Meriter

 Söderstam, Simon Gustaf Ansgarius, f 4 febr 1882 i Sthlm, Kungsh (Ovansjö, AI:26a, p 392, saknas i fdb), d 10 juli 1952 där, Engelbr. Föräldrar: tågmästaren Gustaf August Andersson S o Emma Kristina Wärn. Tidningsbud vid tidn Fyris i Uppsala, lärling vid Almqvist & Wiksells boktryckeriab där, anställd vid Sv tryckeriab, Sthlm, vid Iduns tryckeri senast 01 o ett flertal år, tryckeriförman vid Victor Pettersons bokindustriab, tryckerifaktor vid ab Hasse W Tullberg, tryckeriförest vid Ehrnfried Nybergs boktryckeri 11–17, tryckeristudier i Tyskland 13, tryckeriförest vid Åhlén & Åkerlunds förlag 17, chef för o ägare av Nordisk rotogravyr 18–52, led av styr i Sv reklamförbundet, ordf i styr för Grafiska ab Hofving & Myrberg mars 29–52, i styr för ab Sv journalen aug 29–52, VD där maj 48–52, led av styr för Ljunglöfs litografiska ab jan 31–52, ordf där sept 39–52, ombud i Stockholms boktryckarefören, vice ordf i styr för Stiftelsen grafisk forskn 45–52, i styr för Sveriges grafiska industriförb 45–52, ordf i styr för Fastighetsab Nöten n:o 1 (från 48 ab Rotogravyr) dec 47–52. – Kunglig boktryckare 43.

G 8 april 1905 i Södertälje m Gerda Augusta Nilsson, f 1 april 1883 där, d 29 maj 1954 i Sthlm, Engelbr, dtr till förmannen Per N o Hilda Augusta Josefina Holmstedt.

Biografi

Som son till en ”järnvägare” blev Simon S tidigt van vid växlande bostadsorter. Efter moderns död 1892 och avslutad elementär skolgång i Uppsala började S bidra till sin försörjning och inriktade sig snart mot tryckeribranschen. I Stockholm mötte han vid Hasse W Tullbergs företag tryckeriföreståndaren Ehrnfried Nyberg (bd 27) som blev en läromästare. När Nyberg 1911 startade eget boktryckeri, följde S med som tryckeriföreståndare. Företagets främsta uppdragsgivare var Nordiska förlaget som 1913 gick upp i Åhlén & Åkerlund. Därmed ökade samverkan mellan Nybergs företag och Åhlén & Åkerlund. Nyberg tog på sig uppdraget att installera en rotationsdjuptryckpress för tryckning av Vecko-journalen, Åhlén & Åkerlunds flaggskepp. När S 1913 åkte till Tyskland för att studera djuptrycksmetoden, en fotomekanisk metod som revolutionerade bildtrycket, var han knuten till Åhlén & Åkerlunds fotogravyranstalt. En djuptrycksanläggning köptes av ett konsortium bestående av Ehrnfried Nyberg, Johan Petter Åhlén och Erik Åkerlund. S var i hög grad behjälplig vid installationen av anläggningen som stod färdig 1914. Samma år trycktes ett introduktionsnummer av Vecko-journalen i modernt djuptryck, den första publikationen i sitt slag i Skandinavien.

Ehrnfried Nybergs företag uppgick 1917 i Åhlén & Åkerlund. S följde med men beslöt att gå sin egen väg. Följande år startade han Nordisk rotogravyr tillsammans med norskfödde Harald Olsen, en kollega vid Åhlén & Åkerlunds fotogravyranstalt. Kunskapen om det moderna djuptrycket blev avgörande för Nordisk rotogravyrs framgång.

Djuptrycket hade slagit igenom på bred front i början av 1900-talet. Metoden gav fördelar som större bildformat utan kostnadsökning och möjlighet till en friare layout. Eftersom djuptrycket var särskilt lämpat för stora upplagor, fångades metoden upp av tidnings- och tidskriftsföretag. Vid framställningen av tidningar och tidskrifter skedde etsningen av text och bild samtidigt, vid tryckning av böcker ställdes delvis andra krav. Rotogravyrtekniken kom att utnyttjas även för färgtryck. Med färgtryckets allmänna utveckling ökade kravet på korrekt färgåtergivning.

Oftast framställdes djuptryck i rotationspressar. Rotogravyr, som snarast är ett slags djuptrycksmetod, kallas ibland även ”rakeldjuptryck” och ”koppartryck”, benämningar som griper tillbaka på olika moment i framställningsprocessen. Den närliggande termen ”fotogravyr” avser snarast ett hantverksförfarande, där bilden inte har något pålagt raster. Bilder tryckta i rotogravyr har ett tunt raster. Skärpan förenas med en mjukhet i valörer som påminner om fotografiets.

Nordisk rotogravyr låg de första åren på Gamla Brogatan 34 i Stockholm och var vid starten ett beställningstryckeri med djuptryckillustrationer som specialitet. S var företagsledare, den fotografiskt kunnige Harald Olsen gällde som djuptrycksexpert. Den första djuptrycksmaskinen installerades i januari 1919, och den första beställningen gällde Dagens Nyheters illustrerade söndagsbilaga. Ett första häfte utkom den 9 mars, och söndagsbilagan utgjorde under flera år en hörnsten i Nordisk rotogravyrs ekonomi. Under startåret uppmärksammades även officinens bildtryck i en festskrift till Anders de Wahl med mästerfotografen Henry B Goodwins (bd 17) porträtt i fotogravyr av skådespelaren.

När S 1923 anställde Anders Billow som konstnärlig ledare, hade Nordisk rotogravyr redan ett femtiotal anställda. Billow hade erfarenhet av forskning, arbete i museimiljö, förlagsverksamhet och marknadsföring. Efter hans entré utvecklades arbetet på ”Roto” snart till ett lagarbete mellan framför allt ”Stammen”, d v s S, Billow och ”Samuel”, faktor Gustaf Samuelsson. Skickliga medarbetare på verkstadsgolvet stod i direkt kontakt med företagets beställare. Samverkan med duktiga fotografer var också en faktor i Nordisk rotogravyrs dynamiska utveckling.

Från 1925 drev Nordisk rotogravyr förlagsrörelse. Med en utgivning på cirka 20–30 titlar per år hörde förlaget inte till de större, men böckernas kvalitet och Billows formgivning ökade Nordisk rotogravyrs lyskraft. Fotobildböcker, vetenskapliga verk, konstlitteratur och festskrifter var den del av utgivningen, som Billow tog sig an. Den modernistiska layout han introducerade mot slutet av 1920-talet fick en betydelse för svensk bokformgivning som är jämförbar med Gunnar Asplunds inom arkitekturen. Standardisering förenades med typografisk variation och utsökt fotografisk illustrering. Böckerna från Nordisk rotogravyr blev tidigt synliga i det årliga urval som institutionen Svensk bokkonst gjorde från och med 1933 i syfte att främja typografisk kvalitet och god formgivning.

Nordisk rotogravyr utvecklades under S:s ledning till ett av de ledande tryckerierna i Norden. Flera dotterföretag införlivades, främst Grafiska ab Hofving & Myrberg, Ljunglöfs litografiska ab och ab Svenska journalen. 1926 flyttade Nordisk rotogravyr till större lokaler på Tunnelgatan 4. Maskinparken kompletterades med arkmatade maskiner, och för att uppnå bästa möjliga resultat beträffande såväl bildkvalitet som textåtergivning kombinerades ofta djuptryck och högtryck. Omkring 1930 fanns 200 anställda. När Harald Olsen avled 1934, blev S ensam ägare av Nordisk rotogravyr. Företaget fortsatte att expandera, och från och med 1950-talet ingick även en bokbinderiverksamhet. Antalet anställda hade då stigit till omkring 700. Tryckeriverksamheten var och förblev företagets kärna och stora inkomstkälla.

När Thulebolagen 1938–42 nybyggde ett helt kvarter påverkades Nordisk rotogravyr som efterhand utvidgade sina lokaler. Adress blev nu Luntmakaregatan 25 och Sveavägen 44. Företagets neonskylt kunde slutligen placeras på det hypermoderna Thulehusets fasad mot Sveavägen. 1943 firade Nordisk rotogravyr 25-årsjubileum, och S utnämndes till kunglig boktryckare. 1945 förvärvade företaget en stor tomt i Solna i syfte att kunna såväl expandera som koncentrera och rationalisera verksamheten. Firandet av S:s 70-årsdag 1952 i det nya tryckerikomplexet i Solna blev företagsledarens sista stora publika framträdande.

Nordisk rotogravyr övertogs efter S:s död av hans barn. Företaget införlivades 1965 i Esselte-koncernen och splittrades i tre delar. 1989 uppgick Nordisk rotogravyr i Interprint för att 2004 helt avvecklas.

Anders Billows pregnanta formgivning bidrog till att böcker formgivna av honom och tryckta vid Nordisk rotogravyr kunde uppfattas som företagets egen utgivning. Produktionen hade dock skiftande förutsättningar. Flera museer anlitade Nordisk rotogravyr. Det samarbete som inleddes med Nordiska museet tydliggjordes 1924–26 med en svit ”stilböcker”, fotografiskt illustrerade volymer som med utgångspunkt i museets samlingar åskådliggjorde olika konsthistoriska stilperioder. Under de följande decennierna trycktes en rad praktverk från Nordiska museets förlag av Nordisk rotogravyr.
Nationalmuseum anlitade sedan 1920-talet Nordisk rotogravyr för tryckning av planscher, vykort och kataloger av olika slag. Bland kunderna inom museisektorn märktes även Tekniska museet vars årsbok Dædalus sedan 1931 trycktes vid officinen.

Flera förlag anlitade Nordisk rotogravyr, ibland enbart för bildtrycket. Kooperativa förbundet (KF) beställde från och med 1929 tryckning av Konsumentbladet, 1937 omvandlat till Vi. 1932 inleddes ett samarbete mellan KF:s bokförlag och Nordisk rotogravyr. En extern beställare blev även Svenska turistföreningen (STF). Nordisk rotogravyr tryckte bl a STF:s fotobildbok Årets bilder (1933–58) med Billow som redaktör.

Bland beställarna av accidens- och reklamtryck märktes Liljeholmens stearinfabrik. Svenska staten stod bakom broschyren Om kriget kommer (1:a uppl 1943), tryckt i 2,5 miljoner exemplar och utdelad till alla svenska hushåll.

I Nordisk rotogravyrs egen utgivning märktes handböcker och läroböcker inom det tekniska området. En annan nisch var jordbruk, trädgård och odling. Bildverk som Carl Fries I skogen (1934) befäste Nordisk rotogravyrs profil som överlägsen tryckare och utgivare av fotografiskt illustrerad litteratur. Under de följande decennierna följde flera utpräglade fotobildböcker liksom tidskrifter och årsböcker inom fotoområdet, bland dem Nordisk fotografi (1934–39), Foto (1939–2015), Fotografisk årsbok (1945–70).

Sedan 1920-talet utgavs även ”konstmappar” i begränsade upplagor, bland dem en mapp med 48 utvalda verk av Helene Schjerfbeck (1945), reproducerade i djuptryck och monterade i passepartouter. Utgivningen av konstböcker ökade under 1930-talet liksom antalet färgillustrationer. En stor satsning var Nyttokonst: en bildrevy med kommentarer (1951), sammanställd av Arthur Hald och Sven Erik Skawonius (bd 32) och med ett stort antal illustrationer i fyrfärgs boktryck. När Nordisk rotogravyr började producera inramade färgtryck som kunde ge intryck av original, reagerade vissa konstvänner. S hänvisade i en intervju 1947 till de krav som rimligtvis kan ställas på en reproduktions likhet med ett original.

En kvalitetsmässigt betydande nisch blev även barnböcker, bland dem Eva Forss-Billows bilderböcker och Karin Fryxells Sotlugg och Linlugg (1941), den första i en rad fotografiska bilderböcker för barn.
S skaffade sig genom praktisk erfarenhet en gedigen teknisk och typografisk fackkunskap och utvecklades till en kraftfull företagare, i hög grad ett med sitt företag. Som chef och ledare var han en entreprenör och visionär med stora planer. I sinnet för spel och viljan att vinna ingick ett drag av sportsman. S framtonar som en robust karaktär med en naturlig vänlighet och ett sinnelag som kunde lysa upp och värma även i motgång. När det gällde företagets prestationer talade S inte i jag-form, det var ”vi” och ”Roto” som gällde. Enskilda anställda tilläts också att glänsa.

S var verksam in i det sista. Branschföreträdaren Ernst Kulling skriver i en runa: ”Han önskade leva i spänning och har också lagat, att han hela sitt liv fått göra det.”.

Författare

Magdalena Gram

Arkivuppgifter

Tryckta arbeten

 Tryckta arbeten (bidrag): Bidrag som använts som källor till biografitexten ovan: Liten intervju – om djuptryck (DN 24 nov 1943). – God bokkonst är även god förlagsekonomi (Stockholms-Tidningen 29 april 1944). – Från 1400-talets koppartryck till nutida koppardjuptryck (Näringsliv och kultur. En samling uppsatser. [Denna bok tillägnas Robert Ljunglöf på 60-årsdagen 19.8.1945], [Verso:] Redaktionskommitté: R Blomqvist [och fyra ytterligare personer], Sthlm: Nordisk rotogravyr, 1945, s 351–357, [16] pl-s, fotogr). – Sockensparbank bakom söndagsbilagans press. Simon Söderstam berättar (Anteckningar rörande Dagens nyheters förstasidor 1909–1945, [Verso:] Sthlm 1951, (Dagens nyheters tryckeri), s 74–77). – Stockholmspojken som blev Kungl. boktryckare (Rotohispan, 1952, [2 opaginerade s]).

Källor och litteratur

I A Bonnier, Anteckningar om svenska bokhandlare intill år 1900 jämte strödda notiser från senare tid, 2 (1935); [J Forsslund], Stammen och Roto, av Jeff (Vi, 1952, nr 5); H Heilborn, Simon Söderstam död (DN 12 juli 1952); Hur har ni det (SvD 12 april 1947); [G Johansson], Simon Söderstam 70 år, av G J-n (SvD 2 febr 1952); E Kulling, Simon Söderstam död (SvD 12 juli 1952); H Lagerström, Simon Söderstam 70 år (Nordisk boktryckarekonst, 53, 1952, s 57); dens, Simon Söderstam (ibid, 53, 1952, s 233); K Löfström, Kungliga boktryckare från Gustaf Vasa till Gustaf V (1943); Nordisk Rotogravyr 1918–1943 (1943); [H Nyholm], Boktryckare Ehrnfried Nyberg 55 år, av H N (Nordisk boktryckarekonst, 25, 1924, s 220–222); Rotohispan 1944, 1945, 1948, 1950, 1951, 1952; [S Sandstedt], Rotohuset i födelsedagsgåva till 70-årige Simon Söderstam, av Svale (SvD 5 febr 1952); J Schröder, Boktryckare Simon Söderstam (Populär radio 1952, nr 8, s 7); Simon Söderstam 70-årshyllad vid Rotohusets invigning (Grafiskt forum, 57, 1952, s 99–100); Simon Söderstam död (Vi 1952, nr 29, s 4); Vecko-journalens verkliga praktupplaga (1917).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Simon Gustaf Ansgarius Söderstam, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/35260, Svenskt biografiskt lexikon (art av Magdalena Gram

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:35260
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Simon Gustaf Ansgarius Söderstam, urn:sbl:35260, Svenskt biografiskt lexikon (art av Magdalena Gram