Meriter

Berglund, Carl Vilhelm Laurentius, f. 3 sept. 1859 å Gimmene, Vättaks socken, d 30 juni 1921 därstädes. Föräldrar: godsägaren David Vilhelm Berglund och Sofia Alana Eriksson. Elev vid Skara h. elementarläroverk 1871—73 och vid Jönköpings h. elementarläroverk 1874—76; lantbrukselev å Gimmene 1877; genomgick högre kursen å Alnarps lantbruksinstitut 1878—80; idkade lantbruksstudier i England 1881; företog en resa till Sydamerika 1882—83 samt till Tyskland m. fl. länder för studier av jästfabrikation 1897. Innehade Anneberg 1884—96; förvaltare av Gimmene 1898— 1909; disponent för Gimmene a.-b. från 1910; började utgiva tidningen Landsbygden 1 dec. s. å.; ledamot av riksdagens första kammare för Skaraborgs län 1919 urt. — Ogift.

Biografi

Impulser från de växande differentieringstendenserna inom industrialiseringsperiodens och liberalismens nivellerade samhälle ha under senare tid helt naturligt påverkat även det mindre jordbrukets målsmän i olika länder. Det var B: s personliga insats framför allt som gjorde, att de sålunda framträdande tendenserna i Sverige vidgades till ett försök att åt bönderna trygga ett varaktigt och organiserat inflytande på svensk politik. I sin år 1910 uppsatta tidning Landsbygden utvecklade B. oförtrutet och med stor agitatorisk skärpa en starkt klassfärgad syn på samtida sociala och ekonomiska företeelser. Industrialismen omgestaltar enligt denna förkunnelse allt mer samhällslivet på den jordbrukande befolkningens bekostnad. Storkapitalet uppdriver jordbrukets omkostnader tack vare trusters, kartellers och bankers pris- och räntesättningar, de starkt organiserade industriarbetarna göra detsamma genom sin löne- och arbetstidspolitik, och slutligen hindra stadsborna och särskilt det mäktiga arbetarpartiet såsom konsumentintressenas främsta målsman en »rättvis» — dvs. efter produktionskostnaderna i Sverige och ej efter världsmarknadens lägej avpassad — prisbildning på lantbrukets produkter. Gentemot sådana tendenser återstår för allmogen endast att följa andras exempel och genom egna sammanslutningar tillvarataga sina intressen. Viktigast är att ordna kreditväsendet genom ett kooperativt-kommunalt banksystem och att genom bildandet av ett politiskt bondeparti åt bönderna återerövra den självständiga andel i representationen, som de saknat sedan ståndsriksdagens avskaffande och lantmannapartiets omgestaltning under tullstriden. B. gjorde förverkligandet av tanken på ett bondeparti till sin främsta praktiska uppgift och möttes, då agitationen under loppet av 1913 med största energi upptogs såväl på möten som i hans tidning, av tydliga sympatier inom den klass, han vände sig till. Å andra sidan reste sig ett starkt motstånd från de höger- och vänsterpartier, som voro vana att bland sig räkna bondeväljare, och från många bönder, som kände sig tillbakastötta av tanken på en ren klasspolitik. Och även bland de bönder, som voro tillgängliga för sammanslutningstanken, visade sig söndringstecken. Den agitatoriska skärpan i B: s förkunnelse och hans obehärskade angrepp på storkapitalet voro besläktade med radikala strömningar, som även tidigare framträtt bland särskilt de mindre hemmansbrukarna, och vunno där genklang men kunde å andra sidan ej undgå att väcka betänkligheter inom andra grupper av den till sin sociala struktur alldeles icke homogena allmogeklassen. Personliga misshälligheter tillstötte, och B. fann sig redan under år 1913 ställd inför en motrörelse, som under ledning av den av B. avskedade redaktören för tidningen Landsbygden E. Dürango sökte beröva honom både tidningen och partiet. Ur den även personligt, ytterst hätska polemik, som härigenom uppstod, framgingo slutligen de bägge bekanta konkurrerande partierna Bondeförbundet och Jordbrukarnas riksförbund, av vilka det förra alltjämt fylkades kring B. och hans program och utvecklade detta i en ofta radikal riktning, ej minst i försvarsfrågan. Efter en stadig tillväxt samlade Bondeförbundet vid 1920 års val ej mindre än 53,456 röstande och erövrade nitton mandat men drabbades liksom det konkurrerande Riksförbundet vid nästa val av en lika kännbar motgång, vilken blev orsak till de båda partiernas sammanslagning. B. hade då redan lämnat det politiska livet; insatt i-riksdagen av sitt parti år 1919, drabbades hän av ett slaganfall, innan han där hunnit göra någon insats, och avled efter en tids avtynande.

Författare

B. Boëthius.

Tryckta arbeten

Redigerat: Landsbygden. Politisk nyhets- och annonstidning för Sveriges lantbefolkning. Falköping 1910—1919.

Källor och litteratur

Källor: Artiklar och nekrolog i Landsbygden; stadgeförslag, stadgar och annat tryck rörande Bondeförbundet och Jordbrukarnes riksförbund, KB; L. Johansson, Bondeförbundet, dess historia, program och politik (1919).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Carl V L Berglund, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/18628, Svenskt biografiskt lexikon (art av B. Boëthius.), hämtad 2024-11-08.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:18628
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Carl V L Berglund, urn:sbl:18628, Svenskt biografiskt lexikon (art av B. Boëthius.), hämtad 2024-11-08.