G E Fritz Arlberg

Född:1830-03-21 – Leksands församling, Dalarnas län
Död:1896-02-21 – Norge (i Kristiania/Oslo)

Operasångare, Sångpedagog, Operaregissör


Band 02 (1920), sida 185.

Meriter

Arlberg, Georg Efraim Fritz, f. 21 mars 1830 i Leksand, d 21 febr. 1896 i Kristiania. Föräldrar: dv. adjunkten Georg Arlberg och Margareta Lovisa Sahlmark. Avlade studentexamen i Uppsala 8 juni 1848 men inskrevs först 23 okt. 1849 som student vid universitetet; avlade kameralexamen 10 dec. 1852 och undergick examen inför kammarkollegium 24 dec. s. å. E. o. kammarskrivare därstädes 31 dec. s. å.; tjänstgjorde även vid ett par andra ämbetsverk; debuterade 1854 som Farinelli å Stjernströmska Mindre teatern; aktör och sångare vid K. teatern 1 juli 1858 och kvarstod sedan i dess tjänst till 12 juni 1874 samt var därunder underregissör 1860–64 och regissör 1864–65; medverkade efter avskedet från K. teatern vid Ludvig Josephsons operaföretag i Kristiania och uppträdde efter dess slut 1877 vid flera av Stockholms mindre teatrar till 1883, verkade som sånglärare i Köpenhamn, Stockholm och Kristiania till sin död samt uppträdde för sista gången aug. 1890 (som Gaspard i »Cornevilles klockor»). LMA 1868.

Gift 3 dec. 1868 med Maria Anna Rudolfina Neruda, f. 26 mars 1840, dotter till musikdirektören och domkyrkoorganisten i Brunn Josef Neruda.

Biografi

Redan tidigt visade A. musikaliska anlag, vilka först utvecklades under organisten D. M. Walins ledning. Hans vackra röst, som redan i Uppsala gjort honom bemärkt, drog honom under extraordinarietiden vid ämbetsverken alltmera till konstnärsbanan. Han studerade sång för Julius Günther och för en tysk tenorsångare Wieser (även Oskar Arnoldsons lärare) för att slutligen, 1854, debutera. Vid den Stjernströmska Mindre teatern blev han tack vare en utmärkt apparition som Asmodeus i »Den ondes besegrare» särskilt damernas favorit. Sedan han 6 okt. 1858 debuterat som Figaro på K. teatern, var han en av dess dragningskrafter, tills en konflikt med kapellmästaren angående orkesterackompanjemanget till sången föranledde honom att taga avsked. Då han för sista gången framträdde, 1890, visade hans dittills vackra stämma tendenser till avmattning. A:s sceniska bana och omfattningen av hans förmåga betecknas av bl. a. följande roller: Don Juan, Flygande holländaren, Hans Heiling, Telramund, Karl V i »Ernani», Agamemnon i »Iphigenia», Kark i »Den bergtagna», Almaviva och Figaro i »Figaros bröllop» och Laertes i »Mignon». Som tonsättare framträdde A. med flera större och mindre verk, kännetecknade av flytande melodisk uppfinning och starkt formsinne. Ett »Offertorium» av honom uppfördes 1865 i katolska kyrkan i Stockholm, hans »Sten Sture» gavs 1886, likaledes i Stockholm.

Förträfflig stilist, var A. en talangfull bearbetare och översättare för scenen, författade därjämte flera musikuppsatser samt utgav år 1891 »Försök till en naturlig och förnuftig grundläggning av tonbildningsläran», ett bemärkt arbete, som dock till följd av hans polemiska, stridslystna natur vållade honom skarpa konflikter med den »gamla skolan». Hans sångundervisning ledde emellertid till goda resultat. Därom hava hans framstående elever Louise Pyk, Anna Klemming, Salomon Smith, K. F. Lundqvist m. fl. vittnat. — K. biblioteket äger en volym brev från Ludvig Josephson till A. (1864–82). — A:s hustru, syster till Vilma Norman-Neruda (Lady Hallé) och professor Frans Neruda, var själv en framstående violinist och konserterade med sina syskon under en följd av år i London, Petersburg och Stockholm. Deras son Hjalmar Arlberg (f. 30 okt. 1869) har gjort sig känd som sångpedagog enligt faderns system och som konsertsångare samt har även komponerat sånger med piano. Han är numera sånglärare vid musikkonservatoriet i Leipzig.

Författare

P. Vretblad.



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Försök till en naturlig och förnuftig grundläggning af tonbildningsläran. Sthm 1891. VII, 209 s. [Även i sammandrag på tyska av Axel Sandberg, Köln 1896, samt i tysk övers., Köpenhamn & Leipzig 1899.] — Därjämte musikuppsatser i Nya dagligt allehanda.

Översatt: Nattlägret i Granada. Romantisk opera i två akter. Efter Friedr. Kind, bearb. af C. von Braun. Musikenl af Conradin Kreutzer. Sthm 1860. 63 s. (Opera-repertoire N:o 19.) — Rienzi, den siste folktribunen. Tragisk opera i fem akter af Richard Wagner. Sthm 1865. 52 s. (Opera- repertoire N: o 27.) — Den flygande holländaren. Romantisk opera i tre akter af Richard Wagner. Sthm 1872. 35 s. (Opera-repertoire N: o 62.) — Den sicilianska aftonsången. Stor opera i fem akter af Scribe och Duveyrier. Musiken af G. Verdi. Sthm 1872. 52 s. (Opera-repertoire N : o 63.) — Faust. Dramatisk legend i fyra afdelningar. Musiken af Hector Berlioz. Öfvers. för musikföreningen. Sthm 1886. 43 s. 4:e uppl. Sthm 1888. 43 s. (1 :a . o. 2: a uppl.: Musikfören: s 13:de konsert d. 27 nov. 1886.) Senare upplagor: Upps. 1906. 40 s.; Sthm 1908. 28 s.; Gtbg 1910 [med rubr.: Text till Faust. . .]. 31 s. [En 'musikalisk vägledning' till verket utgavs anon. Upps. 1906. 24 s.] — Hårdt mot hårdt eller »Så ska' de tas I» Komisk opera i fyra akter efter Shakespeares »Så tuktas en argbigga» af J. W. Widmann. Musiken af Hermann Götz. Fri öfvers. Sthm 1888. 61 s. (Looströms operatextbibliotek N: o 3.) — Orfevs. Opera i tre akter af Raniero v. Calsabigi. Musiken af Gluck. Fri öfvers. Sthm 1894. 22 s. (Looströms operatextbibliotek N:o 8.)

Översättningar i handskrift (enl. Dahlgren; årtalen angiva tidpunkten för pjäsernas första uppförande å Stockholms teatrar): Hin ondes första lärospån, operett i en akt, af Scribe (Le diable å 1'école), fritt bearb., 1856. — God natt, granne, operett i en akt af ;Brunswick och' de Beauplan (Bonsoir, voisinl), 1856. — En sömnlös natt, operett i en akt af Plouvier (Une nuit blanche), 1857. — Gengångaren, operett i en akt af Planard (Les deux Jaket), 1858. — En egendom till salu, komedi med sång i en akt af Duval (Maison å vendre), 1860. i— (En episod ur konstnärslifvet, operett i en akt af Dennery och Grangé, 1860. — Struensee, sorgespel på vers i fem akter af M. Beer, 1860. — Lånra fjädrar, operett, fri öfvers. efter komedi af Sauvage och de Léris (L'habit de Milord), 1863.

Kompositioner i tryck: Zwei Lieder vom Tode. Fur mezzosopran (oder tiefen Tenor) und Orchester. Partitur. Kristiania. Även i sv. uppl.: Två visor om döden, vid pianoforte. Sthm 1869. (Op. 2.) — Vokaliser. Sthm 1870—95. (Op. 3 & 16.) — Sånger vid piano. Sthm 1870. (Op. 5.) — Sånger vid piano. Sthm 1871. (Op. 6.) — Sten Sture, ballad af Edvard Bäckström, komp. för. tenorbaryton och orkester. Partitur. Kristiania. Även utg. för en röst med piano. Sthm 1875. (Op. 7.) — Sånger vid piano. Sthm- 1875. (Op. 8.) — Svenske Folkeviser med Piano, arrang. af F. A. (Op. 9.) — I 'skogen. Tondikt för orkester. Partitur. Sthm 1877. (Musik, konst-fören.) Även arrang. för piano, 4 händer. Sthm 1877. (Op. 10.) — Sånger vid piano. Sthm 1879. Ny uppl. Sthm 1885. (Op. 11.) — Valse-etude för en altstämma med piano. Sthm 1884. (Op. 13.) ¦— Vier Lieder mit Clavierbegleitung. (Widmung. , Vision. Verhängniss. Schwanengesang.) [Köpenhamn.] (Op. 14.) — Selmas tankar i våren. Sång vid piano. Sthm 1891. (Op. 17 a.) — »Folkvisor med piano». Konsert-arrang. (Op. 18.) — Därjämte utan angivet opustal: Der Asra. Slafven. Sång för en röst och piano. (I Nord. musikblad.) — Ave Maria. Duo för tenor och baryton vid piano. Sthm 1907. — »Förgäfves uppå stigen». Svensk Folkevise udsat til Koncertbrug. Köpenhamn. [Även en 'Udgave for en dybere Stemme'. Ibid.] — »Huruledes den förnöjsamme pensionstagaren njuter sitt sorgfria väsen. Minnesblad till J. M. C. Nygren etc.» För piano, 2 händer. (Ur Dagsländan, Sthm 1885.) — Tre sånger vid pianoforte. (Träumen. Svärmeri. — Sehnsucht. Längtan. — Gluck. Lycka.) Sthm 1866. — Till Rosa. Nio små tonbilder för piano. Sthm 1869. — Tägliche Uebungen fur Frauenstimme, Tenor, Bass, sowie Baryton. [Även i tre skilda häften.] — Samling af sånger ur operor, operetter och oratorier, red. af Fritz Arlberg. — 100 äldre och nyare svenska sånger för fyra och fem mansröster, redigerade af J. A. Josephson och F. Arlberg (1873). — Tre svenska folkvisor, satta för femstämmig kör (sopran, alt, tenor, baryton och bas) och tillägnade Det musik. Selskab i Stavanger af F. A.

Källor och litteratur

Källor: Ny illustr. tidn. 1874; Svensk musiktidn., 1896, N:o 5; F. A. Dahlgren, Anteckningar om Stockholms theatrar (1866); G. Nordensvan, Sv. teater och sv. skådespelare från Gustav III till våra dagar, 2 (1918); T. Norlind, Allm. musiklexikon (1916). — Se i övrigt: Fr. Hedberg, Sv. operasångare (1885); C. Fr. Lundquist, Minnen och anteckningar, 1—2 (1908—1909); E. Norlander, Lustigkurrar och allvarsgubbar (1916).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
G E Fritz Arlberg, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/18799, Svenskt biografiskt lexikon (art av P. Vretblad.), hämtad 2019-08-25.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:18799
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
G E Fritz Arlberg, urn:sbl:18799, Svenskt biografiskt lexikon (art av P. Vretblad.), hämtad 2019-08-25.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se