Gabriel Stierncrona

Född:1669-09-28 – Uppsala domkyrkoförsamling, Uppsala län
Död:1723-09-08 – Stockholms stad, Stockholms län

Lagman, Hovrättspresident, Justitiekansler


Band 33 (2007-2011), sida 418.

Meriter

1 Stierncrona, Gabriel (före adl Welt), f 28 sept 1669 i Uppsala (Åkersteins geneal:er, RHA), d 8 sept 1723 (Frese) i Sthlm (Åkerstein). Föräldrar: v slottsfogden Per Larsson Welt o Elsa Stensdtr Lindemarck. Inskr vid UU 22 aug 83, auskultant i Svea hovrätt 91, häradsh i Tjust (Kalmar län) 26 sept 94, i Södertörns domsaga, Sth, 18 april 96, adl löjan 99 (introd 03), assessor i Svea hovrätt 14 mars 01, led av lagkommissionen från maj 05, lagman i Närke 2 maj 12, förste ombudsman 2 april 14, justitiekansler 9 juni 19, frih 30 juni 19 (introd 20), led av kommissionen över geheimerådet Goertz m fl från dec 18, av kommissionen över allmogens uppror i Östergötland vid fiendens infall aug 19, av kommissionen ang upphandl:deput:s o kontributionsränteriernas förvaltn från maj 19, president i Svea hovrätt från 2 sept 23.

G 7 maj 1708 (enl sonen David S, Originalgeneal:er, RHA) m Antoinetta Maria Amija, f 1 juli 1687 i Gbg, Kristine, d 12 juli 1721 (David S; begr omkr 17 juli i Sthlm, Klara), dtr till köpmannen o kommissarien David A (bd 1) o Elisabet v Saweland.

Biografi

Efter att som tonåring ha studerat vid UU påbörjade S den juristkarriär som med åren skulle bli mycket framgångsrik. Han var strax över 20 år gammal när han antogs som auskultant i Svea hovrätt. Under de följande åren följde ett flertal viktiga uppdrag inom juridikens område. S avancerade från det ena ämbetet till det andra, vilket med tiden gav honom en bred och allsidig erfarenhet av rättsväsendet, såväl på lokal nivå som i hovrätten och justitiere-visionen. Efter ett par år i Svea hovrätt utnämndes S till häradshövding, först i Tjust i Kalmar län och senare i Södertörn. 1701 återvände han till hovrätten, då både han och brodern Lars utnämndes till assessorer. 1712 utnämndes S till lagman i Närke, men kom inte att stanna särskilt länge på denna post. Knappt ett år senare tillträdde han som förste ombudsman, och lämnade därmed rättskipningen på lokal nivå.

Ämbetet som förste ombudsman tillkom i samband med den omorganisation av förvaltningen som ägde rum under Karl XILs senare regeringsår, uttryckt främst i 1713 års kansliordning. Då inrättades högste ombudsmannen, som skulle vara chef för revisionsexpeditionen, övervaka hur lagar och författningar efterlevdes samt ha överinseende över hur tjänstemän i central och lokal förvaltning skötte sina ämbeten. Förste ombudsmannen var högste ombudsmannens närmaste man (och ersättare vid förfall). S utnämndes till förste ombudsman 1714 och innehade ämbetet fram till dess att det avskaffades.

Högsta ombudsmannaämbetet omvandlades 1719 till det ännu existerande justi-tiekanslersämbetet, och S blev den förste innehavaren av denna tjänst. Justitiekans-lern hade åtminstone i början till stor del uppgifter som sammanföll med den tidigare högste ombudsmannens. S ägnade sig som justitiekansler bl a åt frågor om utformning och tillämpning av olika förordningar. Framför allt när det gällde myntväsendet fanns stora behov av åtgärder efter alla de tillfälliga lösningar med mynttecken, obligationssedlar och liknande som varit i bruk under Stora nordiska kriget. Han tillfrågades även i rättsfall där det var oklart hur lagar skulle tillämpas eller i vilken form rättegången skulle hållas. S höll också kontakt med kommissioner som var verksamma i olika delar av landet och var även ledamot i en del av dessa.

Efter att presidenten i Svea hovrätt Karl Gyllenstierna (bd 17) avlidit 1723 uppstod en strid om vem som skulle bli hans efterträdare. Denna fråga var inte begränsad till att röra formella meriter, utan detta ämbete och andra med liknande tyngd var av största intresse i de maktstrider som pågick bland ständerna. Enligt den nya grundlagen hade ständerna rätt att föreslå kandidater till presidentposten, och ett flertal personer föreslogs, bland dem S. Själv vädjade S till kung Fredrik I och tryckte på den allsidiga och mångåriga juridiska erfarenhet han vid det laget hade. Ingen av de andra kandidaterna var sysselsatta inom justideväsendet, underströk han. Främste konkurrent om president- posten förefaller Gustaf Cronhielm (bd 9) ha varit. Kanske på grund av att denne tillfälligtvis var i onåd hos kungen blev S utnämnd till president i Svea hovrätt. Han kom dock inte att inneha detta ämbete mer än en ytterst kort tid.

I den maktkamp som uppstod efter Karl XII:s död spelade S en viss roll. Som förste ombudsman och senare justitiekansler var han helt naturligt en betydelsefull person. Han deltog t ex i överläggningarna om utformningen av 1719 års RF, ett arbete som inleddes så snart Karl XII:s död blivit känd. S engagerade sig också i stridigheterna kring klassindelningen i adelsståndet vid riksdagen 1719. Här uppenbarades inte bara den gamla motsättningen mellan gammal och ny adel samt mellan jordägar- och ämbetsmannaadel utan även skillnader mellan adelsmän med högre och lägre ämbeten inom den civila förvaltningen och krigsmakten. S var en betydelsefull aktör i frågan och talade för att klassindelningen skulle upphävas. S agerade å lågadelns vägnar, trots att han vid det laget hade haft en så framgångsrik karriär att han knappast längre kunde räknas till denna skara - förutom innehav av höga ämbeten hade han 1719 blivit utnämnd till friherre.

En annan kontrovers vid riksdagen 1719 rörde ett förslag från lantmarskalken Per Ribbing (bd 30) om att adlandet skulle inskränkas, något som låg i högadelns intresse. Det hade med tiden utvecklats en praxis där ofrälse personer mer eller mindre med automatik adlades när de nått tillräckligt högt på karriärstegen, och detta hade fått adeln att växa avsevärt i storlek samt ökat konkurrensen om de högsta ämbetena. S vände sig kraftigt mot detta förslag, med invändningen att på det sättet skulle många personer som gjort sig förtjänta av adelskap gå miste om det.

S ingick i den kommission som 1719 dömde Georg Heinrich v Goertz (bd 17) till döden. Dennes finanspolitik hade väckt stort missnöje, inte minst bland ledande ämbetsmän (inklusive S), som genom Goertz' åtgärder tappat i inflytande och gjort ekonomiska förluster. Efter Karl XII:s död anhölls Goertz, och rådet beslöt att ställa honom inför rätta, anklagad för att ha bedrivit statsfiendig verksamhet. För att skynda på händelseutvecklingen skedde rättegången inför en för ändamålet tillsatt kommission, under ledning av lantmarskalken Per Ribbing. Samtliga ledamöter i kommissionen tillhörde den grupp ämbetsmän som kunde räknas till Goertz' fiender. Som varande förste ombudsman samt tillhörande den absolu-tismfientliga ämbetsmannafalangen var S en självklar medlem av kommissionen. Under rättegången tycktes inga vanliga rättsregler ha gällt, bl a var anklagelsepunkterna till stor del uppenbart orimliga, och Goertz gavs endast begränsat utrymme att bemöta dem. Resultatet blev att han dömdes till döden, och avrättningen skedde kort därefter. Domen över Goertz har av eftervärlden betecknats som ett justitiemord, och det bör understrykas att den har få motstycken under denna tid. Rättegången måste ses mot bakgrund av den omvälvande politiska situation som rådde och som en reaktion på ett envälde som många ansåg hade gått för långt.

I forskningen har det understrukits att en tämligen begränsad grupp personer -där S ingick - kan återfinnas i en rad situationer som alla var viktiga beståndsdelar i den maktpolitiska omvandling som ägde rum under åren efter Karl XII:s död. Rättegången mot Goertz, den nya författningens tillkomst, striderna kring klassindelningen av adelsståndet, underkännandet av drottning Ulrika Eleonoras rätt att ärva tronen och andra liknande händelser var led i en process vars mål var att lägga grunden till ett nytt sätt att styra landet.

Förutom de ämbeten som S innehade, hade han också en rad tillfälliga uppdrag som ledamot av ett antal kommissioner. Samtliga hade dock på ett eller annat sätt med frågor om rättsskipning att göra, inte minst lagkommissionen som tillsatts 1686 för att utarbeta det som sedermera skulle bli 1734 års lag. S tillträdde som ledamot av denna kommission 1705. Den leddes då av Nils Gyldenstolpe (bd 17), som 1690 tagit över efter den förste ordföranden Erik Lindschiöld (bd 23). Gyldenstolpe ersattes efter sin död 1709 av Gustaf Cronhielm. I lagkommissionen arbetade S framför allt med att granska de balkar som i den gam- la landslagen gick under rubrikerna dråp-målsbalken och såramålsbalken.

S ingick också i ett par kommissioner som tillsattes 1719 och som kan sägas ha ingått i uppgörelsen med enväldet. Kommissionen över Goertz har redan nämnts men var intedenenda.I samband med den kommissionen hade även framkommit ett antal problem som rörde medel som hade disponerats av Goertz och andra personer, vilka betecknades som hans "hantlangare". Ytterligare en kommission tillsattes därför under 1719, med det formella uppdraget att undersöka upphandlings-deputadonens och kontributionsränteri-ets förvaltning. Rannsakningarna riktade sig mot det holsteinska gehemeimerådet v Dernath samt ett antal andra personer. Kommissionens rannsakningar kom att bli mycket omfattande och drog ut på dden i flera år; inte förrän 1727 kunde de avslutas. S var ledamot i kommissionen från dess tillkomst, men när han avled 1723 hade arbetet knappt kommit halvvägs.

Under hösten 1719 ingick S också i en kommission som tillsatts för att rannsaka om de oroligheter som uppstått i Oster-gödand i samband med de ryska attackerna på östkusten under Stora nordiska krigets slutskede. Bl a hade en skrivelse överlämnats till ryssarna där ett antal bönder förklarade att de gav sig till fienden utan strid. En fråga för kommissionen var om detta hade varit böndernas egen idé eller om det var ett förräderi som gick högre upp i samhället. Någon konspiration kunde dock inte avslöjas, och kommissionen konstaterade att de flesta överhuvudtaget inte hade förstått vad som försiggick, och att det som skett berott på "enfaldighet och fruktan".

Förutom sin juridiska karriär var S engagerad inom bruksnäringen. Han hade kommit i kontakt med Christopher Polhem (bd 29), som behövde finansiärer till sina olika projekt. S blev intresserad av Polhems uppfinningar och satsade därför pengar i det manufakturverk som denne byggde upp. Efter ett par års planerande ingick Polhem och S 1701 ett avtal, enligt vilket S skulle stå för alla kostnader. Han skulle betala för inköp av mark, uppförande av byggnader, inköp av maskiner samt råvaror som tackjärn, malm m m. När manufakturverket efter hand skulle börja gå med vinst var tanken att den skulle bekosta ytterligare nödvändiga investeringar. S deltog mycket aktivt i arbetet, inte minst genom att sköta kontakterna med olika myndigheter. Efter grundliga undersökningar om den mest lämpliga platsen föll valet på byn Sund i Husby sn i södra Dalarna. Manufakturverket som byggdes där fick namnet Sdernsund (Stjärnsund) efter S, som 1699 adlats med namnet Stiern-crona.

Den tillverkning som skedde vid manufakturverket innefattade en stor mängd olika varor, alltifrån grytor, bägare och dörrbeslag till verktyg för smeder och andra hantverkare. Bergskollegium utfärdade 29 maj 1700 privilegium för S och Polhem, där de under 20 år gavs monopol på tillverkning av detta slag och under samma tid fick frihet från tullar och andra avgifter.

Samarbetet mellan S och Polhem var inte problemfritt, vilket bl a berodde på de kontrakt som upprättats. Enligt det ursprungliga kontraktet skulle vinsten delas upp så att S erhöll två tredjedelar medan Polhem fick nöja sig med en tredjedel, något som den senare i efterhand inte var nöjd med. Ett annat problem var att affärs-projektet blev dyrare än vad S från böljan hade förespeglats. Polhem utvecklade en synnerligen kreativ energi och hade ständigt nya idéer om hur verksamheten kunde förbättras och utökas, och S hade uppenbarligen svårt att få Polhem att inse de ekonomiska begränsningarna. Ytterligare en komplikation blev tydlig efter S:s död. Enligt kontraktet skulle Stjärnsund delas mellan hans egna och Polhems arvingar. Det visade sig emellertid att bokföringen hade förkommit, vilket försvårade uppdelningen av bruket.

Författare

Marie Lennersand



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

Brev från S i RA.

Källor och litteratur

Källoro litt: RR; Inrikes civilexpis registr; Justitiekans-lerns arkiv BI: 1-2, CIa:l; Lagkommissionen, AK 15; Kommission över Görtz, v Dernath o deras hantlangare, AK 47; Kommission ang allmogens uppror i Östergötland vid fiendens infall, AK 48; K M:ts o Riksens ständers kommission ang upphandl:deput:ens o kon-tributionsränteriernas förvaltn, AK 114; Bergskolks arkiv, registr, allt i RA. AdRR fr o m 1719, 1-3 (1875-77); Bih till riksdagen i Sthlm år 1719, innehållande protocoller o handhar hörande till actionen emot baron v Görtz, ed P G Cederschiöld (1826); Bruk i förändring: en bok om Christopher Polhem o Stjärnsund under tre sekler, ed A Götlind (2000); W Enblom, Privilegiestriderna vid frihetstidens början 1719-1723 (1923); J Frese, Rättwisans omdöme öfwer ... G S ... [1723]; E Hjäme, Ambetsmannaintressen o polit doktriner på 1719 års riksdag (HT 1916); SJägerskiöld, Hovrätten under den karolinska tiden o till 1734 års lag (Svea hovrätt, 1964); Kungl Maj:ts kanslis hist, 1 (1935); F Lagerroth, Frihetstidens maktägande ständer 1719-1772 (Sveriges riksdag, 5:1 o 6:2, 1934); E Naumann, Om centralförvaltmen under Karl Xlhs tid (Karl XII: till 200-årsdagen av hans död, 1918); dens, Justitie-kanslersånibetet: några drag ur dess utveckl (Hist studier dllägn Ludvig Stavenow 1924) ;J A Posse, Bidr till sv lagstiflmens hist: från slutet af sextonde årh till sladfästelsen af 1734 års lag (1850); L Thanner, Revolutionen i Sverige efter Karl XII:s död (1953).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Gabriel Stierncrona, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/20158, Svenskt biografiskt lexikon (art av Marie Lennersand), hämtad 2019-03-22.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:20158
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Gabriel Stierncrona, urn:sbl:20158, Svenskt biografiskt lexikon (art av Marie Lennersand), hämtad 2019-03-22.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se