Meriter

Svensson, Carl Gustaf Gunnar, f 8 aug 1879 i Sthlm, Ad Fredr, d 28 okt 1956 i Sundbyberg. Föräldrar: handlanden o fastighetsägaren Gustaf Vilhelm S o Sofia Johansson. Elev vid Katarina södra folkskola 86–90, studier vid Sthlms södra latinlärov (inskr 4 sept 90), tyngdlyftare o kraftatlet, grundare av IK Atle 05, av atletklubben Akilles, utkastare på Kafé Flaggen, Sthlm, 09–12, innehavare av boklåda 23–30, av musiklåda 30–36, båda i Sthlm, därtill verksam som boxningspromotor, i cirkussällskap, som brottare, skribent, föredragshållare o tyngdlyftarinstruktör. – Tyngdlyftn:förb:s guldmedalj 48.

G 1) 29 sept 1901(–36) i Sthlm, Ad Fredr, m Matilda Karolina Norgren, f 5 maj 1874 där, Hedv El, d 21 aug 1962 i Sollentuna, Sth, dotter till snickaren Anders N o Carolina Svensdotter; G 2) 29 april 1936 i Sthlm, Spånga, m Olga Eleonora Olsson, f 15 sept 1882 i Gbg, Domk, d 19 april 1972 i Sundbyberg, dotter till handlanden August O o Gustava Lovisa Carlsson.

Biografi

Carl S var född och uppvuxen i Stockholm. Fadern hade efter slitsamma år som bonddräng i Uppland kommit till huvudstaden med ett mindre sparat kapital på fickan och där startat ett kafferosteri på Kammakargatan. Några år senare flyttade familjen till Södermalm, där fadern öppnat en speceriaffär. S började tidigt hjälpa till och visade sig vara en ovanligt armstark yngling, som ledigt kunde bära både mjölsäckar och stora smördrittlar. På fritiden levde han ett fritt och inte ofarligt pojkliv på Söder med många slagsmål och våghalsiga äventyrligheter. En gång klättrade han nedför hela Katarinahissens järnskelett från Mosebacke till Stadsgården till många åskådares bestörtning och väl nere blev han omedelbart gripen av polisen.

S gick i folkskola i den s k Malongen vid Nytorget. Av betygen att döma avlöpte skoltiden utan bekymmer, även beträffande ordning och uppförande. S var ensam i avgångsklassen om att ha högsta betyg i gymnastik och sång. Studier vid södra latinläroverket påbörjades, men någon examen togs inte. Enligt honom själv var orsaken att han slagit till sin geografilärare varefter han aldrig återvände till skolan.

Under S:s ungdom i slutet av 1800-talet upplevde kraftsporten i Sverige en storhetstid. Intresset för starka karlars styrkeprestationer hade rötter bakåt till tidigare sekler, då den som kunde utföra imponerande styrkeprov alltid omtalades med största beundran, vare sig det handlade om starka kungar, präster eller bonddrängar. På 1880- och 1890-talen började man mer kommersiellt utnyttja detta intresse, genom att förevisa prestationerna på cirkusföreställningar och teatervarietéer. På programmet brukade stå spektakulära lyft, där en atlet skulle lyfta en häst med en ryttare eller ibland en hel orkester. Vanligt var också att en summa pengar utlovades till den som vågade utmana och besegra det resande sällskapets starke man på scenen. I Stockholm bildades vid denna tid en rad atletklubbar, där unga män fick möjlighet att bygga upp sin muskelstyrka med vikter och kulstänger. Det uppstod atletföreningar i snart sagt varje stadsdel och S kom att tillhöra flera av dem.

S arbetade efter folkskolan i olika yrken som tillät honom att öva upp sina kroppskrafter. En tid var han anställd som smedhalva i en smedja i Hagalund. Sedan fadern, vars ekonomi blev allt bättre, 1894 köpt Rinkeby gård i Spånga, fick S börja arbeta i lantbruket där, vilket innebar hårda men hälsosamma utomhussysslor. Samtidigt började han träna atletik i Sundbybergs idrottsklubb, där han vann sina första tävlingsframgångar. Under en period reste han med cirkussällskap och uppträdde i bl a Sverige, Norge, Finland och Ryssland.

S reste 1904 till USA för att pröva lyckan där. Han arbetade först i hamnen i New York och därefter på en bar, som drevs av en tio år äldre landsman och atletkollega, August Johnsson. Denne hade kommit till USA tillsammans med en annan känd svensk atlet, den magnifikt storvuxne Oskar Bernhard Wahlund, i USA kallad The Swedish Hercules, och tillsammans hade de uppträtt framgångsrikt för pengar inför stor publik. Johnssons bar The Dumbbell Café (på svenska Kafé Hanteln), var under en tid en samlingsplats för atleter och dit kom även tidens stora boxare, som tungviktsvärldsmästarna John L Sullivan, Jim Corbett och Bob Fitzsimmons. S framträdde under denna tid som kraftkarl vid olika arenor i New York.

Efter återkomsten till Sverige började S träna för de olympiska spelen i Aten 1906. Dessa tävlingar var ett slags extraspel, som arrangerades till tioårsjubileet av de första moderna olympiska spelen 1896 i samma stad. Meningen var att S skulle tävla i tyngdlyftning. Att han nyligen framträtt som professionell atlet i USA spelade uppenbarligen ingen större roll. Tävlingarna blev överraskande framgångsrika för den svenska truppen. S blev som bäst fyra i tyngdlyftningens klass ”lyft med en hand”, där han dock var kraftigt förfördelad av att det ännu inte fanns någon uppdelning i olika viktklasser. S vägde endast omkring 70 kg, medan segraren, en österrikare, vägde 117 kg. Med de regler som ännu rådde inom amatörtyngdlyftningen var S självfallet handikappad av sin ringa storlek. Egentligen gjorde sig enbart tungviktare gällande. En tröst var att ett svenskt dragkampslag i sista stund bildades, där S ingick (tillsammans med bl a tyngdlyftaren Anton Gustavsson, spjutkastaren Erik Lemming (bd 22) och gymnasten Ture Wersäll). Laget tog en bronsmedalj.

På grund av att viktklassindelning inte kom att tillämpas vid SM i tyngdlyftning förrän 1914 blev S:s framgångar i det sammanhanget rätt begränsade. Dock blev han svensk mästare 1906 och 1907, varvid han representerade IK Atle i Stockholm. Vid denna tid tävlades i två grenar, dels magvändning och stöt, dels press, där en stång skulle pressas upp flest antal gånger. S vann press av 40 kg båda åren, därtill press av 70 kg 1907. Den moderna skivstången, där man kan förändra tyngden genom att montera på lösa skivor, kom i bruk först på 1920-talet. På S:s tid användes i stället kulstänger och hantlar med fixerade vikter, som då pressades ett stort antal gånger. S pressade vid SM 1906 40 kg 31 gånger och följande år pressade han 40 kg 32 gånger och 70 kg 20 gånger.

För en större allmänhet blev dock S mest känd som kraftkarl på kabaréer och varietéer, där han var verksam in på 1920-talet. Han uppträdde då för pengar i olika spektakulära sammanhang, i regel under artistnamnet Calle Sven. Mest omtalad var en brottningsmatch mellan S och en 600 kg tung björn, som utspelades på en cirkus i Stockholm redan 1902. S var klädd i en skinntröja som skydd, medan björnen var försedd med både skinnvantar och munkorg. Såväl vantar som tröja slets dock omedelbart sönder under brottningen och munkorgen använde björnen till att hamra med på S:s ansikte. Allt kunde ha slutat illa om inte djurskötarna avlett björnens uppmärksamhet med järnspett. Ärren på ryggen efter björnens klor fick S dock dras med resten av livet.

Åren före första världskrigets utbrott försörjde sig S huvudsakligen som ordningsvakt och utkastare vid olika mer eller mindre illa beryktade kaféer i Gamla stan. Här fick han naturligtvis användning för både sin styrka och sin oräddhet. Ungefär samtidigt började han, sent i sin idrottskarriär, pröva sin lycka som boxare och arrangerade även matcher. S var häri pionjär, ännu i hans ungdom kring sekelskiftet 1900 existerade inte regelrätt tävlingsboxning i Sverige. Strax före första världskriget började dock instruktörer öppna boxningsinstitut i Stockholm och ett första försök att bilda ett amatörboxningsförbund gjordes 1913. Någon amatörboxning kom dock knappast igång under första världskriget. För S var boxningen en ekonomisk födkrok och han gick ett tjugotal professionella matcher under 1910-talet. Många var närmast uppvisningar och han kunde ibland obekymrat gå flera matcher samma kväll.

Vid ett par tillfällen mötte S emellertid kvalificerat utländskt motstånd. 1912 hade den svarte tungviktsboxaren Kid Johnson kommit till Sverige och börjat ge lektioner i en källarlokal på S:t Paulsgatan på Söder, snart känd som ”Skräckkällaren”. Man sökte en motståndare till honom för en match inför publik. S ställde upp, som alltid orädd och pigg på nya utmaningar. Han var då 33 år och mer än 30 kg lättare än Johnson. På grund av polismyndigheternas ovilja att bevilja tillstånd till matcher inne i staden, fick man söka sig till Stockholms utkanter. Matchen gick i Aspudden i juni och blev en publikframgång. En ny match mellan de båda boxarna ägde rum i Åbo i september samma år, men den urartade i vad som närmast var brottning. Strax efter krigsutbrottet 1914 mötte S på Råsunda den 14 år yngre danske boxaren Carl Pedersen, senare mer känd som sångaren och scencharmören Calle Brisson. Det blev en dramatisk match och båda boxarna fick ta räkning. S slog dock två gånger för låga slag och efter den andra gången blev han diskvalificerad. Publiken ogillade beslutet och sedan domaren lämnat ringen beslöt båda boxarna själva att fortsätta matchen, som dock avbröts definitivt av inrusande poliskonstaplar. Händelsen medförde att myndigheternas avoga inställning till den nya sporten ytterligare försämrades. I september 1916 mötte den nu 37-årige S i två matcher en framstående dansk boxare, welterviktaren Waldemar Holberg, dels på Hammarby idrottsplats, dels på Haga friluftsteater. Drygt 1 000 personer såg respektive match. Den lättare, snabbare och mer tekniske dansken vann den första matchen utan större problem, men den andra blev jämn och hård. S måste dock ge upp efter sjunde ronden sedan han skadat högra handen.

S medverkade i instruktionsfilmen ”How to box” men gick efter 1916 inga fler tävlingsmatcher. Under slutet av 1910-talet var han ibland domare vid boxningsmatcher. Han deltog i början av 1920-talet även i flera försök att få till stånd ett förbund för den professionella boxningen. S saknade egentligen elementära kunskaper i boxningsteknik, men hans stridshumör, oömhet, kroppsstyrka och slagkraft räckte långt. Född i en senare generation hade han förmodligen kunnat spela en betydande roll i den tidiga svenska boxningssporten.

S, som hade ärvt sin faders sinne för affärer, drev efter avslutad idrottslig karriär under en följd av år butiksrörelse. Sortimentet skiftade, inledningsvis inriktades det mest på ”intressanta böcker”, ”badalbum” och ”gummi” som även skickades diskret till mottagare i hela landet, senare tog olika musikartiklar överhanden. Sin berömmelse som kraftkarl slog han mynt av genom att göra reklam för hälsovatten. Enligt egen uppgift hade han även varit modell vid Konstakademien.

S framträdde senare i sitt liv ofta i föredrag, inte minst i radio, och tidningsartiklar som en vältalig och engagerad propagandist för atletiksporten. Sitt engagemang visade han även genom att frikostigt donera priser ur sin rika samling till olika evenemang. Inom tyngdlyftningen verkade han framgångsrikt som instruktör i flera klubbar. Han var också en tidig förespråkare för att andra idrottare än tyngdlyftare skulle träna med vikter. I sin 1957 utgivna bok Minnen från ring och arena berättar han fängslande om sitt färgstarka liv.

Författare

 Mats Hellspong

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten (egna verk): Minnen från ring och arena. Sthlm: Tiden, 1957. 170, [1] s, fotogr. [Dubbla namnformer på titelbladet: Carl Svensson samt pseudonymen Calle Sven.]

Tryckta arbeten (bidrag): S:s tidningsartiklar har ej efterforskats.

Källor och litteratur

Katarina södra folkskolas arkiv, Utskrivningsböcker, folkskolan, gossar, D1C:2, 1880–94; Södra latins arkiv, Elevmatr, D1:2, 1890–1902, båda SSA.

O Backman, Cirkusatleter och kraftekvilibrister (2007); C Franzén, Ringside: den svenska professionella boxningens historia: galor, kommentarer, resultat, rekordlistor, statistik (2004); M Hellspong, Boxningssporten i Sverige: en studie i idrottens kulturmiljö (1982); H Winquist, Svensk tyngdlyftningsidrott 1896–1972 (1973); L Yttergren, Täflan är lifvet: idrottens organisering och sportifiering 1860–1898 (1996). – Nekr i DN 29 okt 1956.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Carl Gustaf Gunnar Svensson, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/34915, Svenskt biografiskt lexikon (art av Mats Hellspong), hämtad 2024-04-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:34915
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Carl Gustaf Gunnar Svensson, urn:sbl:34915, Svenskt biografiskt lexikon (art av Mats Hellspong), hämtad 2024-04-19.