Meriter

Svensson, John Einar, f 27 sept 1894 i Sthlm, Kat, d 20 mars 1959 där, Osc. Föräldrar: arbetaren Jan Gustaf S o Betty Jansdotter. Verktygsarbetare vid ab Separator, Sthlm, 4 maj 09–9 sept 15, maskinarbetare vid Sthlms örlogsvarv 10 sept 15–6 aug 20, ledare o spelare i IK Göta, Sthlm, 15–34, genomgick förmanskurs vid Bergslagernas verkmästare- o teknikerskola i Sala hösten 20 o verkmästarekurs där våren 21, Europamästare i ishockey 21 o 23, maskinarbetare vid Sthlms örlogsvarv 17 mars–14 april 22, sv mästare i ishockey 22–24 o 27–29, extramontör vid ab Vägförbättringar, Sthlm, sept–nov 23, maskinarbetare vid Sthlms örlogsvarv 11 aug 24–31 jan 44, sv mästare i bandy 25–29, tränare för Stockholms kvinnliga bandyklubb, led av styr för Sv bandyförbundet 27–30, ledare o tidvis tränare i Djurgårdens IF 34–46, led av komm för Sven Hedin-hyllningen på Sthlm:s stadion 26 maj 35, av överstyr för Djurgårdens IF 36–41 o 43–46, eo arbetsförman av 1:a klass vid Sthlms örlogsvarv 1 febr 44, eo verkmästare där 1 jan 47, verkmästare 1 juli 47, fotbollsledare i IFK Stockholm 47, förste verkmästare vid Sthlms örlogsvarv 1 dec 53–31 juli 58, ishockeytränare i Saltsjöbadens IF. – Stor grabb i ishockey 43.

G 5 nov 1932 i Sthlm, Osc, m hembiträdet Agda Hildegard Nilsson, f 5 juli 1900 i Malmö, S:t Pauli, d 4 april 1979 i Sthlm, Osc, dotter till fabriksarbeterskan Emma Nilsson.

Biografi

Einar S var en av Sveriges mest framstående idrottsutövare och -ledare under 20-talet. Ett tecken på S:s stora genomslag är att han i offentligheten rätt och slätt brukade tituleras ”Stor-Klas” – smeknamnet återfanns t o m i telefonkatalogen där han stod uppsatt som ”Svensson, Stor-Klas”. Namnet ska han ha fått i samband med att några kvinnliga IK Göta-medlemmar bevistat en uppsättning av sagospelet Stor-Klas och Lill-Klas. Då S påminde dem om den förre började de kalla honom för ”Stor-Klas” för att särskilja honom från två andra spelare vid namn Einar i klubbens bandylag. Dessa, med efternamnen Lundell och Ohlsson, kom att kallas ”Lill-Klas” och ”Knatten” (Sohlberg).

S startade och byggde upp bandysektionen inom IK Göta. Under hans överinseende och deltagande som spelare kom klubben att dominera svensk herrbandy på 20-talet – den vann samtliga fyra SM-finaler som den medverkade i. S var även aktiv friidrottare inom IK Göta och var bl a med om att vinna klubbmatcher i Kristiania och Berlin i diskus, kula samt tresteg.

S kom att gå i bräschen för svensk ishockey, där han spelade back och forward. Den formella premiären för svensk ishockey ägde rum under de olympiska sommarspelen i Antwerpen 1920. I syfte att vinna poäng i nationstävlingen där, beslöt Sveriges olympiska kommitté att sätta ihop ett lag bestående av en handfull framstående bandyspelare, förstärkta av några svenskar som hade provat på ishockey under utlandsvistelser. Så kom det sig att S och tre andra bandyspelare från IK Göta (Erik Burman, Georg ”Fransman” Johansson-Brandius och Einar ”Knatten” Lundell) 23 april 1920 deltog i Sveriges första regelrätta ishockeymatch – tillika den första i OS-historien – i form av Antwerpenspelens öppningsmatch, där Sverige vann över värdlandet Belgien med 8–0. Sverige slutade på en hedrande fjärdeplats i turneringen sedan S bl a utmärkt sig genom att som ende spelare göra mål på de suveräna guldmedaljörerna från Kanada.

Under sina sammanlagt 21 landskamper i ishockey 1920–31 hann S med att göra 16 mål och bli Europamästare två gånger. Med klubblaget IK Göta erövrade S som spelare hela sex SM-tecken. Svenska ishockeyförbundet utsåg S till Stor grabb nummer 2 som ett erkännande av hans stora insatser för sporten.

S:s ledaregenskaper upptäcktes i unga år. Som lagkapten för IK Götas bandylag hade han namn om sig att kunna få lagkamraterna att växa på planen. Redan som aktiv valdes S anmärkningsvärt nog in i Svenska bandyförbundets styrelse. Samtidigt figurerade han som lagledare för landslaget, under det att han således anförde spelare som han till vardags både spelade med och mot.

Efter tiden som aktiv i bandy, ishockey och friidrott vigde S en stor del av sitt liv åt fotbollsverksamheten inom Djurgårdens IF (DIF), där han från 1934 och ett drygt tiotal år framåt fungerade som lagledare och tidvis tränare för klubbens herrlag. Säsongen 1935–36 lyckades han föra upp Djurgården till allsvenskan, men laget föll genast ur. Hans år som A-lagstränare har gått till hävderna som den kanske tyngsta perioden i DIF:s fotbollshistoria, då klubben brottades med både ekonomiska svårigheter och uteblivna framgångar på planen. Mot slutet av tränartiden i DIF blev S alltmer ifrågasatt på sin post, men han verkar ha haft spelarnas förtroende in i det sista.

Under sin tid i DIF kom S tillsammans med den forne lagkamraten från IK Götas ishockey- och bandylag, Gustaf ”Lulle” Johansson, också att 1938 väcka liv i klubbens insomnade ishockeysektion, vilken legat i träda sedan 1934. S, som sina 44 år till trots inledningsvis gjorde inhopp som spelare, var därmed med om att lägga grunden för DIF:s stora ishockeyhegemoni i Sverige under 50- och början av 60-talet, då laget anfört av storspelare som Lars ”Lasse” Björn, Roland ”Rolle” Stoltz och Sven Tumba närmast prenumererade på SM-bucklan.

Sin kanske största pionjärinsats som idrottsledare gjorde S på damidrottens område. Under några år i slutet av 20-talet tränade han Stockholms kvinnliga bandyklubb, som 1929 valde att gå ihop med S:s IK Göta. Det är tydligt att S, som dessutom tränade många kvinnliga friidrottare, har månat om de kvinnliga idrottarna och han väckte uppmärksamhet genom att gå emot den utbredda föreställningen att fysiskt krävande grenar – t ex kulstötning – var skadliga för kvinnor. Istället gjorde S gällande att de flickor som började träna friidrott i regel hade större kroppskontroll än pojkar.

Vid sidan av sina fasta engagemang som klubbtränare turnerade S tidvis runt i landet på konsultbasis som instruktör för olika idrottsföreningar. I samband med en fotbollstränarinsats i början av 20-talet i Edsbyn uppges S ha förmått spelarna där att få upp ögonen för bandy, och kan därmed sägas ha varit med om att grunda en av Sveriges mest anrika och framgångsrika bandyklubbar. Han konstruerade även en bandyklubba, vilken 1925 salufördes som ”Stor-Klas-klubban”.

S var känd som en skötsam och positiv person, som aldrig drog sig för att ta till nya grepp eller för att tänka i annorlunda banor. Även om S uppfattades som en lättsam individ kunde han vara barsk och stridbar och både tillrättavisa lagkamrater och gå i närkamp med Svenska bandyförbundet om klubbarnas rättigheter. S kunde även vara hård mot unga adepter, vilka inte alltid förstod sig på hans påtagliga experimentlusta.

Under den sista tioårsperioden av sitt liv var S svårt märkt av sjukdom. Den sviktande hälsan hindrade honom emellertid inte från att ända fram till sin död regelmässigt bevista DIF:s fotbollsmatcher på Stockholms Stadion.

Författare

 Tobias Stark

Källor och litteratur

Marinverkstäderna, F 1b (Personalhandl:ar över avgångna tjänstemän 1930–67, vol 23) vid Sthlms örlogsvarv, KrA; Djurgårdens IF, överstyr, A 1–2 (årsmötesprotokoll), SSA.

Bandy genom åren: Svenska bandyförbundet 1925–1975, 50 år, ed C A Strömberg (1975); K Hansen, The birth of swedish ice hockey – Antwerp 1920 (Citius, Altius, Fortius 1996, nr 2); NF:s sportlexikon, 1–7 (1938–49); [E Sohlberg], Håsjökometen, Sleven, Sudden och Skinnet, av Allison (DN 23 febr 1941); Sportens lille jätte: idrottsungdomens egen uppslagsbok, ed B Ahlbom m fl (1948);T Stark, Folkhemmet på is: ishockey, modernisering och nationell identitet i Sverige 1920–1972 (2010); Svensk ishockey 75 år, 2 (1997); Svenska folkrörelser, 3, Idrott (1939); H Tolvhed, På damsidan: femininitet, motstånd och makt i svensk idrott 1920–1990 (2015).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
John Einar Svensson, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/34916, Svenskt biografiskt lexikon (art av Tobias Stark), hämtad 2024-04-26.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:34916
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
John Einar Svensson, urn:sbl:34916, Svenskt biografiskt lexikon (art av Tobias Stark), hämtad 2024-04-26.