Meriter

Svensson-Piehl, Berta Eleonora, f 16 maj 1892 i Sthlm, Ad Fredr, d 14 okt 1963 där, Osc. Föräldrar: målaren Carl S o Augusta Eleonora Nilsson. Elev vid Caleb Althins (bd 1) målarskola 07–11, vid Tekn skolan i Sthlm (högre konstindustriella avd) 1 sept 11–30 maj 14, lär i typografisk skissering, teckning o textning vid Skolan för bokhantverk 18–38, studieresor till Tyskland 21, Italien 21–22, Österrike o Tjeckoslovakien 29, elev vid Otte Skölds (bd 32) målarskola 52.

G 3 april 1928 i Sthlm, Hedv El, m arkitekten Carl Conrad Piehl, f 5 feb 1884 i Gistad, Ög, d 13 aug 1972 i Sthlm, Osc, son till byggmästaren Karl Fredrik Pihl o Maria Albertina Abrahamsdotter.

Biografi

Berta S inledde 15 år gammal sin konstnärliga utbildning vid Caleb Althins målarskola. Vid Tekniska skolan undervisades hon av denne i frihandsteckning och konstindustriell fackteckning, i textning jämte skönskrift av Sofia Gisberg, en av hennes föregångare bland kvinnliga kalligrafer. Som lärare vid Skolan för bokhantverk hade S bland sina elever den blivande hovgrafikern Karl-Erik Forsberg.
S verkade i en tid präglad av brytningen mellan sekelskiftets estetiska ideal och modernismen, mellan hantverk och industriell produktion. Störst framgång hade hon som kalligraf och dekorativ konstnär i de mindre formaten. I hennes produktion av detta slag ingår diplom, hyllningsadresser, exlibris, bokomslag, bokband, lyxtelegram, vinjetter och anfanger. Kännetecknande för hennes insatser är ett gediget tekniskt kunnande och förståelse för samspelet mellan bild, text och dekorativa element. S:s målinriktade skolning och utveckling till konstnär med egen ateljé på Kungsgatan, anlitad bl a för utformning av Nobelprisdiplom och adresser till kungahuset, innebar en klassresa. Hon utvecklade också ett betydande mått av yrkesstolthet.

S vann 1917 första pris i Svenska slöjdföreningens tävling om en ny svensk bokstavstyp och stöttades i konkurrensen av boktryckaren Hugo Lagerström (bd 22), som förespråkade en nationell linje. Tävlingen ledde inte till det avsedda resultatet, framställningen av ett svensktillverkat typsnitt, men skärpte medvetenheten om vad detta skulle kräva.

Som bokkonstnär utformade S dekorativa element på omslag och i inlagor till böcker som Svensk emigrations- och egnahemspolitik 1907–1932 (1932), Adrian Molins Stafetten går vidare (1936), Hugo Lagerströms Svensk bokkonst (1920), årgångarna 1923–28 av Svensk nyttokonst – de två sistnämnda titlarna tryckta hos Bröderna Lagerström – och Nils Erdmanns Ur rokokons liv (1925). Vid den internationella konstindustriutställningen i Paris 1925 framträdde S både med böcker utgivna hos Bröderna Lagerström och som kalligraf under eget namn. Under en period bidrog hon till den typografiska utstyrseln av böcker utgivna av Åhlén & Åkerlunds massproducerande förlag.

Vid den internationella bokkonstutställningen i Leipzig 1927 framstod S som en bokkonstnär arbetande i Olle Hjortzbergs (bd 19) ornamentala anda. Ett funktionalistiskt formspråk var samtidigt på väg att bryta igenom och i Sverige blev Hugo Lagerström drivande aktör i en utveckling, där S:s dekorativa bokkonst blev passé. Att S ändå tog intryck av de nya signalerna visar ett antal bokband, som hon komponerade för P Herzog & söner, flera av dem utställda på Stockholmsutställningen 1930. Herzogs utställning utgick från frågan hur morgondagens bokband skulle se ut och hur hantverksskicklighet skulle kunna förenas med industriell tillverkning, en frågeställning som var högst aktuell inom Konsthantverkarnas gille. Dekoren på S:s band var abstrakt, modernistisk – bokbandskännaren Sten G Lindberg associerar till Vassilij Kandinskys ”spel med linjer och cirkelsegment” (Lindberg, s 100) – och utförandet i s k mosaikteknik. I bandet till Osvald Siréns (bd 32) Rytm och form och andra fragmenter om kinesisk och europeisk målarkonst (1917) anknöt S till konsthistorikerns teoretiska fragment rörande likheter och skillnader mellan kinesiskt och västerländskt måleri. En uppgift som var mera inställd på massproduktion fick S 1941 genom uppdraget att komponera förlagsbokband i bokförlaget Hermes utgivning.

S:s exlibris kännetecknas av fin koncentration och kraftig linjeverkan. De flesta tillkom under perioderna 1917–19 och 1943–56. Nämnas kan ett superexlibris för Skogshögskolan från 1917 och Svenska bibelsällskapets märke från 1943. Utpräglat heraldisk karaktär har ett förslag till exlibris för greve Carl Bonde. De flesta av S:s exlibris är tecknade för bokägare med en borgerlig bakgrund och tar fasta på ägarens personliga intressen och miljö. En utveckling från det ornamentala till en mera abstrakt stilisering är märkbar.

S anlitades vid ett flertal tillfällen för utformningen av hyllningsadresser till kungahuset och under en längre period för Nobelpristagarnas diplom. I båda fallen bidrog hon med såväl textning som dekor och bildelement. Dokumentens form var oftast given av en tradition men i bildmotiven kunde S efterhand närma sig en friare konst. Det fysiska underlaget tillverkades länge av pergament från kalvskinn, textningen utfördes med tusch, de dekorativa elementen i heltäckande gouache. Guldinläggningar, ibland i upphöjd relief, var vanliga och guldet glättades med agat för att få den rätta lystern. Tekniken hade S lärt genom att studera illuminationer i medeltida handskrifter. När S:s adresser och diplom visades på Stockholmsutställningen 1930 berömde Hugo Lagerström ”bokstävernas goda form, guldets läggning och färgernas friskhet”.

Banden till S:s kungliga hyllningsadresser och Nobeldiplom tillverkades hos hovbokbindare Gustaf Hedberg (bd 18), som gått i bräschen för en utveckling där fria konstnärer anlitades för komponerande av bokband. Hedberg började anlita S 1915 och hennes insats kom mestadels att bestå av en konstnärligt gestaltad inlaga, medan bokbinderiet ansvarade för bandets grundläggande komposition och hantverksmässiga utförande. I vissa fall kompletterades verkstadens traditionella banddekor med S:s friare och formmässigt modernare, pressad eller i läderapplikation och oftast bestående av ett monogram eller ett vapen.

S knöts 1915 för första gången till uppvaktningar av kungahusets medlemmar genom en hyllningsadress från svenska kvinnor till drottning Victoria på hennes namnsdag. Beställningar inkom snart från flera olika aktörer och i Bernadottebibliotekets samling står S bakom 18 hyllningsadresser. Textdelen inleds ofta av en miniatyr inom kvadratisk ram med en inskriven initialbokstav. Kalligrafin växlar mellan en osmyckad antikva och friare bokstavsformer. Blått och guld återkommer i färgskalan och bildmotiven kännetecknas av en allt sobrare klassicism. Anknytningen till det svenska 1700-talet och mellankrigstidens besläktade ”Swedish grace” är tydlig.

Mera känd blev S för sina diplom till Nobelpristagarna i litteratur perioden 1919–62, med ett fåtal uppehåll. 1953–62 tecknade hon även medicinpristagarnas diplom. Uppdragen kom från KI, SA och Nobelstiftelsen. Mest utarbetade var litteraturpristagarnas diplom. S lade grunden till en komposition, som var uppbyggd av en akademidel med inledande text, eventuellt med dekorativa element, och en bilddel med stiliserade illustrationer som anknöt till akademiens prismotivering rörande författarens verk, betydelse och miljö. Diplomens bildmässighet ökade under senare år och ett närmande till modernismens formspråk blev märkbart.

S:s arbete med Nobelpristagarnas diplom kunde inledas först efter det officiella tillkännagivandet av pristagarens namn, vilket innebar en månads koncentrerat arbete fram till prisutdelningen. Utformningen av varje diplom föregicks av S:s noggranna efterforskningar rörande pristagarens liv och verk, framför allt när det gällde litteraturpriset. Hon försökte också förbereda sig genom läsning av potentiella pristagares verk. S:s genomtänkta reflektioner inför utformningen av ett diplom framgår bl a av ett brev från henne 1945 till Erik Axel Karlfeldts (bd 20) änka. Pristagaren hade i detta fall avlidit några månader före prisutdelningen men diplom och medalj utdelades postumt den 10 december 1931.

Ett närliggande område var lyxtelegrammen, en demokratisk utlöpare av traditionen med hyllningsadresser. Den svenska lyxtelegramtrafiken startade 1912 och i flera fall anlitades kända konstnärer för blanketternas utformning. Två förslag inlämnade av S, ett bröllopstelegram och en Mors dag-blankett, antogs i samband med en tävling 1930.

Som fri konstnär målade S landskap, porträtt och stilleben. Flera målningar från 20- och 30-talen röjer inflytande från den eleganta ytmässigheten i internationell art déco. En dokumenterande uppgift fick S vid utformningen av originalteckningar till Sveriges domkyrkor (1947), ett planschverk utgivet av Hermes. De arkitektoniska motiven mjukades i de flesta fall upp av dekorativa, stiliserade träd som infogats i bilderna.

S var verksam inom flera olika genrer, även som fri konstnär, men det är arbetet med Nobelpristagarnas diplom under mer än 40 år som gjort henne mest känd.

Författare

 Magdalena Gram

Arkivuppgifter

Exlibris utformade av S i Elis Bejves arkiv, LUB. Diverse tryck (bl a dopminnen o vigselbevis) i Finska församl:ens kyrkoarkiv, RA. Hyllningsadresser i Bernadottebiblioteket. E A Karlfeldts Nobeldiplom samt brev från S till Gerda Karlfeldt i Nobelmuseet.

Tryckta arbeten

Illustrerat: H Lagerström, Svensk bokkonst. Studier och anteckningar över särdragen i svensk bokstavsform och svenskt typtryck med omkring 140 avbildningar av äldre och nyare typtryck Sthlm 1920 [dekorationer efter teckningar av S], Svensk nyttokonst. Publikation utg av Konsthantverkarnas gille. 1(1923)–16(1939/40) Sthlm 1923–41 [årgång 1–6 (1923–28) har omslag och initialer efter teckningar av S], N Erdmann, Ur rokokons liv. Typer och seder. 2. uppl. Sthlm 1925 [omslag], [C C Schmidt,] Svensk emigrations- och egnahemspolitik åren 1907–1932. En översikt till minne av 25 års arbete inom Nationalföreningen mot emigrationen – Sällskapet hem i Sverige Sthlm 1932 [vinjetter och anfanger efter teckningar av S], A Molin, Stafetten går vidare. Svenska perspektiv Sthlm 1936 [vinjett på titelbladet]. – Enligt SKL har S gjort omslag och komponerat bokband till ytterligare, ej namngivna böcker.

Tryckta arbeten (egna verk): Sveriges domkyrkor. Efter originalteckningar av B S-P. [Omslag.] [Uddevalla:] Hermes, [1947]. [1] s, [14] lösa pl-bl i konvolut. Fol (42 cm).

Källor och litteratur

Källor o litt: M Gram, Berta Svensson-Piehl: en modern klassicist (Kungliga hyllningsadresser: en konstskatt i Bernadottebiblioteket, ed A Ramsay Herthelius, 2015); H Lagerström, Svensk bokstavsform: resultatet av Svenska slöjdföreningens pristävlan om en svensk boktryckstyp (Nordisk boktryckare­konst, 18, 1917); dens, Bland bokstavsformer, böcker och bokband: några anteckningar och intryck från bokhallen å Stockholmsutställningen (Nordisk boktryckarekonst, 31, 1930); S G Lindberg, Konstnärernas bokband: kring Herzogs band på Nationalmuseum 1930–1966 (Biblis 1966); B S Nordin-Pettersson, Berta Svensson-Piehl 1892–1963 (Svenska exlibrisföreningens årsbok, 1971/1974); Sex kyrkor och röd jord på Mauriacs nobeldiplom (SvD 6 dec 1952); SKL 5 (1967); Stribokken [sign], Fru Berta Svensson-Piehl: en svensk exlibris-konstnär (Nordisk exlibris tidsskrift, 1, 1946); Symboliska motiv på vackra nobeladresser (SvD 9 dec 1950). – Nekr i DN 16 okt 1963.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Berta Eleonora Svensson-Piehl, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/34972, Svenskt biografiskt lexikon (art av Magdalena Gram), hämtad 2024-05-04.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:34972
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Berta Eleonora Svensson-Piehl, urn:sbl:34972, Svenskt biografiskt lexikon (art av Magdalena Gram), hämtad 2024-05-04.