Pierre Signac

Född:1623 – Frankrike (troligen i Frankrike)
Död:1684 – Maria Magdalena församling, Stockholms län (begr, i Sthlm,Maria)

Miniatyrist, Emaljmålare


Band 32 (2003-2006), sida 180.

Meriter

Signac, Pierre, f trol 1623 i Frankrike, d 1684 (bet för begr 21 juni 1684 i Sthlm, Maria). Emalj- o miniatyrmålare, hovmålare i Sthlm från 1 jan 47.

G senast okt 1668 m Susanne Boijère, d 1688 (bet för själaringn 6 aug i Sthlm, Nik, o för begr 13 aug där, Maria).

Biografi

S kom till Sverige julaftonen 1646 och var verksam här till sin död. Om hans liv och verksamhet i Frankrike är föga känt. Sannolikt var han elev till emaljmålaren Jean Toutin d ä från Chateaudun som omkr 1635 etablerade en verkstad i Paris. Till Sverige anlände S i sällskap med Magnus Gabriel De la Gardie (bd 10) som lärt känna honom i Paris och som förmedlade en befattning som hovmålare hos drottning Kristina. Konstnären anställdes med en årslön på 600 rdr och utlovades även betalning för varje enskilt arbete.

I likhet med de flesta av Kristinas hovmålare hade S svårigheter att få ut sin lön, vilket ett stort antal klagoskrifter till räntekammaren vittnar om. S tycks främst ha försörjt sig själv och sin stora familj genom den konst- och kramhandel som han bedrev vid sidan av sitt måleri. Genom De la Gardies försorg lyckades han utverka ett personligt privilegium att tullfritt och utan extra kostnad importera konst och lyx-hantverk från Frankrike. Antagligen tillkom genom denna verksamhet de sviter av franska porträtt som fanns på De la Gardies slott. Bouppteckningen över S från 1688 upptar en ansenlig förmögenhet samt förtecknar ett stort antal egna och andras konstverk. Av bl a en mantalsförteckning från 1683 framgår att S bodde i staden mellan broarna i närheten av Slussen. Vid sin död var S drygt 60 år gammal och han efterlämnade hustru och sex barn.

Om den uppskattning S åtnjöt hos De la Gardie vittnar ett brev från 1664 där denne återger sina planer på att upprätta en skola för unga adelsmän i Sthlm och där S skulle fungera som lärare i måleri. Att S var en synnerligen mångsidig representant för fransk kultur i Sverige framgår även av hans bevarade korrespondens. Antingen det gäller suppliker till hovet eller andra affärsmellanhavanden är hans brev mycket personligt färgade, skrivna på omväxlande vers och prosa. Brevsamlingen innehåller även hyllningsdikter till De la Gardie och annan ibland mycket mustig tillfällighetsdiktning.

Under sin långa verksamma period i Sverige hade S kontakt med flera regenter. Efter Kristinas abdikation arbetade han för Karl X Gustav med samma anställningsvillkor. Under förmyndarregeringen för Karl XI togs han i anspråk av Hedvig Eleonora. S:s sista uppdragsgivare blev Karl XI med vilken han att döma av supplikernas godmodiga och skämtsamma ton tycks ha stått på mycket god fot.

S:s verksamhet resulterade i ett stort antal emalj- och miniatyrporträtt. Mästarprovet bland hans emaljarbeten är det smycke-ur med allegoriska målningar som De la Gardie beställde i Paris som nyårsgåva till drottning Kristina. Uret, som förvaras på Sthlms slott, var ursprungligen prytt med 585 diamanter och numera saknas även själva urverket. Urboettens målningar lyser emellertid med oförminskad glans. De består av fem större figurscener och ett antal mindre emblem med deviser. Bildprogrammet, som antagligen komponerats av De la Gardie, är en sinnrikt uttänkt hyllning till Kristina som Sveriges drottning. På boettens utsidor framställes hennes triumf till lands och till havs och inuti locket framträder hon som Diana omgiven av De la Gardie som ung jägare och hans blivande maka, Maria Eufrosyne, som jaktnymf. I sin helhet är verket av mycket hög konstnärlig kvalitet.

Under perioden 1647–54 levererade S enligt egen uppgift 34 emaljporträtt av drottning Kristina, varav 25 av ordinär storlek och tre större. Två av de större var kopior efter David Beck (bd 2) med drottningen klädd "à l'italienne". Porträtten överlämnades som gåvor till utländska sändebud och andra gäster vid hovet. Detta förklarar sannolikt varför så få har bevarats i landet. Det första kända Kristinaporträttet vid sidan av urets är en emalj som visar drottningen klädd i en färgglad dräkt och med ett ungdomligt utseende (NM). Man har därför förmodat att det tillkom redan 1646 eller omedelbart efter S:s ankomst till Sverige. 1987 förvärvades till NM en större emalj målad av S efter Sebastien Bourdon. Porträttets ram är runtom prytt med diamanter.

S målade också en rad porträtt av drottningen i miniatyr (gouache på elfenben). Huruvida S från början också var utbildad i miniatyrmåleriets konst eller om det var först i Sverige som han började praktisera denna konstart är en fråga som ej med säkerhet går att besvara. Att hans huvuduppgift under Kristinas regeringstid var emaljmåleri framgår emellertid av hovkassa-böckerna som omnämner honom som "mailleraren". Senare kallas han företrädesvis "konterfejaren" eller "miniateuren". Möjligen var det först kontakten med den engelske miniatyrmålaren Alexander Cooper (bd 8) som fick S att börja måla också i denna teknik.

De närmaste åren efter Karl X Gustavs kröning utförde S ett antal emaljer med konungens bild. I en räkning från 1660 omnämnes ett porträtt "lika stort som en hand " i en mycket vacker dosa täckt med turkosblå emalj. I NM respektive K husgerådskammaren finns två emaljer som skulle kunna svara mot denna beskrivning. Victoria & Albert Museum i London äger ett dubbelporträtt i emalj av Karl X Gustav och Hedvig Eleonora – sannolikt ett förlovnings- eller bröllopsporträtt. I S:t Annen Museum i Lübeck förvaras ett stort emaljporträtt av Hedvig Eleonora som änka. Drottningen bär vid bröstet en bild av sin avlidne make i form av en brosch.

Efter 1660-talet förlorade S:s emaljarbeten i kvalitet. De tidigare perfekt sammansmälta emaljfärgerna fick en grövre och kornigare struktur. Orsaken till denna kvalitetsförändring låter sig inte utan vidare förklaras. Möjligen kan det vara bristen på kontakt med Parisverkstaden och de impulser och intryck som förmedlades av andra specialister på området som nu gjorde sig kännbar. Kanske saknade S adekvat färgmaterial. Tydligt är emellertid att han mer och mer övergick till att måla i miniatyr. Av änkedrottningen fick S i uppdrag att måla miniatyrporträtt för det europeiska furstegalleri som hon samlade. Som deltagare i Otto Wilhelm v Königsmarcks (bd 21) ambassad till Paris 1665 medförde han ett rekommendationsbrev från Hedvig Eleonora med en uppmaning att stanna vid ett antal tyska furstehov på vägen ned. Av den serie på 26 fursteporträtt som finns i den Antellska samlingen i Finlands Nationalmuseum i Hfors bör större delen ha tillkommit på denna resa. Att S besökte det holsteinska furstehovet framgår av bevarade räkningar som visar att han 1668 fick betalt för två i Gottorp utförda "kleine Contrafaite". Enligt änkedrottningens räkenskaper erhöll han 1669 betalt för 23 porträtt av drottningar, prinsar och prinsessor i original. Hedvig Eleonora beställde även en rad porträtt av sig själv och av Karl XI som barn. S utförde dessutom en serie emaljporträtt i grisaille av Karl XI. Att döma av inskriften på baksidan av dessa emaljer: "Qui m'ayme me porte & qui me porte ayme la patrie", delades dessa ut som ett slags utmärkelsetecken.

Vid sidan av sitt arbete för de k uppdragsgivarna tycks S även ha anlitats av ett flertal medlemmar av den inre hovkretsen. Genom arkivalier kan hans namn förutom med De la Gardies förbindas med Otto Wilhelm v Königsmarcks, Johan Gabriel Stenbocks och Johan Ekeblads. Bland bevarade porträtt av enskilda personer återfinns bl a en miniatyr av grevinnan Bonde (Sinebrychoffs samling i Hfors) och ett porträtt av Maria Sophia De la Gardie (Gripsholm). Som S:s sista kända porträtt räknas en stor s k "kabinettsminiatyr" från 1682 föreställande Ulrika Eleonora d ä (NM). Den är målad i miniatyrteknik på pergament.

S kan sägas ha infört den franska stilen i Sverige i och med sitt praktur i emalj. I sina miniatyrer på elfenben synes han stundom vara påverkad av Alexander Coopers engelsk-nederländska stil. Ibland kan det vara svårt att avgöra vem av de båda konstnärerna som utfört ett arbete.

Författare

Görel Cavalli-Björkman



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

Brev från S i RA.

Källor och litteratur

Källor o litt: G Cavalli-Björkman, P S: en studie i sv emalj- o miniatyrmåleri under 1600-talet (1972) o där anf källor o litt; dens, Sv miniatyrmåleri (Årsb för Statens konstmuseer 1981); SKL; SMoK.



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Pierre Signac, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/5909, Svenskt biografiskt lexikon (art av Görel Cavalli-Björkman), hämtad 2019-10-20.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:5909
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Pierre Signac, urn:sbl:5909, Svenskt biografiskt lexikon (art av Görel Cavalli-Björkman), hämtad 2019-10-20.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se