Meriter

Edward Wilhielm Berling, f. 19 aug. 1813 i Lund, d 20 maj 1883 därstädes. Föräldrar: akademiräntmästaren Karl Fredrik Berling och Elisabet Fredrika Palm. Student i Lund 22 juni 1827; disp. 23 maj 1829 (T. Livii Patavini Suethice reddendi periculum, p. VI; pres. P. Dahlstedt); filol. kand. 18 dec. 1830; .fil. kand. 2 juni 1832; disp. 8 juni s. å. (Förklaring öfver åtskilliga, i synnerhet skånska, orters namn, st. I; pres. E. S. Bring); fil. magister 23 juni s. å. E. o. amanuens vid universitetsbiblioteket 15 mars 1831 och tillika vid universitetets historiska museum 10 jan. 1833; docent i litteraturhistoria 24 sept. s. å.; Skånska nationens bibliotekarie 26 maj 1835; tf. universitetsbibliotekarie sommarferierna 1835, ht. 1838 —vt. 1839 och sommaren 1843 saml fr. o. m. 29 juni 1844; förste amanuens vid universitetsbiblioteket 26 febr. 1838; universitetsbibliotekarie 14 nov. 1844; förman vid Akademiska föreningens ateneum vt. 1845—ht. 1874; företog 1859 en resa till Tyskland och Frankrike i biblioteksärenden. LFS 1865; RNO 1866; hedersledamot av Akademiska föreningen i Lund 1876.

Gift 5 maj 1852 med Tora Maria Nilsson, f. 1 okt. 1826, d 16 sept. 1914, dotter till professor Sven Nilsson.

Biografi

Student före fyllda fjorton år, ägnade sig B. med liv och lust såväl åt studierna som åt kamratlivet och kom tidigt att inom det senare intaga en framskjuten plats. Den tiden rådde ett permanent krigstillstånd mellan studenter och gesäller, vilket ofta utlöste sig i större eller smärre bataljer. Trots sin fredliga läggning kom B. som god kamrat att ganska ofta deltaga i sådana; hans oräddhet förde honom därvid alltid i främsta ledet, och den kraft, varmed han utdelade sina slängar, förskaffade honom kamraternas erkännsamma beundran och inom fiendelägret en hälsosam respekt. Men lika naturligt som det var, att B., när det gällde strid, skulle ställa sig i spetsen, lika naturligt föll det sig, att när inom kåren hade bildat sig en opinion eller stämning, som krävde att uttryckas i ord, han skulle bli denna stämnings tolk. Under en lång följd av år var B. den då ännu icke organiserade studentkårens självskrivne ordförande och så ensam om att föra dess talan, att det för de nyblivna studenterna gällde som en trossats, att det inom den lundensiska studentkåren icke fanns mer än en, som kunde hålla tal: Edward Berling. Hans vältalighet skildras som enkel och rättfram, okonstlad men icke utan en viss formens förfining och framför allt buren av en varm äkta känsla, som gav den lyftning och kraft. Från aktivt deltagande i det egentliga studentlivet synes B. ha dragit sig tillbaka ungefär vid tiden för tillträdet till bibliotekariesysslan. Hans intresse för studentvärlden förblev dock oförminskat, och han stod i ständig kontakt med den genom sin ämbetsverksamhet, sitt fyrtiåttaåriga bibliotekariat vid Skånska nationens bibliotek och sitt trettiåriga förmanskap för Akademiska föreningens ate-neum. Båda de sistnämnda befattningarna skötte han utan ersättning och utan biträde — vid ateneum fanns visserligen en vice förman, men ingen av de växlande innehavarna av denna befattning synes under B: s tid ha fått tillfälle att träda i funktion. Tacksamhet för vad han uträttat som Skånska nationens bibliotekarie föranledde nationen att resa honom en minnesvård, som invigdes på femtiförsta årsdagen avi hans tillträde till denna tjänst.

B : s huvudsakliga verksamhet föll inom universitetsbiblioteket: sjutton år gammal vann han inträde i dess tjänst; i två tempon gick hans befordran till chefskapet. Vid trettioett års ålder utnämndes han på förslag av sin framstående företrädare, professor (sedermera ärkebiskop) H. Reuterdahl till universitetsbibliotekarie, och på denna post kvarstod han till sin död eller i nära fyrtio år. Han gick upp i sitt kall, skötte det med en exemplarisk plikttrohet och en utomordentlig nitälskan, var outtröttlig i sitt arbete, i sin månhet och omtanke om biblioteket, dess bokbestånd, dess personal och dess kundkrets. Särskilt i fråga om böckernas vård samt i fråga om välvilja och tjänstvillighet mot lånesökande, vilka också i stor utsträckning anlitade hans alltid redobogna men aldrig fjäskande hjälpsamhet, torde han icke ägt många likar, Hans bibliotekariat kännetecknas icke av stora omvälvningar, men institutionen gick under hans tid stadigt framåt, och dess utveckling var efter dåtida förhållanden aktningsvärd nog. Statsanslaget till materiel var vid B: s tillträde till tjänsten 1,150 rdr banko och hade vid hans död efter successiva höjningar nått upp till ett belopp av 14,475 kr. Antalet bundna volymer steg från knappa 40,000 till cirka 120,000. Tillväxten berodde till icke ringa del på gåvor och s. k. commercium litterarium. Det senare omfattade vid B: s tillträde »några och trettio utländska universitet och lärda samfund». 1868, sedan man i universitetets årsskrift erhållit ett värdefullt bytesmaterial, kunde han meddela, att biblioteket stod »i bytesförening med mer än hundra utländska lärda samfund och institutioner». De rikligt inströmmande gåvorna i böcker och handskrifter berodde säkerligen till icke ringa del på B: s stora popularitet och på vissheten, att de i hans händer skulle bli föremål för den mest kärleksfulla behandling.

Utrymmesfrågan vållade naturligtvis B. bekymmer, trots att biblioteket med undanträngande av andra institutioner under hans tid kom i odelad besittning av de båda övre våningarna och tornrummet i bibliotekshuset vid Lundagård. Redan 1868 framhåller B., att »biblioteket inom kort klappar på dörren även till den nedre våningen, begärande att åt sig få erövra hela huset». Dörren blev emellertid icke upplåten, och då böckerna ökades alltmer, gick B. 1873 in med en framställning om uppförandet av ny, byggnad för biblioteket. Framställningen gav anledning till att i universitetsmyndighetema på allvar grepo sig an med att söka åstadkomma ett nytt universitetshus, varigenom den efterlängtade nedre våningen skulle komma biblioteket till godo, och ledde på detta sätt, fastän först 1883, till ett resultat. Den torde även kunna gälla som ett påtagligt bevis för att B: s varma intresse för sin institutions utveckling var starkare än hans visserligen mycket stora kärlek till de lokaler, där den under hans tid varit rotfäst. Anmärkningsvärt är, att han här ställde dristigare och egendomligt nog mera revolutionerande krav, än hans energiske efterträdare mer än tjugu år senare vågade komma fram med.

Som nämnt, var B. ytterst mån om böckernas omsorgsfulla vård, men han var ännu mera mån om att de kommo forskningen till godo. Han hade en klar uppfattning av bibliotekets uppgift och handlade därefter, härvid understödd av en utomordentligt stor naturlig tjänstaktighet och en gammaldags älskvärd liberalitet, som stod långt ifrån all gammaldags trångsynthet. Statistik över lånerörelsen förekom visserligen icke på B: s tid, men det har med ledning av lånejournalen beräknats, att antalet utlånade volymer bör ha uppgått till omkring 2,670 år 1851. Utan tvivel får detta relativt vackra resultat till stor del tillskrivas B., vars nit för att anskaffa och tillhandahålla forskarna den litteratur, de behövde, var höjt över allt beröm. I den instruktion »rörande vården av akademiska biblioteket i Lund», som utfärdades 1801 och först 1870 avlöstes av en ny, lydde § 10 kort och bestämt: »Utom Lund får ingen bok utlånas.» Det var en död paragraf för B. Utlåning t. o. m. till enskilda personer å orter utanför Lund ägde rum i ganska stor utsträckning och omfattade även dyrbara manuskript och sällsynta tryck, detta dock vanligen först sedan konsistoriet lämnat sitt medgivande.

I fråga om det inre arbetet företer B: s tid inga mera storartade företag men väl åtskilliga framsteg. Sålunda blevo flertalet av de trettinio systematiska katalogerna från A. Lidbecks tid ersatta med nya, mer eller mindre omarbetade, i allmänhet med betydande företräden framför de äldre i fråga om översiktlighet och bibliografisk hållning, därvid den på sin tid mycket beundrade Faxeska katalogen över historiens kvarter och folianter till en början tjänade som mönster. Till anläggning och utförande fullt självständiga voro de kataloger över den utländska juridiken och över vitterheten, som utarbetades av resp. e. o. amanuensen Elof Tegnér och amanuensen F, E. Braune. Båda lovordades mycket av B, men under det berömmet över den ståtliga vitterhetskatalogen i sex stora folioband var odelat, knöt sig till den juridiska katalogen även ett beklagande, att den lämnade böckerna utan individuella signaturer. I sitt förhållande till dessa på 1870-talet utarbetade kataloger framstår B. som en vän av varsamma reformer och som den liberale chefen, vilken låter de verkligt dugande krafterna få ganska fritt spelrum. Hans ståndpunkt i fråga om systemet utan individuella signaturer kan svårligen läggas honom till last som gammalmodighet, då den delas av så gott som hela den nutida biblioteksvärlden utanför Sverige. En viktig nyhet var påbörjandet 1870 av en alfabetisk katalog på lösa blad, avsedd att så småningom ersätta den gamla alltmer obekväma s. k. nominalkatalogen, som utgjordes av två hopflickade register till resp. den gamla realkatalogen, »Bibliotheca vetus», och den yngre accessionskatalogen, »Bibliotheca nova».

Renoveringsarbetet fortgick ganska raskt under B: s första tid; under 1860-talet avmattades det för att med 1870-talet uppleva en ny uppryckningsperiod, ehuru icke så kraftig, som då hade varit av nöden. Förklaringen härtill bör delvis sökas i personalförhållanden. Under de första åren var antalet tjänstemän fullt tillräckligt för bibliotekets storlek och tillväxt; slutet av 1860-talet medförde i så måtto en minskning, som dåvarande vice bibliotekariens redan förut visade olust för tjänstgöring på den tiden gjorde sig alltmera märkbar, så att föga och under långa tider intet arbete av honom presterades. Sedan denne vice bibliotekarie från och med höstterminen 1870 erhållit permanent tjänstledighet och 1874 avlidit, var numerären åter fulltalig, men nu var den till följd av bibliotekets tillväxt otillräcklig. Det uppsving, som icke förty bemärktes, torde berott på att B., som för övrigt alltid synes ha varit mycket noga i valet bland aspiranter till e. o. amanuensbefattningar, då hade en stab av tjänstemän, som ämnade fortsätta på biblioteksbanan och av intresse för kallet ägnade mycket frivilligt arbete däråt. De tidigare amanuenserna hade haft sina platser i avvaktan på att de prästerliga tjänsteåren, som då utgjorde enda vederlaget för deras arbete, skulle förskaffa dem gäll och vid sidan av en prästerlig tjänstgöring, som helt naturligt tog deras huvudsakliga intresse i anspråk. På arbetsresultatet inverkade annars givetvis den allt svårare bristen på utrymme i hög grad menligt, och till förfång var även B: s med åren alltmer ökade dövhet, ett lyte, vars olägenheter visserligen väsentligt minskades därav, att hans bottenärliga natur hindrade honom från att simulera, att han hört, vad han icke fullt säkert uppfattat, men som dock slutligen omöjliggjorde längre muntliga överläggningar mellan chefen och hans personal.

Som författare har B. gjort sig förtjänt att minnas genom den förträffliga boken om Lund av 1859 med »Tillägget» från 1868 Och den sammandragna omarbetningen av 1879. Den är skriven con amore och har sprungit fram ur en varm kärlek till fädernestaden, men den vittnar på samma gång om att lokalpatriotismen hos B. icke var av det småsinta slaget utan blott den fasta grundvalen för en stark fosterlandskärlek. Det gamla Lund står för honom i en förtrollande dager, dess kvarstående minnen äro föremål för hans pietetsfulla vördnad, men han känner sig också stolt över de förbättringar och försköningar, den nya tiden medfört, och gläder sig åt att gamla förfallna kåkar och ledsamma plank fått lämna plats för komfortabla boningshus och smakfulla planteringar. I den stora fråga, som då satte sinnena i svallning, Lundadomens restaurering, ställde sig B. helt på K. G. Brunius' sida, och med harmfyllda ord uttalar han sig mot H. N. Zetterwalls restaureringsprojekt, i vilka han såg försök att omforma domen »till en på förhand tillskapad, prålig modern antikvitet». Gentemot Zetterwalls principer hävdar han som en av sakkunniga vid restaurationer av gamla helgedomar antagen grundsats, att förnyelsen bör ske i noga överensstämmelse med deras forntida förhållanden, så att ej allenast det ursprungliga i den äldre utan även det i den senare medeltiden tillkomna enligt sina olika byggnadsstilar förbättras. I upplagan av 1879, då den Zetterwallska restaureringen vaf ett fullbordat faktum, har polemiken bortfallit. B. fasthäller tydligen sin principiella ståndpunkt, men han erkänner oförbehållsamt den »lysande konstskicklighet», som mästaren till »detta nya byggnadsverk» ådagalagt, och finner kyrkan »i sin nya gestalt till det yttre praktfullare, än hon väl någonsin varit».

Författare

E. Ljunggren.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Excursiones inträ territorium historias populorum slavicorum.. . P. 1*. Lund 1833. 4: o 34 s. (Diss. resp. O. Hörman.) — Lund. Öfwersigt af stadens historia och öfriga märkwärdigheter af E. W. B. Lund 1859. (6), 164 s. Tillägg: Lund 1859—1868. Lund 1868. (6), 86, (1) s, 1 karta, 1 pl. — Malmö. Historisk öfwerblick af E. W. B. Lund 1865. (6), 88 s., 2 pl. — Malmö. Ett historiskt, topografiskt och statistiskt minnesblad. Lund 1874. 1 bl. pat.-fol. — Lund. Ett historiskt, topografiskt och statistiskt minnesblad. Lund 1874. 1 bl. pat.-fol. —• Skåne. Ett historiskt, geografiskt och statistiskt minnesblad. Lund 1876. 1 bl. pat.-fol. — Lund. Korta anteckningar om staden och dess omgifning. Lund 1879. (4), 165 s., 1 karta. —¦ Malmö-Lund. Minnesblad. 2: a tillökta och rättade uppl. Lund 1881. (4), 103 s. (1: a uppl. 1874, se ovan).

Översatt: J. Straszevicz,, Emilie Pläters lefnad och död. Öfversättning från franska originalet. Lund 1837. X, 120 s. (Anon.).

Utgivit: Förteckning på Skånska nationens" boksamling. 2: a uppl. Lund 1842. (2), IV, 44 s. (Anon.; föret, undert. E. W. B.; l:a uppl. utg. av H. Reuterdahl 1831.) Supplement.. . Lund 1849. 26 s. 3:e uppl. Lund 1856. (2), IV, 83 s. — Lunds universitets-bibliotheks accessions-katalog 1853 [och årligen t. o. m.] 1882. Lund 1854—83. (Anon.; 1853 utan titelblad.) — Tndex librorum duplorum, inter quos rari haud pauci, ex bibliotheca acad. Lundensi publica auctionis lege divendendorum die XVIII et sequen-tibus aprilis anni 1855. Lund 1855. (2), 125 s. (Anon.).

B. har därjämte deltagit i redaktionen av Lunds weckoblad 1834 —63, redigerat större delen av notisavdelningen i Studier, kritiker och notiser 1842—45, samt reviderat G. I. Hartman, Lärobok i nya allmänna geografien, 13: e och 14 :e uppl. Lund 1848, 1851.

Källor och litteratur

Källor: Eckl.-dep. handl. 14 nov. 1844 (meritförteckn.), RA; personliga meddelanden, särskilt av f. d. överbibliotekarien C. af Petersens; handl. i Lunds univ.-biblioteks arkiv och i Lunds universitets arkiv; Lunds universitets matrikel 1879 (1879); M. Weibull & E. Tegnér, Lunds universitets historia 1668—1868, 1—2 (1868); E. Tegnér, Lunds universitet 1872—97 (1897); Akademiska, föreningen 1830—1911. Festskrift (1911); Lunds universitets årsberättelse 1882/83 (1883); Lunds veckoblad 22/5 1883 (nekrolog) och 27/5 1886 (referat av G. Ljunggrens tal vid avtäckningen av Skånska nationens minnesvård över B.); tryckta griftkväden av Chr. Ca vallin (på latin), E. Wadstein och H. Hallbäck (särskilt det sista ger en vacker och träffande karaktäristik av B.).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Edward W Berling, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/18698, Svenskt biografiskt lexikon (art av E. Ljunggren.), hämtad 2024-04-23.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:18698
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Edward W Berling, urn:sbl:18698, Svenskt biografiskt lexikon (art av E. Ljunggren.), hämtad 2024-04-23.