Tage A U Sjögren

Född:1859-08-26 – Färnebo församling, Värmlands län
Död:1939-01-10 – Engelbrekts församling, Stockholms län

Läkare, Röntgenolog


Band 32 (2003-2006), sida 378.

Meriter

3 Sjögren, Tage Anton Ultimus, bror till S 2, f 26 aug 1859 i Färnebo, Värml, d 10 jan 1939 i Sthlm, Engelbr. Mogenhetsex vid Örebro h elementarlärov 6 juni 78, inskr vid LU 15 sept 78, med fil ex där 14 dec 79, MK vid KI 7 febr 83, ML där 12 mars 87, amanuensförordmen vid Allm BB i Sthlm o Kronprinsessan Lovisas barnsjukhus, Sthlm, 16 dec 86-15 maj 88, tf bitr förest vid KI:s poliklinik för barnsjukdomar 16 maj–31 dec 88, andre bataljonsläk vid olika reg 88–96, adjutant i Arméförvaltn:s intendentsdep o hos överfältläkaren 2 maj 90–30 okt 96, hos överfältläkaren 20 nov 96–17 aug 97, läk vid Allm Garnisonssjukhuset i Sthlm 1 juni 91–31 maj 93, led av styr för Nya ab hästskyddare (från 97 ab Sv spiralfabriken) 93, ordf där från 95, tilldelad kaptens värdighet 30 dec 93, assistent i Arméförvaltn:ens sjukvårdsbyrå 31 okt 96–18 aug 97, bataljonsläk vid Svea livg 18 aug 97–31 okt 01, vid Livg till häst 1 nov 01–18 nov 10, överläk o led av styr för Lifförsäkr:ab Nordpolen 97–18, innehavare av ett privat röntgeninst i Sthlm 99–21, även verksam vid Sabbatsbergs sjukhus röntgenolog avd 01–11, reg:läk i Fältläkkåren 23 nov 06, vid Livg till häst 18 nov 10, på reservstaten för Fältläk:kåren 24 mars 16–10 okt 19, fältläk i Fältläk:kåren 7 sept 17, ordf i Sv läk:sällsk 3 okt 16–2 okt 17, överläk i Olycksfallsförsäkr:bolaget Merkur 17, bitr överläk i Livförsäkr:ab Thule 18–29. – Med hedersdr vid KI 13 dec 10.

G 6 sept 1887 i Sthlm, Nik, m Ida Maria Sofia Eklund, f 18 juli 1865 där, ibid, d 2 april 1945 där, Engelbr, dtr till målarmästaren Martin E o Sofia Jansson.

Biografi

Tage S visade tidigt stort intresse för bild och visuell teknik. Några år in på 1890-talet blev han medlem av Fotografiska föreningen i Sthlm, en organisation för både amatörer och professionella. S tog aktiv del i verksamheten. Han var ledamot av det vetenskapliga utskottet och ställde ofta ut sina fotografier i samband med föreningens årsmöten och utställningar. Detta bildintresse delade S med flera av de läkare som kom att specialisera sig inom det nya radiologiska området kring sekelskiftet 1900.

I nov 1895 gjorde Wilhelm Conrad Röntgen sin upptäckt av "en ny typ av strålar". Bara ett par månader senare spreds den sensationella nyheten om det "nya ljuset" i vetenskapliga publikationer och kommersiell press över hela världen. Redan i jan följande år publicerades rapporter om olika försök att utnyttja röntgenstrålarna för medicinska ändamål. Inte bara läkare utan också fysiker, ingenjörer, fotografer, journalister, pedagoger, underhållare och spiritister var under de första åren engagerade i att definiera användningsområden för den nya tekniken.

Tillsammans med den tidigt avlidne stockholmsläkaren Thor Stenbeck och den i Gbg verksamme Ivar Bagge gjorde S framträdande insatser för att introducera röntgentekniken inom sv medicin. S skildrar i sina memoarer Ur minnet och dagboken (1935) hur han omedelbart blev "helt fångad" av den nya upptäckten. Han säger sig på en gång ha insett att den hade praktiskt taget "obegränsade möjligheter" och "greps av en önskan att närmare studera fenomenet". Hösten 1898 reste S till Berlin för att inhandla en röntgenapparat hos firman Hirschmann & Co. Några intresserade personer från olika länder sammanfördes och åhörde en kurs – dock huvudsakligen i elektrofysik – som gavs av en docent vid universitetet, vilken också var laborator vid Charitésjukhuset. Tillfälle till praktisk demonstration gavs inte. Denna situation var typisk för de medicinska "röntgenpionjärerna": De var autodidakter och fick på egen hand söka sig fram och utforska vilka betingelser som krävdes för att få användbara bilder.

S öppnade 1899 ett privat röntgeninstitut i sin praktikvåning på Hamngatan i Sthlm. Dit vallfärdade journalister för att upptäcka och rapportera om röntgenlaboratoriets fascinerande värld. Kanske var det tidningarnas färgstarka reportage som lockade skolklasser och föreningar att komma på besök. Enligt S fick han "mera än önskvärt var mottaga besökanden, som själva ville skåda undret att se sin egen hand på den lysande skärmen". Tillströmningen av patienter blev också stor och institutet gav honom nästan full sysselsättning. Han konsulterades regelbundet av olika specialister i staden och eftersom sjukhusen till en början saknade egna röntgenavdelningar skickades deras patienter till hans privata mottagning för undersökning och behandling. Under åren kring 1900 publicerade S såväl flera populärvetenskapliga artiklar om röntgenstrålarnas diagnostiska och terapeutiska användningar som ett antal vetenskapliga bidrag till området. Inom röntgendiagnostiken beskrev han tekniken vid röntgenundersökningen av tänder. Tillsammans med ögonläkaren Ulrik Hellgren utarbetade han också en metod för att bestämma läget av metallbitar som hade fastnat i ögat. Det var dock inom röntgenterapin som S gjorde sina mest uppmärksammade insatser. Utvecklingen inom detta område skedde till en början slumpmässigt och osystematiskt. S experimenterade med att använda tekniken vid behandling av framförallt olika typer av hudsjukdomar. 1899 demonstrerade han inför Sv läkaresällskapet en patient med hudcancer i ögonlocket som framgångsrikt hade behandlats med röntgenstrålning. Samtidigt förevisade Stenbeck ett fall av hudcancer på näsan som hade läkts efter 150 röntgenbehandlingar. I internationell litteratur brukar de bägge sv läkarna nämnas bland de första i världen att publicera lyckade resultat av röntgenstrålning av tumörer.

S blev den förste "röntgenologen" som anställdes vid ett sv sjukhus. 1900 fick han i uppdrag att ansvara för inrättandet av ett röntgenlaboratorium på Sabbatsbergs sjukhus. När det var färdigt att användas kontrakterades S för att på kallelse infinna sig vid sjukhuset och utföra röntgenundersökningarna. Han fick några år senare möjlighet att på heltid ägna sig åt röntgenarbete. Chefen för Serafimerlasarettet kirurgen John Berg (bd 3) erbjöd S att tillträda som föreståndare för sjukhusets nya röntgenavdelning. Han avböjde dock erbjudandet då han befarade att han skulle bli tvungen att överge all övrig medicinsk verksamhet till förmån för arbetet vid sjukhuset. Istället blev det Gösta Forssell (bd 16) som accepterade att ta tjänsten.

Under resten av sin karriär fortsatte S att kombinera arbetet vid privatpraktiken med anställningar som militärläkare och med olika slags konsultuppdrag. När en större röntgenavdelning skulle inrättas på Sabbatsbergs sjukhus var det S som stod bakom planeringen. I böljan av 1911 fick han en permanent tjänst som röntgenolog vid sjukhuset, men han kvarstod inte länge på platsen. Verksamheten i hans röntgeninstitut, som hade flyttats till en våning på Sturegatan, bedrevs fram till 1921.

S var en av de många röntgenpionjärer som drabbades av svåra strålskador på händerna och andra kroppsdelar. I svensk och utländsk press kom det tidigt larmrapporter om röntgenstrålarnas skadlighet, men det dröjde innan läkarna förstod exakt vari det farliga bestod och hur de skulle skydda sig själva och patienterna mot det. Hos S uppträdde de första symtomen på cancer 1905 och flera fingrar fick senare amputeras. Under årens lopp gjordes inte mindre än 22 kirurgiska ingrepp. Dessa skador var den främsta anledningen till att S var tvungen att upphöra med sin röntgenpraktik.

S tillhörde den första generationen radiologer. Dessa nya yrkesutövare insåg att de behövde allmänhetens stöd för att etablera den nya medicinska vetenskapen. Med intervjuer i pressen, populärvetenskapliga publikationer och offentliga före- visningar som var både informativa och underhållande försökte de väcka människors uppmärksamhet och intresse för röntgenstrålarnas användning i medicinen. De var också tvungna att vinna erkännande från sina medicinska kolleger. Röntgenologerna betraktades i början inte alltid som fullvärdiga läkare. Det saknades förståelse för den visuella expertis som krävdes för att framställa och tolka röntgenbilderna. Vem som helst med lite tekniska kunskaper ansågs kunna sköta apparaterna, och bedömningen av bilderna tyckte kirurgerna och medicinarna att de gjorde bäst själva. Genom att demonstrera och övertyga om röntgentolkningens komplexitet försökte S och andra företrädare för det nya kunskapsområdet att lägga en grund för radiologens expertstatus.

Författare

Solveig Jülich



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

Brev från S i UUB (bl a till S E Henschen).

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Om röntgenstrålarne och deras användning, 1-3 (Ljus, årg 2, 1899-1900, Sthlm, 4:o, 10/12, 3/2 o 17/3). - Om röntgenbehandling af maligna svulster. Föredrag, hållit vid nordisk kirurgisk förenings 6. möte i Göteborg 1904 (Nordisk Tidsskrift for Terapi, Aarg 3, 1904-05, Khvn, Kristiania, s 8-23; även sep, 17 s). - Om användning av röntgenstrålar vid behandling av herpes tonsurans capillidi (Allmänna svenska läkartidningen, årg 1, 1904, Sthlm, s 775-778). - Om efterbehandling av opererade maligna svulster med röntgenbestrålning. Föredrag i Sv. läkaresällskapet den 16/5 1905. [Rubr.] Sthlm 1905. 3 s. [Ur Hygiea s å.] - Uber Röntgen-Behandlung des Sarkoms (Zentralblatt fur die gesamte Therapie, Jahrg 23,1905, Wien, 4:o, s 1-5). - Om röntgenundersökning af digestionskanalen. [Rubr.] [Sthlm] 1908. 23 s, 1 fotogr pl. (Hygiea, Festbd 1908, n:r 35.) - Röntgenbehandling och vårt nya Röntgeninsdtut (Hvar 8 dag, årg 11, 1909-10, Gbg, 4:o, s 580-582 [i nr 37, 12/6 1909]). - Om benkärnornas utveckling i karpal-benen (Förhandlingar vid Svenska läkaresällskapets sammankomster år 1909, Sdilm 1910, s 221-230). -Fall af pulsionsdivertikel i cesophagus (ibid, s 487-492; tills medj. Berg o G. Forssell). - Die akuten An-strengungsveränderungen des Herzens. Eine Studie uber die Einwirkung maximaler Körperanstrengung-en (des Sports und des Trainings) auf das Herz. [Rubr.] [Sthlm 1912.] 24 s. (Nord[iskt] med[icinskt] arkiv, [bd 45 (F 3: 12),] 1912, [Sthlm,] Afd. 2. Inre medicin, n:r 3.) - Minnen och intryck från en resa i Tyskland oktober 1914. [Rubr.] Sthlm 1915.15 s. [Ur Tidskr i militär hälsovård 1915.] - Krigsinvalidvården i Tyskland under det nu pågående kriget (Förhandlingar vid Sv läkaresällskapets sammankomster år 1917, Sthlm, s 371-397; även sep med omsl: ... Tyskland. Föredr i Sv läkaresällsk vid årshögtiden d 2 okt 1917; ny utg Lund 1930,24 s). -The German plan for care, reeducation and return to civil life of disabled soldiers and sailors (The Journal of the American Medical association, vol 70, Chicago 1918, 4:o, s 379-382). - Minnen från en resa till Berlin under sparta-kist-upproret januari 1919. Lund 1932. 22 s. - Från röntgenologiens barndom (Nordisk medicinsk tidskrift, bd 4, 1932, Sthlm, 4:o, s 324-330). - Röntgenbilder från sekelskiftet. (Autoreferat) (Förhandlingar vid Sv läkaresällskapets sammankomster år 1933, Sthlm 1934, s 4-9). - Ur minnet och dagboken. Sthlm 1935. 271 s. - Bidrag i bl a: Tidskrift i militär hälsovård, 1890-91, 1893-94, 1896-97, 1901, 1911, 1915, 1918, 1929, Sthlm, Fortschritte auf dem Geblete der Röntgenstrahlen, 1899/1900, 1900/01, 1901/02, 1904/05,1906/07,1909/10,1918/19, Hamburg, 4:o, Medicinsk månadsrevy, 1900, Sthlm 19[00-]01 (recensioner), Hygiea, 1901, 1904-05, 1908 (Festbd), 1909, 1919, 1933, Sthlm.

Källor och litteratur

Kaller o litt: Lantförsvarsdep:s konseljakter 24 mars 1916, nr 3, o 10 okt 1919, nr 20, RA.

E Berven, T S in memoriam (Nord medicin 1939, nr 2); N-A Björkegren, Radiologisk verksamhet vid Sabbatsbergs sjukhus 1900-1918 (Läkartidn 1977, nr 22); S Julich, Skuggor av sanning: tidig sv radiologi o visuell kultur (2002); W Kock, Två sv pionjärinsatser inom röntgenterapien (Nord medicinhist årsb 1990); M Simon, T S (Sv läkartidn 1939, s 173-175); SLH 3:2 (1895), 3:3 (1901) o 4:4 (1934); SMoK.



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Tage A U Sjögren, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/5993, Svenskt biografiskt lexikon (art av Solveig Jülich), hämtad 2019-07-18.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:5993
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Tage A U Sjögren, urn:sbl:5993, Svenskt biografiskt lexikon (art av Solveig Jülich), hämtad 2019-07-18.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se