Meriter

Schmitz, August, f 25 mars 1851 i Meschede, Westfalen, Tyskland, d 18 mars 1935 i Malmö, S:t Petri. Föräldrar: godsägaren Franz Joseph S o Regina Herdling. Textiltekn utbildn i Tyskland, fabriksledare vid Landskrona yllefabrik juli 73, tekn ledare vid Malmö yllefabriks ab (MYA) 73, disponent (VD) 74–31, led av styr där 82–32, sv medborgare 21 juni 78, led av stadsfullm i Malmö 99–20, av tullkommissionen juli 03–juli 05, tysk konsul i Malmö från 23 jan 03, led av styr för Skånes ensk bank 06–10, VD o led av styr för Sydsv kraftab 06–30, led av styr för Sveriges industriförb 10, av styr för Skandinaviska kreditab 10–30, av styr för Kockums mek verkstads ab 12, ordf där från 21, led av styr:erna för bl a Fridafors fabriks ab, Sthlms yllefabriks ab, Malmö sockerfabriks ab, Elektriska ab AEG o ab P A Collijn. – LPS 24.

G 28 aug 1883 i Meschede m Elisabeth Buerbank, f 1 april 1863 där, d 21 dec 1947 i Malmö, S:t Petri, dtr till köpmannen Joseph B o Elisabeth Eickhoff.

Biografi

Efter avslutad skolgång i Meschede 1867 började S en treårig lärlingsutbildning till vävmästare vid yllefabriken i hemstaden. Därefter följde en textilteknisk utbildning i Granberg, vilken betraktades som branschens mest ansedda utbildningsanstalt. Sin första anställning erhöll S vid en textilfabrik i Aachen, där han arbetade i två år som teknisk ledare. Efter tips från en kollega sökte han och erhöll tjänsten som fabriksledare vid yllefabriken i Landskrona 1873. Tiden där blev emellertid kortvarig; redan efter några månader fick S syn på en annons där man sökte en disponent till Malmö yllefabriks ab. Formuleringen "företräde lämnas åt en ogift person i mogen ålder" avskräckte inte den blott 23-årige S, som begav sig till fots från Landskrona till Malmö där företagets styrelse övertygades om hans kvalifikationer och potential. Därmed inleddes en framgångsrik karriär i det malmöitiska samhällslivet som kom att sträcka sig över sex decennier.

Den unge S tog sig an det förpliktigande uppdraget med stort självförtroende och föresatte sig att "höja Malmö yllefabriks ab till en solid och framstående ställning så att man skulle få aktning och respekt för den ej blott här i landet utan även på kontinenten". Målmedvetet skred han till verket för att förbättra produkternas kvalitet och effektivisera tillverkningen. Inledningen blev visserligen trevande, men det stod snart klart att S kunde leva upp dll både sina egna och styrelsens förväntningar. Successivt ökade kundkretsen och företagets anseende höjdes. S befäste sin ställning och valdes in i bolagets styrelse.

S följde den teknologiska utvecklingen inom branschen på nära håll och såg till att MYA låg långt framme när det gällde tekniska investeringar. En av S:s första åtgärder som nytillträdd chef var därför att ersätta de gamla handvävstolarna med moderna mekaniska vävstolar. Vidare medverkade han till att MYA blev ett av de första industriföretagen i landet som använde sig av kullager i sin maskinutrustning. När fabriksanläggningen brann ned till grunden 1888, tog S tillfället i akt att skapa en ny fabriksanläggning som möjliggjorde en rationell produktion och tillät framtida expansion. Idéerna dll den nya anläggningen hämtade han under studieresor till bl a Belgien och England.

S utmärkte sig också genom sitt patriarkala förhållningssätt till MYA:s arbetare, varav merparten var kvinnor. Malmö utgjorde vid 1800-talets slut den sv arbetarrörelsens centrum och fackföreningsrörelsen hade med framgång etablerat sig på de flesta större arbetsplatser. På MYA ingrep emellertid S hårdhänt mot försöken att kollektivt organisera arbetarna. I sin självbiografi förklarade han sin hållning: "När den nya förkunnelsen nådde oss, att det vore en bjudande plikt för varje arbetare att låta inlemma sig i en fackförening, även om han själv icke önskade det, tedde sig ett sådant maktbud för oss som ett synnerligen osympatiskt övergrepp mot handlingsfriheten" (Schmitz, s 92).

S hyllade konsekvent principen om ett individuellt förhållande mellan arbetsgivare och anställd. I denna anda införde han ett antal sociala förmåner för personalen. Redan 1884 fick företagets arbetare ett eget pensionssystem och MYA var ett av de första industriföretagen i landet som införde kortare arbetstid och tillämpade semester med full avlöning. Detta blidkade emellertid inte textilarbetareföreningen i Malmö, som utkämpade hårda strider för att organisera MYA:s arbetare. Inte förrän 1898 lyckades man bilda en fackförening och flera av dem som anslöt sig hamnade i onåd hos S. Inte sällan var det de organiserade arbetarna som fick avsked när lågkonjunkturerna slog till.

MYA:s textilarbeterskor hamnade mitt i den fackliga kampens centrum, och när den landsomfattande rösträttsstrejken genomfördes i maj 1902, vägrade S låta de anställda deltaga. Under tumultartade former stormade fabriksarbeterskorna den stängda porten och anslöt sig till det förbipasserande demonstrationståget. I tidningen Arbetet hyllades arbetarna som "storstrejkens hjältinnor", medan S framställdes som en despotisk patriark. Förutom den oförsonliga kritiken i den socialdemokratiska pressen utsattes S för olika aktioner; bl a lyckades fackföreningsrörelsen få de kontrakterade byggnadsarbetarna att avbryta uppförandet av hans nya bostadsfastighet 1898. S gick knappast till överdrift när han konstaterade: "Jag förstod, att jag i de socialdemokratiska leden icke var någon persona grata" (Schmitz, s 96).

Vid ingången till 1900-talet hade MYA utvecklats till Nordens ledande textilföretag och S anförtroddes efter hand styrelseuppdrag i flera av Malmös mest framträdande industrier. Som ledande representant för den frambrytande storindustrin var han starkt intresserad av energiförsörjningen. På bl a hans initiativ genomfördes undersökningar av vattenfallen vid Lagan 1905, vilket följande år utmynnade i bildandet av Sydsv kraftab med städerna Malmö, Lund, Helsingborg, Landskrona och Halmstad som intressenter. S utsågs till bolagets förste VD. Den officiella invigningen av kraftstationerna vid Lagan ägde rum i Knäred 1910 och elva år senare avtäcktes på samma plats en byst över S som ett erkännande av hans stora betydelse för elkraftens utbyggnad i sydvästra Sverige och även på Nordsjälland.

När S i böljan av 1930-talet drog sig tillbaka från merparten av sina många officiella uppdrag hade han uppnått en ställning i Malmös samhällsliv som få kunde mäta sig med. Vid en bankett avtackades han för sina insatser av över 200 representanter för samhällets olika institutioner; hyllningarna "buro vittne icke blott om en sällsport stor gärning av resliga mått, utan lika mycket om en sällan sedd enig uppskattning från alla gruppers, klassers och medborgares sida" (Sydsv Dagbl 1 april 1931). Drygt tre decennier efter de bittra striderna med den gryende arbetarrörelsen visade nu de båda parterna varandra ömsesidig respekt. Emil Olsson, stadsfullmäktiges i Malmö socialdemokratiske ordförande, höll ett varmt tal till S och i sin självbiografi beskrev S, å sin sida, Olsson och hans samtida partibröder som "verkliga arbetarvänner, kloka och besinningsfulla män" (Schmitz, s 99). En annan av talarna, FK:s talman Axel Vennersten, betecknade festligheterna som "en medborgarfest till arbetets ära". Tveklöst framstår också S som en framträdande representant för den arbetsetik som genomsyrade den framväxande industrialismens företagsledare.

Författare

Peter Billing

Arkivuppgifter

Brev från S i RA (till O Rydbeck).

Tryckta arbeten

Tryckt arbete: Några data angående Sydsvenska kraftaktiebolaget (Skånes handelskammare omfattande Skåne och södra Halland 1905-1925, Malmö 1925, 4:o,s 99-101).

Källor och litteratur

Källor o litt:Justitiedep:s konseljakter 21 juni 1878, nr 7, RA. A S:s levnad: berättad av honom själv, ed Arne Schmitz (1986, ett ex i MSA).

P Billing, Hegemonins decennier: lärdomar från Malmö om den sv modellen (1994); Y Gyllin o A Lindskog, Textilarna i Malmö: minnesskr (1949); Malmö stads hist, ed O Bjurling, 4-5 (1985-89); SMoK; SvTeknF; A Uhlén, Facklig kamp i Malmö under sju decennier (1949).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
August Schmitz, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/6392, Svenskt biografiskt lexikon (art av Peter Billing), hämtad 2024-05-01.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:6392
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
August Schmitz, urn:sbl:6392, Svenskt biografiskt lexikon (art av Peter Billing), hämtad 2024-05-01.