Meriter

Rydberg, Sam Hjalmar, f 27 okt 1885 i Nyköping, Östra förs, d 25 mars 1956 i Sthlm, Kat. Föräldrar: typografen Wilhelm Hjalmar R o Alina Fredrika Rundquist. Musikelev (trumslagare) vid Södermanlands reg 1 maj 99, trumpetare (musikdistinktionskorpral) vid Svea ingenjörkår 06, trumpetare i Sthlms konsertfören, på Oscarsteatern, Folkteatern o Göta lejon samt cellist i olika orkestrar i Sthlm 06–27, musiksergeant av 2 kl vid Svea ingenjörkår 1 jan 09, musikfanjunkare där 1 jan 21, studerade vid Musikkonservatoriet kontrapunkt o instrumentation för Ernst Ellberg o violoncell för Carl Lindhe, musikdinex 26, förste trumpetare i Sv filmindustris orkester 27–30, lär i instrumentalmusik vid Högalids folkskola i Sthlm 27–52, musikanförare med fanjunkares grad vid Svea ingenjörkår 1 jan 28, musikdir med löjtn:s grad där 31 dec 31–35, esskornettist i Sthlms blåsorkester, i Elitorkestern 37, arrangör o notkopist på Radiotjänst. Kompositör.

G 19 sept 1908 i Sthlm, Jak, m Bertha Amalia Pettersson, f 25 maj 1883 där, Nik, d 5 sept 1966 där, Kungsh, dtr till Mathilda Charlotta P.

Biografi

Redan som musikelev böljade Sam R komponera marscher, trots att det inte var någon sinekur för en 13-årig musikelev vid en militärmusikkår. Förutom bl a dryga övningar i signalblåsning, trumslagning, instrumentvård och städning av musiklokalerna skulle han ha lektioner på sina harmoniinstrument: esskornett och violoncell. Det berättas att då musikkårens medlemmar anlände på morgonen satt R redan och gjorde sina första kompositionsförsök.

Den musikkår i Fortifikationen (Svea ingenjörkår) där R kom att tjänstgöra i 30 år, varav åtta som ledare, var av den lilla s k typ 4, som i stort sett inte var mer än en förstärkt oktett: åtta musiker, fyra elever och ibland ett par av de bästa värnpliktiga reservspelen. Det var således en liten ensemble R hade till förfogande för att framföra sina kompositioner, och ofta måste han även som ledare medverka som ess-kornettist. Han ansågs vara den främste i Sthlm på esskornett och hade i sin musikdirektörsexamen fått högsta betyg i detta liksom i harmonilära och instrumentation. Som en av sin tids skickligaste instrumentalister var han en flitigt anlitad musiker i Sthlms musikliv.

Även om R komponerade karaktärs- stycken, en konsertuvertyr, manskvartetter, romanser, dansmusik och musik till filmerna Charlotte Lövensköld, Dante och Kronans kavaljerer, är det marscherna som gjort honom känd. Han komponerade ett 70-tal, av vilka ett tiotal hör till de mest spelade sv marscherna. Inte mindre än 17 av dem har hittills (1999) antagits som förbandsmarscher inom sv försvarsmakten. R skrev sina marscher för den klassiska sv stämbesättningen, där esskornett - här avses inte den i nutida blåsmusik vanliga västeuropeiska trumpeten närstående pistongen utan ett cylinderventilförsett sopranflygelhorn - och ventilbasun spelar huvudrollerna. R anslår i sina marscher ofta populära tongångar, som vinner gehör hos både åhörare och exekutörer. Melodierna är ofta sångligt medryckande och fastnar lätt i medvetandet. Många av dem har en enkelhet i harmoniken som gör dem omtyckta som marschmarscher, dvs att spelas under marsch. R:s instrumentation anses vara av yppersta klass och ett föredöme för blåsmusikkompositörer.

Sitt genombrott som marschkompositör fick R 1916 med Den svenske underofficeren. Med denna marsch vann han en av Sv underofficersförbundet detta år utlyst tävling om en förbundsmarsch. Den ansågs vara "av frisk och kraftig karaktär, hållen i populär och anslående stil". I denna tävling erhöll R även två extrapris för Svenska färger och Till fronten.

Nästa pristävling som R vann utlystes efter sammanläggningen 1928 av Första och Andra Livgrenadjärregementena till Livgrenadjärregementet. Marschen, som även fick titeln Nordiska spelen, var regementsmarsch 1929-33 och därefter defileringsmarsch. Även Bråvalla flygflottilj har använt denna marsch. Sin kanske största tävlingsframgång hade R i den tävling som 1944 utlystes om en ny regementsmarsch för Norra skånska infanteriregementet. Bland 86 inkomna förslag belade R både första och andra plats med På vakt och På marsch. Märkligt nog antogs andrapriskompositionen som regementsmarsch, vilket innebar att På vakt 1970 kunde antas som marsch för Svea ingenjörregemente.

I flaggskrud anses allmänt vara R:s bästa marsch; den skrevs 1933 till Gröna Lunds tivolis 50-årsjubileum. Trots denna fredliga bakgrund antogs den 1958 som marsch för Norrbottens pansarbataljon. Känd är också Gardeskamrater från 1936, som 1948 i modifierad form antogs som Vaxholms kustartilleriregementes marsch.

Som en hyllning till sitt eget truppslag komponerade R Leve Fortifikationen! och K Fortifikationens honnörsmarsch. Den senare innehåller igenkänningssignalerna för Fortifikationens fyra förband: Svea ingenjörkår, Göta ingenjörkår, Fälttelegrafkåren och Bodens ingenjörkår. Vid samma tid tillkom även Till bivacken och Till Laxön, syftande på Ing l:s sommarläger på Laxön i Dalälven vid Alvkarleö, Upps.

Åren under första världskriget var en produktiv tid för R, och då tillkom en rad marscher med militära titlar, bl a Defiladmarsch, Landstormsmarsch, På manöver och Avanti per patria. Marschen Stockholms blåsorkester markerar en återgång till fredliga förhållanden och komponerades 1920 till orkestern med detta namn, i vilken R blåste esskornett. Den blev mycket omtyckt, inte minst för dess anslående molltema. Då kronprins Leopold av Belgien 1926 förmäldes med prinsessan Astrid av Sverige hyllades brudparet med marschen Kronprins Leopold.

R:s verksamhet som lärare i instrumentalmusik och ledare för Högalids folkskolas musikkår har också satt sina spår i opusförteckningen: Högalidspojkar, Skol-marsch och Scouting. Då nästan varje skola hade en pojkmusikkår, fanns ett stort behov av enkla skolmarscher. Ett annat område som krävde marschmusik var idrotten, för vilken R skrev bl a AIK-marsch, The hockeyman, Sportmarsch och Till Stadion.

R komponerade åtminstone fem konsertmarscher, av vilka tre har inspirerats från Italien. Italiensk marschmusik hade en stark ställning i Sverige i början av 1900-talet. Den mest kända och spelade kom i slutet av 1910-talet och har titeln Italia, konsertmarsch nr 2. I övrigt är det mest genom sina marschmarscher som R gjort sig känd. En sådan som trots sin speciella titel stundtals varit hans mest spelade marsch, både under marsch och i figurativa marschuppvisningar, är Vivu Esperanto, skriven till en kommunistisk esperantokongress 1933 och till förtrytelse för representanter för dess ursprungliga huvudman 1994 antagen som marsch för Minvapnet.

R är utan tvivel den mest kände sv marschkompositören och har tilldelats epitetet Sveriges marschkung. Det är svårt att tänka sig R:s marscher komponerade i ett annat land; de klingar utpräglat svenska. Man kanske inte återfinner det blixtrande svärdet i hans marscher och inte heller den storvulna pompa som ofta kännetecknar centraleuropeiska marscher, men han har träffat den rätta sv tonen. Detta har kommit till ett kongenialt uttryck på omslaget till pianonoterna till hans marsch Till fronten, som visar en sv skyttegravstrupp, som iförd den "hemvävda" uniformen m/1906 aningslöst blottar sig för fienden i noggrann rangordning. R hade också stor fantasi och förmåga att åstadkomma nya temata och friska melodier på detta av traditionella ramar kringskurna område, och ofta har hans verk en "extra repris", som kommer då man väntar sig att marschen skall vara slut. Med sin kollega i ingenjörtruppernas musik, Viktor Widqvist, som komponerat bl a slagnumret Under blågul fana, hade R stundom en intern kompositionstävling. En yttring därav kan spåras i ett förkastat arbetsnamn på I flaggskrud, nämligen Fladdrande fanor, som är titeln på en samtida marsch av Widqvist.

Den sista marschen av R:s hand torde vara den Jubileumsmarsch som han skrev till Sthlms 700-årsjubileum 1953, efter stadens skyddshelgon även kallad Sankt Erik. Mellan hans första komposition vid sekelskiftet och denna jubileumsmarsch ett halvsekel senare ligger en stor tonsättargärning på ett tyvärr ofta försmått område. Sv militärmusik hade varit mycket fattigare utan R:s insatser. – Vid sidan av musiken ägnade sig R, särskilt under tiden efter militärtjänsten, åt akvarellmålning och ägnade sig då särskilt åt södermotiv.

Författare

Lars C Stolt

Arkivuppgifter

R:s musikaliearkiv (partitur, stämmor o utkast) i marscharkiv, Sthlm.

Tryckta arbeten

Marschkompositioner: American style, 1936; Armémarsch, 1917; Avanti (Karlskrona örlogsskolors marsch); Avanti per patria, 1916; Bland kamrater, 1913; Defiladmarsch, 1915 (Södra underhållsregementets marsch); Flygarmarsch; Fortifikationens honnörsmarsch, 1927; Friska viljor; För fosterlandet (Kustartilleriets stridsskolas marsch); För hem och härd; Gardeskamrater, 1936; The hockeyman, 1915; Honnörsmarsch; Högalidspojkar; I beredskap, 1939 (Älvsborgs kustartilleriregementes marsch); I flagg-skrud, 1933 (Norra underhållsregementets marsch); I fält, 1916 (Västra arméfördelningens marsch); I slutna led, 1924; I täten, 1922; Ikaros (Arméns fältarbetscentrums marsch); Italia, Marcia rapsodia di Bonelli, 1913; Italia. Konsertmarsch nr 2; Jubileumsmarsch (S:t Erik, Stockholm 700 år); Kamplust; Kavalleri-marsch, 1922; Klätterstedt och Klåberg; Konsertmarsch å la Italiano, 1920; Kosmopolit, konsertmarsch 1937; Krigsskolekadetten; Kronprins Leopold; Landstormsmarsch, 1914; Leve Fortifikationen!, 1914; Liten konsertmarsch, tillägnad Sven Sköld, 1945; Marsch, 1957; Militärmarsch, 1915; Nordiska spelen (Bråvalla flygflottiljs marsch), Obligationsmarsch, 1914; Olympiska spelen; På manöver, 1916; På marsch, 1944 (Södra militärområdets marsch); På post för Sverige, 1944 (Öresunds marindistrikts marsch); På vakt, 1944 (Svea ingenjörregementes marsch); Sailor boys; Scouting; Sjökrigsskole-kadetten; Skolmarsch; Sportmarsch, 1945; Stockholm; Stockholms Blåsorkester, 1920; Svenska färger, 1916; Den svenske underofficeren, 1916 (Arméns tekniska centrums marsch); Till bivacken, 1918; Till fron- ten, 1915 (Arméns luftvärnscentrums marsch); Till Laxön; Till Stadion, 1946; Till vårt försvar, 1942; Till "Zinkens"; Trav(marsch); Tre kronor, 1951; Under fredsfanan, 1939 (Försvarets internationella centrums marsch); Under förbimarsch, 1936; Unga Örnar; Varietémarsch, 1953; Vaxholms kustartilleriregementes marsch, 1942; Vivu Esperanto, 1933 (Minvapnets marsch); Vårt luftvärn, 1942 (Luftvärnets officershögskolas marsch); Överste Thorsell, 1914. (Endast de senaste officiella tidarna inom försvarsmakten har angetts.)

Inspelningar: Svenska färger; Bal på Skeppsholmen, Marinmusik 101; Smålands lejon; I flaggskrud; Hemvärnet 50 Ar; Kungl Norrlands artilleriregemente 1893-1993; Kungarop; Marschklanger vol 2; Marschklanger vol 4; Marinens marscher.

Källor och litteratur

Källor o litt: Register hos Stim, Sthlm.

Försvarets marscher förr o nu, ed B Sandberg (1996); Rulla över sv arméns o marinens musikpersonal 1916 (1916), 1923 (1924) o 1931 (1931); L C Stolt, R- Sveriges marschkung (Marschnytt, nr 34, 1975); dens, Exlibrisporträtt 1; R (Exlibriscirkuläret 1988, nr 3); dens, Under skilda fanor (1999); Svea ingenjörregis hist (1992). - Nekr över R i DN 27 mars 1956. - Muntl meddel av R;s son Aage R.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Sam H Rydberg, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/6268, Svenskt biografiskt lexikon (art av Lars C Stolt), hämtad 2024-04-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:6268
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Sam H Rydberg, urn:sbl:6268, Svenskt biografiskt lexikon (art av Lars C Stolt), hämtad 2024-04-19.