av år 1854. K. M:t dröjde emellertid ända till våren 1851 med att bevilja det begärda avskedet, och det är betecknande för den då ändrade ställningen, att B. samma dag förordnades att vara ledamot av barnhusdirektionen.

När B. lämnade sin tjänst vid allmänna barnhuset, var emellertid den grund, han lagt till den pediatriska kliniken, ej blott på höjden av den tidens vetenskapliga ståndpunkt, den visade sig också stark och pålitlig i framtiden. Den om den svenska barnsjukvården och undervisningen i detta ämne högt förtjänte professor O. Medin skriver år 1910 i »Karolinska mediko-kirurgiska institutets historia»: »När man studerar gamla anteckningar från allmänna barnhuset, kan man icke undgå att falla i förundran och beundran över den förändring, som skedde med ett enda slag, då B. började sin verksamhet därstädes. Före 1842 ser man i en slags rulla några magra anteckningar, som skola angiva dödsorsakerna, tandslag, tvinsot och dylika, såsom det enda minnesmärket av den dåtida läkarverksamheten. Vilket storartat genombrott medförde icke året 1842! Och huru beundransvärt att B. utan ett spår av föregående tradition kunde med ens sätta i gång en fullt modern klinik. Han införde genast särskilda journaler för varje spätt barn på ett slag av blanketter, som begagnas än i dag. B. hade tydligen en mycket skarp iakttagelseförmåga, hans beskrivningar äro alltid objektiva och diagnoserna rent vetenskapliga. Från och med 1842 finnas på barnhuset obduktionsberättelser över de späda barn, som avlidit. B. obducerade själv, skrev själv obduktionsberättelserna och utsatte i alla detaljer de patologiskanatomiska diagnoserna, allt med stor noggrannhet och vetenskaplighet. Han var i detta stycke en föresyn såväl för sin tids som för alla tiders kliniker. B: s årsberättelser äro mästerverk, ... och kunna tjäna som mönster». Sedan B. inträtt i barnhusets direktion, öppnades på hans initiativ 17 dec. 1851 den pediatriska polikliniken vid barnhuset, till största gagn ej blott för undervisningen utan även för fattiga sjuka. Att B. vid sidan av den ovanligt krävande verksamhet i barnsjukvårdens tjänst, som sålunda fyllde det första årtiondet efter hans hemkomst från den stora utländska studieresan, fann tid och krafter att bliva föregångsman även vid den rättsmedicinska undervisningens ordnande vid karolinska institutet (1841—45), ställer först hans förmåga i dess rätta belysning. Och inom kort förde det medicinalrådsförordnande, vari han under avvaktan på avsked från läkartjänsten vid barnhuset fann sysselsättning för överskottet av sin arbetskraft, honom in på ett alldeles nytt verksamhetsområde, där han skulle göra ännu en insats av verkligt banbrytande betydelse.

Ungefär ett år efter det B. fått plats i medicinalstyrelsen, förordnades han av K. M: t att intaga en ledig plats i kommissionen över tabellverket. Arbetet där sköttes då så gott som uteslutande av kommissionens sekreterare, hovmarskalken J. A. Leijonmarck. Eljes svartsjuk om arbetets ledning, lät denne dock B. få tillgång till allehanda upplysningar, erforderliga för sundhetskollegiets första årsberättelse, vilken till största delen utarbetades av B. Denne hade ju redan genom sina medicinska studier fått blick för den statistiska metodens betydelse, och en bland tvistepunkterna mellan honom och barnhusdirektionen hade just rört den hittills vid barnhuset uraktlåtna statistiska bokföringen. Genom arbetet med årsredogörelsen förvärvade han nu därtill närmare bekantskap med tabellarkivet och det statistiska arbetets gång än någon av kommissionens övriga ledamöter. Då i nov. 1853 den åldrige Leijonmarck omkom genom en olyckshändelse, åtog sig B. att tills vidare upprätthålla sekreterartjänsten. Det nya arbetet, från början sannolikt tänkt såsom tillfälligt, tog snart hans tid och krafter i anspråk i högre grad, än han anat. Men desto mer stegrades också hans beundran för den stora fosterländska tanke, som grundat det svenska tabellverket, och han genomträngdes av pietet gentemot sina förträdare och deras mödor. Inom kort inträffade en händelse, som starkt bidrog att vända hans håg från medicinen till statistiken. Då kronprinsen Karls son, arvfursten Karl Oskar, i febr. 1854 insjuknade i lungkatarr, tillkallades B. att deltaga i hans skötsel. Trots alla ansträngningar lyckades det dock icke att rädda den unge prinsens liv. Hos B. väckte denna utgång den bittraste smärta. När konung Oskar lät genom kronprinsen till honom överlämna en briljanterad nordstjärna, »tycktes mig», säger B., »varje briljant bliva ett lysande vittne om min och konstens oförmåga eller min oförmåga att öva konsten rätt. Arbe- tet med tabellverket var nu en välkommen avledning och blev mig därför kärare. Människorna, reducerade till siffror, voro så fredliga och lydde villigt mina order för grupperingen».

För att uppliva krafterna men ändock ej vara overksam inspekterade B. under sommaren 1854 kyrkoarkiven i Göteborgs stift i syfte att därigenom vinna utgångspunkt för bedömande av deras beskaffenhet i rikets övriga församlingar. Mot årets slut utgavs tabellkommissionens femårsberättelse för åren 1846—50, slutredigerad av B. Det var den sista av dessa berättelser, som utgavs i den gamla, ända från 1700-talet härstammande formen. Emellertid hade inom riksdagen motioner blivit väckta om inrättande av ett statistiskt ämbetsverk, och såsom ledamot av den i anledning härav tillsatta kommittén fick B. företaga en resa för inhämtande av nödiga upplysningar över utlandets statistiska ämbetsverk. Under resan fick han tillika representera Sverige vid den andra internationella statistiska kongressen, i Paris. B: s reseberättelse är fogad till kommitténs betänkande och förslag, vilket avgavs 18 juni 1856. En stor del därav har utarbetats av B., vars inflytande inom kommittén tvivelsutan var mycket starkt. Bland-annat torde man få huvudsakligen tillskriva honom utgången i en fråga, som både då och sedermera varit föremål för mycken strid, nämligen frågan om statistikens s. k. centralisation eller decen-tralisation. När kommitténs förslag utarbetades och sedermera behandlades i riksdagen, saknades icke röster, som påyrkade ett sammanförande av väl icke alla men de förnämsta grenarna av den officiella statistiken till ett centralt ämbetsverk, från vilket de övriga verk, som fortfarande komme att besörja statistiska arbeten, kunde hämta upplysande ledning och råd. B. ansåg emellertid, att den organisation, som borde tagas till föredöme, var Belgiens, och i detta land hade den berömde Quetelet ordnat statistiken med arbetet fördelat på flera förvaltningsgrenar ehuru med en centralkommission såsom sammanhållande kraft. I enlighet med B: s mening, som segrade i kommittén, föreslogs alltså — och föreskrevs sedermera — att betydande delar av den officiella statistiken fortfarande skulle utarbetas av olika förvaltande verk. Den gamla tabellkommissionen bibehölls formellt under namn av statistiska tabellkommissionen, men den uppdelades på två avdelningar, nämligen den blott rådplägande statistiska beredningen och den praktiskt arbetande statistiska centralbyrån. Innan denna organisation hann träda i kraft, hade B. i egenskap av tabellkommissionens sekreterare haft ett annat, särdeles drygt arbete, nämligen att utarbeta förslag till ny plan för befolkningsstatistiken. Då nämnda statistik huvudsakligen komme att vila på uppgifter från prästerskapet, var det framför allt av vikt att vinna prästeståndet för planen. Därför begärdes och erhöllos delegerade ur ståndet att deltaga i överläggningarna, och mot slutet av arbetet tillkommo delegerade jämväl för borgarståndet. Överläggningarna, som fortgingo hela vintern 1856—57, höllos om aftnarna hemma hos B. och avslutades, som han berättade, »med en tarvlig ölostsupé». B. tillskrev de förtroliga formerna utan protokoll och det minne av hemtrevnad, som den otvungna samvaron i hans hem väckte hos de på resande fot stadda deltagarna, en väsentlig del av framgången. Samma år (1857), som den nya planen för Sveriges befolkningsstatistik offentliggjordes, avslutade B. enligt en ny, uppställning första avdelningen av kommissionens berättelse för åren 1851—55, den sista, som avgavs i tabellkommissionens namn och tillika, under beteckningen A. I. 1, första numret i den nu efter enhetlig plan ordnade publikationsserien »Bidrag till Sveriges officiella statistik». Publikationen innehåller bl. a. jämförelser såväl med gångna tider — så långt tillbaka tabellverket sträcker sig — som ock med främmande länder. Hela verket bär ett talande vittnesbörd om författarens flit och arbetsförmåga och skulle ensamt för sig vara tillräckligt att göra sin upphovsman namnkunnig på det statistiska området.

I betraktande av den stora andel, som B. haft i förberedelserna för det nya ämbetsverket, statistiska centralbyrån, var det ganska naturligt, att chefskapet för sagda byrå erbjöds åt honom. Insikten om de stora svårigheter, som skulle möta, och även ekonomiska hänsyn kommo honom att tveka, men han förmåddes till sist att antaga anbudet, dock endast tills vidare och med villkor att som reträttplats erhålla fullmakt på det medicinalrådsämbete, som han dittills innehaft blott på förordnande. Det förordnande att »tills vidare» övertaga chefskapet för statistiska centralbyrån, som B. nu (1858) erhöll, kom emellertid att gälla i mer än tjuguett år, och han hade sålunda faktiskt vid nära femtitvå års ålder definitivt övergått till en fullständigt ny levnadsbana.

Det nya chefsämbetet tog B:s hela tid och kraft i anspråk, då det i de flesta fall gällde att nyordna allt. Såsom chef för statistiska centralbyrån var han tillika vice ordförande och ständig föredragande i statistiska beredningen, och här brukade han gärna framlägga sina många planer till statistikens utveckling. Det anförande, han höll vid beredningens första sammanträde, 30 okt. 1858, kan i viss mån betraktas som ett programtal. Han betonade däri bl. a. behovet av sträng kontroll över statistikens material, nödvändigheten för ett statistiskt ämbetsverk att avstå från statistikens framställning i systematiskt vetenskaplig form och från statsekonomiska teoriers förfäktande samt slutligen sin egen, under utrikes resor stegrade önskan att kunna återupprätta det anseende, som Sverige för sin befolkningsstatistik en gång vunnit i utlandet. Redan tidigt framkastade B. en utförlig plan för hela statistiken. Till detta ämne återkom han flera gånger, bl. a. i Statistisk tidskrift 1870. I denna tidskrift, som startades av B. och till en början utkom i tvångsfria häften, har han författat några och trettio uppsatser, bland vilka de märkligaste jämte redan berörda utredningar om statistikens organisation äro »Om dödligheten i första lefnadsåret» (1869), »Proportionen mellan könen bland de födda och inom den stående befolkningen» (1871) samt »Årstidernas inflytande på dödligheten» (1879). — Redan under sin utländska resa 1855 hade B. tagit initiativet till ett för centralbyråns bibliotek alltjämt betydelsefullt internationellt bokutbyte.

Framför allt ägnade sig B. såsom statistiska centralbyråns chef åt genomförandet av den nya plan för rikets befolknings statistik, som han varit med om att utarbeta och som 4 nov. 1859 stadfästs av K. M:t. Det mest utmärkande draget för den nya ordningen var, att såväl de periodiskt återkommande folkräkningarna som den årliga statistiken över befolkningsrörelsen (födelser, dödsfall, vigslar o. s. v.) byggdes icke såsom dittills på från prästerskapet inskickade siffertabeller utan på nominativa utdrag ur kyrkböckerna; härigenom vanns såväl en bättre kontroll över uppgifterna som ock möjlighet till en långt mera vittgående bearbetning. För verkställigheten av föreskrifterna om de nominativa utdragen ur kyrkböckerna var det nödigt, att samtliga dessa böcker skulle föras efter bestämda formulär, och B. avgav därför efter överläggning med några av prästeståndet utsedda delegerade förslag i ämnet, vilket fastställdes av K. M: t 27 apr. 1860 och sedan förblev gällande i mer än trettio år. En frukt av B:s befolkningsstatistiska arbeten var även det stora samlingsverket »Några grunddrag av Sveriges befolkningsstatistik för åren 1748—1875».

Befolkningsstatistiken var över huvud det ämne, varmed B. helst sysslade. En beskyllning, som vid ett tillfälle i riksdagen framkastades emot honom, nämligen att han därför skulle ha åsidosatt ämbetsverkets övriga åligganden, bemötte han emellertid med framgång i Statistisk tidskrift; bästa svaret på en sådan beskyllning ligger f. ö. i de olika grenar av statistik, som under B: s ledning nyskapades eller omorganiserades. Så t. ex. utarbetade han ett detaljerat förslag till ändrat formulär för landshövdingarnas femårsberättelser, vilket blev av K. M:t fastställt, varjämte statistiska centralbyrån fick i uppdrag att låta verkställa tryckningen av dessa berättelser samt att utarbeta ett sammandrag för hela riket. Dessa sammandrag krävde ett drygt arbete men satte å andra sidan ämbetsverket i tillfälle att belysa många ämnen, varom det eljest skulle varit svårt att lämna kunskap. Under överläggningarna angående nyssnämnda femårsberättelser fästes även uppmärksamheten å behovet av en fullständigare och trovärdigare jordbruksstatistik. Efter långvariga överläggningar mellan olika myndigheter beslöt K. M: t år 1865, i huvudsaklig överensstämmelse med B: s förslag, att åt hushållningssällskapen uppdraga insamlandet av primäruppgifter samt dessas hoparbetande till sammandrag, vilka sedan insändes till statistiska centralbyrån för att där bearbetas och utgivas tillika med ett inom byrån författat rikssammandrag. Såsom nya statistiska serier tillkommo vidare under B: s tid »Kommunernas fattigvård och finanser», »Valstatistik», »Sparbanksstatistik» (under B: s ämbetstid offentliggjord i Statistisk tidskrift) samt, kort före hans avgång från chefskapet, »Avlönings- och pensionsstatistik».

Genom en ny instruktion för Statistiska centralbyrån, som utfärdades av K. M: t 7 nov. 1879, vunno B: s planer och organisatoriska strävanden slutgiltig bekräftelse. Ett vittnesbörd om den utveckling, ämbetsverket under hans ledning nått, var, att dess chef nu erhöll överdirektörs titel. Den nya instruktionen var B: s sista stora insats som chef. Några veckor efter dess stadfästande erhöll han avsked men kvarstod i statistiska beredningen. Hans intresse för såväl statistiken som läkarvetenskapen fortlevde starkt, och ännu ett par år före sin död sysslade han med författarskap.

B: s livsverk, sådant det framgår av hans efterlämnade arbeten, är präglat av en utomordentlig gedigenhet och en avgjord försiktighet i omdömet. Han är en av den svenska läkarkårens mest framstående personligheter. Brinnande av hänförelse för mänsklighetens högsta strävanden, ägnade han sig åt sin vetenskaps utveckling och dess praktiska tillämpning, överallt lämnande djupa spår av sin verksamhet. I hans »Kliniska föreläsningar» och i arbetet »Om torsk hos barn» kommer en mindre vanlig litteraturkännedom till synes. Det ombyte av levnadsbana, vartill omständigheterna föranledde honom, gåvo större uppgifter åt hans administrativa begåvning. Hans statistiska berättelser präglas av en viss vidlyftighet men vittna tillika såväl om sin författares grundliga insikter som om hans stora lätthet att i skrift framställa sina tankar. Tidigt röjdes i B: s verksamhet sinnet för vetenskapens praktiska tillämpning och för det sociala. Antalet sällskap och stiftelser, vilka kallade B. till medlem, växte liksom de offentliga ärebe-tygelserna hastigt med åren. Som Sveriges representant ofta närvarande vid internationella kongresser och möten, var B. av sina utländska kolleger högt aktad och uppburen. I förtroliga kretsar nämndes han bland dem »der alte schwede». Enkel och måttlig i sitt levnadssätt, blev han en varm förkämpe för nykterhetsreformen. Överallt, där B. gått fram, spåras hans ljusa, fasta tro på vetenskapens och mänsklighetens framtid, i allt såg han, som han själv skriver, »den stora organiska utvecklingsprocessen, där det närvarande tidsmomentet står i ett nödvändigt kausalsammanhang med det förgångna och det följande, där allt ledes av en inre nödvändighet till en högre fullkomlighet, där varje partiell förödelse blott är ett medel för det helas förkovran».

Författare

H. Kjerrulf; E. Arosenius.



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Sjukförslag från Stockholms Kongl. garnisonsjukhus för 1837 och 1838 (Hygiea, Bd 1, 1839, s. 49—69, 106—138; även sep. Sthm 1839). — Reseminnen (ibid, Bd 2, 1840, s. 418—426, 468—469). — Torsk i mikroskopiskt-anatomiskt hänseende (ibid, Bd 3, 1841, s. 541—550). — Tal vid Svenska nykterhetssällskapets femte allmänna årssammankomst den 17 april 1842 (Sv. nykt.-sällsk. 5:e årsber. 1841—42, Sthm- 1842, s. 53—64; även sep. Sthm 1842. 20 s.). — Berättelse till K. sundhets-collegium om en' åren 1839—41 företagen utländsk resa med serskildt afseende på barnavårdsanstalter (Hygiea, Bd 5, 1843, s. 119—129, 227—242, 611—621; Bd 6, 1844, s. 720—726, 775—783; Bd 7, 1845, s. 81—87). — Bidrag till kännedom om acuta bröstsjukdomar hos barn inom första lefnadsåret (ibid, Bd 6, 1844, s. 377—388, 497—516, 693—702). — Yttrande vid Svenska nykterhetssällskapets årssammankomst den 26 maj 1845 (Sv. nykt.-sällsk. 8:e årsber. 1844—45, s. 69—73; även sep. Sthm 1845. 4 s.). — Om torsk hos barn. Sthm 1846. 157 s. (Tidigare i Hygiea, Bd 8, 1846; på tyska ined titel: Uber die Schwämmchen bei Kindern. Bremen 1848. X, 240 s.) — Berättelse af svenska kommitteråde till skandinaviska naturforskarmötet om sjukdomsförhållandet i Sverige åren 1842 och 1843 (Hygiea, Bd 9, 1847, s. 529—546, 608—620; tills, med M. C. Retzius). — Om allmänna åtgärder mot cholerafarsoten (ibid, Bd 10, 1848, s. 760—768). — Kliniska föreläs-ningar i barnsjukdomarne vid Allmänna barnhuset i Stockholm. H. 1. In-ledning. Sthm 1853. (10), 205 s. (Tidigare i Hygiea, Bd 9, 12, 14, 15, 1847—53.) — Liste de publications statistiques officielles en Suede. Paris [1855].. 3 s. (Anon.) — Officiell statistik [i Statistiska centralbyråns bibliotek], Sthm 1855. (48) s. [Härtill:] Bihang N:o 1 till katalogen öfver statistiska bibliotheket. Sthm 1856. (12) s. — Till statistiska embetsverkets historia och organisation (Statist, tidskr, Bd 1, 1860—62, s. 1—15, 57—119, 153—175; Bd 2, 1863—65, s. 113—144). — Om folkräkningen i Stockholm vid utgången af året 1860 (ibid, Bd 1, 1860—62, s. 187—232, 265—279,. 325—339; Bd 2, 1863—65, s. 84—85). — De internationella statistiska kongresserna och Sveriges officiella statistik (ibid, Bd 1, 1860—62, s. 289—299, 345—371; Bd 2, 1863—65, s. 1—16). — Statistiska minnesblad öfver Stockholm (ibid., Bd 3, 1869, s. 1—64; även sep. [Sthm 1869.] 64 s.). — Folkräkningen i Stockholm den 31 december 1868 (Statist, tidskr, Bd 3, 1869, s. 275—338; Bd 4, 1870, s. 71—107). — Folkräkningen i Göteborg den 31 december 1868 (ibid, Bd 3, 1869, s. 339—386; Bd 4, 1870, s. 108—126; tills, med J. Hellstenius). — Om dödligheten i första lefnadsåret (ibid, Bd 3, 1869, s. 435—494). — Proportionen mellan könen bland de födde och inom den stående befolkningen med hänsyn till Sverige och dess provinsiela- olikheter. Sthm 1871. 4: o 40 s, 3 pl. (VA Handl, Bd 10, N:o 6; även, i Statist, tidskr., 1871, s. 215—253, 3 tab.). — Åsigter rörande statistik öfver epidemier (Statist, tidskr., 1875, s. 137—144; sep. på tyska. Sthm 1876. 12 s.). — Årstidernas inflytande på dödligheten (Statist, tidskr., 1879, s. 87—121, 3 diagr.). — Om flerfostriga barnsbörder (Hvgiea, Bd 42, 1880, s. 331—342).

Utarbetat: Sammandrag af officiella rapporter om cholerafarsoten i Sverige år 1850, efter uppdrag af Kongl. Maj: ts sundhets-collegium utarb. Sthm 1851. (10), VIII, 370 s., 1 karta. — Bidrag till Sveriges medicinska topografi och statistik. Sthm 1853. 4: o (4), 212 s. — Öfversigt af allmänna hälsotillståndet i riket [1851] (Sundhets-collegii underdåniga berättelse om medicinalverket i riket 1851, Årg. 1, Sthm 1853, s. 8—144). — Öfversigt af' de från samteliga rikets läkare ... insände berättelser om medicolegala besigtningar och undersökningar för åren 1851—1856 (ibid., Årg. 1—6). — Bihang till K. sundhets-collegii underdåniga berättelse om medicinalverket i riket 1851, innehållande inledning till och återblick öfver 3:e afdelningen Om allmänna hälsotillståndet i riket. Sthm 1853. 4: o 41 s. — Berättelse till statistiska kommittén om statistiska embetsverk och deras arbetssätt m. m. i utlandet. Sthm 1856. 4: o 63 s. (Bihang till Underdånigt betänkande och förslag rörande inrättandet af ett statistiskt embetsverk, Sthm 1856). — Bidrag till Sveriges officiella statistik. A. Befolkningsstatistik. Ny följd. H. 1—20. Sthm 1857—79. H. Kungl. Maj:ts befallningshafvandes femårsberättelser för åren 1856—1875 jemte sammandrag. Sthm 1863—78. N. Jordbruk och boskapsskötsel. 1—13. Sthm 1867—79. R. Valstatistik. 1—4. Sthm 1873—79. U. Kommunernas fattigvård och finanser. 1—3. Sthm 1877 —79. (Dessa ämbetsberättelser delvis utarbetade av andra personer.) — Förslag till förändradt formulär för Kongl. Maj: ts befallningshafvandes femårsberättelser (Statist, tidskr., Bd 1, 1860—62, Bih.; 35 s.). — Underdånigt förslag rörande folkräkningen vid 1865 års utgång (Statist, tidskr., Bd 2, 1863—65, s. 193—210; även sep. Sthm 1865. 18 s.). — Sparbankerna i Sverige 1861—63 (ibid., s. 283—369); 1864—66 (ibid., Bd 3, 1866—69, s. 65—160, 236—268). — Utkast till en plan för Sveriges officiella statistik (ibid., 1870, s. 1—69, 127—174). — Utkast till en plan för statistik öfver fattigvården (ibid., 1871, s. 128—147). — Några grunddrag af Sveriges befolkningsstatistik för åren 1748—1875. Sthm'1878. 4: o XI, 55, '(2) s. (Bihang t. Statist, centralbyråns årsber. för år 1876, A XVIII.)

Utgivit: Förhandlingar rörande reorganisation af Stockholms allmänna barnhus och clinicum i barnsjukdomar. Sthm 1847. (4), 132 s. — Förhandlingar och förslag rörande tillvägabringandet af en statistik öfver Sveriges jordbruk (Statist, tidskr., Bd 1, 1860—62, Bih.; Bd 2, 1863—65, Bih. 262 s.).

Översatt: Ehrenbergs sednaste undersökningar öfver mikroskopiska organismer i atmosferen (Hygiea, Bd 11, 1849, s. 129—144).

Dessutom redogörelser för medico-legala liköppningar på Karolinska institutet 1841—42 (Hygiea 1842), årsberättelser från Stockholms allmänna barnhus 1842—45 (Sv. läkarsällskapets handl. 1843—47), tal på läkarsällskapets högtidsdag 1847 (Hygiea 1847), recensioner och smärre bidrag i Hygiea, föredrag och yttranden i Förhandl. vid sv. läkarsällsk. sammankomster, uppsatser m. m. i Statist, tidskr. (1860—62, 70, 75, 79), meddelanden och yttranden vid internat. statistiska kongresser (1855—72), ämbetsberättelser och utlåtanden, yttranden och reservationer till kommittébetänkanden rör. statistiskt ämbetsverk (1856), rör. de topogr., geol. och ekonomiska kartverken (1871), ang. mantalsskrivningars förrättande (1872), ang. kommers-kollegii organisation (1875), ang. lönereglering för statistiska centralbyrån (1878); medarbetat i de av sundhetskollegium utgivna Handbok för vaccina-törer (1854), Råd, för sjöfarande under kolera (1854), Handbok för sockne-och sundhetsnämnder (1858).

Handskrifter (enligt Bruzeiius): Om medicinska bildningens närvarande ställning och behof i Sverige i allmänhet och vid Lunds universitet i synner-, het (1835). — Bidrag till Stockholmska barnhusens äldre historia (1847, 1848). — Årsberättelser öfver späda barnens hälso- och sjukvård vid Stockholms allm. barnhus åren 1846, 47 och 48.

Källor och litteratur

Källor: Statistiska centralbyråns matrikel (Statist, centralbyrån); Karo-S mediko-kirurgiska institutets historia, 2, 3 (1910); Statist, tidskr. (1800—70); A. J. Bruzelius, Svensk läkarematrikel, 1 (1886); E. Sidenbladh, Fredrik Theodor Berg (VA Lefnadsteckningar, Bd 4, 1901); H. W[ieselgren], Fredrik Theodor Berg (Ny illustr. tidn., 1887, N: o 21)



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Fredrik Theodor Berg, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/18539, Svenskt biografiskt lexikon (art av H. Kjerrulf; E. Arosenius.), hämtad 2019-10-18.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:18539
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Fredrik Theodor Berg, urn:sbl:18539, Svenskt biografiskt lexikon (art av H. Kjerrulf; E. Arosenius.), hämtad 2019-10-18.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se