Rolf M Sievert

Född:1896-05-06 – Tyska Sankta Gertruds församling, Stockholms län
Död:1966-12-03 – Tyska Sankta Gertruds församling, Stockholms län

Medicinsk fysiker


Band 32 (2003-2006), sida 150.

Meriter

2 Sievert, Rolf Maximilian, son till S 1, f 6 maj 1896 i Sthlm, Ty, d 3 dec 1966 där (kbf i Risinge, Og). Studentex vid Nya elementarskolan i Sthlm 14 maj 14, inskr rid Kl ht 14, vid KTH ht 15, vid UU vt 17, FK där 1 febr 19, inskr vid StH 11 febr 19, FL där 8 mars 24, förest för Radiumhemmets fysiska laboratorium 24, för radiofysiska instit vid Konung Gustaf V:s jubileumsklinik, Karolinska sjukhuset, 38, tillika prof i radiofysik vid KI 28 juni (tilltr 1 juli) 41–30 juni 65 (k beslut 14 maj 64), led av styr för Max Sieverts fabriks ab 25–28, av styr för ab Max Sievert 26–29, av International Commission on Radiological Units and Measurements (ICRU) 28–59, av International X-ray and Radium Protection Commission (från 50 International Commission on Radiological Protection, ICRP) 28-65, ordf där 56–62, disp vid UU 26 maj 32, FD där 5 nov 32, doc i med fysik vid StH 17 dec 32–31 dec 41, led av styr för Reijmyre glasbruk ab (ordf) 37-50, initiativtagare till o ledare för Militärfysiska inst 40–45, sekr i Sv nationalkomm för fysik 40–47, led av Försvarets forsknmämnd mars 43–mars 45, sekr i Cancerfören i Sthlm 45–50, led av styr där 46–50, ordf i Abiskokomm 46–47, i interimstyr för VA:s forskn:stationer i Övre Norrland 47–51, v ordf i definitiva styr 52, ordf där från 61, led av strålskyddskomm nov 51–okt 56, sv ombud i United Nations Scientific Committee on the Effects of Atomic Radiation (UNSCEAR) från 56, ordf där 58–60, v ordf i Med:styr:s strålskyddsnämnd 58–65, ordf i Sv nationalkomm för strålskyddsforskn från 63. – LVA 44, LIVA 59, HedLIVA61.

G 1) 28 maj 1918(–31) i Stocksund, Sth, m Ingrid Sally Aurore Sandberg, f 29 dec 1894 i Sthlm, Andra Svea art:reg, d 28 mars 1940 där, Osc, dtr till överstelöjtnanten Victor S o Alice Amalia Sofia Magdalena Adelsköld; 2) 26 juni 1932 i Sthlm, Matt, m Astrid Charlotte Nyström Östergren, f 13 juni 1901 i Kristiania, d 25 maj 1991 i Solna, dtr till grosshandlaren Carl Johan Magnus Ö o Anna Maria Nyström.

Biografi

Från början var det tänkt att Rolf S, som ende son, skulle följa i faderns fotspår. Han praktiserade i en av dennes fabriker, men detta initiativ fick ingen fortsättning. Fadern avled då S var 17 år gammal. Han blev därmed arvtagare till en stor förmögenhet, vilket kom att spela en viss roll i hans fortsatta liv. Efter studentexamen bedrev S studier vid KI och vid KTH, där han var inskriven vid fackskolan för elektroteknik, men avbröt bägge dessa utbilningar i ett tidigt skede. Därefter avlade han en fil kand-examen vid UU i ämnena astronomi, meteorologi, matematik och mekanik. Han studerade under ett år mekanik för fysikern Wilhelm Oseen (bd 28), en av relativitetsteorins tidiga förespråkare i Sverige. 1924 fullbordade han en fil lic-examen i fysik vid StH.

Efter sin grundexamen vid UU tjänstgjorde S som assistent vid VA:s Nobelinstitut. Han arbetade under T E Aurén (bd 2) som var sysselsatt med experimentella arbeten rörande röntgenabsorption. Genom tillfälligheter kom han i kontakt med radiologen Gösta Forssell (bd 16), överläkare vid Radiumhemmet på Fjällgatan 23 i Sthlm, som letade efter en fysiker kunnig i stråldosberäkning. Efter en studieresa i USA 1920, delvis tillsammans med Forssell, började S arbeta på Radiumhemmet, där ett litet provisoriskt fysikaliskt laboratorium inrättades. En anonym givare, förmodligen S själv, donerade pengar för inköp av instrument. 1924 tillsköt Cancerföreningen i Sthlm medel för inrättandet av ett Radiofysiskt laboratorium, vilket inledde sin verksamhet s å. En ytterligare utvidgning kom till stånd 1929, även den bekostad av Cancerföreningen.

S:s fortsatta professionella bana kom att utspela sig i nära samband med Radiumhemmet och den kliniska strålbehandlingen och dess olika behov. De viktigaste bidragen till radiofysikens kliniska utveckling lämnade han under perioden 1920–40. Efter andra världskriget arbetade S mera internationellt och då framför allt med strålskyddsproblem och organisatoriska frågor.

Vid Radiumhemmet ägnade sig S åt att dokumentera och mäta alla förekommande röntgenapparater och radiumpreparat för att få till stånd en standardiserad behandling och kunna utveckla en löpande, rutinbetonad kontrollverksamhet av såväl patientdoser som strålskydd. Denna kontrollverksamhet utsträcktes också till andra sjukhus genom en ambulerande matavdelning. Parallellt med detta inriktade sig S på att öka sina teoretiska kunskaper om strålningens kvantitativa natur för att utveckla bättre mätinstrument. Han studerade även strålningens biologiska verkan. S:s verksamhet präglades av en växelverkan mellan teoretiska arbeten rörande strålningens kvantitativa egenskaper och utveckling av förbättrade mätinstrument.

Sin vetenskapliga verksamhet inledde S tidigt. 1921 publicerade han en artikel om gammastrålningens intensitet i närheten av icke-punktformiga radiumpreparat och gav ett matematiskt uttryck för fördelningen. Inom strålterapin användes radiumpreparat som infördes i olika kroppshålor, och för att kunna ge patienten en adekvat behandling applicerades preparat i varierande form. Det var därför viktigt att veta strålfördelningen kring preparatet. Arbetet var grundläggande för beräkningen av strålfördelning och den centrala integralen har i engelskspråkig litteratur fått namnet Sievert's integral. Tio år senare slutförde S ett större arbete för bestämning av intensitetsfördelningen runt radiumpreparat.

I en 1923 publicerad artikel behandlade S sekundärstrålar vid strålbehandling. Både beta- och gammastrålar sprids från den bestrålade vävnaden till omkringliggande vävnader genom att atomerna i vävnaden ändrar de infallande strålarnas riktning och energi. Den behandlade vävnaden blir således en ny källa för sekundärstrålning. S kunde i uppsatsen presentera tre teorem som var av principiellt intresse för att kunna beräkna sekundärstrålningen i en bestämd punkt. S å konstruerade S sitt första instrument för mätning av beta- och gammaintensitet och ett år senare utvecklade han ett bärbart instrument för mätning av röntgenintensitet.

1926 konstruerade S den s k kondensatorkammaren som blev en "grundbult" i det som kom att kallas kondensatorkammarmetoden. Tidigare apparatur bestod av en jonisationskammare, elektrometer och kabel. Elektrometern mätte den ström som uppstod när luften joniserades av strålningen i jonisationskammaren. Utrustningen var skrymmande och avläsandet av elektrometern krävde professionell personal. Det grundläggande nya var att S separerade jonisationskammaren från den utvärderande elektrometern. Principen var enkel. En kondensator med anslutande gasvolym uppladdades till en känd potentialskillnad. Röntgen- eller radiumstrålning joniserade den i kondensatorkammaren instängda gasen som transporterade laddning och därvid urladdades kondensatorn proportionellt mot stråldosen. Kondensatorväggarna var i regel isolerade från varandra med bärnsten. Den nya potentialskillnaden kunde avläsas och med kännedom om tidsutdräkten för bestrålningen kunde intensiteten beräknas. Genom ett noggrant konstruktionsarbete kunde volymen på kammaren nedbringas till 14 mm i diameter och det elektriska läckaget blev försumbart. Metoden introducerades snart i Sverige (under beteckningen Bg-kammare) och utomlands fick den spridning under namnet Sievert chambers.

Radiumhemmet flyttades 1937 till nybyggda lokaler på Norrbacka-området i Solna under namn av Konung Gustaf V:s jubileumsklinik för att ingå som en del av Karolinska sjukhuset, som då till helt övervägande del ännu var på planeringsstadiet. Den fysiska forskningsavdelningen, med S som privatanställd föreståndare och med staten och Konung Gustaf V:s jubileumsfond som huvudmän, blev färdig för inflyttning i april 1938. Det tudelade huvudmannaskapet visade sig vara mindre lyckligt och redan 1941 förstatligades avdelningen och införlivades som en institution för radiofysik i Kl varvid S utnämndes till professor i ämnet. Den radiofysiska institutionen förblev dock samtidigt en del av Jubileumskliniken. Det lyckades för S att få till stånd en separat byggnad för institutionen, vilket hade betydelse för dess expansionsmöjligheter. Själv kom han att bo i en inbyggd lägenhet i institutionen fram till sin pensionering 1965.

S arbetade internationellt med frågor rörande strålskyddsrekommendationer och universella enheter. 1928 blev han ledamot av den nybildade International X-ray and Radium Protection Commission. Han var även drivande bakom den sv strålskyddslagen 1941. Den utformades av S tillsammans med hovrättsassessorn M Wahlbäck och kanslisekreterare E Björkqvist. Arbetet med att formulera en lag inleddes redan 1928 i samband med den andra internationella radiologkongressen i Sthlm. Den stora stötestenen var hur tillsynen skulle organiseras. Detta problem löstes dock efter dansk förebild och tillsynsverksamheten finansierades genom avgifter. Medicinalstyrelsen blev tillsynsmyndighet men delegerade denna funktion till Radiofysiska institutionen.

Under andra världskriget kom S att tillsammans med fysikern Manne Siegbahn (ovan) engagera sig i fysikernas bidrag till beredskapen. Genom deras initiativ bildades i sept 1939 Fysikernas beredskapskommitté, som kort därefter underställdes Sv nationalkommittén för fysik. Kommittén arbetade med praktiska, militärtekniska problem som hade fysikalisk anknytning. I sept 1940 beviljade regeringen anslag till att inrätta Militärfysiska institutet, med en försöksstation vid Grindsjön söder om Sthlm. Som verkställande ledamot i styrelsen för den militärfysiska verksamheten vid nationalkommittén blev S ytterst ansvarig för denna verksamhet. 1943 blev han också ledamot av Försvarets forskningsnämnd, vilken stod bakom den utredning som ledde fram till bildandet av Försvarets forskningsanstalt (FOA) 1945. Arbetet inom nämnden präglades av öppna motsättningar, varför S efter kriget hade relativt liten kontakt med den kommande militärfysiska verksamheten i landet.

Inom ramen för VA drev S frågan om inrättandet av ett geofysiskt observatorium i Norrland. I samråd med meteorologisk-hydrologiska institutet och sjökarteverket utreddes frågan av den s k Abiskokommittén, där S var ordförande. I ett positivt betänkande, avlämnat i jan 1947, föreslogs att ett observatorium skulle inrättas i Kiruna, men det kom att dröja till 1956 innan regeringen gav klartecken till bygget.

Det militära utnyttjandet av atomenergin i atombomberna kom att radikalt omvandla verksamheten för dem som arbetade med strålskydd, radiofysik och radiobiologi. Det som förut varit en angelägenhet för sjukvård och fysiker blev nu en angelägenhet för alla. S:s arbete blev betydligt mera internationellt inriktat. Samtidigt kom andra problem i centrum under det kalla kriget, inte minst frågor om radioaktivt nedfall och hur detta påverkade människor. Strålningsproblematiken blev på ett helt nytt sätt internationell. Av särskild betydelse var de atmosfäriska kärnvapenproven.

Direkt efter kriget och atombomberna i Japan inledde S storskalig forskning kring mycket höga och kortvariga stråldoser. Under en period var han den störste bidragstagaren från den av regeringen bildade atomkommittén. Tillsammans med kolleger konstruerade S s k helkroppsmätare, som kunde mäta strålningen från kroppen, i ett särskilt laboratorium i Henriksdal i Sthlm. Vid radiofysiska institutionen påbörjades ungefär samtidigt forskning kring den naturligt förekommande gammastrålningen i naturen. Forskningen kom att leda till upptäckten av radon och radons förekomst i byggnader.

För att möta den starka oron hos allmänheten över det radioaktiva nedfallet och utarbeta riktlinjer för ett fungerande strålskydd bildade FN 1955 en expertkommitté, United Nations Scientific Committee on the Effects of Atomic Radiation, direkt underställd generalförsamlingen. S blev kommitténs ordförande 1958; två år tidigare hade valts han till ordförande för ICRP. S drev i dessa internationella sammanhang en linje med relativt hårda krav. Kunskapen om små stråldosers skadliga inverkan var liten. Ett avgörande skäl till att skärpa gränsvärdena var att en ökad användning/exponering av radioaktiva ämnen skulle beröra en större del av befolkningarna, vilket i sin tur ökade riskerna för att icke-önskvärda genetiska förändringar blev permanenta.

Från 1950 konstruerade S apparater för kontinuerlig mätning av gammastrålning i naturen, s k bakgrundsstrålning. Nätet av mätstationer byggdes ut successivt. Samtidigt accentuerades frågor som gällde kärnvapeninducerad radioaktivitet och dess verkningar. Den första förhöjda bakgrundsstrålningen registrerade radiofysiska institutionen 1953, efter det att Sovjetunionen sprängt sin första vätebomb i mitten av aug. Under resten av 1950-talet kunde institutionen notera flera fall av förhöjd strålning som ett resultat av atmosfäriska kärnvapenprov. I vissa fall informerade S direkt den sv statsledningen om att det förekommit sprängningar.

Under 1950- och 60-talen var S engagerad i organisatoriska frågor rörande strålskyddet. Genom hans försorg kunde ICRP få en fastare organisatorisk bas och bättre ekonomi. Under en rad år försökte S förgäves få till stånd en övergripande internationell, fristående strålskyddsorganisation. I Sverige var han delaktig i tillkomsten av lagen om beredskap vid atomolyckor och ansvarig för en expertkommitté som skulle träda i verksamhet vid en atomolycka. Strax innan sin pensionering 1965 lyckades han genomdriva en uppdelning av tillsynsverksamhet och forskning, då Statens strålskyddsinstitut bildades och blev central förvaltningsmyndighet i strålskyddsfrågor. Samtidigt organiserades den radiobiologiska verksamheten i en egen institution.

S:s vetenskapliga verksamhet kan ses som en exponent för det sv samhällets utveckling, särskilt inom hälsovården, och den offentliga sektorns framväxt. Han kom att prägla utvecklingen inom strålskyddsområdet, där han spelade en avgörande roll, även internationellt. Efter andra världskrigets slut och sedan USA tillgripit atomvapen mot Japan kom frågor om strålning, strålskydd och strålningens biologiska verkan att få en aktualitet som aldrig tidigare, samtidigt som ämnesområdet internationaliserades. – SI-enheten för stråldosekvivalens uppkallades 1979 efter S. Stråldosekvivalenten gör det möjligt att jämföra den biologiska verkan av olika typer av strålning med skalan av en enda enhet – sievert.

Författare

Hans Weinberger



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Einige Bemerkungen zu der Ab-handlung: W. Friedrich und O. Glasser, "Intensitäts-verteilung der v-Strahlen radioaktiver Substanzen im absorbierenden Medium (Zeitschrift fur Physik, Bd 12, 19[22-]23, Braunschweig & Berlin, s 243 f). - Något om radiumdukar ur fysikalisk synpunkt (Hygie- nisk revy, årg 16, 1927, Lund, 4:o, s 5-7). - Standardi-zation of Roentgen-dosage in Sweden ([Acta radiolo-gica, Supplementum 3, pars 2.] Second international congress of radiology Stockholm 1928, Abstracts of communication ed by A Renander, Sthlm 1928, s 226). - Framställning av radioaktiva preparat för medicinska ändamål genom koncentrering av radium-emanation. (Föredrag hållet vid Svenska föreningens för medicinsk radiologi sammanträde ... d 2 okt 1920.) [Rubr.] Sthlm 1931. 4:o. 13 s. - A new method for determining the intensity of radium and Roent-gen radiation in the human body. Including demonstration of instruments (IIIe congrés international de radiologie Paris 1931 Resumés des Communications, Paris 1931, s 218 f). - The time factor in Röntgen radiations of extremely short duration. Investiga-tions on Drosophila eggs (ibid, s 263; tills med A Forssberg). - Eine Methode zur Messung von Röntgen-, Radium- und Ultrastrahlung nebst einige Unter-suchungen fiber die Anwendbarkeit derselben in der Physik und der Medizin. Mit einem Anhang enthalt-end einige Formeln und Tabellen fiir die Berech-nung der Intensitätsverteilung bei v-Strahlungsquel-len. [Akad avh, UU.] Sthlm 1932. XII, 179 s, VIII bl tabeller, Anhang 22 s. (Acta radiologica, Suppl 14.) - Eine neue Methode zur Messung der Ultrastrahlung in grossen Wassertiefen. [Rubr.] Upps 1932. 5 s. ([VA,] Arkiv för matematik, astronomi och fysik, bd 23 A, n:o 6.) - Ionisation at high gas pressures (Nature, vol 129, London 1932, 4:o, s 792 f). -Jonisationsmätning enligt kondensatorkammaremetoden (Tidskrift för elementär matematik, fysik och kemi, årg 16, 1933, Sthlm, s 145-156; även sep, 12 s). - Die harte Gamma-strahlung und die durchdringende Strahlung irdi-schen und kosmischen Ursprungs. Hauptreferat IX (IV. Internationaler Radiologenkongress Zurich 1934, Bd 2. Referate, Leipzig 1934, s 129-131). - Metoder för strålningsmätningar vid Radiumhemmets fysiska laboratorium (Kosmos, fysiska uppsatser utg av Sv fysikersamfundet, bd 12,1934, Sthlm, s 170-213). -Uber die Wirkung der durchdringenden Umgeb-ungsstrahlung auf die Entwicklungsgeschwindigkeit von Drosophila melanogaster (Strahlentherapie, Bd 56, Munchen 1936, s 354-360). - Beskrivning av Radiofysiska institutionen ([G Forssell m fl,] Konung Gustaf V:s Jubileumsklinik i Stockholm ... d 22 juni 1938 ... invigd Sthlm 1938, 4:o, s 33 f; övers i Acta radiologica, Suppl 38. G Forssell m fl, King Gustaf V's Stockholm jubilee clinic for radiotherapy and re-search in cancer Sthlm 1939, s 34 f: Description of the Radiophysics institution). - Tillsynen av odontolo-giskt röntgenarbete, dess syften och berättigande (Svensk tandläkare-tidskrift, årg 39, 1946, Sthlm, s 735-750). - The tolerance dose and the prevention of injuries caused by ionizing radiations. Silvanus Thompson memorial lecture (The British journal of radiology, vol 20, London 1947, s 306-318). - Two au-tomatic methods for measuring condenser chambers (Acta radiologica, vol. 28, 1947, Sthlm, s 784-789). -Medical radiophysics in Siveden 1920-1950 (ibid, 33, 1950, s 191-252). - A Roentgen apparatus for intense Roentgen radiation of short duration intended for biophysical research work and for special treatment purposes (ibid, s 328-343). - A method of concentra-ting Roentgen rays for deep therapy (preliminary reports) (ibid, s 344-356; tills med B. Lindell o T. Wahlberg). - Svensk medicinsk radiofysik av idag. Anförande vid invigningen av Radiofysiska institutionens hög-spänningshall o emanationslaboratorium d 18 maj 1950 (Medicinska föreningens tidskrift, årg 28, 1950, Sthlm, 4:o, s 135-138). - Organisationsprobleme der medizinischen Radiophysik (Strahlentherapie, 83, 1950, s 613-624). - Measurements of y-radiation from the human body (preliminary report) (VA, Arkiv för fysik, bd 3, Sthlm 1951, s 337-346). -Samarbetetmellan medicin och teknik (Teknisk tidskrift, årg 81, 1951, Sthlm, 4;o, s 557-561). - Strålskador, förorsakade av atombomber och radioaktiva stridsmedel, 1. Radiologisk krigföring (Svenska läkartidningen, årg 48, 1951, Sthlm, s 1478 f). -Eine Metode fiir umfassende laufende Strahlenschutzmessungen (Fortschritte auf dem Gebiete der Röntgenstrahlen vereinigt mit Rönt-genpraxis, Bd 75, 1951, Stuttgart, 4:o, Sonderheft [omsl]: Prof. Dr. H. Schintz zum 60. Geburtstag, s 168-173; tills med R. Walstam). - Variations in natural y-radiation in Sweden (Acta radiologica, 37, 1952, s 388-398; tills med B. Hultqvist). - Fysikkens betyd-ning i kampen mot kreftsykdommene (Mot kreft, utg av Landsforeningen mot kreft, 1952, Oslo, s 22 f, 27). - Tolerance levels and Swedish radiation-protection work (Biological hazards of atomic energy being the papers read at the conference convened by the Insti-tute of biology and the Atomic scientists' association Oct 1950 ed by A. Haddow, Oxford 1952, s 181-187). — Ett strålningsfritt laboratorium (Festskrift utg av Medicinska föreningen i Stockholm: 1877 1952. Red: P G. Reizenstein, [Sthlm, tr] Lund 1953,4:o, s 24-30). -Viewpoints on the organization of radiation protec-tion (Acta radiologica, Suppl 116. Seventh international congress of radiology: The invited papers. The ra-diobiology symposium in Århus and the reports from the international commissions, Sthlm 1954, s 35-39; övers i Sonderbände zur Strahlentherapie, 32. Ergeb-nisse des VII. internationalen Kongresses fur Radiolo-gie in Kopenhagen 1953 aus dem Gebiet der Strah-lenheilkunde. Bearb von E. H. Graul... und F. Hess, Munchen-Berlin 1955, s 5 f: Gesichtspunkte bei der Organisation des Strahlenschutzes). — Strålskador och strålskydd (Sverige inför atomåldern: 14 sv experter om ett aktuellt ämne. Red: G W. Funke, Sthlm 1956, s 144-157). - Measurements of low-level radioactivity, particularly the y-radiation from living subjects (Pro-ceedings of the International conference on the peaceful uses of atomic energy held in Geneva 8 Aug-20 Aug 1955, vol 13. Legal, administrative, health and safety aspects of large-scale use of nuclear energy, New York 1956, 4:o, s 187-195). - Records of gamma radiation from the ground and beta radiation from radioactive debris in Sweden, 1950-1955, part 1 (Tel-lus, a quarterly journal of geophysics, vol 8, 1956, Sthlm, s 117—126). - Increase in y-radiation from pow-dered milk and beef, 1953-56 (Nature, 178, 1956, s 854 f; tills med S. Gustafsson & C. G. Rylander). - Un-tersuchungen uber die Gammastrahlung des mensch- lichen Körpers (Strahlentherapie, 99, 1956, s 185-195). — De nuvarande strålningsriskerna (SvD 1956: 4/10, s 13). — Exposure of man to ionizing radiadons, with special reference to possible genetic hazards (Effects of radiation on human heredity, report of a study group convened by WHO Geneva 1957, s 63-85). - Dricksvattnets radiumhalt och förekomsten av kräfta (Riksföreningen för kräftsjukdomarnas bekämpande, Riksföreningen mot cancer Årsbok 1952-1956, Sthlm 1957, s 84-86). - A versatile instrument for the measurement in r units of radiation do-ses (Arkiv för fysik, 12, 1957, s 296-300). - Gamma radiation from some Swedish foodstuffs (ibid, s 481-489; tills med S. Gustafsson o C. G. Rylander). - Strålskyddsfrågan, 1. Några allmänna synpunkter (Nordisk medicin, bd 57-58, 1957, Sthlm, 4:o, s 1107-10 [i bd 58]). - High pressure ionization chambers [1]. Some Swedish investigations of the radioactivity of the human body (The British journal of radiolog)', Supplement no. 7. The measurement of body radioactivity, papers read at a conference held at Leeds on April 16-17, 1956 ... ed C. B. Allsopp, London 1957, s 1-12; tills med B Hultqvist). - The international commission on radiological protection (ICRP) (Associations internationales monthly review of international organizations and meedngs, 1957, Bruxelles, 4:o, Sept, s 3-7). - Report on 1956 amend-ments to the recommendations of the International commission on radiological protection (ICRP) (Radiology, vol 70, [Syracuse, N. Y.] 1958,4:o, s 261 f; tills med E. R. Carling m fl). - A method for the automatic recording of ionizing radiation (Acta radiologica, Suppl 188. Jens Nielsen anno aetatis suae LX, papers dedicated ... December 19, 1959, Sthlm (tr Aarhus) 1959,4:o, s 224-234). - The work of the International commission on radiological protection (IRCP) (Pro-gress in nuclear energy, series 12. Health physics, vol 1, New York 1959, s 3-9). - Synpunkter med anledning av FN:s strålningskommittés rapport (Nordisk medicin, 61-62, 1959, s 1063-67 [i bd 62]). -The in-crease of ¦y-radiation from the ground in Sweden (1950-1959) caused by fallout from nuclear weapon tests (Arkiv för fysik, 16,1959, s 349-352). - Radiofysik (Karolinska mediko-kirurgiska institutets historia 1910-1960 d 3. Forskning och undervisning inom olika ämnen, 1-2, Sthlm ... 1960, s 647-666). - Small instruments for the automatic registration of dose-rates to be worn by persons exposed to x-rays and v-rays (International atomic energy agency, Proceedings series STI/PUB/25. Selected topics in radiation dosi-metry: Proceedings of the symposium ... held in Vien-na, 7-11 June 1960, Vienna 1961, s 105-115). -Views on the new recommendations of the International commission on radiological protection (IXth international congress of radiology 23.7 - 30.7 1959 in Munchen, hrsg B. Rajewsky, vol 1-2, Stuttgart & Miinchen-Berlin 1961, s 1131 f [i vol 2]). - Små instrument för registrering av stråldosers fördelning i tiden (Riksföreningen mot cancer, Årsbok 1960-1962, 1962, s 343-348; även i övers: The Swedish cancer society, Year book 1962, s 341-346: Small instruments for recording the distribution in time of radiation doses). - A method of recording individual doses and dose råtes during radiation work (Personal dosimetry tech-niques for external radiation: their application in nuclear institutions, symposium Madrid 1963, Paris 1963, s 173-188). - Note on the increase of gamma radiation from the ground during September 1st - November 30th, 1961 (Tellus, 15, 1963, s 309-312). -The Institute of radiophysics (Acta radiologica, Suppl 250. E Berven m fl, The first fifty years: Radiumhemmet 1910-1937 and King Gustav V Jubilee clinic 1938-1960, Sthlm 1965, 4:o, s 91-117). - Planning an organization for radiation emergencies, with special reference to Sweden (Protection of the public in the event of radiation accidents: Proceedings of a seminar joindy sponsored by the Food and agriculture organization of the United nations, the International atom-ic energy agency and the World health organization, Geneva, 18-22 Nov 1963, Geneva 1965, s 319-346). -Exposure of man to ionizing radiation from natural and artificial sources (L Diethelm m fl, Handbuch der medizinischen Radiologie. Encyclopedia of medi-cal radiology, Bd 2: 2. Strahlenbiologie, red von A Zuppinger, Berlin-Heidelberg-New York 1966, 4:o, s 334-371; tills med G. A. Swedjemark oj. C. Wilson). -Svenska strålskyddsverksamhetens historia. Sthlm 1975. 4:o [duplic]. 13 bl. (Statens strålskyddsinstitut, [Rapport] 1975 - 028.) - 34 bidr i Acta radiologica 1, 1921,2, 1923,4, 1925, 5 o 7, 1926, 11,1930,12,1931, 14, 1933, 15, 1934, 16, 1935, 17, 1936, 18, 1937, 21, 1940, 22, 1941, se bibliografi av S Benner ibid, 27, 1946, s 220-222.

Källor och litteratur

Källor o litt: E Adelsköld, StH:s matr 1928-1950 (1984); Inbjudn:skr ... [UU] 5 nov 1932 (1932); H Weinberger, S; enhet o mångfald; en biogr över den sv radiofysikens, radiobiologins o strålskyddets grundare RS (1990), o där anf källor o litt; dens, Physics in uniform: the Swedish institute of military physics, 1939-1945 (Center on the periphery, ed S Lindqvist, 1993); Väd 1965.



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Rolf M Sievert, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/5905, Svenskt biografiskt lexikon (art av Hans Weinberger), hämtad 2019-09-22.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:5905
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Rolf M Sievert, urn:sbl:5905, Svenskt biografiskt lexikon (art av Hans Weinberger), hämtad 2019-09-22.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se