Martina Schwerin, von

Född:1789-01-03 – Kristine församling, Västra Götalands län
Död:1875-11-18 – Domkyrkoförsamlingen i Göteborg, Västra Götalands län

Intellektuell


Band 31 (2000-2002), sida 697.

Meriter

2 von Schwerin, Martina, f 3 jan 1789 i Gbg, Kristine, d 18 nov 1875 där, Domk. Föräldrar: direktören Martin Törngren o Eva Lovisa Svartlock. Brevförf.

G 18 okt 1804 i Råda, Göt, m hovstallmästaren frih Werner Gottlob v S, f 8, dp 10 juli 1772 i Mörarp, Malm, d 13 april 1840 i Sireköpinge, där, son till hovjägmästaren frih Otto Julius v S o Ebba Maria Lagerbring.

Biografi

S föddes in i de högsta borgerliga kretsarna i Gbg. Hennes far, som under en tid var direktör för Ostindiska kompaniet, var i sitt första äktenskap gift med en engelska, och de engelska förbindelserna var även efter hennes död betydelsefulla i hemmet. Politiskt var fadern influerad av engelskt statsskick och motståndare till det gustavianska enväldet. Tidigt intresserade sig S för engelsk litteratur och hon kunde senare förmedla detta intresse till andra. I hemmet lärde hon franska av en fransk guvernant och flera av hennes brev är skrivna på flytande, men inte helt felfri, franska. S:s första litterära studium var madame de Genlis' uppfostrande men känslofulla berättelser. Hon tog sannolikt tidigt intryck av Rousseaus svärmiska idéer och läste Julie, ou la nouvelle Héloise. Efter faderns död 1799 flyttade familjen ut till Råda, sydost om Gbg. En förromantisk vildpark runt herrgården var tänkt att väcka romantiska känslor och stämningar. S omnämner i sina brev Råda som "mitt romantiska Råda" (Wrangel, s 14).

Endast 13-årig förlovade sig S med Werner Gottlob v Schwerin, något som på grund av hennes låga ålder föranledde protester från hennes förmyndare Martin Holterman (bd 19). Modern verkade dock aktivt för giftermålet och några månader innan S fyllde 16 år gifte hon sig och flyttade s å till Sthlm, där paret bosatte sig. Den vackra och intagande S utmärkte sig trots sin ungdom i sällskapslivet för sin intelligens och sina litterära intressen.

S:s salong i Sthlm var välbesökt. Dit kom ofta Carl Gustaf v Brinkman, Nils v Rosenstein, Carl Gustaf af Leopold och även Johan Tobias Sergel. Till familjens umgänge hörde också medlemmar av familjerna af Ugglas, Åkerhielm och Lager-bring. S lärde även känna abbé Auguste Sabathier de Cabre, som en kortare period var Frankrikes charge d'affaires i Sthlm. Hans litterära sändningar var av stor betydelse för S och han skänkte henne inte bara böcker utan också en samling familjebrev från madame de Genlis, som fortfarande (2002) finns i familjearkivet.

Viktig för S:s intellektuella utveckling blev Nils v Rosenstein, SA:s ständige sekreterare. S:s utbildning och skolning motsvarade på intet sätt hennes begåvning. Rosenstein introducerade nu den franska och engelska upplysningen för henne. Helvétius och Locke samt författare som Vergilius, Molière, Racine, La Fontaine, Fénelon och Voltaire, Gyllenborg och Kellgren tillhörde hennes huvudsakliga lektyr under Stockholmsåren. Hon citerar tämligen ofta Voltaire, Montesquieu och Pope i sina brev. Trots att det är tydligt att dessa författare gjorde ett stort intryck på S, är hon förbluffande självständig i sina omdömen; hon fann upplysningsfilosofin och den franska klassicismen ensidiga och utan högre ändamål för människans strävanden. Hon ändrade Descartes' bevingade ord: "Jag tänker, alltså är jag till" och gav dem ett förromantiskt innehåll: 'Jag känner, alltså är jag lycklig" (Wrangel, s 15). I hennes brev återkommer ord som "sentiment", "sensibilitet", "imagination" och "geni" och det är tydligt att hon tillhör en annan generation i sina värderingar än "den gode gamle Rosenstein" (Wrangel, s 17).

S var, åldersskillnaden till trots, inte enbart tagande i intellektuella sammanhang; hon kunde också förmedla kunskaper om den engelska litteraturen till sällskapskretsarna i Sthlm.

Rosenstein och S brevvxlade ett par tre gånger i månaden i elva, tolv år. Av S:s brev är ett tjugotal från åren 1816–20 bevarade. Deras brevväxling är på franska liksom den långa hyllnings-skrift Rosenstein skrev till S, där han som den sv Epikuros hyllade henne som sin Eufikalia.

S:s och familjens närmaste umgängesvän i Sthlm var Brinkman, och denne tillbringade många kvällar hos dem vintern 1811–12. Brinkman presenterade också S för några av de kvinnor som senare tillsammans med henne skulle kallas seraljen; det var några vackra, litterärt intresserade adelsdamer, som Brinkman ägnade sin svärmiska beundran. Genom sitt diplomatiska arbete i Tyskland hade han direkta kontakter med många framstående personer inom litteratur och filosofi. Han hade kontakt med Rahel Levin, bröderna Schlegel, Schleiermacher och Amalia v Helvig. Han intresserade sig för Goethe, Schiller och romantikerna och förmedlade detta intresse till S.

Brinkman blev emellertid inte bara studieledare och litterär rådgivare åt den 25 år yngre S utan också en hängiven och hänförd vän. Sedan S 1812 med familjen flyttat till Sireköpinge, en gård i närheten av Landskrona, inledde de en brevväxling som är unik. Den pågick från 1813 till året före hans död 1847. Brinkman var den flitigaste brevskrivaren av de två. I regel skickade han ett brev med var sydgående post, dvs två gånger i veckan, och i dessa brev "nedlade han såsom i ingen annan av sina många korrespondanser hela sin själ, hela sin känsla, hela sitt vetande" (Wrangel, s 27). Brinkman besjöng också S i otaliga dikter, där han kallade henne Stella. Hans platonska svärmeri och hans beundran för S tog sig många uttryck. Vid hans baronisering kom en stjärna att finnas med i hans vapensköld.

När S lämnade sällskapslivet i Sthlm fick hon ansvar för ett stort lanthushåll. Hon saknade umgängeslivet i Sthlm och skrev till Brinkman sommaren 1812: "Jag har lämnat min själ i Stockholm". Det var nu hon böljade brevväxla med sina vänner i större skala.

Hösten 1812 kom Madame de Staël till Sthlm. Rosenstein och Brinkman, som båda hade varit sekreterare vid sv legationen i Paris under baron v Staéls ledning, hade en nära kontakt med henne under detta besök. De försökte arrangera ett möte med S, vilket ägde rum i Gbg i juni 1813. Mötet gjorde ett djupt intryck på båda kvinnorna och S skrev 19 juni, några dagar efter Madame de Staéls avresa: "Jag följde henne ända ut till paketbåten. Hennes minne skall aldrig utplånas ur min själ" (Wrangel, s 57). S läste om romanerna Corinne och Delphine samt Madame de Staéls avhandlingar och De l'Allemagne. S beundrade dessa, men hon hade även kritiska synpunkter. I brev till Brinkman kritiserade hon arbetet De l'Allemagne för att författaren inte helt förstått den tyska litteraturen.

1813 började S på allvar studera engelska under magister Henrik Schartaus (1791-1857) ledning. Hon läste under de följande åren Pope, Thomson, Akenside, Young och Gray. Hon fängslades av Walter Scott och började 1817 att läsa Byron, som då ännu inte var känd i Sthlm. Inte ens "riksläsaren" Brinkman hade hört talas om honom. S påbörjade studier i det italienska språket 1816, och Brinkman skickade henne Tassos dikter. Två år senare började hon istället mera grundligt studera tyska, och hon fördjupade sig i Wieland, Herder, Goethe, Schiller och Jean Paul.

Den sv författare S beundrade mest var Esaias Tegnér, och hon träffade honom första gången i Ramlösa 1816. Tegnér besökte henne därefter på Sireköpinge 1820. Till S:s och hennes dotter Mardnas gemensamma födelsedag 1823 skrev han en gratulationsdikt, Den tredje Januarii, som gladde S mycket. Brinkman kallade S Tegnérs biktmoder. Det fördes många förtroliga samtal mellan S och Tegnér i det berömda soffhörnet i Sireköpinge. De brev-växlade också intensivt under några år. Förhållandet till S har ansetts vara förebilden till några dikter i Frithiofs saga, och S följde intresserat Tegnérs arbete på detta verk.

Vänskapen mellan S och Tegnér var emellertid inte utan komplikationer. Hösten 1824 inträffade en brytning, vars orsaker har diskuterats. Efter ett erotiskt närmande från Tegnér begav sig S hastigt till Sthlm, vilket mycket förargade honom. När Frithiofs saga kom ut 1825 sände Tegnér S ett exemplar med dedikationen "vänskapsfullt från fordom av författaren". Tegnér besökte emellertid Sireköpinge i maj 1826 för att ta farväl av S inför sin förestående flyttning till Växjö. Vid detta besök skrevs en ny dedikation i en ny upplaga av Frithiofs saga för att befästa den återuppväckta vänskapen.

Vid dottern Martinas bortgång 1839 skickade Tegnér en dikt, Till Martina, vid hennes dotters död, som dock sårade S djupt. Hon skrev till Brinkman att poemet strofvis var "skönt, på andra ställen åter prosaiskt och vårdslöst" (Tegnér, Saml dikter, 6, s 112).

Dottern Martina hade 1836 utgivit Småsaker af en nybegynnare, 1-2, och postumt trycktes delarna 3-4, som inleddes av en liten dikt av Tegnér. S bad Tegnér om ett förord under hans besök på Sireköpinge sensommaren 1839; hon bad honom dock utesluta politik och polemik. Först i febr följande år var Tegnér klar med den lilla dikten och S skrev till Brinkman: "Att jag ej utan djupaste rörelse emottagit detta lilla mästarstycke av vår återfunne Tegnér behöver jag ej säga åt Er" (ibid, s 290). – Under Tegnérs sinnessjukdom upphörde umgänget och även brevväxlingen nästan helt.

Tiden på Sireköpinge ägnade S inte bara åt läsning och brevskrivning utan även åt praktiska sysslor på gården, vilket hon också berättar om i sina brev. S förestod ett stort lanthushåll och hon uppfostrade fyra barn på ett mycket engagerat och för den tiden modernt sätt. Hon satte sig in i Rousseaus idéer om barnuppfostran och läste hans Emile. Dottern Martina fick också en grundligare utbildning än vad som var vanligt för flickor.

Efter sin makes död reste S till Tyskland och Italien 1840–41. Hon företog senare också några brunnsresor dll kontinenten. 1843-45 bodde hon på Råda och därefter i Gbg till sin död. Hon behöll sina vittra intressen långt upp i åren, och hon understödde begåvade pojkar ekonomiskt så att de kunde studera vid gymnasier och akademier.

S var en av de många begåvade kvinnor under romantiken som förde en undanskymd tillvaro i skuggan av de manliga författarna, samtidigt som hon var föremål för deras beundran och platonska svärmerier. När S flyttade till Skåne fick brevet ersätta sällskaps- och salongslivet i Sthlm, och det gav henne också i fortsättningen möjlighet till kontakter, utveckling och bildning.

Brevet var en viktig litterär genre inom salongskulturen, där franska var det tongivande språket under den gustavianska tiden. S:s brevväxling med v Rosenstein liksom den tidiga brevväxlingen med Brinkman skedde på franska. Först i mitten på 1820-talet började S använda svenska i brev till Brinkman, men det dröjde flera år innan hon uteslutande använde detta språk i korrespondensen med honom. Hennes stil utvecklades under Tegnérs inflytande (Wrangel, s 206) och hela deras brevväxling är på svenska.

S var en ypperlig brevskrivare. Hon skrev om vardagliga hushållsgöromål och om litteratur, privata upplevelser och läsupplevelser. Hennes stil kan ibland tyckas tung på grund av reminiscenser från fransk meningsbyggnad, men den är också humoristisk och lekfull. Hon har sinne för vardagliga detaljer samtidigt som hennes lärdom och stora beläsenhet kommer till sin rätt i hennes diskussioner om litteratur. S:s omdömen i litterära frågor gör henne till en inspirerande kritiker av sina författande vänner, och hennes stora kännedom om engelsk och tysk litteratur gör henne till en viktig och betydelsefull kulturförmedlare.

Författare

Christina Svensson



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

S:s efterlämnade papper (avskrivna dikter, poesiböcker, stor brevsaml) i den del av Skarhults arkiv som är dep i LUB. Dikter o över 3 300 brev (kopior i UUB) från Brinkman till S i Brinkmanska arkivet på Trolle-Ljungby. - Brev från S i KB (bla till H Schönbeck), LUB (bl a tillDe la Gardie, F Ewerlöf, C Gleerup o W G v Schwerin samt många ull E Tegnér; några helt eller delvis tr i Ur Esaias Tegnérs papper, Urval af samtidas bref till E T [utg Elof Tegnér], 1882), UUB (bl a till C Fleming o många till Ulrika Lagerbielke), arkivet på Trolle-Ljungby (till N v Rosenstein) o i arkivet på Skarhult, Eslöv (bl a många till J v Schwerin).

Källor och litteratur

Källor o litt: F Böök, Resa i Sverige (1924), s 21-39; dens, Esaias Tegnér, 1-2 (1946); N Erdman, Tegnér o "Mjältsjukan": en litteratur-psykologisk betraktelse (NDA 26 sept o 8-10 okt 1921); Ett minne (G-P 20 nov 1875); H F[alk], Tegnérs väninna (GHT 19 febr 1903); O Holmberg, Tegnér, mjältsjukan o 'la prin-cesse poétique' (dens, Kärlek, ensamhet o dödens trädgård, 1972); GJohansson-Thor, Till en ädel sångmö (Nya Andk o auktion 1981, nr 1, s 40); P G Lyth, Tegnérs erotik o därmed sammanhängande själskriser (1912); H af Petersens, MvS o Tegnér; kring några brev (SLT 1946); dens, Legenden om Martinas "rymning" (SLT 1954); dens, Om Frithiofs lycka, af-skedet o M v S {Tegnérstudier 1954); T T Segerstedt, Nils v Rosenstein: samhällets människa (1981; även i SAH ifrån år 1886, 88: 2,1981); RSteffen, Kvinnorna kring Tegnér o andra Tegnérstudier (1947); B Stjernswärd, Lord Kellies arkiv på Cambo House i Skottland (PHT 1957), s 132; E Tegnér, Brev, ed N Palmborg, 2-11 (1954-76); dens, Samlade dikter, 3-7 (1975-96); K Warburg, MvS, Tegnérs o Brinkmans väninna (rec, GHT 10 dec 1912); A Werin, Tegnérs byronism (LUÅ, N F, 1: 42: 4, 1946); dens, Tegnér, [1], 1782-1825 (1974) o [2], 1826-1846 (1976); J Wickman, M:me de Staél o Sverige (1911); E Wrangel, Brinkman o Tegnér (1906); dens, Tegnér o den Brinkmanska "seraljen" (OoB 1906); dens, Tegnérs biktmoder (ibid); dens, Madame de Staél i Sverige: ur M v S:s m fks brefväxl (NT 1911); dens, Epikurus o Eufikalia (Studier tillägn Karl Warburg ... , 1912); dens, MvS, snillenas förtrogna (1912; cit Wrangel).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Martina Schwerin, von, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/6417, Svenskt biografiskt lexikon (art av Christina Svensson), hämtad 2019-04-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:6417
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Martina Schwerin, von, urn:sbl:6417, Svenskt biografiskt lexikon (art av Christina Svensson), hämtad 2019-04-19.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se