Meriter

1 Sheldon, Francis, f omkr 1612 (möjl identisk med Frances S, dp 14 april 1616 i St Botholph Without Aldgate, London, son till Frances S o Margerie N N), d 1692 i Chatham, Kent, England. Far: Francis S. Skeppsbyggmästare i England, i sv tjänst 19 april 59, ledare för flottans skeppsbyggeri i Gbg 59–66, i Sthlm 66–72, verksam i England 72–77, åter skeppsbyggmästare i Sverige 3 sept 77, ledare för flottans skeppsbyggeri i Riga 17 april 78–83, danska flottans skeppsbyggmästare i Khvn 13 febr 86, begärde avsked 2 april 90, vistades trol på Irland från 90.

G 2 nov 1654 i Chatham m Ipse Vinbell, dtr till sjöfaranden John V.

Biografi

S:s ursprung och verksamhet i England före 1659 är endast fragmentariskt kända. Enligt vigselbok 1654 var han son till avlidne Francis S, Woolwich, vilken sannolikt är identisk med den Francis S, "clerk of the check" vid örlogsvarvet i Woolwich som omnämns 1633 i den engelske skeppsbyggmästaren Phineas Petts Autobiography i samband med sonen Peter Petts bröllop. Enligt amiralitetssekreteraren Samuel Pepys ska S ha gått i skeppsbyggarlära hos släkten Pett, troligen hos Peter Pett. S har enligt egen uppgift bl a arbetat med byggandet av det tredäckade skeppet Naseby 1655 samt skeppet London 1656, två av den engelska flottans största fartyg.

Den bild som framträder är att S i slutet av 1650-talet var en man på drygt 40 år som, sannolikt gynnad av faderns ställning som varvstjänsteman och relationer till Englands ledande skeppsbyggardynasti, familjen Pett, lyckats få en kvalificerad utbildning i engelskt skeppsbyggen. Detta låg internationellt sett i täten och var under snabb utveckling. Under 1658 sökte Karl X Gustav av både politiska och tekniska orsaker finna alternativ till de nederländska skeppsbyggmästare som sedan ca 1600 dominerat i den sv flottan. Via sin kommissarie i London, J Barkman Leijonbergh (bd 22, s 457), tog han kontakter som resulterade i rekryteringen av flera engelska sjöofficerare samt tre skeppsbyggmästare, T Day, S och dennes master knight (mästerknekt, underskeppsbyggmästare) R Turner. De senare kom på våren 1659 till örlogsvarvet i Gbg där S byggde skeppet Riksäpplet (förlist vid Dalarö 1676) samt en fregatt av engelsk typ och en galär. Han kom snabbt i konflikt med de lokala cheferna för flottan och ett för hans verksamhet i Sverige karakteristiskt mönster utvecklades. S hade svårt att få ut den höga lön, 1 500 daler, som han blivit lovad, och han vägrade ofta att lyda de order han fick. Hans överordnade fann sig motvilligt i detta då de hade svårt att disciplinera både skeppsbyggmästare och hantverkare när dessa inte fick betalt utan måste söka sig biinkomster. S blev engagerad i export av mastträ till England. Han kombinerade de kunskaper om skogsbeståndet i Sverige som han förvärvade i tjänsten och sina kontakter i hemlandet, där fartygsbyggandet snabbt växte i omfattning och krävde råvaror. Åtminstone på 1680-talet hade han kontakter med sir William Warren, en av de ledande leverantörerna av material till den engelska flottan.

Det förefaller som om S redan under Karl X Gustavs sista tid diskuterat byggandet av ett mycket stort skepp. Den modell – en av de äldsta i världen och av stort teknikhistoriskt värde – av ett tredäckat skepp från 1600-talets mitt som finns i Sjöhistoriska museet, Sthlm, är troligen identisk med den modell som S uppger sig ha byggt på beställning av kungen 1660. Till 1661 hade S utarbetat ritningar till ett stort skepp och 1663 började han hugga timmer till det. Bygget påbörjades i Sthlm 1665 men S flyttade dit först följande år. I drygt sex år ledde han flottans tekniska verksamhet, främst reparationer, vid det största örlogsvarvet. Dessa, liksom bygget av det stora skeppet, sjösatt 1668 med namnet Stora Kronan, drog ut på tiden på grund av medelsbrist. S gav även undervisning i skeppsbyggnad, bl a till Åke Rålamb (bd 31), som givit en nästan unik inblick i hur en 1600-tals skeppsbyggmästare konstruerade olika slags fartyg (Rålamb).

S flyttade 1672 hem till England, missnöjd med att inte få betalt för sina fordringar. Han hade dock svårt att finna någon anställning som han var tillfreds med. Enligt Pepys har han avböjt ett anbud om tjänst vid den engelska flottbasen i Tanger. 1677 erbjöd han sig ånyo gå i sv tjänst vilket Karl XI snabbt accepterade, men han krävde att S skulle "hålla sig lugn". S fick i uppdrag att anlägga ett varv i Riga och han byggde där till 1683 tre linjeskepp. Han blev återigen engagerad i privat verksamhet, hade fortfarande svårigheter att få ut sina fordringar på kronan och råkade i djup konflikt med varvschefen, Frans Lou. Denna gång valde flottans ledning att driva kravet på lydnad och S sattes i arrest på Kalmar slott varefter han fick avsked. S stannade dock i Sverige till 1685. 1686-90 var han den ledande skeppsbyggmästaren vid den danska flottans varv i Khvn. Han byggde där tre linjeskepp och ett tiotal mindre fartyg, flera av innovativ karaktär. Under fyra år hade således rivalerna Danmark och Sverige S respektive sonen Francis John S som tekniska ledare för sina flottor, en illustration till att flottornas teknik delvis ännu låg i händerna på internationella entreprenörer i avancerad skeppsbyggnadskonst.

De sista åren av sitt liv förefaller S ha tillbringat på Irland. Han och skeppsbyggmästaren E Greene fick 1690 i uppdrag av den engelska flottan att inventera skogstillgångarna på ön och de drev även privat skeppsbyggen i Wexford.

Som skeppsbyggare företrädde S idéer som delvis avvek från de som var gängse i den engelska flottan. Både i Sverige och Danmark byggde han stora skepp med de långsmala proportioner som i hans ungdom introducerats i engelskt skeppsbyggeri för mindre och medelstora skepp men som där inte utsträckts till de största fartygstyperna. Det förhållandet att hans största skepp, Stora Kronan, 1676 kantrade under strid kan tolkas som att hans principer led av stora svagheter. Samtiden hade dock inte denna uppfattning vilket framgår av att han nyanställdes i både Sverige och Danmark efter den dramatiska katastrofen. S:s täta byten av arbetsgivare och hans samarbetssvårigheter måste delvis anses som ett resultat av hans temperament. Till skillnad från medarbetares och efterträdaren R Turner, som stannade i sv tjänst till sin död 1686, saknade han det tålamod och den förmåga att knyta goda kontakter med officerare och aristokrater som krävdes för att en ofrälse utlänning skulle kunna arbeta i ett land där ambitionerna ofta var större än tillgångarna men efterfrågan på kvalificerade militära tekniker stor. Hans söner Francis John S och Charles S (S 2), som han utbildat, valde att i strid mot faderns vilja arbeta i Sverige, där de vid unga år erbjöds högt avlönade tjänster.

Författare

Jan Glete

Arkivuppgifter

Fragment av S:s arkiv i Sheldoniana, KrA, o hos Gilbert S, Plymouth, Minn, USA. - Brev från S i RA (bl a till C G Wrangel), KrA (till Amiralitetskoll) o i Rigsarkivet, Khvn.

Källor och litteratur

Källor o litt ( utom a a:n under släktart:s Källor o litt, Allmänt, även): R C Anderson, F S and his family (Mariner's mirror 1957);J H P Barfod, Orlogsflåden på Niels Juels tid, 1648-1699 (1963); E Bergman, Gamla varvet vid Gbg 1660-1825 (1954); H C Bjerg o J Eriksen, Danske orlogsskibe 1690-1860 (1980); Gbgs eskader o örlogsstation 1523-1870 (1949); D G Harris, F S in Denmark 1686-1690 (Mariner's mirror 1997); dens, Charles Sheldon and the Baltic's first dry dock (Marinmuseums årsb 2000); H Jakobsson, The warship in Swedish seventeenth-century society - a cultural construction? (Scandinavian journal of history, 2000); K Lundgren, Stora Cronan (1997); dens, S, Day, Turner: tre engelska skeppsbyggmästare i Sverige under stormaktstiden (2000); A Nilson, Om F S, Sir Anthony Deane o skeppet Kronan, Kalmar län (1987); S Pepys, Samuel Pepys's naval minutes, ed J R Tanner (1926); Regalskeppet Kronan, ed B A Johansson (1985); Å C:son Rålamb, Skepsbyggerij eller Adelig öfnings tionde tom (1691, 1943); The autobiography of Phineas Pett, ed W G Perrin (1918); A Zettersten, Sv flottans hist åren 1635-1680 (1903). - Meddel av Gilbert S, Plymouth, Minn, USA.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Francis Sheldon, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/5886, Svenskt biografiskt lexikon (art av Jan Glete), hämtad 2024-04-23.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:5886
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Francis Sheldon, urn:sbl:5886, Svenskt biografiskt lexikon (art av Jan Glete), hämtad 2024-04-23.