Meriter

Bergquist, Carl Eric, f. 13 nov. 1711 i Helgesta, d 3 dec. 1781. Föräldrar: komministern i Helgesta och Hyttinge, Johannes Bergqvist och Kristina Bergander. Åtnjöt skolundervisning i Strängnäs; kom 1726 till sin mosters man kyrkoherden i Bettna Anders Geringius; sändes till Uppsala med sina kusiner, men inskrevs ej som student; åtnjöt där den första handledningen i gravyrkonsten av sin kusin Erik Geringius. Vetenskapsakademiens gravör och förste ämnessven 6 juni 1739; flyttade 1743 till gården Plongsta nära Strängnäs; överflyttade 1757 till gården Husby i Vansö, som han erhöll med sin andra hustru; hade tillika hushåll i Stockholm (kvarteret Stormhatten n:r 22); erhöll avsked som akademiens gravör 30 juli 1777 (ej 1778).

Gift 1) 1741(–omkr 54) med Gertrud Elisabet Ekroth, dp 22 juni 1724 i Sthlm, Nik, d 5 april 1777 i Färnebo, Värml, dotter till handlanden Erik Johansson Ekroth o Maria Catharina Berghult^[1]; 2) 17 febr. 1757 med Kristina Sofia Steffens, f. 1720, d 23 febr. 1777, dotter till skräddaren Staffan Steffens och änka efter kontorsskrivaren vid Stora viktualievågen Nils Kallman.

Biografi

Erik Geringius, B: s lärare i gravyrkonsten, hade varit elev av Johan van den Aveelen och förmedlade alltså traditionen från Sveciaverkets tid. Hans och hans lärjunges förtjänst är att under en tid av konstnärligt förfall ha hållit graveringskonsten vid liv och tillmötesgått den ganska ringa efterfrågan på illustrationer och porträtt, som förefanns. B. höjde sig emellertid aldrig över en viss dilettantism; bristen på verklig skolning röjde sig alltid i hans verk och gjorde honom nästan orättvist föraktad av den yngre generationen. Han fick icke heller någon betydelse för dem, som verkligen återfödde den grafiska konsten i Sverige, etsaren Jean Erik Rehn och dennes lärjungar J. Gillberg och P. G. Floding. Förkrossande är Rehns kritik av B. i ett memorial till kommerskollegium med anledning av hans ansökan 3 okt. 1749 om »privilegium till att trycka kopparstycken», vilken också avslogs. Gillbergs ungdomsarbeten ha dock vissa likheter med B: s verk, och B: s måg Fredrik Akrel kan kallas hans arvtagare i konsten.

B. började med att gravera »Hedengrans tavlor över jubelfesten 1730» i sällskap med Geringius, vars namn ensamt utsattes. Gemensamt utförde de även de tolv plåtarna till P. Tillæus bekanta karta över Stockholm 1733. Följande år signerade B. sitt första porträtt (J. K. Dippel) och illustrerade »Stockholms psalmbok». Någon tid därefter (1736) blev han kallad till Karlskrona för att gravera Nils Strömcronas sjökort över Östersjön och Kattegatt. Efter återkomsten till Stockholm (1738) sammanträffade han med Mårten Triewald, som redan förut låtit honom utföra ett flertal illustrationer till sina föreläsningar över »nya naturkunnigheten» (1735—36) och nu skaffade honom platsen som den nyinstiftade Vetenskapsakademiens gravör. B. utförde den första, naivt otympliga vignetten till dess Handlingar samt flertalet planscher intill år 1746, då hans vignett ersattes av Rehns bekanta etsade rokoko-vignett och Rehn även började utföra allt flera planscher. I denna konkurrens kunde B. ej bestå, och då han 17 okt. 1747 sökte erhålla fast lön av akademien, blev det i stället Rehn, som erbjöds denna förmån. Linné tyckes emellertid ha hållit B. om ryggen. B. har illustrerat så gott som alla dennes dissertationer och flera andra arbeten av honom, bl. a. de berömda reseskildringarna. Hans blomsterstick utmärka sig också för en viss sober redbarhet. När B. 1755 åter signerar en plansch i akademiens Handlingar, avbildar han ett blomster för en uppsats av Linné. Han anlitas därefter först vid sidan av Rehns lärjunge Per Geringius och därefter så gott som ensam för planscherna, medan däremot vig-netter och överstycken utföras av eller efter Rehn och från 1770 av P. G. Floding. Från år 1775 utför Akrel vid sidan av B. planscher, och då slutligen »akademiens gamle hederlige gravör» år 1777 begärde sitt avsked, antogs Akrel på svärfaderns rekommendation till dennes efterträdare.

Bland illustrationsarbeten, som B. utfört samtidigt med arbetet för Vetenskapsakademien och Linné, kunna nämnas ett enblads-tryck av J. Oedman med anledning av Ulrika Eleonoras död 1741, titelblad och planscher till K. Uggla's »Inledning till heraldiken» (1746), K. Wijnblads »Ritningar på... wåningshus...» (1755— 1756), G. v. Burmans och A. Fischers »Prospecter af åtskillige märkvärdige byggnader, säterier och herregårdar uti Skåne...» (1756), »Åttar-tai» för släkterna Tilas, Karlsten och Granfeldt (1757), den vackra, efter L. Gottman utförda vignetten och de kolorerade planscherna i K. A. Clercks »Svenska spindlar» (s. å.) samt tre vignetter efter O. Årre och trettitvå planscher med 128 emblem i A. Sahlstedts »Sinnebildskonsten» (1758). B. har även graverat kartor över Ångermanälven (1741), över slaget vid Hälsingborg 1710 och över den (1704) »tappert försvarade, nu förstörde staden Dorpt». Enligt S. L. Gahm Persson skulle B. jämväl vara skyldig till en ödeläggande retuschering av flera plåtar till »Svecia antiqva». Redan 1745 började B. jämte kusinen E. Geringius gravera den Carlsköldska vapenboken och fortsatte efter Geringius' död ensam arbetet på det stora verket, som utkom 1764. B: s sista arbete blev ett supplement till vapenboken; ett blad däri är signerat »aetatis 70».

B. har stuckit 41 porträtt, därav åtta av kungliga personer. I dessa arbeten framträder bäst hans utveckling, hans förtjänst och svaghet. Det ovannämnda porträttet av Dippel (efter J. Streng) är ytterst svagt och en 1741 signerad helfigur av Karl XII är blott en kopia efter Geringius. Men porträtten till minne av den 1747 avlidne kusinen äro bland hans bättre arbeten. Ett porträtt av Lovisa Ulrika 1753 är en något torrare pendant till Gillbergs Adolf Fredrik. Vidare märkas porträtt av den ståtligt tilltagne J. Burenskiöld, L. Noring och A. A. von Stiernman efter J. Deutsch-lender 1753 i fantastiska ramar. Ett porträtt av Karl von Linné i »Species plantarum» 1761 vittnar mera om tillgivenhet än om karaktärsstudium. Andra porträtt föreställa D. Chenon, O. Celsius, Anders Geringius, S. Grave, A. Knös, O. Kolmodin, Anna Leijel, Kr. Polhem. Verkligt populär har väl bland B: s porträtt blott blivit bilden av E. Tollstadius med sina skolgossar efter L. Gottman. — En son till B., Carl Erik Bergquist, upphöjdes i adligt och friherrligt stånd under namnet Lagerheim (se denna släkt).

Författare

G. Wengström.

Källor och litteratur

Källor: Ansökning och memorial av B. (Skön konst, kopparstickare), RA; mantalslängder, Stockholms stads arkiv; Vetenskapsakademiens prot., VA; stamtavla, tillhörig fröken M. Krusenstierna, Stockholm; S. L. Gahm-Perssons biograf, samlingar, UB (Konstnärer, vol. 2, sign. X. 220); handskriven lappkatalog över B: s. verk av L. Looström, Nationalmuseum. — Fr. Boye, Målare-lexikon (1833); E. W. Dahlgren, Kungl. sv. vetenskapsakademien. Personförteckningar 1739—1915 (1915); J. Kruse, Carl Erik Bergquist (U. Thieme & F. Becker, Allg. Lexikon der bildenden Kunstler, Bd 3, 1909). — Se i övrigt: förteckningar över ett antal blad av B. i [C. H. v. HeineckenJ, Dictionnaire des artistes, dont nous avons des estampes, 2 (1788), s. 550, och Ch. Le Blanc, Manuel de l'amateur d'estampes, 1 (1854).

Gjorda rättelser och tillägg

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Carl Eric Bergquist, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/18649, Svenskt biografiskt lexikon (art av G. Wengström.), hämtad 2024-04-24.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:18649
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Carl Eric Bergquist, urn:sbl:18649, Svenskt biografiskt lexikon (art av G. Wengström.), hämtad 2024-04-24.