Johan Bergenstråhle

Född:1756-05-13
Död:1840-03-07

Arméofficer, General


Band 03 (1922), sida 468.

Meriter

1. Johan Bergenstråle, f. 13 maj 1756, d 7 mars 1840. Föräldrar: hovrättsrådet Rudman Bergenstråhle och Petronella Kristina Komelia Busch. Kadett vid artilleriet 1766; furir vid livgardet 12 okt. 1769; sergeant vid H. K. M:ts änkedrottningens livregemente med rustmästarlön 1 dec. 1772; fänrik 27 maj 1773; stabsfänrik 1774; löjtnant 11 mars 1778; stabskapten 25 okt. 1784; kapten vid Nylands infanteriregemente genom tjänstebyte 27 sept. 1785; sekondmajor 30 maj 1787; överstelöjtnant 23 aug. 1788; kommenderade regementet i fält 1788—90; överste och chef fpr Nylands infanteriregemente 19 okt. 1794; generaladjutant 28 juni 1802; överste och chef för Västerbottens regemente 6 dec. 1805; erhöll avsked från överstebeställningen vid Västerbottens regemente med pension 20 dec. 1811 samt avsked ur livregemente med rustmästarlön 1 dec. 1772; fänrik 27 maj 1773; stabsfänrik 1774; löjtnant 11 mars 1778; stabskapten 25 okt. 1784; kapten vid Nylands infanteriregemente genom tjänstebyte 27 sept. 1785; sekondmajor 30 maj 1787; överstelöjtnant 23 aug. 1788; kommenderade regementet i fält 1788—90; överste och chef för Nylands infanteriregemente 19 okt. 1794; generaladjutant 28 juni 1802; överste och chef för Västerbottens regemente 6 dec. 1805; ¦ erhöll avsked från överstebeställningen vid Västerbottens regemente med pension 20 dec. 1811 samt avsked ur krigstjänsten med generalmajors titel 23 mars 1813. RSO 1796.

Gift 1) 12 okt. 1785 med Karolina Margareta von Christjersson, f. 23 okt. 1767, d 18 juli 1799, dotter till krigsfiskalen Per von Christjersson; 2) 23 sept. 1800 med Ulrika Gustava Riddersvärd, f. 11 jan. 1781, d 4 sept. 1849, dotter till majoren Nils Alexander Riddersvärd.

Biografi

B. fick sitt elddop under överrumplingsförsöket mot G. M, Armfelts lager vid Summa d. 18 juli 1788 och hörde till de officerare, vilkas tapperhet och rådighet vid detta kritiska tillfälle befälhavaren särskilt framhöll; ännu tjugu år senare (mars 1808) talade han i en instruktion för B. om »det mod, den rådighet och de talanger, som redan i början av Titulus' krigsbana utmärkt honom och förskaffat mig segern vid Summo». En månad efter striden var B. — tack vare »dess gjorde trogne tjänst samt under nuvarande fälttåg ådagalagda tappra förhållande» — sitt regementes överstelöjtnant. Efter att ha fört regementet under hela kriget, blev han några år senare dess chef och togs, då det under början av 1808 blev tydligt, att Ryssland och Danmark förberedde, ett fredsbrott, såsom chef för Västerbottens regemente i anspråk för viktiga uppgifter. Den 10 februari 1808 upprättade Gustav IV Adolf mot Danmark de tvenne generalbefälen å södra gränsen (i B. fick. sitt elddop under överrumplingsförsöket mot G. M, Armfelts lager vid Summa d. 18 juli 1788 och hörde till de officerare, vilkas tapperhet och rådighet vid detta kritiska tillfälle befälhavaren särskilt framhöll; ännu tjugu år senare (mars 1808) talade han i en instruktion för B. om »det mod, den rådighet och de talanger, som redan i början av Titulus' krigsbana utmärkt honom och förskaffat mig segern vid Summo». En månad efter striden var B. — tack vare »dess gjorde trogne tjänst samt under nuvarande fälttåg ådagalagda tappra förhållande» — sitt regementes överstelöjtnant. Efter att ha fört regementet under hela kriget, blev han några år senare dess chef och togs, då det under början av 1808 blev tydligt, att Ryssland och Danmark förberedde, ett fredsbrott, såsom chef för Västerbottens regemente i anspråk för viktiga uppgifter. Den 10 februari 1808 upprättade Gustav IV Adolf mot Danmark de tvenne generalbefälen å södra gränsen (i Skåne) och å västra gränsen samt kompletterade denna organisation med ett gränsbefäl å norra gränsen, till vilket skulle höra Jämtlands regemente, delar av Västerbottens och Hälsinge regemente, Jämtlands hästjägarkompani och ett batteri lätt fältartilleri. Redan d. 2 mars utgick befallning om truppernas sammandragande, varefter dessa till ett antal av drygt 2,200 samlades i Sundsvalls-trakten och i Jämtland. Sina order fick B. från konungen men bordo »kombinera sina operationsplaner» med västra arméns, en oklarhet i befälförhållandena, som sedan verkade störande. B: s kår, som erhöll namnet norra fördelningen, skulle enligt konungens avsikter och uppmaningar från västra arméns chef G. M. Armfelt, vilka 17 mars kommo B. till hända, användas till ett diverterande infall i Norge. Uppmarschen började omedelbart men avstannade, då planen vid närmare undersökning av vägförhållanden och förläggningsmöjligheter befanns outförbar; endast en mindre truppdel företog ett strövtåg i riktning mot Röras. Rykten om ett hotande ryskt anfall över den tillfrusna Kvarken föranledde B. att i stället med huvuddelen av sina trupper vända sig till kusten; då isen visade sig oframkomlig, fick kåren gå i kvarter i och omkring Sundsvall och understödde följaktligen icke, till Armfelts bittra missnöje, västra arméns infall i Norge i apr. Order från konungen om en diversion åt Röråssidan (25 apr.) kunde B. efterkomma blott genom några obetydliga strövtåg och trupprörelser, vilka dock voro tillräckliga för att binda en del norska trupper. Redan tidigare hade B. hemställt, att hans trupper hellre än att ligga overksamma skulle överföras till andra krigsorter och antytt möjligheten av ett företag mot Finland. Vid ett besök i Stockholm i maj beordrades han också att företaga en landstigning i fiendens rygg i Vasa, och i juni avseglade han med över 1,000 man från Umeå, som valts till utgångspunkt för expeditionen. Förbindelser med Klingspor upprätthöllos men närmare samverkan var ej avtalad. Ryssarna, som voro varskodda, förfogade i Vasatrakten över ungefär 5,000 man under Rajevskij. Medan utsända mindre avdelningar sökte sysselsätta fienden, gick B. med huvudstyrkan rakt på Vasa för att, enligt konungens av honom såsom ovillkorlig uppfattade order, besätta staden. Tävlande med tillskyndande ryska kolonner trängde svenskarna in i gatorna. En livlig strid utvecklade sig och tycktes redan luta till svenskamas fördel, då anländande ryska förstärkningar gjorde läget hopplöst. B. själv, flera officerare och en ej obetydlig del av truppen inneslöts i staden och måste kapitulera (25 juni); återstoden av de i striden deltagande och de utsända detachementen nådde fartygen och överfördes till finska Skåne) och å västra gränsen samt kompletterade denna organisation med ett gränsbefäl å norra gränsen, till vilket skulle höra Jämtlands regemente, delar av Västerbottens och Hälsinge regemente, Jämtlands hästjägarkompani och ett batteri lätt fältartilleri. Redan d. 2 mars utgick befallning om truppernas sammandragande, varefter dessa till ett antal av drygt 2,200 samlades i Sundsvalls-trakten och i Jämtland. Sina order fick B. från konungen men bordo »kombinera sina operationsplaner» med västra arméns, en oklarhet i befälförhållandena, som sedan verkade störande. B: s kår, som erhöll namnet norra fördelningen, skulle enligt konungens avsikter och uppmaningar från västra arméns chef G. M. Armfelt, vilka 17 mars kommo B. till hända, användas till ett diverterande infall i Norge. Uppmarschen började omedelbart men avstannade, då planen vid närmare undersökning av vägförhållanden och förläggningsmöjligheter befanns outförbar; endast en mindre truppdel företog ett strövtåg i riktning mot Röras. Rykten om ett hotande ryskt anfall över den tillfrusna Kvarken föranledde B. att i stället med huvuddelen av sina trupper vända sig till kusten; då isen visade sig oframkomlig, fick kåren gå i kvarter i och omkring Sundsvall och understödde följaktligen icke, till Armfelts bittra missnöje, västra arméns infall i Norge i apr. Order från konungen om en diversion åt Röråssidan (25 apr.) kunde B. efterkomma blott genom några obetydliga strövtåg och trupprörelser, vilka dock voro tillräckliga för att binda en del norska trupper. Redan tidigare hade B. hemställt, att hans trupper hellre än att ligga overksamma skulle överföras till andra krigsorter och antytt möjligheten av ett företag mot Finland. Vid ett besök i Stockholm i maj beordrades han också att företaga en landstigning i fiendens rygg i Vasa, och i juni avseglade han med över 1,000 man från Umeå, som valts till utgångspunkt för expeditionen. Förbindelser med Klingspor upprätthöllos men närmare samverkan var ej avtalad. Ryssarna, som voro varskodda, förfogade i Vasatrakten över ungefär 5,000 man under Rajevskij. Medan utsända mindre avdelningar sökte sysselsätta fienden, gick B. med huvudstyrkan rakt på Vasa för att, enligt konungens av honom såsom ovillkorlig uppfattade order, besätta staden. Tävlande med tillskyndande ryska kolonner trängde svenskarna in i gatorna. En livlig strid utvecklade sig och tycktes redan luta till svenskamas fördel, då anländande ryska förstärkningar gjorde läget hopplöst. B. själv, flera officerare och en ej obetydlig del av truppen inneslöts i staden och måste kapitulera (25 juni); återstoden av de i. striden deltagande och' de utsända detachementen nådde fartygen och överfördes till finska armén. Förlusterna i döda och fångar å svenska sidan uppskattas till 14 officerare, 12 underofficerare och 238 man. — B. själv och hans olyckskamrater rönte till en början en omild behandling, men deras läge förbättrades snart genom Rajevskijs ingripande. Sin fångenskap tillbragte B. i Novgorod. I nov. 1809 anträdde han hemresan till Sverige och ankom i dec. till sitt översteboställe Gran vid Piteå. Ett par år efter sin hemkomst tog han avsked och bosatte sig å.egendomen Toresta i Lossa socken.

Författare

B. BOETHIUS.



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Källor och litteratur

Källor: Militaria: meritlistor, armén, 21 samt ansökn. och meritför-teckn., RA; C. G. A. Bergenstråhle, Kungl. Västerbottens regementes krigshistoria (1917); J. G. Collin, Lefnadsteckningar öfver de utmärktare personerna under kriget emot Ryssland åren 1808 och 1809, 1 (1861); Sveriges krig åren 1808 och 1809, utg. af Generalstabens krigshist. afdelning, 3, 4, 6: 1—2 (1902, 05, 15); E. Tegnér, G. M. Armfelt, 1, 2 (1883, 84).


Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Johan Bergenstråhle, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/18583, Svenskt biografiskt lexikon (art av B. BOETHIUS.), hämtad 2019-07-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:18583
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Johan Bergenstråhle, urn:sbl:18583, Svenskt biografiskt lexikon (art av B. BOETHIUS.), hämtad 2019-07-19.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se