Biografi

von Schwerin, adelssläkt härstammande från en Bernhard, 1178 belagd som fogde i grevskapet Schwerin i Mecklenburg, men sedan 1200-talet hemmahörig i Pommern, där den räknades till den slottsbesittande adeln. Enstaka medlemmar av släkten har redan tidigt haft sv förbindelser; drotsen Mathias Kettilmundssons (bd 25) hustru Aleydis tycks ha tillhört släkten och ägde, liksom en Otto Zwerin, sannolikt hennes bror, jord i Norby i Helga Trefaldighets församling utanför Uppsala (Beckman). Under 1600-talet återfinns medlemmar av släkten S i sv krigstjänst och som ingifta i sv adelssläkter. Företrädd på sv Riddarhuset blev den dock först vid 1700-talets början med Philipp Bogislaus v S (1687–1736?). Han var tidigast officer i preussisk och dansk tjänst men blev 1710 överste för ett bremiskt dragonregemente i sv tjänst. Under striderna kring Bremen 1712 föll han i dansk fångenskap. Frigiven 1713 återinträdde han i sv tjänst och deltog i försvaret av Stralsund. Han blev generalmajor 1715, föll s å i dansk fångenskap men återkom dll Sverige efter en rymning 1717. Följande år åtföljde S med sitt regemente Karl XII på det norska fälttåget; vid Fredrikshald var han bland de höga officerare som först nådde fram till kungen efter det dödande skottet. Ursprungligen räknad som en av Fredrik I:s gunstlingar, kom han med tiden att räknas till det hol-steinska partiet och antogs 1727 som generallöjtnant i rysk tjänst. Han skall under en kort tid i kejserlig tysk-romersk tjänst ha blivit utnämnd till fältmarskalkslöjtnant 1732 och dog några år senare som befälhavarare för den ryska armén i Ukraina. Han hade blivit sv friherre efter hemkomsten från fångenskapen i Danmark 1717 (introd 1719).

S har karakteriserats som "ett gott huvud och en duglig infanterigeneral" men "mindre väl beryktad" (Fryxell); hans fiendskap med kejserlige ministern v Fridag har lämnat rikliga spår i källorna liksom hans tvegifte. S hade som ung officer i Tyskland enleverat en katolsk adelsfröken och med henne fått två barn men tycks senare inte ha velat kännas vid detta första äktenskap och gifte sig 1720 en andra gång med Hedvig Eleonora Cronhielm, dotter till riksrådet greve S Cronhielm (bd 9), tydligen utan dennes tillstånd. En serie förhandlingar i kyrkliga och världsliga domstolar med början 1711 slutade med att Svea hovrätt 1724 förklarade det andra äktenskapet ogiltigt och följande år åter såsom giltigt sedan det första äktenskapet blivit upplöst.

Philipp Bogislaus v S:s bror överstelöjtnanten Otto Fredrik v S (1692–1741) blev 1723 naturaliserad sv adelsman v S af Spantekorv, efter släktgrenens stamgods i Pommern, i vilket sv släktmedlemmar så sent som på 1800-talet ännu ägde del. Hans son hovjägmästaren Otto Julius v S (1740–1780), friherre och adopterad på sin farbroders friherrliga nummer 1778, var i äktenskap med Ebba Maria, dotter till historikern Sven LagerBring (bd 22), far till hovstallmästaren Werner Gottlob v S (1772–1840). Gift med författarinnan Martina v S, f Törngren (S 2) var denne svärfar till statsrådet och presidenten frih David v Schulzenheim (se ovan), och far till godsägaren frih Carl Johan Gustaf Adolf (Jules) v S (1810–80). Efter att 1836 ha utnämnts till ryttmästare vid Livgardet till häst, tog Jules v S 1840 avsked och ägnade sig åt jordbruk på sina skånska egendomar, det fäderneärvda Sireköpinge, som han sålde 1850, och Skarhult, som han köpte 1844. Han var ordförande i styrelserna för Eslövs sparbank 1866–70 och för lantbruksskolan på Orup och blev LLA 1867. S deltog i de flesta ståndsriksdagarna från 1840 och hörde till den konservativa grupp som motsatte sig representationsreformen; efter dess genomförande var han ledamot av FK 1867–75. Han var ledamot av flera utskott och bl a ordförande i bankoutskottet 1869–71.

Skarhult övertogs efter Jules v S:s död av sonen Werner Gottlob v S (1851–1922), som hade avlagt juridisk-filosofisk examen i Lund 1873. Han var på många sätt involverad i det skånska näringslivet, bl a som VD i ett par mindre lokala järnvägsbolag, slutligen uppgångna i Östra Skånes järnvägsab, vars ordf han var 1917–22. Han var ledamot av AK 1888–99, av FK 1903–11 och under perioder bl a ordförande i bankoutskottet och v ordförande i bevillningsutskottet.

Den sistnämndes bror Hans Hugold v S (1853–1912) skrevs in vid LU 1871. Han gjorde resor i Europa och tillbringade ett studieår i Paris innan han 1884 disputerade vid LU på en avhandling om Herodotos' framställning av Europas geografi och s å blev docent där i geografi och statskunskap. Han företog 1885–87 en resa i bl a centrala och södra Afrika och publicerade under de följande åren en rad artiklar och mindre skrifter i afrikanska ämnen, delvis pamflettartade och med kolonialpolitiskt innehåll (t ex Slafveri och slafhandel i Afrika, 1891; Från Kairo till Kap, 1898). S blev e o professor i geografi (och historia) vid LU 1897, och ordinarie professor i geografi där 1909. Han var konsul (generalkonsul 1897) för Kongostaten 1887–1908). En son till honom, Hans Hugold Julius v S (1908–1957), disputerade 1932 på en avhandling om den skånska herrgårdsarkitekturen, Skånska herrgårdar efter Roskildefreden. Förutom ytterligare artiklar i samma ämne skrev han bl a även om Kina slott.

Till en annan gren av släkten hörde generalmajoren frih Claus Philipp v S (1689–1748), vars son i äktenskap med Mariana Johanna, dotter till generallöjtnanten J Burenskiöld (bd 6), Jacob Philip v S (1719–79) blev hovjunkare 1739 och kammarherre 1743. Han utsågs 1747 till regeringsråd i Pommern och blev 1763 president i Wismarska tribunalet. Utnämnd till riksråd 1769 fick han avsked i samband med Gustav III:s statsvälvning 1772 men var bland dem som erhöll nytt kallelsebrev. S tillhörde hovpartiet men hade 1756 motsatt sig det planerade kuppförsöket och rest till sin egendom i Pommern, och han undgick därigenom dess rättsliga efterspel. Han åtföljde 1770 prins Karl (Karl XIII) på dennes utländska resa och blev 1771 överstemarskalk hos änkedrottning Lovisa Ulrika. Som sådan fick han ofta fungera som budbärare mellan henne och kungen. S blev serafimerriddare 1765 och greve 1766 (introd 1769).

Söner till Jacob Philip v S var prosten och riksdagsmannen Fredrik Bogislaus v S (S 1) och generalmajoren Curt Philip Carl v S (1751–1828). Den sistnämnde började sin militära bana som volontär vid Drottningens livregemente i Stralsund 1766. Efter tjänstgöring i framför allt Kalmar regemente och en tid i preussisk tjänst blev han 1785 överste för Jönköpings regemente. Han deltog i kriget mot Ryssland 1788–89 och utmärkte sig vid återtåget från Högfors. Han blev 1792 generalmajor och generaladjutant men tog redan efter några månader avsked på grund av en konflikt med G A Reuterholm (bd 30). Philip v S har, genom sin skrivelse till kungen i ärendet, kommit att anses som initiativtagare till det sv lantvärnet; han förmodas ha influerats av det något tidigare inrättade pommerska lantvärnet genom sina egna pommerska förbindelser; även hans hustru Wilhelmina, f grevinna Putbus (1762–1843), kom från en betydande pommersk godsägarsläkt. Det har, möjligen förhastat, hävdats (Dalgren, jfr Samuelsson, Willers) att lantvärnstanken kan ha rönt påverkan från Ernst Moritz Arndt (bd 2) till vars närmaste vänner såväl S som brodern Fredrik hörde under hans sv tid. Vid lantvärnets inrättande blev S en av dess inspektörer.

S avyttrade sina ärvda egendomar i Pommern och byggde med utgångspunkt i det från farmoderns släkt ärvda Burensköldska fideikommisset upp ett godskomplex i Östergötland med det efter en brand återuppbyggda Husby i Mogata som huvudgård. Vissa arkivhandlingar efter S och hans maka, bl a en stor samling brev från den senare till hennes makes brorson, finns i Schwerinska arkivet i KrA. Arkivet från den av Curt Philip Carl v S inköpta men bland hans brors ättlingar ärvda egendomen Odensgöl finns i RA.

En son till S 1 var den som blott 15-åring stupade Wilhelm Johan Ludvig v S (1792–1808), som genom Runebergs dikt Wilhelm von Schwerin (i Fänrik Ståls sägner) har blivit en litterär gestalt. Han antogs till kadett vid Karlberg 1806, utexaminerades 1808 och åtföljde som underlöjtnant Svea artilleriregemente till Finland. Redan i sin första strid utmärkte han sig, då han på en förpost vid Ömossa 6 sept s å förde befäl över två sexpundiga kanoner och ett fåtal artillerister och under en lång stund lyckades hejda framryckningen av en överlägsen rysk styrka. Han blev flera gånger sårad under "Oravais' blodiga dag" 14 sept s å och dog den 27 i samma månad, ej under själva slaget, som Runeberg med diktarens frihet framställt händelsen. Förlaga för huvuddelen av Runebergs dikt är det brev som S skrev till föräldrarna från sjukbädden 17 sept. Om än i detaljer inte helt korrekt har detta av tydlig stolthet präglade brev i huvudsak bedömts överensstämma med andra samtida källors vittnesbörd både om händelseförloppet i stort och om S:s egen insats i striderna (Hornborg).

Författare

Jonas Kuschner

Källor och litteratur

Källor o litt: Allmänt: Biographica o Gadebuschska saml, RA; Biografica, KrA; Biografica, RHA. B Beckman, Matts Kättilmundsson o hans tid, 1 (1953); El-genstierna; Genealogisches Handbuch des Adels, Gräfliche Häuser, XIV (1993) o där anf litt; L Goll-mert, W v Schwerin-Göhren Sc L v Schwerin, Geschichte des Geschlechts v S (1878, tillägg tr 1889, 1904 o 1928); E H Kneschke, Neues allgemeines deutsches Adels-Lexicon, bd 8 (1868); SMoK.

Plulipp Bogislaus v S: Kanslikoll E VI: 2c, Kanslikoll till KM:t 19 aug 1723, Statskontoret till KM:t 18juni 1724, Svea hovrätt, Huvudarkivet A II a: 55 o 56 o B II a: 95, fol 151-181, Germanica vol 601, Likvidationer o Biographica, allt i RA; Biografica, KrA; Uppsala domkapitel, A I: 24, s 380, 389, 427, o E I: 11, s 179, 211, ULA; Biografica, RHA. S E Bring, Bidr till frågan om Karl XII:s död (KFÅ 1920); A Fryxell, Berättelser ur sv hist, 29 (1903); B Hammarlund, Politik utan partier: studier i Sveriges politiska liv 1726-1727 (1985); S Jä-gerskiöld, Sverige o Europa 1716-1718: studier i Karl XII:s o Görtz' utrikespolitik (1937); Lewenhaupt; Malmström, 1-2 (1893-95); G Tessin, Die deutschen Regimenter der Krone Schweden, 2 (1967); T Westrin, Karl XII:s sista planer (HT 1895, s 341 f).

Carl Johan Gustaf Adolf (Jules) v S: Biografica, KrA. S Ekman, Slulstriden om representationsreformen (1966); P Hultqvist, Försvar o skatter: studier i sv riksdagspolitik från representationsreformen till kompromissen 1873 (1955); E Gullberg, Tyskland i sv opinion 1856-1871 (1952); P v Möller, 1867 års FK- biogr skizzer (1875); G B Nilsson, Banker i brytn: tid (1981); E Sommarin, Skånska hypoteksfören 1836-1936 (1936); Sveriges riksdag, 17 (1935); E Thermaenius, Lantmannapartiet: dess uppkomst, organisation o tidigare utveckl (1928); Tvåkammarriksdagen 1867-1970, 3 (1986).

Werner Gottlob v S: S Carlsson, Lantmannapolitiken o industrialismen: partigruppering o opinionsför-skjutmar i sv politik 1890-1902 (1953); SjSk 2; SMoK; Sv järnvägsfören 1876-1926: minnesskr, 4 (1926), s 627 ff; Tvåkammarriksdagen 1867-1970, 3.

Hans Hugold v S: LUM (1898-99); LUM (1913); B Oden, Lauritz Weibull o forskarsamhället (1975), s 66-80;J Weibull, LU:s hist, 4, 1868-1968 (1968).

Jacob Philip v S: Pommeranica, RA. B Hennings, Gustav III som kronprins (1935); F A v Fersen, Hist skrifter, 2-4 (1868-69); Fryxell, aa41 (1904); Gustave III par ses lettres, ed G v Proschwitz (1986); G Iverns, Hertig Karl av Södermanland, Gustav III:s broder, 1 (1925); O Jägerskiöld, Hovet o författn:frågan 1760-1766 (1943); A Kämpe, En gustaviansk patriot o hans hustru: generalen greve PvS ... (1916); Malmström, 6 (1901); SMoK

Curt Philip Carl v S: Biografica, KrA. Biographiskt lexicon öfver namnkunnige sv män, 14 (1847); L E Dalgren, Ernst Moritz Arndt o Sverige (1920), s 44 f; R Kjellander, KrVA (1996); KrVA:s handl 1828, s 327, o 1829, s 110; Kämpe, a a; P Nyström o A-M Elmquist, MA: matrikel 1771-1995 (1996); F Rudelius, Kalmar regementes personhist 1623-1927,1 (1952); G Samuelsson, Lantvärnet 1808-09 (1944); SMoK; Sv biogr lexikon, N F, 9 (1883); Sveriges krig åren 1808 o 1809, ed Generalstabens krigshist afd, 4:1 (1905), s 53, 55 f, 61, 65, 72 o bil 4, 5:1 (1910), s 300, 319, 321, 326-329, 332-335, 6:2 (1915), bil 38; U Willers, Ernst Moritz Arndt o hans sv förbindelser: studier i sv-pommersk historiografi o sv opinionsbildn (1945).

Wilhelm Johan Ludvig v S: Biografica o Schwerinska arkivet, vol 4, KrA. J R Danielson (Kalmari), Finska kriget o Finlands krigare 1808-1809 (1897); FBH; C Grimberg o H Uddgren, Sv krigarbragder (1914); E Hornborg, Fänrik Ståls sägner o verkligheten (1954); Sveriges krig åren 1808 o 1809, ed Generalstabens krigshist afd, 5:1, s 234 f, 270, 5:2 (1910), bil 69, 70.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Schwerin, von, släkt, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/6580, Svenskt biografiskt lexikon (art av Jonas Kuschner), hämtad 2024-04-18.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:6580
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Schwerin, von, släkt, urn:sbl:6580, Svenskt biografiskt lexikon (art av Jonas Kuschner), hämtad 2024-04-18.