Ulla M Sjöblom

Född:1927-05-11 – Sankt Görans församling, Stockholms län
Död:1989-08-03 – Katarina församling, Stockholms län

Skådespelare, Sångare


Band 32 (2003-2006), sida 327.

Meriter

Sjöblom, Ulla Maria, f 11 maj 1927 i Sthlm, S:t Göran, d 3 aug 1989 där, Kat. Föräldrar: skomakaren Johan Bernhard S o Elsa Maria Ulrika Isacson. Studentex vid H a l för flickor på Norrmalm, Sthlm, 8 maj 47, elev vid Helsingborgs stadsteater 48–50, vid Dramatiska teaterns elevskola 50–53, skådespelerska bl a vid Dramatiska teatern 53–56, 65–68 o från 74, vid Gbgs stadsteater 57–59 o 62–65, vid Malmö stadsteater 61–62, vid Riksteatern 68–70, lär vid Scenskolan i Sthlm 71–83, engagerad vid Skånska teatern, Landskrona, april 77–febr 79, vid Folkteatern, Gävle, 83–86, medverkade i film, radio o TV. – Ogift.

Biografi

Efter att ha gått igenom elevskolan anställdes Ulla S för en treårsperiod vid Dramaten, där hon bl a framträdde som den kvinnliga eleven i Ionescos pjäs Lektionen (1954). Därpå följde engagemang i Gbg och i Malmö. Vid Gbgs stadsteater fick hon pröva på att kasta sig mellan olika dramatiska stilar. Hon framträdde i Lars Forssells och Pär Rådströms cabaret Två åsnor (1958), i Shaws Candida (1958), i Brechts Den goda människan från Sezuan (1962), i musikalen Teenagerlove (1964) och i Vildanden av Ibsen (1965). I solonumret Resan till de gröna skuggorna av den danske dramatikern Finn Methling, som gavs på Stadsteatern 1958 men också spelades in för TV, visade S prov på sin unika gestaltningsförmåga genom att inför publikens ögon förändras från barn till ung flicka och vidare till mogen och åldrande kvinna. I Malmö spelade hon Sonja i Onkel Vanja av Tjechov (1962) och i ett senare skede gestaltade hon på Riksteatern titelrollen i Brechts pjäs Mor Courage och hennes barn (1970).

I alla sina rolltolkningar lade S ned hela sin själ och använde sig av personliga livserfarenheter med resultat att hennes rollskapelser ofta kunde upplevas som helt genuina. Hon blev ett med rollgestalten. S var en skådespelare som menade att tanken skulle föda den sceniska känslan, men hon förnekade länge nödvändigheten av en grundläggande metodik i fråga om röst-och kroppsteknik. Hennes vilja att satsa hela sin personlighet i sina rollskapelser slet därför hårt på både kropp och röst. Insikten om behovet av en medveten scenisk teknik kom till henne på ett chockartat sätt mitt under turnén av Mor Courage med Riksteatern, när hon förlorade rösten.

S:s röstproblem var svåra. Hon fick talförbud och order att bygga upp sin kropp och sin röst från början för att över huvud taget kunna stå på scen igen. Genom att ta sina egna problem på allvar föddes hos henne en insikt om att skådespelarens arbete måste bygga på en total teknisk medvetenhet vad gäller kroppslig och vokal gestaltning. Då S hade återställt sin hälsa uppträdde hon på Dramaten som Kleopatra i Antonius och Kleopatra av Shakespeare och 1977 fick hon teaterkritikernas pris för sin insats i Sven Delblancs pjäs Kastrater, där hon gestaltade en åldrande kastratsångare i 1700-talets Italien.

S:s främste mentor bland de regissörer hon mötte i sitt sceniska arbete var Alf Sjöberg (ovan), som hon beundrade och högaktade. Hon fick också möjlighet att medverka i en TV-inspelning av Sjöbergs allra sista produktion, Molières Hustruskolan (1980). S framträdde flitigt i TV, bl a i Den inbillade sjuke (1959), Antigone och Fröken Rosita (1960), Stolarna (1962), Figaros bröllop (1973) och i Hej du himlen! (1983). På film medverkade hon bl a i Jan Halldoffs Rötmånad (1970).

S ställde stora krav på sig själv i sitt sceniska arbete, men ointresserad av stjärnspel sökte hon sig gärna till sammanhang, där ensemblen var utgångspunkten i det teatrala arbetet. Det var också i ett sådant sammanhang, pionjärensemblen vid Folkteatern i Gävle, som hon avslutade sin sceniska gärning innan hon gick bort i en cancersjukdom.

S:s många genuina gestaltningar av olika roller inom världsdramatiken avslöjade långtifrån hela vidden av hennes konstnärskap. Hon hade också inom sig ett frö till artisteri som hon gavs möjlighet att utveckla inom olika medier. Första gången hon framträdde som artist och vissångerska var i radioprogrammet Puzzlet 1955, där hon framförde Boris Vians protestvisa Le Déserteur i översättning av Lars Forssell, Jag står här på ett torg.

Under 1950- och 60-talen närdes i Sverige ett intresse för franska och tyska caba-retvisor. Förmedlare av denna tradition till sv estrad var förutom Forssell också Pär Rådström och Uno Myggan Ericson. Forssell översatte franska visor och producerade tillsammans med Rådström för radion cabareten Två åsnor (1956–57), som också sattes upp på Gbgs stadsteater. Både i radio och på scenen byggdes föreställningen upp kring S, som förutom Vians visor sjöng Forssells översättningar från franska av visor som Säg vad ni vill och De fattigas piano. Ericson översatte framför allt tyska sånger med sikte på radiocabareten Cabaret Ulla (1960), där S återigen var dragplåstret. Med sin sträva och genomträngande röst sjöng hon visor av bl a Kurt Tucholsky. S:s insjungningar på skiva har återutgivits efter hennes död.

S undersökte redan under 1950-talet, då hon var engagerad vid Gbgs stadsteater, sina pedagogiska resurser. Hon undervisade vid Stadsteaterns elevskola framför allt i ämnet stil, som handlade om att lära sig ett fysiskt beteende utifrån historiska epoker med historiska kostymer. S:s verkliga genombrott som pedagog ägde emellertid rum i början av 1970-talet vid Scenskolan i Sthlm och hade sin bakgrund i hennes röstproblem och ansträngningar att återuppbygga sin egen vokala och kroppsliga fysik. Hennes tidigare intuitiva blandning av tanke och känsla i det egna konstnärskapet gavs genom denna process en medvetenhet som hon kunde förmedla till eleverna.

S avkrävde eleverna ett starkt personligt engagemang men var noga med att det var dramatikerns text och rollen som var centrum i skådespelararbetet, inte skådespelarens privata känslor och tankar. Hon poängterade samspelet och menade att det centrala i det sceniska arbetet var det som hände mellan de enskilda rollgestalterna, inte det som hände i varje enskild rollkaraktär. Under uppbyggandet av sina egna skådespelarresurser mötte S den tyske pedagogen Rudolf Penka vars medvetna undervisningsmetodik hon anammade. Penka intresserade sig dock mest för improvisationsarbete medan S gärna arbetade med text och textinterpretation. Hennes teateruppfattning var den att tanke och intuition skulle vara ledande i det sceniska arbetet, men hon uppmanade eleverna att inledningsvis inte ägna för mycket tid åt intellektuell analys. Istället skulle textens fysiska och sceniska möjligheter prövas redan från början. Hon arbetade gärna med grekiska, antika texter där vers, rytm och stil tränades. I sitt textarbete med eleverna var S noga med att påpeka att hon inte var regissör utan just pedagog.

Genom sitt pedagogiska arbete vid Scenskolan i Sthlm fick S kontakt med den elevgrupp som under ledning av Peter Oskarsson bildade Skånska teatern i Landskrona. Resultatet blev att hon knöts till denna som både pedagog, skådespelerska och regissör. Senare engagerade hon sig i Folkteatern i Gävle, där Oskarsson också var konstnärlig ledare.

Författare

Anders Järleby



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Källor och litteratur

Källor o litt: I Björksten, U S död (SvD 5 aug 1989); I Luterkort, Om igen, herr Molander!: K dramatiska teaterns elevskola 1787-1964 (1998); Myggans nöjes-lex, ed U M Ericson, 13 (1993); C Pauli o T Ellefsen, U S död (DN 5 aug 1989); Sv skådespelare i film o TV 1897-2000, 2 (2002). - Muntl meddeken från skådespelaren Åke Lundkvist.



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Ulla M Sjöblom, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/5980, Svenskt biografiskt lexikon (art av Anders Järleby), hämtad 2019-11-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:5980
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Ulla M Sjöblom, urn:sbl:5980, Svenskt biografiskt lexikon (art av Anders Järleby), hämtad 2019-11-19.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se