A E (Lisa) (Tisseau-)Steier

Född:1888-01-26 – Klara församling, Stockholms län
Död:1928-08-20 – Nacka församling, Stockholms län

Dansare


Band 33 (2007-2011), sida 203.

Meriter

(Tisseau-)Steier, Anna Elisabeth (Lisa), f 26 jan 1888 i Sthlm, Klara, d 20 aug 1928 i Nacka. Föräldrar: apotekaren Karl August Hultgren o sömmerskan Vendia Karlsdtr. Elev vid K teaterns balettkår 95, figurantska 06, sekonddansös 08, premiärdansös 13, allt vid K teatern, lär i dans o plastik vid K dramatiska teaterns elevskola 16-23, lär vid K teaterns balettelevskola 19-22, chef där 21-25, tf balettmästare vid K teatern 26-27, privatlär i dans o plastik, led av styr för Operabalettens ensk understödskassa.

G 4 okt 1909(-12) i Sthlm, Matt, m banktjänstemannen Leopold Elie Tisseau, i hans 1:a g, f 2 febr 1888 i Pouzauges, Vendeé, Frankrike, d 1955 i Tunis, son till snickaren Henri-Louis T o Marie-Louise Paquier.

Biografi

Lisa S föddes utom äktenskapet som dotter till en från Småland inflyttad sömmerska. Enligt S:s egen uppgift (JD:s konseljakter 16 febr 1917, nr 27, RA) var fadern apotekaren Karl Hultgren, vilken gif- te sig 1892 och avled 1896 i Nyköping. Hon hörde till de unga dansare som lyftes fram ur anonymiteten i balettkåren på K teatern i Sthlm då den store ryske koreografen Michail Fokin gästade teatern 1913-14. Han tände en eld i det unga gardet, som dittills haft att framträda i en blek och urvattnad repertoar men som besatt en god teknisk standard. Fokin följde inte rangordningen när han valde ut dansare till sina baletter utan tog den som passade bäst. En rad unga begåvningar fick då chansen. S var en av dem. Hon var visserligen redan sekonddansös men efter Fokins gästspel utnämndes hon 1913 till premiärdansös. Hon fick uppgifter i såväl hans Carnaval (som Papillon) som i Kleopatra, och om den senare skrev signaturen Kaifas (Erik Ljungberger): "Den unga, vackra och gracefulla fru Thissau som trots ett par och tjugo år har tillhört operans balett i 17 år fick i Kleopatra sitt första solo i den pas de deux hon med sådan smidighet och grace utförde med den även mycket duktiga sekonddansören Sven Tropp" (SvD 16 mars 1913). Den elektrifierande verkan som Fokins gästspel haft svalnade när han lämnat Sthlm, och många av de unga löften som han hade ställt i rampljuset fick åter ta plats i leden och kom aldrig att få utveckla sina talanger. En rad av dem kom att lämna Operan. När Fokin 1919 gjorde ett gästspel som dansare blev han intervjuad av Else Kleen (bd 21) och uttalade sig då om den sv balettens sorgliga tillstånd. Han framhöll att i Jenny Hasselquist och S fanns två förmågor av allra första klass och att för dem stod världen öppen. Hasselquist hade då redan lämnat teatern, men S var kvar, "den enda kvarvarande av de stora fixstjärnorna på vår baletthimmel". Fokin rådfrågades om han trodde att hon skulle kunna överta mästarens halvt bortfuskade arv och leda baletten. "Hon är den som bäst lämpar sig", svarade han, "hon har nämligen även den pedagogiska förmågan, därtill anser jag henne utomordentligt kunnig. Hon skulle nog bli en fullgod balettmästarinna" (Sthlms dagblad 14 maj 1919). Men balettmästare blev Sven Tropp och S ställdes åt sidan. Till skillnad från en rad av hennes kamrater som lämnade Operan stannade hon ändå kvar och fortfor att skörda bifall i nya baletter för sin tekniska begåvning och vackra, uttrycksfulla personlighet. Sommaren 1920 avreste S med en liten ensemble av sina kolleger till Holland.

Fokins anda levde kvar bland de artister han fostrat och utbildat, kanske starkast hos just S. Hon assisterade Fokin då han 1918 gjorde två baletter i massformat med flera hundra medverkande på Stadion i Sthlm för Barnens dag och reste, precis som flera andra unga sv dansare, senare s å till honom i Danmark där han slagit sig ned utanför Helsingör och där han gav privatlektioner. Redan före Fokins gästspel i Sthlm hade S visat sin ambition genom att hyra en studio och arbeta för sig själv eller med balettmästarinnan Gunhild Rosén som privat instruktör för att bygga upp en god teknik. Senare reste hon till balettmästare Hans Beck i Khvn och 1921 studerade S hos Grassi i Milano. Men det var studierna hos Fokin som hon värderade högst. "Dansens innersta mål och mening blev klara för första gången" skrev hon i sina anteckningar som är bevarade på Dansmuseet i Sthlm. Dessa avslöjar en klar, analytisk förmåga och därtill en begåvad penna, som S under 1920-talet använde i en rad artiklar - även recensioner -som publicerades i olika tidskrifter och lexika. Hon hade en tydlig intellektuell hållning till sin profession, vilket inte alltid är så vanligt hos klassiskt skolade dansare.

Under ett studiebesök i Paris 1923 fick S möjlighet att följa undervisningen på balettskolan vid Stora Operan. Hon blev ganska beklämd över den dans som visades. "I stället för dansglädje och temperament fann jag själlöshet och sterilitet" antecknar hon. "I en sådan form anser till och med jag att baletten såsom konst är onjutbar och värdelös." För henne handlade det om att - i sann fokinsk anda -dansa med själen, och gjorde man det nådde man även en högre moralisk renhet. "Det är felaktigt att tro att man endast dansar med kroppen och att det som gömmes i själens djupa skrymslen inte röjes i dansen" skriver hon. "Jag skulle vilja säga att det tvärtom är själen som dansar med kroppen som sitt lydiga verktyg. Har man kommit underfund med detta så kommer man mer och mer att sträva efter kroppslig och moralisk renhet. All slags smuts blir en förhatligt. Dansen blir inte bara ett yrke på vilket jag förtjänar mitt uppehälle utan fastmer en oavlåtlig sporre att nå det ideal som med ett vackert gammalt uttryck betecknas som: en sund själ i en sund kropp."

S:s förmåga att lära sig ett system i dansen, hennes goda omdöme och intellekt gjorde henne väl rustad att ta ansvar för baletten vid Operan som dess ledare. Men hon blev förbigången vid flera tillfällen. Hennes pedagogiska kunskaper togs åtminstone tillvara när hon 1921 blev ansvarig för balettskolan. Hon fick då också möjlighet att utföra några smärre koreografiska arbeten, Hur man blir dansös (Balettövningar, 1922) och balettfantasin I skogen (1923). Först våren 1926 fick S axla det ansvar som var henne värdigt och hon utnämndes till chef för baletten vid Operan. Hon hade sedan länge insett nödvändigheten av daglig träning, och den ingick nu i den arbetsplan med vilken hon skred till verket med stor iver och som innehöll "till nio tiondelar disciplin, disciplin och åter disciplin". Det bådade onekligen gott.

S hade tänkt att även reformera repertoaren men den första balett hon iscensatte i sept 1926, Minnen av Louis Sparre till musik av Sibelius, visade knappast prov på någon betydande talang. I nov 1926 iscensatte hon också Alfvéns Midsommarvaka, som ursprungligen gjorts av den Svenska baletten i Paris 1920 av hennes tidigare kollega Jean Börlin, med vilken hon för övrigt dansat på sommarturnéer 1915-1916. Det dröjde till jan 1927 innan S fick visa lejonklon. Hon presenterade då två av de mest omtalade verken ur repertoaren vid den Ryska baletten i Paris, nämligen Stravinskys Eldfågeln och Pulcinella, som gavs för första gången i Sverige i hennes koreografi och i en färgsprakande dekorativ utstyrsel av Isaac Grünewald (bd 17). I detalj var kanske inte det plastiska och rytmiska spelet på scenen perfekt, men levande och personligt inspirerat verkade det och S tillerkändes både fantasi, formsinne och stilkänsla. Tyvärr fick inte S möjlighet att utveckla sin koreografiska talang, ty strax efter premiären insjuknade hon i tuberkulos och tvingades sjukanmäla sig. Hon blev på grund av detta uppsagd från sin befattning som chef för baletten. Redan i aug 1928 gick S bort, endast 40 år gammal. Ett intressant koreografämne och en reformivrare av sv balett fick sin bana stäckt i förtid.

Författare

Erik Näslund



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

Handlingar efter S i Dansmuseet, Sthlm.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten (bidrag): En prima ballerina om Svenska baletten (Scenen, årg 8, 1922, s 156-157). [Rec av gästspel i Sthlm.] - Baletten - den bästa teaterskolan (Ibid, s 273-275, fotogr). - Klassisk och burlesk dans (Ibid, 9,1923, s 264-265). [Rec av soloframförande av F Verbist på MA 1 nov 23.] - Konsten att dansa på tåspetsarna (Ibid, 10, 1924, s 8-9, ill). - En hymn till den klassiska dansen och till Pavlova, dess stora mästarinna (Ibid, s 86-88). [Med anledning av V Svetlov, Anna Pavlova (Paris 1922).] - Äntligen en balettpremiär! (Ibid, 11, 1925, s 288-290). [Rec av gästspel av H Kröller med hans baletter Don Juan o Amoriner.] - En kritik över Ella Ubak och hennes kritiker (Ibid, s 312). - Fokinpremiären i Köpenhamn (Ibid, s 330-332, fotogr). - L'étoile - Carina Ari (Ibid, 12, 1926, s 90). [Rec av soloframförande på Oscarsteatern 22 jan 26.] - Akrobatik - eller dans? Kritisk blick på två dansaftnar (Ibid, s 160-161). [Rec avso loiYamföranden av A Malmborg o I Grahm.] - Diaghilews balett åter i elden. Den återuppståndna ensemblen skördar nya lagrar. Parisbrev till Scenen av L S (Ibid, s 372-373). [Rec] - En försvinnande stjärna (Ibid, 13, 1927, s 446-448). [Om S Österholm.] - En dockfé utan sagostämning. Och en elev som fått dansa förbi premiärdansöserna (Ibid, 14, 1928, s 56-57). [Rec avjul- och barnprogrammen Nurnbergdockan o Dockfén.] - Ytterligare 6 korta rec av soloframföranden o elevuppvisningar i Scenen 1922, 1924-1926 o 1928. Bidrag i övrigt av S har ej efterforskats.

Källor och litteratur

Källor o litt. P Lindberg, Baletten under fyra sekler (1943); E Lundgren, International or proudly national? (The royal swedish ballet 1773-1998, ed G Dorris, 1999); E Näslund, Carina Ari: ett lysande liv (1984); K Rootzén, Den sv baletten (1945); M Skeaping o A G Ståhle, Balett på Stockholmsoperan (1979); Sohlman.



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
A E (Lisa) (Tisseau-)Steier, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/20050, Svenskt biografiskt lexikon (art av Erik Näslund), hämtad 2019-10-20.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:20050
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
A E (Lisa) (Tisseau-)Steier, urn:sbl:20050, Svenskt biografiskt lexikon (art av Erik Näslund), hämtad 2019-10-20.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se