Emelie Svalling (1866-1947). Kvinnohist saml, GUB
Ester Svalling (1873-1956). GCI:s arkiv, RA
Signe Svalling (1879-1972) GCI:s arkiv, RA.

Svalling, släkt



Band 34 (2013-2019), sida 333.

Biografi

Svalling, släkt, härstammande från Olof Jonsson (1725–59) som 1743 antogs som soldat vid Södermanlands regemente på roten Närsjö, Gillberga, Söd, med soldatnamnet S. Han omkom under kommendering i Pommern efterlämnande fem barn, bland dem sonen Olof S (1756–1829) som blev borgare och arbetskarl i Torshälla. Son till denne och hustrun Anna Pehrsdotter var Jonas Fredrik S (1790–1836), knivsmed i Eskilstuna med egen verkstad i Fristaden, och som i äktenskap med Maria Kristina Toll blev far till Olov Fredrik S (1810–76). Denne följde i faderns fotspår och hade redan som 22-åring egen verkstad. Olov Fredrik S blev en framstående knivsmed och hans företag tämligen stort. Längre fram kom en son till honom in som kompanjon, och O F Svalling & Son bedrev verksamhet ända fram till slutet av 1870-talet då far och son dog kort efter varandra och företaget lades ned.

Bror till S var Emanuel S (1813–81). Även han blev knivsmed i Eskilstuna, där smidesmanufaktur vid mitten av 1800-talet började få luft under vingarna. Ett flertal smeder från orten deltog i den första världsutställningen i London 1851, däribland S som var tillverkare av ”simpla men utmärkta större fickknivar”. Den firma han grundat 1836 hade ett stort antal gesäller och smidesarbetare anställda, och ansågs höra till stadens mer ansenliga. Den upphörde först vid hans död.

Son till S och hustrun Gustava Hammarbom var Gustaf Emanuel S (1837–1913), som liksom sin far, farbror och farfar blev smed och fabrikör i Eskilstuna. S, som utbildats till svärdsfejare vid Munktells verkstäder och även studerat i USA, grundade 1871 tillsammans med sin svärfar, smedsmästaren C J Lamberg, en framgångsrik smidesfabrik vid Kolbäcksån i Mölntorp i Säby, Vm. Produktionen bestod av bl a borrar, liar, klingor, strykjärn och fäktvapen. På 1890-talet återvände S till Eskilstuna där han engagerade sig i bröderna Libergs finsmidesmanufaktur, som bl a tillverkade sablar.

Tillsammans med sin hustru Helena Karolina Christina Lamberg fick S tretton barn, varav sex döttrar. Till skillnad från många andra flickor fick döttrarna såväl högre skolutbildning som yrkesutbildning. Flera av dem kom att utmärka sig. Den äldsta i skaran, Emilia (Emelie) Karolina S (1866–1947), var elev vid Wallinska skolan i Sthlm och inledde därefter studier vid UU där hon 1889 blev fil kand med inriktning på naturvetenskapliga ämnen. Emelie S, som var studentkamrat med bl a Gulli Rossander (g Petrini, bd 29), var en av de första medlemmarna i Kvinnliga studentföreningen. S blev lärarinna och fortsatte att utöva sitt yrke även efter att hon 1892 ingått äktenskap med stationsinspektören, senare banktjänstemannen Nils Arvid Vilhelm Hammarsköld, vilket vid tiden inte var vanligt. S undervisade vid elementarskolan för flickor i Södertälje 1905–26.

Syster till S var Ester Sofia S (1873–1956) som 1897 blev gymnastikdirektör vid GCI. Ester S var därefter gymnastiklärarinna och sjukgymnast i Eskilstuna, Enköping och Berlin till 1902, samt vid Landskrona folkskollärarinneseminarium 1903–06 och vid Anna Sandströms skola 1908–21. S:s huvudsakliga gärning var dock förlagd till GCI, där hon var verksam 1902–03 samt 1906–34. Hon undervisade i friskgymnastik samt i lek och idrott, och var den första lärare som höll föreläsningar i friskgymnastikens teori. S ledde kurser i gymnastik för folkskollärare och var från 1921 även förordnad att inspektera sådana kurser. Hon var 1908–28 ledamot av styrelsen för Svenska gymnastikläraresällskapet och 1920–28 av arbetsutskottet i Sveriges skolungdoms gymnastik- och idrottsförbund, och innehade också posten som kassör i Sthlms kvinnliga gymnastikförening.

Hjalmar Lings (bd 23) systematisering av pedagogisk gymnastik fick starkt genomslag både i Sverige och utomlands, och S:s gymnastikundervisning utgjorde inget undantag härvidlag. Hon sympatiserade med den sociala aspekten i Lings teorier och noterade under sina resor till Danmark att man där låtit sig inspireras av dessa tankar på ett sätt som svensk gymnastik hade mycket att lära av – i Danmark var gymnastiken ”en folkets egendom”. S framhöll emellertid samtidigt den svenska gymnastikens överlägsenhet, vilket också var i enlighet med Lings åsikter. I flera av sina artiklar poängterade hon att svensken var ”aristokraten bland de germanska folken”, av vilket följde att gymnastiken ägde en särskild ädelhet som inte fick gå förlorad i den missriktade ivern att efterlikna andra länder.

S var en varm anhängare inte bara av friskgymnastik utan också av den särskilda kvinnogymnastiken, som hon ansåg att Ling och även dennes syster Hildur gjort en betydelsefull insats för. S avfärdade många av tidens biologistiska teorier som ogrundade och närmast löjliga men ansåg att kvinnors anatomi krävde andra former av fysisk träning för att de skulle utvecklas på bästa sätt. Även om hennes åsikter gick i linje med den särartsfeministiska synen på kvinnans bestämmelse hävdade S med emfas att flickor behövde gymnastik lika mycket som pojkar och upprördes över att inte fler gymnastiklärarplatser i samskolorna besattes med kvinnor.

Under det tidiga 1900-talet företogs flera utredningar rörande GCI:s organisation; S deltog 1917–18 som sakkunnig i en av dem. Hon hade redan tiotalet år tidigare engagerat sig i frågan om gymnastiklärarinnornas löner, och påpekade i en kommentar till omorganisationsförslagen att de kvinnliga gymnastiklärarna och sjukgymnasterna ännu inte fått sina intressen tillräckligt tillgodosedda. Hon framhöll olikheterna i såväl utbildningslängd som löner och påpekade att de uppenbart sämre villkoren för kvinnorna knappast skulle locka fler till yrket. S ansåg också att om skolornas fysiska fostrargärning skulle utövas av lika många kvinnor som män borde jämn könsfördelning råda även bland undervisningsråd och inspektörer.

S återkom ofta till den fysiska träningens betydelse för barns hälsa och att vanan vid den helst skulle grundläggas redan i späd ålder genom strukturerad lek. Hon utarbetade böcker med dagövningar, främst för skolbarn men också för kvinnor i olika åldrar, och skrev ett flertal artiklar i olika tidskrifter.

Bror till S var Erik Emanuel S (1877–1943), född i Mölnarp under den tid då familjen bodde där och ännu en i raden av knivsmeder i släkten. Erik S grundade 1905 en egen firma, möjligen på delar av faderns. I likhet med dennes företag tillverkade S:s firma fäktvapen men också skridskor, flera olika typer av saxar samt målar- och glasmästarverktyg. Företaget bolagiserades 1951 under namnet ab Erik Svallings Stålvarufabrik och upphörde 1976.

Syster till de föregående var Signe Elisabeth S (1879–1972), som 1903 blev gymnastikdirektör vid GCI. Signe S arbetade inledningsvis som sjukgymnast i England och Holland och var därefter 1909–40 gymnastiklärarinna i Sthlms folkskolor. 1908 inledde hon i Sthlm ett mångårigt ideellt arbete med ungdomsverksamhet inom den nyligen bildade Kulturella ungdomsrörelsen, och hade stor betydelse för tillkomsten av dess gymnastikavdelningar.

Författare

Lena Milton



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Källor och litteratur

Källor o litt: Allmänt: K Hellberg, Eskilstuna genom tiderna, 3 (1938); J Hendén, Sablar också! blankvapen i krig, fred o fantasi (2004); I Schnell, Eskilstuna: en sv industristad med anor (1939); G Silfverstolpe, Eskilstuna: den månghamrande staden (1962).

Emilia (Emelie) S: Elgenstierna.

Ester S: B o L Elbe, I startgroparna: profiler, pionjärer o klubbar i Sthlms tidiga idrottsliv (2003); E S, Gymnastiklärareplatserna vid statens samskolor (Föredrag vid fören GCI:s sammanträde d 6 mars 1909, Tidskr i gymnastik 1910); dens, Några intryck från den internat kongressen för fysisk fostran i Odense sommaren 1911 (Tidskr i gymnastik 1911); dens, Några anteckn:ar från kvinnogymnastikens första utvecklingsskede (Sv gymnastiken i in – o utlandet 1913); dens, ”Ang omorganisationen av Gymnastiska centralinst o av gymnastiklärarutbildn:en m m”: inlägg i diskussionen vid Sv gymnastikläraresällsk:s sammanträde d 30 okt 1918 (Tidskr i gymnastik 1919); dens, Kvinnlig idrott, mål o medel (Tidevarvet, 1925, nr 6); dens, Allmän idrott o kvinnl ungdom (Fören GCI:s årsskr 1927); Väv. Sthlmsdelen (1945).

Erik Emanuel S: Meddel från Arkiv Sörmland (hos SBL).

Signe S: N F:s sportlex, 6 (1946); B o L Elbe (2003).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Svalling, släkt, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/34750, Svenskt biografiskt lexikon (art av Lena Milton), hämtad 2020-11-28.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:34750
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Svalling, släkt, urn:sbl:34750, Svenskt biografiskt lexikon (art av Lena Milton), hämtad 2020-11-28.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se