Meriter

Ståhlberg, Anders Gideon Tom, f 26 jan 1908 i Nödinge, Älvsb, d 26 maj 1967 i Leningrad (nuv S:t Petersburg), Sovjetunionen (enl db för Sthlm, Högalid). Föräldrar: bruksförvaltaren Alfred S o barnmorskan Augusta Johansson. Studentex vid H reallärov i Gbg 26 maj 26, studerade vid GH ht 26–vt 27, schackspelare, deltog i 14 schackolympiader 28–64, sv mästare i schack 29–40, professionell schackspelare från 31, sekr i Sveriges schackförb (SSF) o red för Tidskr för schack 32–34, schack- o bridgespelare i Argentina 39–48, av Fédération internationale des échec (FIDE) tillerkänd titeln stormästare 50, internat schackdomare 51–63, schackpublicist.

G 25 juli 1950(–62) i Sthlm, Brännkyrka, m Karin Elisabet Lundholm, f 30 dec 1915 i Hudiksvall, d 13 aug 1996 i Sthlm, Skarpnäck, dtr till Anna Helena Vik samt tidigare g Johannesson.

Biografi

Gideon S lärde sig schackreglerna vid nio års ålder. Han började tävlingsspela i hemorten Surtes schacksällskap, som han också var med att bilda. S deltog i sin första SM-tävling 1925, året därpå segrade han i klass I för att 1927 dela segern i mästarklassen med Gösta Stoltz (bd 33). Sin internationella debut gjorde han utan framgång i en B-turnering vid världsschackförbundets (FIDE) första lagtävling (schack-OS) i London 1927. Genom fortsatta nationella framgångar blev han uttagen av SSF till Sveriges lag vid schack-OS i Haag 1928. Där tog han nio poäng på femton partier vid tredje bord. Lagen bestod, då som nu, av fyra ordinarie spelare, placerade enligt känd och förmodad spelstyrka, och eventuella reserver. Ungern segrade före USA och Polen medan Sverige kom på delad elfte plats av sjutton deltagande länder. Länderna placerades genom inspelade partipoäng.

Efter seger i den nordiska kongressturneringen i Gbg 1929 utmanade S Sverigemästaren Allan Nilsson till match om svenska mästerskapet. S besegrade lätt den otränade Nilsson som gav upp vid ställningen 3–0.

Inför schack-OS i Hamburg 1930 hade FIDE tagit bort en tidigare införd amatörregel och proffsen var på plats. Polen segrade före Ungern och Tyskland medan det svenska laget kom på nionde plats av arton nationer. S spelade för första gången vid första bordet och tog där 9½ poäng på sjutton partier. S deltog i fjorton olympiader 1928–64 och spelade vid första bordet i tretton av dem, alltid med goda resultat.

På hösten 1930 lämnade S Gbg och flyttade till Sthlm. 1931 blev han professionell schackspelare och levde på vad schacket kunde ge i form av turneringar, simultanuppvisningar, tidningarnas schackspalter och som schacktränare, bl a för de nordiska landslagen och olika föreningar. Följande år blev han sekreterare i SSF och redaktör för Tidskrift för Schack som ägdes av förbundet. Det var trots allt osäkra inkomster och när världsekonomin försämrades innebar det färre turneringar och lägre prispengar.

Vid OS i Prag 1931 delade det svenska laget på platserna fem till sju bland nitton lag. S nådde 11½ poäng på arton partier på första bordet där han mötte flera av världens främsta spelare. USA segrade före Polen och Tjeckoslovakien. Under hösten 1931 försvarade han sin SM-titel genom en oavgjord match, 3–3, mot Stoltz som då var Sveriges internationellt starkast lysande schackstjärna. 1932 vann S en överraskande och internationellt uppmärksammad matchseger mot den österrikiske stormästaren Rudolf Spielmann med 5–3.

Vid OS i Folkestone 1934 fick Sverige ännu en bekräftelse på att svenskt schack var på väg uppåt. Av de femton nationerna delade Sverige tredjeplatsen med Polen och Ungern efter USA och Tjeckoslovakien. S tog 7½ poäng på fjorton partier. Av de åtta främst placerade länderna var Sverige det enda som inte ställde upp med en reserv.

Sin internationella status förstärkte S ytterligare när han 1934 besegrade Aaron Nimzowitsch med 5–3 i en match i Gbg. Nimzowitsch hade visserligen de stora framgångarna bakom sig och var på nedgång, men han var fortfarande en formidabel motståndare. S:s seger väckte stor uppmärksamhet i världens schacktidskrifter – inte minst i Tidskrift för Schack där han själv var redaktör.

1935 blev ett stort svenskt schackår. För S, som under 1934 ägnat sig åt professionellt bridgespel på hög nivå, började det dock illa när han totalt misslyckades i en stor turnering i Moskva. Den vanns av Botvinnik och Flohr före de båda exvärldsmästarna Lasker och Capablanca. S delade platserna sexton till sjutton. I april 1935 kom världsmästaren Aljechin till Sverige inbjuden till en turnering i Örebro där han segrade före Erik Lundin, S och Stoltz. I schack-OS i Warszawa som samlade 20 nationer segrade USA, det svenska laget kom på andra plats och räknades som inofficiella Europamästare, Polen kom på tredje plats. S var i god form och tog 11½ poäng på sjutton partier. Hitler-Tyskland, som efter införandet av antisemitiska lagar hade lämnat FIDE 1933, ville visa att Tyskland i själva verket var Europas starkaste schacknation och utmanade Sverige och Polen till en triangelmatch med fyra spelare i varje lag. Polen avböjde dock medan Sverige ställde upp. Matchen som spelades på kasinot i Zoppot nära Danzig vanns av Sverige med 17–15. S tog 6½ poäng på sina åtta partier.

S var nu etablerad i världseliten och blev inbjuden till flera internationella turneringar där han gjorde goda resultat. Tysklands strävan att visa sin schackliga storhet manifesterades 1936 i en lagtävling i München som samlade 21 nationers åttamannalag. Några dagar efter det att Berlin-olympiaden avslutats inleddes spelet. Till de tyska arrangörernas missnöje segrade det ungerska laget, med flera judiska spelare, före Polen och Tyskland medan Sverige slutade på åttonde plats. S gjorde åter ett utmärkt resultat med 11½ poäng på sjutton partier. Han skriver att tävlingen var ”uruselt arrangerad, med en massa nazistiskt betonad propaganda för tyskt schack men extrakostnader på löpande band för de svenska spelarna”. Dessutom försökte tyska agenter värva en av de svenska spelarna som informatör.

Schack-OS i Sthlm 1937 blev en organisatorisk triumf men med ett mindre bra resultat för det svenska laget, som i inhemska schackkretsar räknades till favoriterna. USA segrade före Ungern medan Sverige slutade på tionde plats bland de nitton deltagande nationerna. S tog nio poäng på femton partier.

1938 lyckades Gbgs schackförbunds ordförande Erik Olson (bd 28) arrangera en match mellan S och den estniska världsstjärnan Paul Keres. Resultatet 4–4 uppfattades i schackvärlden som ännu en framgång för S.

För första gången avgjordes det svenska mästerskapet med en turnering 1939. Den vanns av S före Nils Bergkvist och Spielmann, som efter Tysklands annektering av Österrike fått en fristad i Sverige. Årets schack-OS arrangerades av det argentinska schackförbundet som genom bidrag från regeringen kunde erbjuda generösa villkor för de gästande nationerna. I tävlingen deltog 27 länder fördelade på fyra grupper. De fyra främst placerade gick vidare till A-finalen, dit Sverige inte hade några problem att ta sig. Finalspelet inleddes den 1 sept, samma dag som Hitler invaderade Polen. Eftersom England och Frankrike stod fast vid sina politiska utfästelser till Polen befann sig nu flera av de deltagande länderna i krig med varandra. Det engelska laget avbröt omedelbart tävlingen för att söka sig tillbaka till England och matcherna mellan de kvarvarande krigförande länderna beslöts sluta 2–2 utan spel. Tävlingen vanns av Tyskland, som återinträtt i FIDE, före Polen, Estland och Sverige. S tog elva poäng på sexton partier.

Efter OS valde flera av de europeiska spelarna att stanna kvar i Sydamerika, bland dem S, polacken Najdorf och hela det segrande tyska laget. Najdorf kom att bli S:s främsta motståndare och konkurrent i många turneringar under de kommande åren. Rivaliteten över schackbrädet övergick ganska snart i illa dold ömsesidig motvilja. 1940 lämnade S Buenos Aires och bosatte sig i Rosario där han under ett år var städslad som schacktränare i en av Argentinas största idrottsklubbar, Newell´s Old Boys, med bl a ett bra fotbollslag. Efter någon tid började S som schackinstruktör också i konkurrentklubben Rosario Central.

S stannade nio år i Sydamerika, där han deltog i trettio turneringar med sexton förstaplatser. Han lärde sig snabbt spanska och skrev 1942 en bok om Damgambit och utgav 1943 en samling med exvärldsmästaren Capablancas bästa partier. 1942 slog han världsrekord i antal motståndare i en simultanuppvisning. I Buenos Aires förstad Santos Lugares mötte han 400 spelare. Antalet samtidiga motståndare var begränsat till 40 som omedelbart ersattes med nya efter avslutade partier. Efter drygt 36 timmars spel hade S vunnit 362 partier, spelat 14 remi och förlorat 24.

Sedan det internationella schackutbytet återupptagits efter kriget kom exvärldsmästaren Max Euwe 1947 till Argentina för den årliga Mar del Plata-turneringen. Denna vanns av Najdorf en halv poäng före S medan Euwe fick nöja sig med en blygsam placering. För att ge Euwe möjlighet till revansch arrangerades en stark sexmannaturnering i Buenos Aires. S som nu var i sitt livs form segrade överlägset före Najdorf medan Euwe åter misslyckades.

Efter världsmästaren Aljechins död i Portugal 1946 tog FIDE kontroll över VM-titlarna för både herrar och damer. FIDE samlade världens fem ledande spelare till en VM-turnering 1948 som spelades i Haag och Moskva där segraren Botvinnik blev den nye världsmästaren. S påpekade i ett brev till SSF 1946 att han, liksom Najdorf, var en av de starkaste spelarna i världen och borde beredas plats i VM-turneringen. 1948 var S enligt en inofficiell historisk rating världens tredje starkaste spelare efter Botvinnik och Najdorf.

FIDE delade upp världen i zoner. Första steget mot en VM-match var zonturneringar, därefter följde en interzonturnering där de främsta gick vidare till en kandidatturnering där segraren sedan fick rätt att utmana världsmästaren till en match. När S 1948 återvände till Sverige hade han fått ett erbjudande att delta i den första interzonturneringen, som spelades i Saltsjöbaden utanför Sthlm. Utöver S deltog också Stoltz och Lundin för Sverige. David Bronstein från Sovjetunionen segrade medan S delade platserna sex till nio. Han var inte nöjd med sitt spel men kvalificerade sig likafullt till kandidatturneringen i Budapest 1950. Stoltz och Lundin blev oplacerade.

Under de första åren efter återkomsten från Sydamerika presterade S en rad goda resultat, bl a med seger i tjeckiska Trencianske Teplice 1949. Han vann en säker seger i Jönköping 1950. I utmanarturneringen i Budapest 1950 segrade Bronstein och Boleslavskij medan S kom på sjunde plats. I Amsterdam samma år kom han på tredje och i Birmingham 1951 på delad andraplats. Sitt bästa spel presterade S i Budapest 1952 där han delade tredje platsen med världsmästaren Botvinnik och den blivande världsmästaren Smyslov.

S, som räknats som stormästare sedan 1934, utnämndes till sådan vid FIDE:s kongress i Khvn 1950. Han utsågs till internationell domare vid FIDE-kongressen i Venedig 1951 och var sedan fram till 1963 domare vid sju VM-matcher, som alla spelades i Moskva.

Hösten 1952 arrangerades schack-OS i Hfors där Sverige slutade på sjunde plats. Sovjet segrade före Argentina och Jugoslavien. S nådde det procentuellt bästa finalresultatet bland förstabordsspelarna med fem poäng av sju möjliga, totalt med förgruppen tog han imponerande tio poäng på tretton partier. I interzonturneringen i Saltsjöbaden samma år låg han länge i en tätgrupp och slutade på en delad fjärdeplats. I kandidatturneringen som spelades i Zürich 1953 hade han förhoppningar om en bra placering, men misslyckades och blev sist i femtonmannafältet. Smyslov segrade.

Under de följande åren blandade S goda resultat med mer mediokra eller rena misslyckanden, men han var fortfarande internationellt eftersökt. Han segrade utan besvär i en jul- och nyårsturnering i Sthlm 1955, men blev oplacerad i interzonturneringen i Gbg samma år. Också i jul- och nyårsturneringen i Sthlm 1956 misslyckades han för att någon vecka senare vinna den årliga turneringen i Beverwijk. Vid schack-OS i Moskva 1956 kom Sverige trea i B-finalen där S plockade poäng i stor skala och tog sju poäng på nio partier. Efter blott några vilodagar startade han i Aljechins minnesturnering i Moskva. Trots det hårda tävlingsprogrammet spelade S bra och delade åttonde platsen. Botvinnik och Smyslov delade segern.

Med sviktande hälsa blev S:s resultat alltmer ojämna. Under 1964 var han ovanligt aktiv med spel i The Wilderness, Sydafrika, där han kom på andra plats, och han nådde en delad fjärdeplats i Nathanya, Israel. På hösten samma år delade han sjätte pris vid den starkt besatta Capablancas tredje minnesturnering i Havanna för att åter spela på Sveriges första bord vid schackolympiaden i Tel Aviv, med medelmåttigt resultat.

En oregelbunden livsföring resulterade i att S ådrog sig en hjärtattack i Leningrad (S:t Petersburg) 1967, när han skulle delta i en turnering som arrangerades med anledning av Sovjetunionens 50-årsjubileum. Han avled på ett av stadens sjukhus och ligger begravd i familjegraven på kyrkogården i Surte.

S har såsom ingen svensk före eller efter honom kommit att personifiera begreppet schackmästare. Han var en flitig skribent och levererade en rad turneringsböcker, biografiska skildringar, teoretiska böcker, artiklar och partikommentarer i dagspress. Hans schackprosa är fortfarande mycket njutbar och delvis ännu ouppnådd av andra schackskribenter, även när han var ironiskt vass och nedgörande. S hade ett brett kulturintresse och var mycket allmänbildad med lika säkert minne för kungalängder som för travhästar på Solvalla eller mindre namnkunniga fotbollslags resultat. Han var en utpräglad sällskapsmänniska med Sthlmskrogen Tennstopet som huvudarena. I en minnesruna i Aftonbladet skrev Allan Fagerström att S ”var ett geni, men han var också intelligent, vilket inte alltid är fallet med schackgenier”.

S:s spelstil karaktäriserades av säker positionskänsla och tålmodig väntan på de blottor som motståndaren kunde ge. Euwe menade att S var en ”skicklig taktiker och en stor strateg”.

S var även en mycket framstående bridgespelare. Det var inte enbart ett inkomstbringande tidsfördriv vid sidan av schacket och Solvalla utan ett allvarligt intresse. Han tillhörde den svenska bridgeeliten med bl a SM-finalspel 1937 och han deltog framgångsrikt i de s k Culbertsonolympiaderna mot slutet av 1930-talet. 1942 vann han Argentinska mästerskapet i bridge och 1946 segrade han i en elitturnering i Chile.

Författare

Sthig Jonasson

Arkivuppgifter

Brev från S i SSF:s arkiv, RA.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten (egna verk): Schack och schackmästare. Sthlm: Norstedt, 1937. 98 s, ill. [Med 11 kapitel om enskilda schackmästare. I 2. uppl presenteras på motsvarande sätt 18 mästare och i 3. uppl 15 schackspelare, varav två som inte behandlats i de tidigare upplagorna. I de bearbetade upplagorna har också de kommenterade partierna för enskilda spelare i vissa fall bytts ut. [2. omarbetade uppl] 1952: 158 s, ill. 3. omarbetade uppl 1959: 152, [1] s, ill. Övers till engelska 1955: Chess and chessmasters, London: Bell & Sons, 1955, [7], 128, [3] s, ill. Utgör en utvidgad version av 2. uppl från 1952.] – F Wigforss, Hur man spelar schack. 2., omarbetade uppl av F W och G S. Sthlm: Tiden, 1938. 272 s, ill. [1. uppl utkom 1923. Förutom att S själv skrivit de nytillkomna kap 1 (s 11–16), kap 16 (s 227–232) och kap 17 (s 233–252) medverkade han även i övrigt i bearbetningen av texten. Enligt förorden till 3. och 4. uppl har S bearbetat de av honom tillfogade kapitlen medan E Lundin detaljgranskat boken i sin helhet. 5. uppl tycks S ej ha medverkat i; den uppges vara i stort sett oförändrad och granskad av E L. 1967 utkom strax efter S:s död en bok med samma titel (Hur man spelar schack), men nu (i det redaktionella förordet) attribuerad till S ensam. Enligt förordet till en senare utgåva från 1984 motiverades detta med att S gjort en större omarbetning av texten. I utgåvan från 1984 hade förlaget insett att ”i allt väsentligt följer ändå denna utgåva Wigforss ursprungliga manuskript” och utgåvan tillskrivs därför såväl F W som S. Senare upplagor: 3. uppl, kompletterad och genomsedd av G S och E L 1948: 205, [1] s, ill. 4. uppl, kompletterad och genomsedd av G S och E L 1952: 206, [1] s, ill. 5. uppl, kompletterad och genomsedd av G S och E L 1957: 206, [1] s, ill. Upplaga utgiven under S:s eget namn 1967: Hur man spelar schack, 207, [1] s, ill. Ny, (av förlaget) omarbetad och utökad uppl 1978: 218, [1] s, ill. Ny, (av förlaget) aktualiserad utg 1984: F Wigforss, G S, Tidens schackbok. En handbok för alla sorters schackspelare, 226, [1] s, ill.] – El gambito de dama. Interesantes estudios y comentarios de las mas modernas teorias sobre este gambito y su aplicacion en notables partidas de los grandes ajedrecitas. 1. ed. Buenos Aires: Sopena Argentina, 1942. 102 s, ill. (Nueva biblioteca de ajedrez). [2. ed 1952. 3. ed 1957: 94 s.] – Partidas clásicas de Capablanca (la perfección en ajedrez). No hay en ellas una sola combinación que no realice la más perfecta unidad del pensamiento denso y certero con la más noble expresión de la belleza ajedrecística. Buenos Aires: Sopena Argentina, 1943. 238, [2] s, ill. (Nueva biblioteca de ajedrez). [Tills m P Alles Monasterio.] – Interzonala schackturneringen, Saltsjöbaden 1948. Turneringsbok utg av Sveriges schackförbund. Med kommentarer och analyser av G S. [Sthlm:] Sveriges schackförbunds förlag, 1949. 359 s, ill. [Skyddsomslag: Världsschackturneringen, Saltsjöbaden 15 juli–15 augusti 1948. Denna bok med analyser av turneringens partier har skrivits av S på uppdrag av Sveriges schackförbund. Detsamma gäller för böckerna från turneringarna i Budapest 1950 och Moskva 1951, bägge utgivna 1951.] – Grundkurs i schack. [Rubr.] Utg av Brevskolan i samarbete med Sveriges schackförbund. Örebro 1950. (Örebro Dagblads tr). Brev 1–5. (15, [1] + 15, [1] + 11, [1] + 10, [2] + 10, [2] s, ill). [Reviderad utg 1955: Grundkurs i schack, Översedd av Z Nilsson, Utg av Brevskolan … [Sthlm:] Brevskolan, 63 s. 3., rev uppl 1965: Grundkurs i schack. Brevkurs, Utg av Brevskolan … 66 s, ill. Utgåvan 1955 utgör sannolikt 2. uppl. S tycks för Brevskolans räkning även ha skrivit fortsättningskursen Träningskurs i schack (1950), avsedd att bestå av fyra brev. Av denna har endast brev 1 ([7], 1 s) kunnat spåras.] – Budapestturneringen 1950. Turneringsbok utg av Sveriges schackförbund. Med kommentarer och analyser av G S. [Sthlm:] Sveriges schackförbunds förlag, 1951. 221, [1] s, ill. [Skyddsomslag: Världsschackturneringen, Budpest 10 april – 18 maj 1950.] – Världsmästarmatchen Moskva 15 mars–11 maj 1951. Utg av Sveriges schackförbund. Med kommentarer och analyser av G S. [Sthlm:] Sveriges schackförbunds förlag, 1951. 149, [1] s, ill. – Interzonala schackturneringen Stockholm – Saltsjöbaden 1952. Turneringsbok utg av Sveriges schackförbund. Med kommentarer och analyser av G S. [Sthlm:] Sveriges schackförbunds förlag, 1953. 342, [2] s, ill. [Skyddsomslag: Världsschackturneringen Stockholm–Saltsjöbaden 15 september – 22 oktober 1952.] – Spelregler för schack. Kortfattad framställning för nybörjare. [Sthlm:] Sveriges schackförbunds förl, 1953. 22 s. [Omsl: Lär dig spela schack. Kortfattad framställning. 2.–5. uppl 1955–62. 6. uppl 1963?: Sveriges schackförl. Ny utg 1966 (reviderad och utökad): Spelregler för schack jämte grundläggande undervisning för nybörjare, Sthlm: Sthlms schackförl, 29 s. {Omsl: Lär dig schack. Kortfattad framställning för nybörjare.} Ny uppl 1971.] – Världsschackturneringen Neuhausen–Zürich 1953. Världsmästarmatchen Moskva 1954. Turneringsbok utg av Sveriges schackförbund. Med kommentarer och analyser av G S och P Keres. [Sthlm:] Sveriges schackförbunds förlag, 1954. 351, [1] s, ill. [Skyddsomslag: Världsschackturneringen, världsmästarmatchen, Neuhausen-Zürich 1953 och Moskva 1954. Avsnittet Teoretisk översikt av P K (s 328–344). I vilken utsträckning denne i övrigt bidragit till boken anges ej.] – Modern spelöppningsteori i schack. Sthlm: Forum, 1955. 219, [1] s, ill. 2. omarbetade och utökade uppl 1964: 1–2, (119 + 111 s).] – Världsschackturneringen Göteborg 1955. Turneringsbok utg av Sveriges schackförbunds förlag AB med kommentarer och analyser av G S och O’Kelly de Galway m fl. [Sthlm:] utg, 1956. [2], 328 s, [1] pl-bl, ill. [S är huvudförfattare till analyserna av partierna (s 17–277), av vilka minst 16 författats av de 15 stormästare och internationella mästare som bidragit till boken. Bokens analyser och kommentarer i övrigt skrivna av andra personer än S.] – I kamp med världseliten. Sthlm: Forum, 1958. 151 s, ill. [Om S:s karriär som schackspelare. Innehåller även analyser av 53 av hans partier, 1928–56. En kortfattad självbiografi under samma titel utgör S:s bidrag till Boken om schack, Under red av E Carlén, Upsala: Ringström & Ringström, 1948, s 29–45.] – Internationella turneringen i Jönköping 1958–1959 [omsl.] Partikommentarer av G S, A Kotov, V Ragozin, O Barda, Z Nilsson, [M Lillieström]. [Sthlm: Sveriges schackförbunds förl,] 1959. 52 s, ill. [S har skrivit kommentaren till 22 av de totalt 41 av turneringens 45 partier som kommenteras.] – Schack från början. [Sthlm:] Rabén & Sjögren, 1959. 144 s, ill. [Avsedd för nybörjare. Fortsätts av S:s böcker för mer avancerade spelare, Schack för alla (1961) och Slutspel i schack (1962–63). 2.–3. uppl 1961–63. 4. uppl 1967 (2.–3. tr 1973–75). Översatt till finska 1960.] – Världsmästarschack. Botvinnik – Tal. Utg i samarbete med Sveriges schackförbunds förlag. [Sthlm:] Rabén & Sjögren, 1960. 93 s, ill. [Tills m J Westberg (som dock endast skrivit de korta presentationerna av Tal och Botvinnik på tillsammans 8 sidor, medan samtliga analyser av partier skrivits av S). VM-matchen i Moskva 1960 kommenteras och analyseras på 35–92 av S.] – Schack för alla. [Verso:] Redigering: J Westberg. Sthlm: Rabén & Sjögren, 1961. 115, [1] s, ill. [Behandlar spelöppningar och mittspel. För slutspel se Slutspel i schack (1962–63) nedan.] – VM i schack i Moskva 1961. Tal–Botvinnik. Med kommentarer av G S. Under medverkan av J Westberg och Flips [pseud för G Rybrant.] Sthlm: Aftonbladets förl, 1961. 63 s, ill. [S har författat presentationen av Botvinnik (s 7–8) samt partikommentarerna (s 17–60).] – Bobby Fischer, den unge stormästaren. Biografi och analyser av 50 utvalda schackpartier. Sthlm: Forum, 1962. 111 s, ill. [Tills m J Westberg.] – Slutspel i schack. [Verso:] Redigering: J Westberg. Sthlm: Rabén & Sjögren, 1962–63. [I]–III. [För spelöppningar och mittspel se Schack för alla (1961) ovan.] [I]. 1962. 125 s, ill. [Behandlar bondeslutspel, springarslutspel och löparslutspel.] II, Tornslutspel. 1963. 114 s, ill. III, Damslutspel. 1963. 110 s, ill. – Svenska schackmästare. [Verso:] Redigering: J Westberg. Sthlm: Rabén & Sjögren, 1964. 121, [1] s, [4] pl-s, ill. [Behandlar 20 schackspelare och ett urval av deras partier. Presentationen av S (s 36–49) har skrivits av Z Nilsson.] – Strövtåg i schackvärlden. [Verso:] Redigering: J Westberg. [Sthlm:] Rabén & Sjögren, 1965. 120 s, ill. [En samling artiklar om S:s upplevelser från olika schackturneringar. Porträtterar även olika stormästare, bl a Aljechin.] – Schackspelarens läsebok. Sthlm: Geber, 1966. 155 s, ill. [Tills m Å Wassing.] – Hur man spelar schack (1967). Se F Wigforss, Hur man spelar schack (1938) ovan. – Tidens schackbok. En handbok för alla sorters schackspelare (1984). Se F Wigforss, Hur man spelar schack (1938) ovan.

Tryckta arbeten (bidrag): S:s bidrag har ej efterforskats. Det kan dock nämnas att J Gizyckis monografi under källor nedan innehåller ett bidrag av S, Rapsodisk svensk schackhistoria (s 49–71).

Redigerat: Tidskrift för schack. Officiellt organ för Sveriges schackförbund. Årg 38–40. Sthlm 1932–34. [S anges också som fast medarbetare i tidskriftens partiavdelning 1931–34. Vidare anges 1935–37 att Tidskrift för schack har redigerats av E Lundin under medverkan av S.]

Källor och litteratur

Källor o litt: SSF:s centralstyr:s prot 1930–38 samt brev från E Lundin (1980), SSF:s arkiv, RA.

Boken om schack, ed E Carlén (1948); Ö Brekke, Nordisk sjakk i 100 år 1999); A Ellerman, Buenos Aires–La Plata: torneo sextangular (1947); dens, Mar del Plata 1947 (1947); J Gizycki, Stora schackboken: schackets kulturhist (1961); S Jonasson, Sthlm 1937: Fine-turneringen (1992); dens, Helsingör 1950: tio partier med S (1992); dens, Pärnu 1937 (1993); dens, Ståhlbergturneringen: Gbg 1957–58 (1993); dens, Örebro 1935: Aljechin i Sverige (1993); La Habana 1964: III torneo internacional ”Jose Raul Capablanca” (1965); E Lundin, Erik Lundin spelar upp sina schackminnen 1924–1979 (1979); S H Postma, Schaakromanticus Miguel Najdorf (1996); Schack 67: 55 mästarpartier: en krönika till SSF:s 50-årsjubileum (1966); C Skalicka o M A Lachaga, 6. torneo internacional de ajedrez Mar del Plata 1943 (1943); desamma, 7. torneo internacional de ajedrez Mar del Plata 1944 (1944); C Skalicka, Segundo torneo internacional en memoria de Roberto G Garu: Buenos Aires 1945 (1945); dens, 2. torneo internacional de ajedrez, Quilmes 1945 (1947); dens, Torneo internacional de ajedrez Mar del Plata 1947 (1947). – Art:ar om S i Schackvärlden 1926–46, Tidskr för Schack 1927–67, Schackspelaren 1935 o Schack-Ronden 1947 samt i olika utl schacktidskr:er.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Anders Gideon Tom Ståhlberg, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/34655, Svenskt biografiskt lexikon (art av Sthig Jonasson), hämtad 2024-04-25.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:34655
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Anders Gideon Tom Ståhlberg, urn:sbl:34655, Svenskt biografiskt lexikon (art av Sthig Jonasson), hämtad 2024-04-25.