Meriter

1. Anders Alexander Berger, f. 22 juni 1815 på Södra Håkanbol i Nysunds socken, d 10 okt. 1871 i Stockholm. Föräldrar: brukspatronen Alexander Berger och Anna Maria Hedrén. Student i Uppsala 28 febr. 1834; disp. 11 febr. 1837 (De contactu superficierum observationes, p. II; pres. K. A. Forssell); fil. kand. 13 juni 1838; disp. 13 dec. s. å. (Pindari Isthmiorum ode prima Suethice reddita; pres. V. F. Palmblad); fil. magister 15 juni 1839. Bruksägare a Södra Håkanbol 1839; ledamot av borgarståndet för bergsbrukens tredje valdistrikt vid riksdagarna 1850—51, 1853 —54, 1859—60, 1862—63, 1865—66, av riksdagens andra kammare för Visnums, Vase och Ölme härad 1867—69 samt av dess första kammare för Örebro län 1870—71 och var därunder bl. a. ledamot av konstitutionsutskottet 1850—51 och 1867—69 samt ledamot av statsutskottet 1853—54, 1859—60, 1862—63 och 1865—66; ledamot i Värmlands läns landsting 1863—70 (v. ordförande 1868, ordförande 1869 och 1870); fullmäktig i riksgäldskontoret 1866 —71. RNO 1869.

Gift 28 aug. 1843 med Marie Charlotte Löwenhielm, f. 3 sept. 1820, d 12 juni 1898, dotter till majoren Fredrik Adolf Löwenhielm.

Biografi

B. inträdde i det politiska livet som en typisk representant för den mera moderata borgar- och brukspatronsliberalismen. Hans hållning i representationsfrågan är i detta avseende karaktäristisk. Vid 1850—51 års riksdag röstade han för den på samfällda val med graderad skala vilande K. propositionen och anslöt sig efter dennas fall till A. M. Brincks likartade reservation mot konstitutionsutskottets förslag, vilket bibehållit ståndsprincipen. Men samtidigt fann han, under häftig, närmast mot Tore Petré riktad polemik, tillfälle att bekämpa radikalare förslag såsom omöjliga att förverkliga. B: s förmedlande läggning hindrade honom ej från att under följande riksdag, 1853—54, visa en utpräglad oppositionslust mot den dåvarande, visserligen allt annat än liberala ministären. I anslutning till en reservation till dechargebetänkandet av borgar- och bondeståndets konstitutionsutskottsmedlemmar förevitade han konungens rådgivare försök till ingrepp i ständernas beskattnings- och lagstiftningsmakt samt bristande initiativ i fråga om reformer. Betänkligast fann han det vara, att en K. proposition föreslagit upphävandet av tryckfrihetsförordningens grundlagskaraktär. Sin bristande tillit till regeringssystemet framförde hän även i ett särskilt yttrande till statsutskottets utlåtande om skyndsamt beviljande av vissa försvarsanslag i anledning av den till följd av Krimkriget oroande utrikespolitiska situationen. Då ett decennium senare entusiasmen för Polens sak flammade upp, avstyrkte B. i enlighet med sitt försiktiga kynne kraftigt A. V. Björcks bekanta motion vid 1862—63 års riksdag om diplomatiska åtgärder för Polens återupprättande. I andra kammaren räknades B. till »intelligensen», men sparsamhetsintresset utgjorde ett föreningsband mellan honom och lantmännen.

I 1850-talets stora ekonomiska frågor intog B. en ställning, som väsentligen var förutbestämd genom hans egenskap av liberal bruksägare. Han var en avgjord anhängare av de friare principerna i tull- och näringslagstiftningen och uttalade sig vid 1853—54 års riksdag med kraft mot den återhållsamma försiktighet, som karaktäriserade regeringens proposition i tullfrågan. Men icke desto mindre kämpade han (1850—51) energiskt för bibehållandet av exportförbudet på tackjärn, själva hörnstenen i det konstfulla reglementeringssyistem, som uppbär hans eget yrke, stångjärnssmidet. Endast i mindre vitala frågor, såsom upphävandet av införselförbudet för utländskt stångjärn, lät hån i detta fall doktrinen råda: En annan ekonomiskt viktig fråga, som intresserade B., var grundskatternas förenkling. Här förordade han de partiella reformernas väg.

För B. stod det klart, att för vårt lands förkovran i välmåga-och industri intet kraftigare medel kunde givas än förbättrade kommunikationer. Han verkade sålunda redan vid sin första riksdag för statsanslag till en kanal mellan Filipstad' och Sjöändans lastageplats samt för statens räntegaranti åt den tilltänkta banan Örebro—Köping—Hult, vars fördelar från handelns och industriens synpunkt, närmast för Bergslagens förbindelse med Göteborg, han med sakkunskap framhöll. Vid 1853—54 års riksdag sökte han i likhet med K. F. Wærn d. ä. hävda, att fastslåendet av principen, att alla stambanor skulle anläggas omedelbart av staten och på dess bekostnad, skulle fördröja dessas tillkomst. Även enskilda krafter och enskild kredit behövde tagas i anspråk för så stora uppgifter. B. ivrade särskilt för stambanorna Göteborg—Stockholm och Malmö—Jönköping. Vid 1859—60 års riksdag arbetade han för södra stambanans dragande utefter Lagalinjen i stället för efter Nässjölinjen, som förordats av järnvägskommittén och K. M: t. Med hänsyn till trävarurörelsens och järnhanteringens intressen och i enlighet med Värmlands läns landstings mening uttalade sig B. 1865 för nordvästra stambanans fortsättning mellan Kristinehamn och Arvika över Norum och Nilsbysundet och ej efter den av regeringen förordade Karlstadslinjen. Enligt B: s uppfattning borde järnvägsbyggandet finansieras genom ett ordnat inhemskt fondsystem. — Redan vid 1850—51 års riksdag lyckades B., i anslutning till ett initiativ av A. O. Wallenberg, få borgarståndet att uttala sig för införandet av ett mynt-, mått- och viktsystem, grundat på decimalsystemet.

Författare

H. Rosengren.

Källor och litteratur

Källor: Borgarståndets samt riksdagens första och andra kammares prot. jämte bilagor; [W. F. Dalman], Några anteckningar från våra ståndsriksdagar 1809—1865 (1874—79).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Anders Alexander Berger, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/18586, Svenskt biografiskt lexikon (art av H. Rosengren.), hämtad 2024-04-24.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:18586
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Anders Alexander Berger, urn:sbl:18586, Svenskt biografiskt lexikon (art av H. Rosengren.), hämtad 2024-04-24.