Meriter

Skoglund, Louise Sophie Alexandra, f 22 okt 1862 i Sthlm, Klara, d 12 febr 1938 där, Matt. Föräldrar: fabriksidkaren Daniel Karl Alexander S o Lovisa Sofia Gottschalk. Ex från H lärarinnesem i Sthlm 3 juni 82, mogenhetsex vid Lyceum för flickor i Sthlm 10 dec 83, inskr vid UU ht 84, FK 13 sept 86, FL 15 dec 99, disp 27 maj 03, FD 29 maj 03, allt vid UU, lärarinna vid Nya elementarskolan för flickor i Sthlm ht 03–vt 33 o vid Åhlinska skolan i Sthlm ht 12–vt 33, sekr i Svenska kvinnors nationalförb, ordf i Allm valmansförb:s centrala kvinnoråd 20–38 o led av dess överstyrelse. – Ogift.

Biografi

Alexandra S:s mor kom från en välbeställd fabrikörsfamilj i Sthlm, där hennes far drev ett sadelmakeri i egen fastighet på Barnhusträdgårdsgatan. S föddes som det äldsta av två syskon; brodern Carl Erik Johan var två år yngre. S:s mor var 25 år yngre än sin man och efter dennes bortgång flyttade mor och dotter tillsammans.

S hade tidigt utpräglat intellektuella intressen, men hennes önskan att bli student och studera vidare vid universitet villfors inte av fadern. Vetenskapligt inriktade studier ansågs oförenliga med kvinnokönets rätta väsen. Däremot var lägre lärartjänster öppna för kvinnor och som ung flicka tog S denna möjlighet till vidareutbildning och genomgick Högre lärarinneseminariet. Hon ville emellertid gå vidare och började planera för studier vid universitet. Att över huvud taget komma så långt var svårt eftersom det inte fanns några läroverk för flickor och det var examen från dessa som krävdes för inträde till universitet. S tenterade dock av ämne efter ämne som privatist, och 1883 avlade hon sin studentexamen och kunde skriva in sig vid UU.

Det fåtal kvinnor som hade möjlighet att ta sig till universitet levde ett kringskuret studentliv. På grund av sitt kön fick varken S eller vännen Anna Ahlström medlemskap i högerstudenternas förening Heimdal. Kvinnornas meriter respekterades men könstillhörigheten var ett problem. Ingenstans inom det av män dominerade akademiska samhället hade pionjärkvinnorna någon hemortsrätt, vare sig i studentsammanslutningarna eller som akademiska lärare. S liksom andra kvinnor anslöt sig därför till den av Lydia Wahlström ledda föreningen för kvinnliga studenter i Uppsala. S protesterade även mot att den statliga läroverkskommittén 1902 avvisade möjligheten för kvinnliga akademiker att få tjänster som lektorer eller adjunkter. I likhet med övriga högre ämbeten i samhället var dessa tjänster i skolorna förbehållna manliga sökande.

1903 blev S fil dr i historia på avhandlingen De yngre Axelssönernas förbindelser med Sverige 1441–1487. Arbetet recenserades uppskattande i en lång artikel i HT av den danske historikern Knud Fabricius och blev ofta citerat i senare forskning om perioden. Uppsalatiden blev på flera sätt avgörande för hennes framtida gärning. Som elev till Harald Hjärne (bd 19) påverkades hennes politiska uppfattning i konservativ riktning och hon kom att engageras i ett livslångt politiskt arbete. Hennes studier i historia och konsthistoria formade också hennes yrkesliv och s å som hon disputerade började hon undervisa vid den av Anna Ahlström grundade Nya elementarskolan för flickor, där hon sedan stannade fram till pensionen.

Från det att S uppnådde sin doktorsgrad tills hon gick i pension gjorde hon sig gällande inom en rad organisationer. Hon var sekreterare i Svenska kvinnors nationalförbund, deltog i internationella kongresser för Fredrika Bremer-förbundet, var aktiv i Föreningen för kvinnans politiska rösträtt, Stockholms moderata kvinnoförbund, Sveriges moderata kvinnoförbund och slutligen i högerpartiets Centrala kvinnoråd. S gjorde många föredragsresor runt om i Sverige. Hennes hjärtefråga var bättre utbildning för kvinnor, och föredragen hade titlar som Kvinnornas rätt till arbete, Kvinnan, samhället och samhällsspörsmålen, Klasserna och samhället samt Inför kyrkofullmäktigevalet.

S var en av initiativtagarna till Föreningen för kvinnans politiska rösträtt, ett politiskt obundet forum för kvinnor av olika politiska åskådningar. Inför riksdagsvalet 1911 kunde dock föreningen inte längre upprätthålla en opolitisk fasad. Dess centralstyrelse beslöt att i valet officiellt stödja liberaler och socialdemokrater, eftersom dessa stött kravet på kvinnlig rösträtt i de kommunala valen. Beslutet föranledde S att lämna föreningen. Högerpartiet Allmänna valmansförbundet (AVF) var emellertid ännu inte berett att ta emot kvinnor som partimedlemmar och inför detta ointresse beslöt en grupp högerkvinnor, där S ingick, att s å organisera sig i Stockholms moderata kvinnoförbund (MKF), som efter några år expanderade till att bli en riksorganisadon. Detta kvinnoförbund ville driva en självständig politik men ville även samarbeta med AVF. Enligt stadgarna var målet för föreningens arbete att genom utbildningsinsatser undervisa kvinnorna om deras skyldigheter och rättigheter i samhället. MKF ställde sig till förfogande för högerns valorganisation, och AVF utryckte sitt erkännande för dess medverkan i valrörelserna, men var för övrigt fortfarande negativt inställt till kvinnofrågor och kvinnligt medlemskap.

Under första världskriget ökade MKF sina insatser i landsorten och ett 50-tal föreningar tillkom över hela Sverige. S reste runt i landet och talade, och när hon själv var förhindrad skickade hon färdiga föredrag till lokalföreningarna att användas som diskussionsunderlag vid sammankomster. Även om kvinnorna arbetade för de konservativa idéerna hade de inget spaltutrymme i förbundets tidning. AVF började dock vid denna tid att satsa på utbildning. En kommitté tillsattes för att organisera en landsomfattande politisk utbildningsinsats, och ständig ledare för detta arbete blev S.

Den lagtima riksdagen 1919 beslutade om lika rösträtt för kvinnor och män vid riksdagsval. I och med kvinnornas inträde på den politiska arenan och partiets behov av deras röster kunde AVF inte längre upprätthålla sin gamla linje. Efter mycken vånda beslöt därför männen 1919 att tillåta kvinnligt medlemskap i förbundet och dessutom att bilda ett Centralt kvinnoråd (CK) inom partiet. Rådet skulle styras av förbundsledningen, inte ha några egna stadgar och helst inte heller ta några egna initiativ. S accepterade att bli CK:s första ordförande, vilket innebar att hon lämnade MKF. CK skulle liksom MKF ta som sin uppgift att utbilda och upplysa kvinnorna om deras rättigheter. Även om kvinnorna ofta förbigicks på grund av sitt kön, skulle de i alla fall kunna visa sig kunniga, menade S, som var 58 år när hon tog på sig uppgiften. När hon lämnade det fristående MKF för det av AVF dominerade CK sågs det av många kvinnor som ett förräderi. MKF hade ju hoppats att med egna stadgar och egen kvinnopolitik gå ihop med AVF för att med kraft kunna föra kvinnofrågan vidare. Nu hade i stället ett kvinnoråd utan politisk tyngd bildats inom partiet. S hade valt en pragmatisk linje, något som dock i längden skulle visa sig ha vissa fördelar.

Inför valet 1921, det första riksdagsval där kvinnor fick delta, lyckades hon få partiet att ge ut ett särskilt kvinnonummer av sin tidskrift Medborgaren. Inom AVF var man väl medveten om att MKF på sikt måste böja sig för de ekonomiska realiteterna, att detta bara hade medlemsavgifterna som inkomst och att dessa enbart räckte till en begränsad verksamhet. CK:s arbete utökades däremot kontinuerligt och med hjälp av medel från partiet kunde allt fler medlemmar värvas. S:s information till klubbarna förmedlades kontinuerligt genom tidskriften Medborgaren, som 1925 fick en särskild avdelning under rubriken Kvinnoröster. Där presenterades referat från klubbarnas verksamhet, informativa artiklar om aktuell politik, intervjuer, per-sonalia och rapporter från konferenser och sektionen fick med tiden allt större utrymme. S var ständig medarbetare.

1931 tillhörde S dem som grundade Högerns kvinnliga medborgarskola, och hon höll då högtidstalet som skolans styrelses första ordförande. CK började ge kurser runt om i landet för att sprida sina idéer och kunskaper. S framhöll att det var av vikt "att de kvinnor, som vilja deltaga i offentligt arbete, kvalificera sig härför så att de äro både teoretiskt och praktiskt väl rustade" (art i SvD).

1935 var krisen akut för MKF. S, som fortfarande var CK:s ordförande, var positiv till en fusion och i jan 1937 hölls ett första gemensamt möte där S vädjade om sammanhållning inför framtiden. Hon var nu 75 år och såg helst att någon annan övertog ordförandeklubban i den nya sammanslagna kvinnoföreningen, men då valberedningen inte fann någon efterträdare lovade hon att sitta kvar ytterligare ett år. Redan efter någon månad drabbades dock S av en förkylning som utvecklade sig till lunginflammation och följande år gick hon bort. I tacksamhet över hennes mångåriga pionjärarbete åtog sig AVF:s riksorganisation att ombesörja jordfästning och ordnade begravningskortege till Norra kyrkogården.

Författare

Inger Ström-Billing

Arkivuppgifter

Brev från S i KB (bl a till Sigrid LeijonhufVud) o i UUB.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: De yngre Axelssönernas förbindelser med Sverige 1441-1487. Akad afh ... Upps 1903. XIX, 246 s. - Kvinnans rättsliga ställning i Sverige. Kort översikt utg på uppdrag av Arsta-utställningens kommitté. Sthlm 1914. 67 s. [Anon; tills med M Staél v Holstein; omarb av s 1-18 av: Öfversikt af den svenska kvinnans sociala ställning ... i anledning af Världsutställningen i Chicago år 1893, Sthlm 1892, 4:o (enl dess engelska utg delvis förf av E Fries).]

Källor och litteratur

Källor o litt: ED:s konseljakter 7 mars 1919, nr 39 (ang lektorskompetens); Moderata Kvinnoförb;s arkiv: verksamhetsber, handkar ang remisser 1936-61, ensk personers handkar 1936-38 o 1973, tidmklipp 1930-54; allt i RA. Bouppteckning 1938-11-1313; Ahl-strömska skolans arkiv; Ahlinska skolans arkiv, allt i SSA.

50 år med moderata samlingspartiets kvinnliga medborgarskola, ed B Amsenius o N Loman (1981); K Fabricius, En nordisk lensmands liv i det 15de år-hundrede (HT 1904); K högre lärarinnesem in memoriam, ed V Fevrell (1943); H Markusson Winkvist, Som isolerade öar: de lagerkransade kvinnorna o akad under 1900-talets första hälft (2003); S Nicklasson, Högerns kvinnor: problem o resurs för Allm val-mansförb perioden 1900-1936/37 (1992); dens, 85 år: moderata kvinnor i Sthlm 1911-1996 (1996); SMoK; Två bildade kvinnor & en skola: Nya elementarskolan för flickor — Ahlströmska skolan, ed K Stark (1999); L Wahlström, Den sv kvinnorörelsen (1939); dens, Trotsig o försagd (1949); Vem var det? (1944).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
L S Alexandra Skoglund, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/6020, Svenskt biografiskt lexikon (art av Inger Ström-Billing), hämtad 2024-04-20.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:6020
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
L S Alexandra Skoglund, urn:sbl:6020, Svenskt biografiskt lexikon (art av Inger Ström-Billing), hämtad 2024-04-20.