Meriter

Söderström, Richard Benedictus, f 20 okt 1745 i Halmstad, d 5 april 1815 i Philadelphia, Pennsylvania, USA. Föräldrar: kyrkoherden Peter S o Elisabeth Lundberg. Köpmansbetjänt i Gbg 63, kontorsbetjänt 65, medgrundare av The Royal Bachelor’s Club i Gbg 25 nov 69, medl av Gbg:s handelsgille 10 sept 71, burskap som handlande 13 sept 71, emigrerade till USA 80, sv konsul i Boston 22 sept 83, för hela Norra Amerika från 27 feb 95, dansk konsul 28 mars 93–21 aug 01.

G 29 nov 1771 i Örgryte, V Göt, m Susanna Christina Chapman, f 30 aug 1755 i Gbg, Amiralitetsförs, d 28 sept 1778 där, Domk, dotter till kaptenen vid Svenska Ostindiska kompaniet Charles C o Brita Elisabeth Beck.

Biografi

Richard S hade sitt ursprung i den västgötska Sjuhäradsbygden. Farfadern hade företrätt Marks, Bollebygds och Vedens härader som riksdagsman för bondeståndet under två riksdagar 1738–41. Fadern, som studerade till präst, antog släktnamn tillsammans med en broder som blev assessor i Göta hovrätt. Efter sin prästvigning innehade fadern flera komminister- och vice kyrkoherdetjänster. Fast tjänst som ordinarie kyrkoherde fick han i Frillesås församling först efter 16 år. Där avled han 1751, endast 44 år gammal, efterlämnande sönerna Carl och S samt fyra döttrar. Efter änkans nådeår konserverades hon och barnen enligt tidens sed genom giftermål med makens efterträdare.

S flyttade som sjuttonåring från Frillesås till Göteborg där han tillsammans med den äldre brodern Carl kom att arbeta sig upp inom stadens handelsmannavärld. Efter sin lärlingstid var de en del av ett rikt kontaktnätverk som omfattade stadens handelssocietet. Bröderna var 1769 bland de grundande medlemmarna av The Royal Bachelor’s Club, en av stadens ”privata biljarder” för ungkarlar. Den engelska och skotska representationen i denna krets var betydlig. Bland klubbens övriga besökare märktes bl a grosshandlarna Thomas Erskine (bd 14) och William Chalmers (bd 8). Även S:s giftermål med Susanna Christina Chapman belyser de kommersiella och maritima kretsar han rörde sig i. Susannas far Charles Chapman var långvarig kapten för Svenska ostindiska kompaniet. Före hennes förtida död 1778 fick paret åtminstone fyra barn, en dotter och tre söner. Deras förstfödde sons dop sammanföll med ett besök i Göteborg av kung Gustav III vilken som ett nådebevis mot staden och borgarståndet gav sitt kungliga namn till den nyfödde och dessutom inskrevs som fadder i kyrkoboken.

Liksom S lyckades brodern Carl tidigt knyta goda affärskontakter. Han arbetade för flera firmor som uppköpare av järn i Bergslagen, Dalsland och Värmland. Man har antagit att affärsidén var att under det pågående amerikanska frihetskriget exportera järn över Atlanten. Måhända var detta en anledning till att S 1780 emigrerade till Nordamerika. S och brodern spekulerade även i kolonialvaruhandeln mellan Göteborg och Västindien. S deltog enligt egen utsago i ett antal slavhandelsexpeditioner. Även om han ansåg slavhandeln vara en ”otäck rörelse”, hade den varit tillräckligt lönsam för att beveka hans vakna affärssinne. Sämre konjunkturer efter fredsslutet 1783 ledde dock till ett avbräck i den en gång så livliga handeln. På hemmafronten avslöjades dessutom att brodern hade deltagit i omfattande ekonomiska bedrägerier som slutade med att denne kom i konflikt med sin viktigaste handelspartner Christian Arfwidsson (bd 2). Eftersökt av rättvisan flydde brodern landet 1786.

S rekommenderades redan 1782 till tjänsten som konsul av Gustav III:s gunstling Pehr Ulric Lilljehorn (bd 23). Denne hade deltagit i amerikanska frihetskriget på den franska sidan och stiftat bekantskap med den svenske handelsmannen samma år. Enligt Lilljehorn var S ”den förste svensk, som av egen drift och på egen bekostnad öppnat handelsförbindelser mellan Förenta staterna och Sverige” (Hildebrand, s 245). Till saken hörde, att det redan nu varslades om fred mellan England och Förenta staterna, medan Sverige underhandlade med amerikanska representanter i Paris om en handelstraktat länderna emellan. En traktat skulle föranleda behovet av svensk handelsrepresentation i amerikanska hamnstäder. Den svensk-amerikanska vänskapsoch handelstraktaten undertecknades den 3 april 1783 och redan samma höst, den 22 september 1783, erhöll S fullmakt som oavlönad svensk konsul i Boston. Utnämnandet skedde direkt genom ett kungligt brev utan att höra andra myndigheter, vilket var ovanligt.

Genom sin fullmakt blev S en av de två första svenska konsulerna i Amerikas förenta stater. 1785 flyttade han från Boston till New York i jakt på bättre inkomstmöjligheter och verkade där i ett antal år. S var relativt rörlig under sina första år i Nordamerika. Enligt egen utsago ville han även ha närmare till amerikanska beslutsfattare och därmed få bättre insyn i den svenska handelns utsikter. Av samma skäl flyttade han omkring 1790 till Philadelphia, då den amerikanska kongressen tillfälligt vistades där mellan 1790 och 1800. I bakgrunden låg dock även personliga intressen och markspekulationer, vilket S tillstod i sina depescher till Sverige. Som oavlönad konsul behövde han oberoende intäkter för att täcka betydande omkostnader. Dessa intäkter kom åtminstone delvis från jordbruk.

De svenska konsulsbefattningarna under slutet av 1700-talet var inte särskilt eftertraktade, åtminstone inte bland det rikaste skiktet av handelsmän vilka föredrog att stanna i hemlandet. Relationerna mellan den svenska handelsrepresentationen utomlands och det inhemska handelsborgarskapet var inte genomgående god, vilket ofta bottnade i att grosshandlarnas personliga intressen inte alltid harmonierade med den svenska handelspolitiken. En svensk handelsman på genomresa i Philadelphia under sommaren 1795 illustrerade detta förhållande. Handelsmannen fann S vara ”civil”. Enligt hans mening framstod denne som en ”lantkamrer” som inte tjänade den svenska handelns intressen särskilt väl. Svårigheterna att representera hemlandet exemplifierades av S:s ämbetskollega Carl Hellstedt, som innehade den egentliga konsulsfullmakten för Philadelphia. Hellstedt råkade i obestånd och fick avsked från tjänsten 1793. Efter flera års korrespondens med olika kollegier i Sverige lyckades S 1795 utverka fullmakt åt sig som svensk konsul för hela Norra Amerika. Detta lyckades han med trots ett betydande motstånd från grosshandlarna i Stockholm, som inte kände S personligen och som inte hade tillfrågats vid dennes utnämnande till konsul 1783. Han var vid detta skede permanent bosatt i Philadelphia, och skötte sina konsulära plikter i övriga hamnstäder på den nordamerikanska östkusten genom ombud.

Under tiden 1794–1801 levde S tillsammans med den franske militäringenjören och arkitekten Pierre ”Peter” L’Enfant, i ett stort hus i utkanten av Philadelphia. L’Enfant hade deltagit som frivillig i det amerikanska frihetskriget och blivit berömd som krigshjälte. Han var även ansvarig för den ursprungliga stadsplanen till ”Federal City” som sedermera blev huvudstaden Washington vid floden Potomac. Samtida källor karakteriserade de samlevande männen som ett par. Genom sina konsulära plikter och relationen med L’Enfant stod S på förtrolig fot med de flesta av de tidiga amerikanska statsmännen. Detta gällde speciellt de första utrikesministrarna John Jay, Thomas Jefferson, Edmund Randolph, Timothy Pickering och James Madison. S tillbringade betydande tid inom de politiska sällskapskretsarna i Philadelphia och Washington.

Som utrikespolitisk informant var S speciellt aktiv. Hans depescher ger en fascinerande inblick i de inre förhållandena i Förenta staternas tidiga historia. Hans betraktelser är belysande för den amerikanska politiken och partistriderna under de svåra åren efter självständigheten då Förenta staterna försökte navigera mellan Frankrike och Storbritannien. S hade en något nedlåtande syn på den amerikanska politiska kulturen och ”mobbens”, d v s de bredare folklagrens, roll i beslutsfattandet. Åtskilliga är hans allmänna reflektioner över de amerikanska tankesätten gällande frihet och slaveri.

Krigskonjunkturerna kring sekelskiftet 1800 erbjöd många möjligheter för svensk handel men medförde även tyngre förpliktelser för S som ende svenske konsul på kontinenten. Sedan 1793 var han även dansk konsul, en fullmakt som han erhållit av Kommerskollegium i Stockholm och behöll till 1801. Hans tid upptogs av reklamationsfrågor gällande svenska och danska skepp som uppbringats av andra länders kapare under kriget. Medan detta var ett ständigt problem stod det även klart för S att neutraliteten var den svenska handelssjöfartens största trumfkort. Det som försvårade bibehållandet av neutraliteten var dels de krigförande ländernas misstänksamhet, dels de bedrägerier som regelbundet förekom genom att amerikanska fartyg registrerades som svenska. Denna senare verksamhet möjliggjordes genom den svenska karibiska kolonin S:t Barthélemy, vars handelssjöfart var större och mer betydelsefull än den egentliga svenska handeln med Nordamerika under kriget. S hade som en följd av detta regelbundna kontakter med den svenska öns administration.

S var tämligen frispråkig i sina kommentarer och rekommendationer till Sverige för handelns upphjälpande. Han kritiserade inte bara de svenska differentialtullarna som gjorde det svårt att göra frakter till Sverige, utan även de svenska kompaniernas privilegier, som han menade verkade hämmande på handeln överhuvudtaget. Vid ett tillfälle påstod han sig kunna organisera handelsexpeditioner till Ostindien som han beräknade kunde lämna större utdelning än Ostindiska kompaniets egna. För detta efterfrågade han dock stora lån av svenska kronan, och därav blev det ingenting. Han kritiserade även amerikanerna och deras handelspolitik, som enligt honom alltid eftersträvade största vinst och fördel framför ömsesidighet i handelsrelationerna. Den återkommande amerikanska embargopolitiken under krigen runt sekelskiftet gav upphov till ständiga besvär.

S medverkade till att utöka Sveriges handelsrepresentation bl a genom att rekommendera Henrik Gahn som svensk konsul i New York, ett ämbete som inrättades 1801. Han och Gahn verkade även som stöd för den första egentliga svenska ministerresidenten i Förenta staterna, Johan Albert Kantzow (bd 20, s 610). Denne ankom i september 1813 till New York, under den tid som kriget mellan Storbritannien och Förenta staterna var som allra intensivast längs Amerikas kuster. Även om kriget orsakade stora svårigheter för den svenska sjöfarten, rapporterade Kantzow att S var outtröttlig i frågor som gällde fosterlandets rättigheter och ära. Däremot hade S aldrig blivit helt accepterad av de amerikanska myndigheterna. Detta var en följd av att S alltid öppet tagit parti för den brittiska nationen.

S avled i Philadelphia 1815, 69 år gammal. Han var aktiv i sitt ämbete ännu under sina sista levnadsår. Efter emigrationen 1780 är lite känt om hans privata förhållanden. En uppgift att han i Nordamerika gifte sig och bildade familj har inte gått att verifiera (Scharf). En dotterson till S, bankiren Claudius Edward Habicht (1810–83), var generalkonsul i Förenta staterna för Sverige och Norge i perioder 1845–70.

Författare

Victor Wilson

Arkivuppgifter

Handl:ar efter S i Konsulatarkiv Boston; brev från honom i Diplomatica Americana, båda i RA. – Brev från S i KB (till A U Wertmüller).

Tryckta arbeten

Källor och litteratur

Källor o litt: UD, Kabinettet för utrikes brevväxl, Inkomna handl:ar, vol E 2 FA:80; Diplomatica Americana, Svenska konsulers brev 1784–1809, vol 1–2; Kommerskollegium, Huvudarkivet. Skrivelser från svenska (svensk-norska) konsuler, vol E VI aa:374; Kanslistyrelsen, Inkomna skrivelser i handels- o sjöfartsärenden, vol E VII:117; S:t Barthélemysaml, Handl:ar före 1812, Rapporter 1784–1811, vol 4; RA:s ämnessaml:ar, Miscellanea, Handel o sjöfart, Handl:ar rör utrikeshandel, vol 9, samt Inkomna brev, vol 169, allt i RA. Marks häradsrätt FII:8 pag 107, GLA. Fonds suédois de Saint-Barthélemy, Procès-verbaux du Conseil de Justice, vol 142, i Archives nationales d’outre-mer, Aix-en-Provence, Frankrike. – A Svensson, Carl Söderström – en 1700-talsfifflare, utskr i SBL:s arkiv.

K R Bowling, Peter Charles L’Enfant: vision, honor, and male friendship in the early American republic (2002); A von Fersen, Lettres d’Axel de Fersen à son père pendant la guerre de l’indépendance d’Amérique, ed F U Wrangel (1929); S Fritz, Studier i svenskt bankväsen 1772–1789 (1967), s 64; H Fröding, Det forna Göteborg: biografiska och kulturhistoriska studier (1903); A Gallatin, The writings of Albert Gallatin, 1–3, ed H Adams (1879); I Hildebrand, Den svenska kolonin S:t Barthélemy och Västindiska kompaniet fram till 1796 (1951); Kommerskoll; L Müller, Consuls, corsairs, and commerce: the Swedish consular service and long-distance shipping, 1720–1815 (2004); L Mårtensson, Förteckning över bondeståndets ledamöter vid riksdagarna 1710–1800 (1937); J T Scharf o T Westcott, History of Philadelphia, 1 (1884), s 923; S O Swärd, Latinamerika i svensk politik under 1810- och 1820-talen (1949); A Åberg, De första utvandrarna: svenskars öden och äventyr i Nord- och Sydamerika under 1800-talets första hälft (1984). – Nekr över C E Habicht i Boston Evening Transcript 16 april 1883.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Richard Benedictus Söderström, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/35277, Svenskt biografiskt lexikon (art av Victor Wilson), hämtad 2025-08-01.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:35277
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Richard Benedictus Söderström, urn:sbl:35277, Svenskt biografiskt lexikon (art av Victor Wilson), hämtad 2025-08-01.