Pehr Stenberg

Född:1758-12-18 – Umeå landsförsamling, Västerbottens län
Död:1824-05-04 – Umeå landsförsamling, Västerbottens län

Präst, Dialektforskare, Topografisk författare


Band 33 (2007-2011), sida 233.

Meriter

Stenberg, Pehr, f 18 dec 1758 i Umeå landsförs, d 4 maj 1824 där. Föräldrar: hemmansägaren Erik Persson o Anna Eriksdtr. Elev vid Umeå skola 73, inskr vid Åbo akad 24 nov 79, disp pro exercido 15 maj 88, disp pro gradu löjuni 89, mag 14 juli 89, allt vid Åbo akad, huspredikant hos generalen, frih Wilhelm Carpelan (bd 7) 25 sept 86, prästv i Åbo 4 okt 86, pastorsadjunkt i Degerfors, Vb, 89, i Bygdeå, Vb, 90, i Umeå landsförs 92, v komminister i Umeå stadsförs 5 april 92, ord 8 aug 92, pastoralex 28 nov 98, andre komminister i Umeå landsförs från 1 dec 03 (tilltr maj 04). Dialektolog o topografisk förf.

G 1) 2 dec 1794 i Burträsk, Vb, m Elisabeth Alund, f 19 okt 1760 där, d 15 febr 1796 i Umeå, dtr till hemmansägaren Stefan Stefansson o Christina Olofsdtr; 2) 29 nov 1796 i Nysätra, Vb, m Elisabeth Catharina Turdfjaell, f 3 sept 1769 där, d 5 juli 1831 i Umeå landsförs, dtr till majoren Jonas T o Margareta Widmark.

Biografi

S var son till en självägande bonde och näst äldst av 14 syskon. Familjeförhållandena tycks ha varit lyckliga, och S bevarade livet igenom en nära kontakt med föräldrar och syskon i hembyn Stöcke. S:s första skola var den s k hemskolan, där modern lärde honom läsa. Efter hand utökades undervisningen med bibeltexter samt pensa ur Gradins postilla och Swebilii katekes, som fadern förhörde S på efter sin arbetsdag. Föräldrarna märkte att S var läraktig och deras tanke var att han skulle bli s k tullbesökare, varför han sändes till en farbror, tullnär i Ratan norr om Umeå, och undervisades där i räkning, historia och latin. Det var nu som han tolv år gammal antog sitt släktnamn.

1773 beslöt föräldrarna att skriva in S i Umeå skola, där han fick sova i skolsalen och kunde föda sig med mat hemifrån och en medhavd get. S hade goda studieresultat och drömde om att bli präst. Detta var ej vad föräldrarna hade avsett men vice rektor uttalade sitt stöd och efter några år av växelvis skolgång, jordbruksarbete och djäknegång kunde S resa till Åbo akademi. Åbo ansågs som en ekonomiskt fördelaktig studieort och mottog också fler bondestudenter än Uppsala. S hade ytterst knappa resurser, men hos en släkting i sta- den fick han ett mål mat dagligen. Kurslitteraturen blev böcker som andra studenter kasserat. Han var begåvad och flitig och hade dessutom turen att få förmånliga informatorsplatser på herrgårdar nära Åbo. S hade även en beskyddare i Johan Bilmark (bd 4) som rekommenderade honom som huspräst hos general Carpelan.

S:s studiegång företer ett mönster av besvärliga förhållanden och brydsamma situationer, avhjälpta av olika välgörare. Därtill kom föräldrarnas lojalitet, t ex när han i en familj skrev ett fatalt kärleksbrev och tillfälligt måste resa hem. Just S:s relationer till det täcka könet var komplicerade. Han var spontan men också blyg och hämmades av sociala mindervärdeskänslor. Detta accentuerades då han efter avslutade studier återvände till Västerbotten och som präst i Bygdeå började uppvakta en officersdotter. Känslorna var besvarade men alliansen hindrades av ett tidigare löfte. S reagerade med att gifta sig med sin hushållerska och kunde först som ung änkling äkta sin stora kärlek. Därvid följde han tendensen att präster gärna valde livskamrater ur socialt högre skikt. Andra hustruns familj hade en viss prestige och en bror till henne blev justitiekansler. S:s ämbetsbana stannade vid en komministratur först i Umeå stad och sedan i landsförsamlingen, men han fungerade länge som kyrkoherdens ställföreträdare.

Då S återkom till hembygden slog han sig inte till ro utan valde att på sätt och vis fullfölja sin vetenskapliga verksamhet. Det första projektet var en topografisk beskrivning över Umeå sn, först tänkt som ett slags sjökort för båttrafiken inomskärs men sedan utökad till en framställning av hela socknen. Resultatet är en fullödig ortbeskrivning, minutiös och omfattande. Observationerna är mycket exakta men har också bredd. Naturgeografiska och kulturgeografiska rön förenas med kommentarer om flora och fauna. Till texten hörde även fem kartor. Hela detta topografiska verk om en central bygd i övre Norrland sände S till VA i hopp om att det skulle publiceras i akademins handlingar. Vad som därefter hände med manuskriptet är oklart, men på 1960-talet återfanns det utan kartor i Tidö slottsbibliotek och det utgavs slutligen 1987.

Umebeskrivningen daterades 1800 men hade självklart tillkommit under en följd av år. 1804 färdigställde S sitt andra stora arbete, ordboken över Umemålet, delvis som komplement till Umebeskrivningen. Situationen var tacksam såtillvida att det här rörde sig om en språkligt skolad prästman, uppvuxen i ett allmogehem med dialekten som första språk samt dessutom verksam i det aktuella dialektområdet. S var så att säga aktivt tvåspråkig, då han med församlingsbor nog talade ett regionalt standardspråk men folkmål med föräldrar och släktingar i hembyn.

S:s topografi och hans dialektordbok bör betraktas som direkta uttryck för en vetgirig personlighet med en unik förmåga att göra pregnanta iakttagelser. I ett lexikon står givetvis språkets ordförråd i centrum. I S:s alster, innefattande ca 3 200 ord, är emellertid analysen så grundlig att man även lär känna dialektens fonologi och morfologi samt en del av syntaxen och fraseologin. Till detta kommer talrika etnologiska och folkloristiska notiser.

Också i fråga om ordboken fick S problem med avsättningen. Återigen uppvaktade han VA, som inte heller nu visade intresse för tryckning men vidarebefordrade manuskriptet till SA. Ett andra manuskript av ordboken blev kvar i S:s ägo och såldes efter hans död till VHAA. Det dröjde länge innan någon insåg värdet av ordboken. Det sena 1800-talets och tidiga 1900-talets vurm för dialekter ledde till en rad undersökningar, varav en uppmärksammade S. Nordisten Seth Larsson presenterade S 1926 och använde ordboken i sin studie av substantivböjningen i Västerbottens folkmål några år senare. 1966 kom nordisten Gusten Widmarks edition av ordboken, senare utökad med kommentarer, varigenom den blev utgivarens gradualavhandling. Widmark betonade att S var den förste som noga beskrev accent och kvantitet i en sv dialekt samt påvisade även ordbokens betydelse för lånordsforskningen. Ordboksutgåvan har därefter använts av dialektologer, namnforskare och språkhistoriker.

Vid sidan av dessa två huvudarbeten var S även sysselsatt med en växtsamling. Hans herbarium är det äldsta bevarade från Västerbotten och kännetecknas bl a av ovanligt precisa lokalangivelser. Det troddes länge vara helt förkommet, men 1994 upptäcktes att ett antal växtark av en tidigare okänd samlare kunde tillskrivas S. S hade bedrivit akademiska studier i botanik och hade disputerat på en avhandling om havtorn, men i sitt intresse för växter var han också typisk för det tidiga 1800-talet, då botanisk verksamhet började betraktas som en sv nationaldygd. Mer ensam i sitt slag är beskrivningen av fågelfångst, ibland felaktigt attribuerad till S:s son. Även denna skrift är ironiskt nog utgiven postumt (1841). Trots sitt ämne, en numera förbjuden typ av jakt, är den eftersökt av boksamlarna.

S:s största opus är outgivet. Petter Stenbergs Lefwernes Beskrifning upptar över 5 000 s och har betecknats som ett av de mest omfattande verken i sv memoarlitteratur (v Platen 1971). Det spänner över tiden från S:s födelse till 1808-09 års krig. I ett subjektivt perspektiv relateras de händelser som formar en människas liv. En viss grad av introspektion och kommentarer av inre processer förklarar skeendet, liksom att S gör allmänna reflexioner i tidens smak. Den litterära produkten blir nästan ett slags dokumentär bildningsroman. S själv uppfattade den bl a som en vägledning för kommande släktled, framför allt egna ättlingar, men tänkte sig även en publicering. Manuskriptet skulle ej tillhöra någon enskild utan ägas av släkten gemensamt och ännu på 1940-talet förekom högläsning ur denna gigantiska självbiografi. Läsvärdet är också stort. Den gustavianska landsortsmiljön får färg och form på ett påtagligt sätt. En särskild kvalitet är att S återger samspråk och brev in extenso. Berättelsen blir ibland även oväntat öppenhjärtig och självutlämnande, medan andra partier är detaljerade om småsaker till gagn för sentida läsare. Samtidigt som S:s liv kan följas visar han hur allmogens barn uppfostrades på 1760-talet, hur skolpojkar arrangerade en bal i Umeå 1773, hur man tenterade under Henrik Gabriel Porthans (bd 29) tid i Åbo och hur karuseller ordnades på Drottningholm. S rörde sig, även som präst på hemorten, i ett brett socialt spektrum, vilket gör framställningen intressant.

Bondestudenten och landsortsprästen är två grundtyper i sv bildningshistoria. I S:s fall exponeras bägge med osedvanlig skärpa. Memoarverket visar hur en kunskapstörstande ung man utvecklas till en av dessa gustavianska samhällsmedlemmar som ville vara nyttiga för såväl samtid som framtid. Bundenheten till det närliggande blir både begränsningen och styrkan. Det är S:s egen hembygd, hans första modersmål och det egna livsödet som ägnas hans största intresse. Meddelelsebehov och sakkunskap samverkar här på ett vällyckat sätt.

Författare

Göran Stenberg



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

Handl:ar efter S i KB (självbiogr; fragment i HLA), RA (kartbeskrivn), ATA o SAOB (dialektordbok) samt i Naturhist riksmuseet o Evolutionsmuseet vid UU (herbarium).

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten (egna verk): Afhandling om bästa sättet att fånga skogsfogel med snaror; af P S, i lifstiden vice pastor och comminister i Umeå landsförsamling. Med 35 upplysande figurer. Sthlm 1841. (Z Haegg-ström). 40 s, [2] pl-bl (vikta). - Ordbok över Umemå-let. Utg med inl och kommentar av G Widmark. [Akad avh, UU (av G W) 1973.] Upps 1966-1973. 1—2. (Skrifter utg genom Landsmåls- och folkminnes-arkivet i Uppsala. Ser A, Folkmål, 12). 1, Inledning. Ordbok. 1966. [3], viii, 174 s, [4] pl-s. 2, Kommentar. Uppsala, 1973. 111, [1] s, 4 vikta kartor. - Pehr Stenbergs Beskrifning öfwer Ume elf och skärgård. En presentation av handskriften och ett prov på dess innehåll. [Utg] av M Wennstedt. Umeå: Umeå univ, 1975. [2], 36 bl. (Meddelanden från Avdelningen för nordiska språk vid Umeå universitet, 10). [P S, Ett avsnitt ur handskriften (sidorna 59 - 100), bl 13-36.] - Pehr Stenbergs Umebeskrivning. Utg av M Wennstedt. Umeå 1987. [2],xiii, [3], 374 s, ill. (Skrifter utg av Johan Nordlander-sällskapet, 10). - 2 akad avh som resp vid Åbo akad 1788 (J Bilmark preses) o 1789 (C N Hellenius preses), se Marklin, 3, 1820, s 9, 41.

Översatt (o kommenterat): R Hospinianus, Om tempels och kyrkors upprinnelse och tillwäxt &c. Sthlm 1823. (Rumstedt). [6], 181 s. [Öfwersättarens företal, s [3]-[4] (osign). Innehåller även kommenterar till texten av P S i form av fotnoter.]

Källor och litteratur

Källor o litt: O C Ahlström, Norrländska slägter, 2 (1892); S Ericsson, Växter i S:s Umebeskrivn o hans herbarium, det äldsta bevarade från Västerbotten (Natur i norr, nr 1, 1994); dens, Tillägg o rättelser Ull S:s växter, o något om problem vid enhetlig registrering (Natur i norr, nr 2, 1994); S Fries, S:s Umebeskrifn (Västerbotten 1975); Härnösands hm, 4 (1926); S Larsson, En västerbottnisk hembygdsforskare för hundra år sedan: något om komminister S o hans ordbok över Umeå sockens bygdemål (Västerbotten 1926); dens, Folkmålet i Västerbottens län (ibid 1927); dens, Substantivböjn:en i Västerbottens folkmål jämte en exkurs till ljudläran (1929); M v Platen, Den sörjande klienten (Klient o patron: befordringsvägar o ståndscirkulation i det gamla Sverige, ed M v Plåten, 1988); dens, S o gamla Umeå (Umeå univ informerar, 12,1971); S Söderström, S:s Ordbok över Umemålet (Sv landsmål 1974); M Wennstedt, S:s Beskrifn öfwer Ume elf o skärgård: en presentation av handskr:en o prov på dess innehåll (1975). — Nekr över S i Hernösands stifts tidn:ar, nr 9, 1824.



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Pehr Stenberg, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/20061, Svenskt biografiskt lexikon (art av Göran Stenberg), hämtad 2019-10-22.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:20061
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Pehr Stenberg, urn:sbl:20061, Svenskt biografiskt lexikon (art av Göran Stenberg), hämtad 2019-10-22.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se