Meriter

Sundin, Christian Anders, f 13 dec 1816 i Augerum, Blek (Palander, s 342; saknas i fdb), d 1 feb 1886 i Sthlm (enl db för Karlskrona amiralitetsförs). Föräldrar: proviantmästaren Christian Anders S o Sophia Dorotea Schweder. Kadett vid Krigsakad på Karlberg 1 okt 31, sjöofficersex 26 febr 36, sekundlöjtn vid Flottan 19 mars 36, i engelsk örlogstjänst 2 okt 40–1 sept 43, adjutant hos befälhavaren över Sthlms station 23 juni 44–1 maj 48, premiärlöjtn 17 mars 45, kaptenlöjtn 29 dec 53, adjutant hos chefen för Förvaltn:en av sjöärendena 55–58, kapten 2 febr 58, led av komm ang ordnandet av rikets sjöförsvar juli 61–maj 62, kommendörkapten 11 mars 62, tf led av Förvaltn:en av sjöärendena 23 febr 63, ord led där 15 april 64, led av komm ang ordnandet av sjöofficersutbildn:en okt 64–febr 65, kommendör 25 sept 66, led av krigsundervisn:kommissionen 7 dec 66, varvschef i Karlskrona 28 maj 67, konteramiral o chef för Flottan samt befälhavare vid dess station i Karlskrona 24 mars 68, tillika varvschef där 17 sept 75–sept 78, ordf i komm ang sjöförsvarets militärpersonal okt 71–jan 72, led av stadsfullm i Karlskrona, av Blekinge läns landsting 71–80 o 83–85, v ordf där 80 o 83–85, ordf i komm ang ett på allmän värnplikt grundat sjöförsvar dec 73–april 74, viceamiral 30 okt 74, led av AK 77–78 o från 85, amiral 26 sept 84, avsked 19 dec 84. – LKrVA 66, HedLÖS 67 (ordf 68–78), Serafimerriddare 30 nov 83.

G 24 nov 1859 i Sthlm, Skeppsh, m Emilia Fredrika Göthilda Schyberg, f 18 juli 1836 där, Klara, d 29 maj 1913 där, Engelbr, dtr till expeditionssekreteraren o teaterdirektören Svante Gustaf S o Gustava Wilhelmina Medberg.

Biografi

S valde som många med bakgrund i Karlskrona att ägna sig åt sjöförsvaret. Andra hälften av 1800-talet var en tid av stora förändringar för denna försvarsgren. Dessa hade sin grund i tekniska nydaningar inom den civila sfären: ångteknikens genombrott, kemisk-tekniska och metallurgiska framsteg, bättre metallbearbetning samt mer avancerad precisionstillverkning och finmekanik som gjorde det möjligt att skapa vapen med helt andra prestanda såsom minor och torpeder.

Den tekniska utvecklingens betydelse för det svenska sjöförsvaret diskuterades livligt från 1840-talet och framåt. Ytterst gällde diskussionerna förändringarnas konsekvenser på det taktiska och strategiska området och vilka följderna skulle bli för den marina organisationen och utbildningen för de olika yrkena inom sjöförsvaret. Diskussionen gällde naturligtvis också finansieringen av de förändringar som inte minst den internationella utvecklingen framtvingade. Tiden för de stora seglande träfartygens operationer till havs och de smärre roddfartygens användning i framförallt skärgården var nu definitivt över. I centrum för diskussionerna låg alltid på ett eller annat sätt förhållandet mellan den stora flottan och skärgårdsflottan. Först kring 1880 nåddes enighet inom flottan om hur organisation och annat skulle utformas.

Flottfrågorna diskuterades intensivt i ett flertal utredningar, i fackpressen, företrädesvis Tidskrift i sjöväsendet (TiS), i riksdagen och i regeringen samt naturligtvis bland officerarna och de myndigheter som hade att bevaka den sjömilitära sektorn. Genom departementalreformen 1840 blev sjöförsvarsministern också högste befälhavare för flottan, vilket kunde vara en komplicerande faktor. S deltog i en rad utredningar ägnade flottans organisation och personalförsörjning.

S fick sin grundläggande utbildning vid Krigsakademien på Karlberg som vid denna tid även utbildade sjökadetter. Han följde sedan i stort sett den vanliga gången för sjöofficerare, med tjänstgöring på olika fartyg och i land. Ett väsentligt inslag i denna utbildning var en kortare eller längre vistelse inom en utländsk flotta. S fick möjlighet att arbeta i den engelska flottan under tre år, på fartygen Britannia, Vesuvius, Thalia, Columbine och Apollo. Denna tjänstgöring gav honom värdefulla erfarenheter och personkontakter, bl a deltog han i det s k opiumkriget i Kina 1839–42. Han deltog också i flera svenska långseglatser, som fregatten Eugenies världsomsegling 1851–53 och som chef på korvetten Najaden på en expedition till Sydamerika och Västindien 1860.

S steg i graderna och fick alltfler betydelsefulla poster och uppgifter, bl a som adjutant hos stationsbefälhavaren i Sthlm och hos chefen för Förvaltningen av sjöärendena, där han senare blev ledamot. Han var chef för örlogsvarvet i Karlskrona under två perioder och 1868–84 chef för Flottan och överkommendant i Karlskrona. Vid sitt avsked hade S tjänstgjort nära 50 år som sjöofficer, därav under drygt elva år som inmönstrad på fartyg. Till den fina karriären bidrog säkert också att han tidigt kom i kontakt med kungahuset. S blev 1859 adjutant hos Karl XV och medföljde kungaparet på olika resor. Han var t ex chef på det fartyg som transporterade de kungliga till deras kröning i Norge 1860. Hedersledamot av Örlogsmannasällskapet var han under tio år dess preses. I den av sällskapet utgivna TiS skrev han ett antal artiklar, men dessa var sällan långa eller djuplodande. Den avgjort längsta artikeln behandlade utbildningen av sjöofficerare i Norge (1875).

Det är inte helt enkelt att fastställa vilken roll S hade i det svenska sjöförsvarets utveckling. Om denna svårighet beror på forskningens nuvarande läge eller om S inte hade klart uttalade åsikter i de aktuella flottfrågorna är ovisst. I ett tal inför Örlogsmannasällskapet sammanfattade han utvecklingen under perioden 1868–78, sin tid som dess preses. Han poängterade de stora positiva förändringar som då skett inom flottan: flera och bättre fartyg, minväsendets framväxt, flera stora förbättringar av byggnaderna på de två stora varven och örlogsstationerna i Sthlm och Karlskrona och en mer ändamålsenlig sjöofficersutbildning. Däremot ansåg S att läget inte var lika tillfredsställande på det organisatoriska området. Där hade förändringarna på ett olyckligt sätt inneburit att allt det gamla var bortkastat.

Sin hållning klargjorde S även i ett brev till sjöofficeren Axel Adlersparre (bd 1): ”Tag icke dessa mina reflexioner som någon anmärkning emot de av dig yttrade åsikter. Vi har ju i vissa fall divergerat i våra. Men jag, som icke älskar det politiska livet, har aldrig gjort anspråk på att få igenom mina åsikter. Att fritt få äga dem och fritt få uttala dem, detta är det enda jag begär och så tänker jag också fortfara eho är den som leder flottans öden” (brev från S till A Adlersparre 30 maj 1876).

S var också politiskt engagerad som ledamot av stadsfullmäktige i Karlskrona, landstingsman i Blekinge och som ombud för sin hemstad i AK. I egenskap av chef för flottan i Karlskrona spelade han givetvis en väsentlig roll för stadens inre liv. Han var bl a skolstyrelsens ordförande. S tillstyrkte livligt att staden skulle få köpa en kronan tillhörig gammal materialbod för att användas som teater. Tanken förverkligades 1871 och byggnaden nyttjades för ändamålet till slutet av 1870-talet, då en ny teater byggdes.

S fick en rad mycket betydelsefulla befattningar i den svenska flottan under en tid när denna genomgick stora förändringar och hans ord bör ha vägt tungt i dessa sammanhang. Efter hans död skrevs långa och initierade nekrologer i Ny illustrerad tidning, TiS och KrVA:s handlingar. Hans nit och arbetsamhet betonades starkt. Där framträder också en i tjänsten ganska bister och sträv herre: ”Befalla ville han och förstod också den konsten kanske bättre än att lyda” (Stackelberg, s 134). Det påpekades att det om S sagts att ”han icke utmärkte sig så mycket för en positivt skapande förmåga, som fast mer genom kritisk skärpa vid granskning av framlagda förslag, en värdefull egenskap i tider av genomgripande förändringar” (Palander, s 348).

Författare

Ulf Söderberg

Arkivuppgifter

S:s arkiv (1 vol) i KrA. Handl:ar efter S även i RA (G Stenbecks arkiv) o i UUB (Sundinska saml:en). – Brev från S i LUB (till O E Hyltén-Cavallius), RA (bl a till F W v Otter) samt ett stort antal i UUB (bl a många till C E Sundin o Emilia Sundin).

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten (bidrag): Bidrag i TiS, vilka nämns i allmänna ordalag i biografitexten: Tankar om nutidens krigsfartyg (TiS, årg 33, Carlscrona 1870, s 31–40). [Tal vid presidii nedläggande i Kungl Örlogsmannasällskapet den 15 nov 1869.] – Anförande vid nedläggandet af ordförandeskapet i Kongl. Örlogsmanna-sällskapet den 15 november 1870 (Ibid, s 273–280). [Om behovet av en upprustning av flottan i Karlskrona med anledning av fransk-tyska kriget.] – Kongl. Örlogsmanna-sällskapets sekularfest den 3 maj 1872 (Ibid, 35, Carlscrona 1872, s 153–160). [Består av två bidrag: Helsningstal till heders-preses H. K. H. prins Oscar (s 153–154) av S samt H. Kongl. Höghet prins Oscars tal (s 154–160).] – Tal vid Chapmans-medaljens öfverlämnande till H. K. H. prins Oscar den 3 maj 1872 (Ibid, s 212–213). – Återblick på vårt sjöförsvars utveckling under organisationsperioden 1867–1873 (Ibid, 36, Carlscrona 1873, s 227–237, tab). [Tal vid presidii nedläggande i Kungl Örlogsmannasällskapet 1873.] – Tal vid nedläggandet af ordförande-embetet i Kongl. Örlogsmanna-sällskapet den 16 nov. 1874 (Ibid, 37, Carlscrona 1874, s 344–349). [Om sjöförsvarets utveckling 1873–74.] – Anförande i kongl. Örlogsmanna-sällskapet på högtidsdagen den 15 november 1875. Frågan om utbildandet af sjöofficerare (Ibid, 38, Carlscrona 1875, s 334–353). [Vid presidii nedläggande.] – Tal vid nedläggandet af ordförandeskapet i Kongl. Örlogsmannasällskapet den 15 november 1876 (Ibid, 40, Carlscrona 1877, s 20–23). [Om tilldragelserna inom sjövapnet 1876.] – Anförande i K. Örlogsmanna-sällskapet på dess högtidsdag den 15 november 1877 (Ibid, 41, Carlscrona 1878, s 18–23). [Redogörelse för verksamheten inom Karlskrona varv 1876–77.] – Tal vid nedläggandet af ordförandeskapet på K. Örlogsmanna-sällskapets högtidsdag den 15 november 1878 (Ibid, s 350–359). [Om sjövapnets utveckling 1868–78. Följdskrift: A Bæckström, Svar till ordföranden vid nedläggandet af presidiet i K. Örlogsmanna-sällskapet den 15 november 1878 (s 360–361).] – Eventuella bidrag av S i andra publikationer har ej efterforskats.

Källor och litteratur

S:s meritförteckn i Marinstabens arkiv, Expeditionen, vol D VIII:1, KrA.

Amiralitetskoll:s hist, 3–4 (1977–81); J Bromé, Karlskrona stads hist, 3 (1930); J Glete, Kustförsvar o tekn omvandl: teknik, doktriner o organisation inom sv kustförsvar 1850–1880 (1985); E Hägg, Under tretungad flagg (1941); A Hörsell, Från segel o trä till ånga o stål: 1866–1910 (Karlskronavarvets hist, ed E Norberg, 2, 1993); L Palander, C A S (TiS 1886, s 340–351); C S[mith], C A S † (Ny ill tidn 1886, nr 7); SMoK; B O Stackelberg, nekr över S (KrVAH 1886, s 130–134); Sv biogr lex, N F, 10 (1890–92); Sv flottans hist, 3:1–2 (1945); Tvåkammarriksdagen 1867–1970, 3 (1986).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Christian Anders Sundin, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/34721, Svenskt biografiskt lexikon (art av Ulf Söderberg), hämtad 2024-04-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:34721
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Christian Anders Sundin, urn:sbl:34721, Svenskt biografiskt lexikon (art av Ulf Söderberg), hämtad 2024-04-19.