A August Afzelius

Född:1785-05-06 – Hornborga församling, Skaraborgs län (på Fjällåkra)
Död:1871-09-25 – Enköpings församling, Uppsala län

Präst, Gymnasielärare, Poet


Band 01 (1918), sida 234.

Meriter

5. Arvid August Afzelius, f. 6 maj 1785 på Fjällåkra, Hornborga socken, d 25 sept. 1871 i Enköping. Föräldrar: komministern Per Persson Afzelius och Inga Magdalena Lindström. Vistades från sitt fjärde år, då fadern på grund av borgensförbindelser kommit på obestånd, till dess föräldrarnas hem några år senare återupprättades, i farfaderns, den ansedde rusthållaren Per Perssons, hem i Sätuna, Västergötland; studerade i Falköping 1794, i Skara, där domprosten Knös var honom ett gott stöd, från 1795; student i Uppsala 14 okt. 1803; disp. 15 juni 1807 (De rosis Svecanis, t. V, pres. Adam Afzelius); fil. kand. 29 mars 1809; disp. 7 juni s. å. (De coloniis plantarum in Svecia, pres. S. Liljeblad); fil. magister 15 juni s. å.; prästvigd 4 sept. 1811; avlade pastoralexamen 2 juni 1813. Innehade konditioner under studenttiden; lärare vid frimurarbarnhusskolan i Stockholm 9 nov. 1809 samt vid ett av en bror till honom grundlagt privatgymnasium; invald i götiska förbundet 1811; K. hovpredikant 8 apr. 1812; övertog broderns privatgymnasium 1815; K. hovkonsistorienotarie och ord. hovpredikant 26 jan. 1820; kyrkoherde i Enköpings och Vårfrukyrka församling 4 nov. 1820 (tillträdde 1821); kallad att avlägga prov för befattningen som pastor primarms 1842; prost 12 jan. s. å.; v. kontraktsprost 31 mars 1852; ord. kontraktsprost 13 apr. 1853. LNO 1841; erhöll av Svenska akademin Karl Johanspriset s. å.; LHA 1842; vann Svenska akademins mindre pris 1844; LMA 1857; jubelmagister 31 maj 1860; erhöll Svenska akademins stora guldmedalj 1865; KNO 1871.

Gift 1) 5 okt. 1815 med Sofia Ottiliana Ramsay, f. 8 nov. 1794, d 30 nov. 1827, dotter till landshövdingen friherre Otto Vilhelm Ramsay ; 2) 26 mars 1831 med Sofia Charlotta Furubohm, f. 5 maj 1811, d 9 nov. 1846, dotter till sjökaptenen Anders Peter Furubohm; 3) 21 sept. 1848 med Vilhelmina Elisabet Elfström, f. 21 aug. 1816, d 19 sept. 1874, dotter till källarmästa ren Per Magnus Elfström. Å. hade i sina tre äktenskap sjutton barn, av vilka elva överlevde honom.

Biografi

På grund av sin anställning vid frimurarbarnhuset kom A. i nära förbindelse med K. F. Geijer, bror till Erik Gustav och kamrerare vid barnhuset. Hos denne höllos götiska förbundets stämmor, och A. blev den förste invalde medlemmen i förbundet, där han antog namnet Arngrimer och blev en av de mest intresserade förbundsbröderna. Sitt nit för de gamla göternas av förbundet omhuldade sagor visade han redan stiftelseåret med en översättning av den isländska »Herwara saga». Följande år hade han en översättning av »Völu spá» färdig och införde den jämte den isländska texten i Idunas tredje häfte. I sitt företal tackar han den berömde danske språkforskaren Rasmus Rask, som granskat hans arbete. I Idunas fjärde häfte följde en översättning av »Sólar liód». Med bistånd av Rask, som A. var i tillfälle mottaga som gäst i sitt hem för halvtannat år, utarbetade A. en översättning av den poetiska »Eddan», som flera decennier framåt blev av betydelse för kännedomen om nordisk forndikt. Samtidigt (1818) utgav han den av Rask kritiskt genomarbetade isländska texten, medan Rask själv till trycket befordrade den prosaiska »Eddan». — Från barndomen, särskilt från sagoaftnarna i farföräldrarnas hus, härstammade A:s' kärlek till de gamla folkvisorna. Tidigt började han sysselsätta sig med deras upptecknande och meddelade senare vid götiska förbundets stämmor, vad han funnit. Ehuru saknande musikalisk underbyggnad, kunde han dock i minnet bevara melodierna, tills han fann en person, lämplig att uppteckna dem. Tillsammans med O. Åhlström utgav han 1814–15 »Traditioner af svenska folk-dansar». I okt. 1814 meddelade A. i götiska förbundet, att första delen av »Svenska folk-visor från forntiden» snart skulle utgå från trycket. Andra delen följde 1816 och tredje delen 1816—17. A. var stolt över att framför sitt eget få sätta Geijers namn som utgivare. Geijers bidrag inskränkte sig dock till några få Värmlandsvisor samt råd, vad musiken beträffar. Geijer försåg vidare verket med en inledning om den nordiska folkvisan samt avslöt sista delen med en avhandling om omkvädet. Man har på grund av en uppgift av L. F. Rääf, framförd i Ahnfelts monografi över denne, antagit, att Rääf skulle lämnat en större del av de ett hundra sex visor, som äro upptagna i samlingen, men att utgivarna »glömt omnämna» detta. Det framgår dock av brevutdrag, som Warburg meddelat i »Illustrerad svensk litteraturhistoria», att Rääf, som hyste misstroende till A:s' kritiska skärpa, länge förhöll sig avvisande till ett ifrågasatt samarbete och att han först medverkat, sedan den vida större delen av arbetet utkommit.

Genom sin folkvisesamling bidrog A. på det kraftigaste att till de bildade klasserna sprida intresset för dessa under en föregående tid så föraktade diktalster. Själva sättet för utgivandet måste dock ur modern vetenskaplig synpunkt kritiseras. A. bortsåg från äldre uppteckningar, begagnade sig uteslutande av muntlig tradition och drog sig ej ens för att »försköna» de gamla visorna, ett fel, som han delar med de flesta av sina samtida, bland dem Atterbom. Som en följd av sysslandet med folkvisorna kom för tidens skalder diktandet efter folkvisans mönster. För A. låg det nära till hands att försöka sig i denna diktart. Hans romans »Necken», diktad till »en i Västergötland och Småland allmänt känd melodi», liksom »Alundavisan» hava rent av i det allmänna medvetandet ingått såsom folkvisor. Den förra infördes i I dunas tredje häfte, den senare i A:s' 1848 utgivna »Afsked af swenska folksharpan, med bidrag till swenska folksångernas historia», ett egendomligt tillskott till ifrågavarande litteratur, där A. upptagit, vad han säger varit sin »ungdoms käraste tanke, att en gång återgiva folket dess sköna melodier, med ord, mer värdiga de härliga ljuden än deri i senare tider så vårdslösade folkvisan». Försöket, i sin helhet dömt att misslyckas, karaktäriseras kanske bäst av att t. ex. melodin till »Sven i Rosengård» använts för en gravdikt över Geijer. I Iduna fick A. i allmänhet ej sina dikter införda, men väl flera i Poetisk kalender. Någon stor och självständig begåvning som skald var A. icke, och hans dikter, med undantag av de två nämnda, hava icke gått till eftervärlden. 1839–70 utgav A. »Svenska folkets sago-häfder», en samling, som ej i rikedom men väl i vetenskaplig kritik lämnar en del övrigt att önska. Sedd mot bakgrunden av tidens arbetssätt, är den dock genom utgivarens goda uppsåt och oförtröttade vilja en nationell insats. 1830 utgav A. sorgespelet »Den sista folkungen». Psalmerna 28 och 337 i svenska psalmboken äro av A:s' hand, och han vann 1844 Svenska akademins mindre pris för den religiösa diktcykeln »Lidandets vakter», med ämne ur Kristi pinas historia. Anonymt eller under pseudonym (oftast Are Pederson bondeskald) utgav A. en del tillfällighetsdikter, exempelvis vid bemärkelsedagar inom furstehuset. Anonymt utkom också »Ett sömm[1] i Grålles wenstra bakfot», där A., utgående från den omtyckta Dalin-Odelska liknelsen om rikshästen, tar skarpt till orda mot lagen om husbehovsbränningens avskaffande. A. intresserade sig även för swedenborgianismen och började trycka en översättning av »De cultu et amore Dei».

Författare

Hanna Rydh.



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

I K. biblioteket finnas enstaka brev av A., däribland en del berörande utgivandet av Geijers och A:s' svenska folkvisor, i vitterhetsakademin brev från honom till J. Adlerbeth och B. E. Hildebrand. Universitetsbiblioteket i Köpenhamn äger ett antal brev, härrörande från hans brevväxling med R. Nyerup (meddelade av Warburg i Samlaren 1894). Manuskript av A. förvaras bland götiska förbundets handlingar i vitterhetsakademin.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Herwara-saga. Öfwersättning från gamla isländskan. Sthm 1811. 120 s. (Anon.) — Völu spå, med öfwersättning från isländskan (Iduna, H. 3, 1812, s. 3—72; även sep.: Völu spå, med swensk öfwersättning och upplysningar. Sthm 1812. 72 s.). — Aphorismi de institutione juventutis publica. Sthm 1813. 4: o 7 s. (Diss. consist.) — Solar liod, med öfwersättning från isländskan (Iduna, H. 4, 1813, s. 3—54). — Svenska folk-visor från forntiden, samlade och utgifne. D. 1—3. Sthm 1814—16. LXVIII, 250, 31; 306, 28; 256, 30 s. (Tills, med E. G. Geijer. D. 1. Ny uppl. Sthm 1846. D. 1—3. Ny uppl., utg. af R. Bergström och L. Höijer. Sthm 1879—80. XXXII, 536; XVI, 447; XVI, 216 s.) — ABC-bok för frimurare barnhus skolan i Stockholm. Sthm 1816. 60 s. (Anon.) — Edda Sasmundar hinns froda. Collectio carminum veterum scaldorum Saemun-diana dicta. Quam... ex recensione Erasmi Christiani Rask curavit Arv. Aug. Afzelius. Sthm 1818. (10), 288 s. —(— 1 portr. — Saemund den vises Edda. Sånger af Nordens äldsta skalder. Efter handskrifter från skandinaviska fornspråket öfversatte. Sthm 1818. (20), 275 s. — En ny fröjd- och fägne-wisa öfwer den hugneliga dagen, då Sweriges och Noriges borne arfprins Carl Ludvig Eugene blef född i Stockholm d. 3 maji 1826... af Are Pederson. Upps. 1826. (8) s. — Den uppländske harpolekarens fröjde-qwäde wid Sweriges och Norriges arffurstes, H. K. H. hertigens af Uppland högtidliga döpelse d. 30 juni 1827. Sthm 1827. (4) s. (Anon.) — Parisina, af lord Byron. Sthm 1830. 30 s. (Övers.) — Den sista folkungen. Sorgespel i 5 acter. Sthm 1830. XV, 158 s. — Den svenska gesellens visa. Sthm 1838. 10 s. —|— 1 bl. noter. — Swenska folkets sago-häfder, eller Fäderneslandets historia, sådan hon lefwat och till en del ännu lefwer i sägner, folksånger och andra minnesmärken. Till läsning för folket. D. 1—11. Sthm 1839—70. D. 1—9. 2: a uppl. Sthm 1844—75. D. 1—6. 3:e uppl. Sthm 1860—81. (D. 1—3 i tysk övers, av F. H. Ungewitter, med förord av Ludwig Tieck. Leipzig 1842.) — Ett sömm[2] i Grålies wenstra bakfot. Också ett ord om folkets frihet och rätt. Sthm 1840. 12: o 28 s. (Anon.) — Smedsflickan från Söderfors. Minne från Gustaf IV Adolfs hof. Sthm 1844. 12: o 43 s. (Anon.) — En ny sorgesång eller klago-wisa öfwer högstsalig konung Carl XIV Johans död . diktad af Are Pederson, Bondaskald. Sthm 1844. 7 s. — Blad ur en dagbok under studentfärden till Köpenhamn i juni månad 1845. Sthm 1846. 99 s. — Vid skalden Henrik Wergelands minneshögtid i Stockholm d. 22 oct. 1847. Sthm 1847. 4: o 5 s. — Afsked af swenska folksharpan, med bidrag till swenska folksångernas historia. Sthm 1848. 120, XI s. -f- 32 bl. noter. (Melodierna harmonierade av E. Drake.) — Om sagans och folksångens geografi (HA Handl., D. 19, 1850, s. 131—143; inträdestal 24 mars 1843). — Lidandets vakter. Andeligt skaldestycke. Sthm 1850. 118 s. -(- 1 pl. — Presten i templet och i hemmet. Samling af tal och skrifter i andliga ämnen. Sthm 1851. 120 s. •— Glädje- och fägne-wisa wid H. K. H. prinsessan Lovisa Josephina Eugenias födelse d. 31 oct. 1851 af Are Pederson, Bonde-skald. Västerås 1851. (4) s. — Åsunda contracts krönika rimwis författad af mäster Arwid Pederson, prest i Stora Ena. Enköping 1854. 12 s. — Sorg och tröst i anledning af H. K. H..arf-prinsen hertigen af Södermanland Carl Oscar Wilhelm Fredrics dödliga frånfälle, okonstladt tecknade af en oöfwad hand. Enköping 1854. (7) s. (Anon.) — Vid aftäckandet af Carl Johans minnes-stod. Af en medlem af Carl-Johans-förbundet. Enköping 1854. ,.(4) s. (Anon.) — En ny bröllops-wisa att sjungas till minne af d. 6 juni 1857, då prins Oscar af Swerige hemtade sin brud prinsessan Sophia af Nassau. Af Are Pederson. Enköping [1857]. (8) s. — En ny wisa till minne af hertigens af Gottland, prins Oscar Carl Augusts födelse d. 15 nov. 1859... af Are Pederson, Bondaskald. Sthm 1860. 8 s. — Ton-siaren Olof Åhlströms minne. Sthm 1867. 16 s. — Sveriges hjältar och riddersmän. Efter Afzelius' Sagohäfder skildrade för ungdomen af Ernst Westerberg. Sthm 1897. 284 s. --j- 24 pl. — Minnen. Sthm 1901. X, 159 s. + 1 portr. — Dessutom psalmer i 1819 års psalmbok, predikningar och tal samt bidrag i Iduna (H. 3,7,9; 1813,17,22), Poetisk kalender (1813, 14-, 19, 20, 22), Svensk församlingstidning (1820) m. fl.

Utgivit: För religionens vänner. En tidskrift. H. 1—2. Sthm 1817— 19. 110, 123 s.

Källor och litteratur

Källor: Uppsala domkapitel till K. M:t 9 aug. 1820 (meritförteckn.), RA; A. A. Afzelius, Minnen (1901); G. Ljunggren, Sv. akademiens historia, 3 (1886); H. Schück och K. Warburg, Illustr. sv. litteraturhistoria, 3 (1913).

Gjorda rättelser och tillägg

1. Korrigering av tidigare felaktig uppgift, rättad i enlighet med tryckta utgåvan, bd 1., 2014-08-26
2. Korrigering av tidigare felaktig uppgift, rättad i enlighet med tryckta utgåvan, bd 1., 2014-08-26


Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
A August Afzelius, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/5581, Svenskt biografiskt lexikon (art av Hanna Rydh.), hämtad 2018-12-11.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:5581
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
A August Afzelius, urn:sbl:5581, Svenskt biografiskt lexikon (art av Hanna Rydh.), hämtad 2018-12-11.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se