Daniel Menlös

Född:1699-11-27 – Arboga stadsförsamling, Västmanlands län
Död:1743-06-13 – Lunds domkyrkoförsamling, Skåne län

Matematiker


Band 25 (1985-1987), sida 412.

Meriter

Menlös, Daniel, f 27 nov 1699 i Arboga, d 13 juni 1743 (begr:vers; själaringn 14 juni i Lund). Föräldrar: harneskmakaråldermannen o rådmannen Johan M o Susanna Snack. Elev vid Arboga skola 0710, vid Västerås gymnasium 17, inskr vid UU 18 febr 20, informator hos landsh frih Nils Reuterholm 20, studier vid tekn o industriella anläggn:ar i Sverige, Finland o Ryssland 23, biträde åt director mechanicus Mårten Triewald, 2829, höll egna offentliga föreläsn:ar i naturkunnighet o experimentalfysik där 30, stipendiat i bergskoll 14 dec 31, prof i matematik vid LU från 19 maj 32.

G 16 jan 1733 i Västerås (bröllopsvers) m Brita Schenström, f 9 mars 1712 där, d 1 april 1743 (begr:vers; själaringn s d i Lund), dtr till brukspatronen, råd- o handelsmannen Magnus S o Britha Wadström.

Biografi

Landshövdingen Nils Reuterholm och kammarrådet C H Wattrang gav M möjlighet att studera tekniska och industriella anläggningar och anordningar i Sverige, Finland och Ryssland. Vid hemkomsten fick han en årlig pension på 200 dir smt, och 1725 erhöll han det piperska stipendiet för matematiska studier. Som assistent till Mårten Triewald biträdde han vid dennes föreläsningar på Riddarhuset om den nya newtonska fysiken. Vidare granskade och avgav han rapport om byggandet av Söderströms sluss samt hade uppsikt över Vedevågs och Kvarnbacka järnmanufakturverk. 1731 gjorde M flera lyckade nedstigningar med Triewalds dykarklocka, vilket förskaffade honom ett stipendium från bergskollegium på 300 dir smt.

För eftervärlden är M främst känd för den centrala och extremt stridbara roll han spelade i den serie av utomordentligt hätska akademiska gräl som skakade LU:s konsistorium under hela M:s professorstid. Misshälligheterna var förknippade med en för universitetet mer positiv insats från M:s sida, nämligen förvärvandet av den ännu, delvis bevarade Triewaldska instrumentsamlingen.

Under riddarhusföreläsningarna hade M som åhörare haft LU:s kansler Carl Gyllenborg (bd 17), som fått ett mycket gott intryck av honom. När universitetets båda naturvetenskapliga professurer blev vakanta, såg M, vars akademiska meriter inskränkte sig till ett par års teologiska studier, en möjlighet att lägga beslag på den ena; han utverkade ett löfte av Triewald att få utnyttja samlingen, om han lyckades erhålla en tjänst. Samlingen skulle således tjäna som lockbete för universitetet. Lundafakulteten var till en början tämligen kallsinnig ej minst av kostnadsskäl. Gyllenborg drev dock saken vidare, eftersom han ville att instrumenten skulle komma till ett sv universitet och därmed befordra en teknologisk utveckling liknande den han sett under sin diplomattid i England. M, som märkte Gyllenborgs intresse, arrangerade ett skenköp med Triewald så att han kunde framträda inför kansler och konsistorium som samlingens ägare. Han erbjöd sig t o m att överlåta den till universitetet utan ekonomisk ersättning under förutsättning att han verkligen fick professuren. Planen gick i lås, M fick tjänsten och stridigheterna tog sin början.

Meningsbrytningarna hade ingenting att göra med skiljaktighet ifråga om läromässiga synsätt, eftersom hans huvudantagonister, sedermera professorn i medicin och experimentalfilosofi, Gustaf Harmens (bd 18, s 287) och senare docenten Jonas Hielm (bd 19, s 164), båda var anhängare av Newtons fysik. Grälet gällde huruvida M hade någon exklusiv rätt till apparatsamlingen eller inte; enligt M borde dess bruk ej delas av två professorer utan förbehållas professorn i matematik, dvs honom själv.

M:s taktik för att hävda sina exklusivitetsanspråk bestod i att han inte packade upp mer än vad han behövde för sin privatundervisning och förhalade inventeringen, vilket i sin tur fick till följd att hans fullmakt fördröjdes. M måste dock ge vika och inventeringen kom till stånd i sept 1733, varvid det visade sig att en del fattades, något som i sin tur gav upphov till ytterligare tvister med bl a Triewald. I samband härmed kom alla omständigheter angående skenköpet i dagen. M fick dock sin fullmakt, och sedan han väl mottagit denna, upprepade han genast sina krav att ensam disponera apparaturen. Han hävdade nu att samlingen var en donation från hans sida, ett anspråk som efter många turer underkändes av vederbörande juridiska instanser.

Under de två första tjänsteåren lyckades M framgångsrikt hävda sina anspråk och helt stänga ute Harmens. I ett k brev i juli 1737 bestämdes emellertid att de båda professorerna skulle turas om att använda apparaterna. De år Harmens föreläste i experimentalfysik, skulle M ägna sig åt ren matematik, och när M föreläste i tillämpad matematik skulle Harmens ägna sig åt medicin. Till detta kom att Jonas Hielm utnämndes till föreståndare för instrumenten, custos machinarum, med ansvar för vård och nyckel, en tillsättning som M tog som en personlig förolämpning.

M:s beteende kan till en del förstås och förklaras av de bistra ekonomiska villkor en nyutnämnd professor levde under vid denna tid, vartill också kom att M hade stor försörjningsbörda. I början tjänstgjorde han utan lön och till följd av den fördröjda fullmakten saknade han rätt att hålla offentlig undervisning, varför privatundervisningen blev ett livsvillkor.

Under sin professorstid ansvarade M för fyra latinska dissertationer, vilka samtliga höll tämligen elementär nivå. Den första behandlade tillämpad matematik; differentialkalkylen presenterades och varje teorem försågs med en tillämpning hämtad från det praktiska livet. Två avhandlingar hade viss astronomisk anknytning, den ena rörde den gamla judiska sakrala kalendern, den andra en fransk religiös svärmares tämligen abstrusa funderingar om världsalltets uppkomst och uppbyggnad. M fick i den senare tillfälle att diskutera Newtons färglära. Den sista dissertationen behandlade barometern och eliminerandet av olika felkällor vid dess avläsning. M författade även en skrift på svenska om den hydrostatiska vågbalken, ett instrument han använde vid fastställande av olika ämnens specifika vikter. I arbetet meddelas dessa värden för en rad ämnen. Det bör dock framhållas att M:s värden intill tredje decimalen genomgående är lika med de resultat Robert Bogle uppnådde under sina försök flera decennier tidigare.

M var 1743 rektor vid LU och ville då förenkla den akademiska administrationen och det tungrodda arbetssättet genom att inrätta ett centralt "academicansli" där smärre ärenden skulle avklaras omedelbart och de viktigare beredas. Därigenom skulle konsistoriesammanträdena inte behöva bli så lång-dragna som tidigare. Förslaget stjälptes emellertid av M:s kolleger.

M var en skicklig experimentator och klar föreläsare och hade många åhörare, som stödde honom med namninsamlingar under hans strider. Hans undervisning pågick samtidigt med tvisterna, och det finns anledning att tro att konsistorieprotokollen ger en alltför negativ bild av honom. Denna förmodan stöds av det omfångsrika kompendiet Collegium curiosum et experimentale, daterat 1743. Det innehåller fullständiga beskrivningar och välritade teckningar utförda av hans bästa elev Nils Schenmark. Vid sidan av memorialskrivandet tycks alltså M ha utfört en värdefull lärargärning, vilket förklarar det stöd han erhöll av studenterna.

M synes ha varit en problematisk personlighet och av protokollen att döma saknade han inte hysteriska drag. Han hade ett mycket starkt behov att hävda sig, vilket tog sig uttryck i att han ibland opåkallat ingrep i de övriga professorernas problem. Hans memorial är ofta ingen tråkig läsning; de utmärks av säker replikföring och journalistisk snärt, något som saknas i hans mer tungfotade kollegers inlagor. Hans bruk av hån, sarkasmer och antydningar är ofta förekommande. Bristen på smidighet och tålamod gjorde det omöjligt för honom att smälta in i den akademiska miljön och att lirka in konsistoriet i de banor han önskade.

Författare

Jan Larsson



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

Enstaka brev från M i RA o UUB.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Kort beskrifhing af den hydrostatiske våg-balcken, samt underrättelse om dess bruk och nytta, vid allehanda materiers pröfvande. D 1*. Sthlm 1728. (12), 50 s, 1 pl. Programma academicum de nova methodo navigandi, sine ventis, sine velis & sine remis ... Academisk kundgö-relse om et nytt sätt at segla, utan vind, segel och åhror, vid magister-promotions-acten, publicerad uti Lund d. 26 Junii åhr 1741. [Lund 1741.] Fol. (4) s. [Undert rektorsprogr.] Almanackor till Stockholms, Lunds, Jönköpings, Göteborgs, Västerås och/eller Karlskronas meridian för 17341739, 1741-1745 se [G E Klemming o G Ene-ström,] Svenska almanachor... intill 1749, Sthlm 1878, s 3741; 4 akad avh 1738 o 1741 se Liden, 2, s 91; 2 ytterligare rektorsprogram 1743 se P Sjöbeck, Program utg vid Lunds univ 16671867, Lund 191215, s 50.

Källor och litteratur

Källor o litt: A Beckman, Två sv experimentalfilosofer på 1700-talet: Mårten Triewald o Nils Wallerius (Lychnos 19671968); Bergskoll; Biographiskt lexicon öfver namnkunnige sv män, 9 (1843); E S Bring, Minne öfver And Rydelius ... (1806); J J v Döbeln, Historia academiae Lundensis [3, 1742]; G Gezelius, Försök til ett biographiskt lexicon..., 4 (1787); B Hildebrand, VA. Förhist, grundläggn o första organisation (1939); G Johannesson, 1710-1789 (LU:s hist, 2, 1982); A Leide, Fysiska instit vid LU (1968); A O Lindfors, . Regiae academiae Lundensis historia... (1821); J B Lohman, Arboga känning... (1737); Y Löwegren, Naturaliekabinett i Sverige under 1700-talet (Lychnos-bibl 13, 1952); M L Ståhl, Biographiske underrättelser om profer vid Kongl univ i Lund... (1834); J G Tandberg, Die Triewaldsche Sammlung am physikal Inst der Universität zu Lund und die Original-Luftpumpe Guerickes (LUÅ, N F, 2:16:9, 1920); M Weibull o E Tegnér, LU:s hist 16681868 (1868).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Daniel Menlös, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/19129, Svenskt biografiskt lexikon (art av Jan Larsson), hämtad 2020-02-21.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:19129
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Daniel Menlös, urn:sbl:19129, Svenskt biografiskt lexikon (art av Jan Larsson), hämtad 2020-02-21.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se