Meriter

Andersson (till 1778 Schrewelius), Roloff, f. 11 apr. 1744 i Östra Skrevlinge i Husie socken); d 8 (ej 28) apr. 1828. Föräldrar: bonden Anders Knutsson och Bengta Larsdotter, sedermera omgift med Anders Mattsson, bondeståndets talman 1778, efter vilken A. antog namnet Andersson. Åtnjöt skolundervisning i Malmö; student i Lund 23 jan. 1761 (inskrevs i skånska nationens matrikel 10 nov. 1762); prästvigd 17 dec. 1763; blev utan föregående disputation promoverad till fil. magister vid Lunds universitets jubelfest 29 juni 1768; avlade pastoralexamen 27 juli 1771. Kollega vid Landskrona skola 20 nov. 1765; kollega superior därstädes 19 juli 1769; utnämnd till tjänstgörande hovpredikant 19 jan. 1779; kyrkoherde i Glimåkra och Örkene 12 nov. 1781 (tillträdde 1783); prost över egen församling okt. 1792; kontraktsprost i Östra Göinge härad 30 okt. 1808. LVO 1818; jubelmagister 22 juni 1820.

Gift 1777 med sin kusin Sofia Schrewelius, f. 1740, d 1824, dotter till klockaren i Oderljunga Jöns Schrewelius.

Biografi

A. har framträtt som matematisk författare. I sin först utgivna lärobok, »Genwäg til borgerliga räkne-konsten», ger han på ett enkelt och i huvudsak tydligt sätt anvisningar för den enklaste räkningen. Denna bok är, som han säger, avsedd för barn och dem, som på egen hand vilja lära sig räkna. För stora tal — utan förutsättning att det skall gälla penningräkning — användes i alla upplagor utom den sista, utgiven femton år efter hans död, den lustiga talbeteckningen, att exempelvis talet 6 43574 284 (med denna punktbeteckning) utläses: 6 tusend, 4 hundrade, 3 tio, 5 tunnor guld, 7 tio, 4 tusend, 2 hundrade, 8 tio och 4. I den första upplagan behandlar han endast hela tal, bråk, reguladetri och intresse-(=ränte-)räkning, därvid han varnar för »sådana blodiglar, som taga högre ränta, än lagen tillåter»; i de senare upplagorna har han dessutom tillagt regula inversa, dupla, societatis och alligationis, varjämte han ger tabeller för jämförande av de olika myntsorter, som dessa tider användes. Räkningarna bliva ofta tämligen invecklade, då de olika mynt-, mått- och målsorterna ej stodo i decimalförhållande till varandra. Boken ansågs på sin tid förträfflig, som man även kan förstå därav, att den utkom i ej mindre än åtta upplagor. Hans andra bok, »Arithmetica tironica» (aritmetik för nybegynnare), är en utvidgning av den förra och utmärker sig även den för ganska stor klarhet och reda. I exemplen till mynträkningen har A. infört den genom förordningen av 27 nov. 1776 påbjudna förändringen i myntväsendet; dessa exempel äro således uträknade i riksdaler, skillingar och runstycken. Växelräkning med främmande mynt är också ganska fullständigt införd. A. räknar ofta utan att nämna, vad slags varor han räknar med, ty, som han säger, det gör detsamma, om det är »saffran eller holländsk ost, silke eller hampa, sidensammet eller segelduk, kronobrännevin eller surkål, med mera». Vid sin ränteräkning räknar han året innehållande tretton månader om fyra veckor. Hans definitioner skilja sig ej mycket från de nu brukliga, men han kallar dock exempelvis relativa primtal för irrationaltal osv. Decimalbråk förekomma alls icke.

A. övertog 1783 vården över sina tvenne »vidsträckta och krångliga» församlingar (biskop Thomanders uttryck, då han 1828 sökte pastoratet), där en gammal bofällig prästgård och tvenne till utrymmet otillräckliga gamla kyrkor ropade på nybyggnad, obestämda rågångar i sammanhang med enskiftet måste fastställas och därtill pastoralierna först efter en långvarig process kunde utfås. Församlingsborna voro honom gramse redan därför, att deras så gott som enhälliga önskan att få stadskomministern i Karlshamn, den sedan så berömde prosten Anders Lanaerus till pastor lämnats utan avseende. Sålunda dröjde det ej länge, innan det blev strid, vilken blev blott desto bittrare på grund av A: s stridslystna övermod och självsäkra myndighet. Rättegångarna avgjordes till hans förmån först genom K. resolution 15 juni 1807. Under tiden hade han med sin okuvliga energi genomdrivit och fullbordat dels kyrkobygget i Örkene 1788, dels prästgårdens ombyggnad, tvenne för sin tid betydande företag, vittnande om sällsynt praktisk förmåga och framsynthet. Samma utomordentliga noggrannhet, varmed han skötte sin ännu förvarade enskilda bokföring, har han nedlagt i allt, vad han tog sig före. Han anskaffade trädgårdsmästare och bröt under tvenne års tid upp nyodlingar, sprängde sten och anlade trädgård. Husförhörslängder och andra protokoll, prydda av hans särdeles vackra handstil, bära vittne om ett ordningssinne, som gått ända till pedanteri. Hans sista tjugu år förflöto lugnt, aktad, som han var, både hos stiftsstyrelsen och bland kontraktets präster för sin stora' duglighet och inom församlingen varmt uppburen bl. a. av ägaren till Stora Björkeröd,. den bekante ryttmästaren Bengt Skytte, vilken ännu 1830 i ett sockenprotokoll vitsordar A:s »kloka och nitiska verksamhet» och omtalar, att A. hembjudit socknen fri tomt till ny kyrka, beklagande, att han ej medhunnit utföra verket. Hans prostinnas barska sätt mot bönderna har vida mer än hans egen myndighet ådragit honom de föga smickrande omdömen, som Cavallin om honom fäller. Med sin adjunkt, den fromme och duglige Karl Reinhold Homan, som varmt älskades inom socknen, stod han på så förtrolig fot, att denne stannade kvar i tjugusex år utan att söka annan befordran. De testamenterade båda bort sin förmögenhet, Homan sina böcker till Karlshamns läroverk, A. sina penningar till ett stipendium vid Lunds akademi. Även vid 1811 års prästmöte gjorde sig A: s praktiska duglighet gällande. Dess beslut angående prästgårdarnas överbyggnad dikterades på grund av hans och prosten Schartaus yrkanden. De många traditioner, som från honom fortleva inom socknen, äro mästerligt sammanfattade av lektor August Zakarias Collin, den berömde sanskritforskaren, ett Glimåkrabarn, i dikten »Prosten och tomten». Det heter där bl. a. :

»Mycken också hans kunskap var om vad som bortglömts i våra dar. Han visste allting, som fåglar sagt. Med troll och spöken han hade makt.»

Författare

B. Philip; T. Lundberg.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Genwäg til borgeliga räkne-konsten, . . . sammanskrifwen af Roloff Schrewelius. Sthm 1777. (6), 80 s. 2: a uppl. [under namnet Roloff Anderson], ansenligen tilökt och förbättrad. Sthm 1779. (8), 91 s. 8: e uppl. Örebro 1843. 80 s. – Arithmetica, tironica, eller kort och grundelig anwisning at practice lära all nödwandig hus- och handels - räkning . . . Sthm 1779. (16), 320 s. 5: e uppl. Örebro 1830. (8), 326 s. (Uppgiften i Linnströms boklexikon om en 6: e uppl. felaktig.)

Källor och litteratur

Källor: Lunds domkapitel till K. M:t 26 okt. 1781 (meritförteckn.), RA; handl. i Glimåkra kyrkas arkiv; S. Cawallin, Lunds stifts herdaminne, 4 C1857K

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Roloff Andersson, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/5817, Svenskt biografiskt lexikon (art av B. Philip; T. Lundberg.), hämtad 2024-04-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:5817
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Roloff Andersson, urn:sbl:5817, Svenskt biografiskt lexikon (art av B. Philip; T. Lundberg.), hämtad 2024-04-19.