Anna M Roos

Född:1855-04-03 – Stockholms domkyrkoförsamling, Stockholms län
Död:1927-06-28 – Stockholms domkyrkoförsamling, Stockholms län

Missionär, Ungdomsledare


Band 30 (1998-2000), sida 345.

Meriter

2 Roos, Anna Mathilda, syster till R 1, f 3 april 1855 i Sthlm, Svea art, d 28 juni 1927 där, ibid. Elev vid Åhlinska skolan i Sthlm 65–71, anställd vid försäkringsab Skandia 80–96, sekr i Fredrika-Bremer-förb o förb:s sjukkassa 87–92, medl i Kristi fören av unga kvinnor (KFUK) 12 nov 88, ledare för KFUK:s verksamhet för fabriksarbetande flickor på Kungsholmen 8992, led av KFUK:s centralstyr 90, ordf där från 15 nov 92, ordf i KFUK:s förbundsstyr 9916, grundade tills med Fredrika (Fredda) Hammar (bd 18) fören Kvinnliga missionsarbetare (KMA) maj 94, led av styr där 94, initiativtagare till Sv mongolmissionen 97, ordf där från 14, led av styr för Sv Vita bandet (VB; från 02 VB:s Norra fören) dec 9708, sekr där 9802, ordf i styr för VB:s upptagn:hem 0813 o från 14, red för Hemåt: Tidskr utg av KFUK i Sthlm från 10, ordf i styr för arbetshemmet Emmaus vid Norrtälje från 15, led av styr för Sällsk för evangelii utbredande i Ryssland (SEUR) från 21. – Ogift.

Biografi

Anna R växte upp, uppfostrades och utbildades under liknande förhållanden som systern Mathilda R (R1). De båda följdes åt i allt men var tämligen olika till läggning och personlighet. R var lika högt begåvad som systern men mera robust och okomplicerad. Trots en utpräglad matematisk talang gick hon inte vidare till högre studier. I motsats till vännerna Ellen Fries (bd 16) och Maria Cederschiöld återvände R till familjelivet efter avslutad skolgång. Hon deltog i nöjen och förströelser och odlade vid sidan av dessa sina språk-, musik- och teaterintressen. Hon ville gärna ha ett förvärvsarbete men hade inga snabba framgångar i sina försök att hitta ett sådant. Först 1880 fick hon en anställning i försäkringsbolaget Skandia. I likhet med systern upplevde R en olycklig kärlekshistoria. I fortsättningen gav hon Gud och arbetet för hans rike all sin kärlek. Innan R kom in på det område där hon fann sin livsuppgift ägnade hon några år åt det nybildade Fredrika-Bremer-förbundet (FBF), bl a som sekreterare i dess styrelse.

R och hennes syster hade upplevt sin tidiga ungdom utan några märkbara religiösa behov, men efter mitten av 1880-talet började de söka en djupare mening i livet. De läste och påverkades bl a av den engelske prästen F W Robertsons predikningar. Under ett besök i Norrland våren 1888 kom systrarna i kontakt med Fredda Hammar, i vars hem de hade en religiös upplevelse som för R:s del omedelbart ledde till stark tro och övertygelse. Hon vände ryggen åt världen och åt teatern, som hon älskat, övergav tidens eleganta mode och klädde sig under resten av livet enkelt och praktiskt. Den radikala omställningen från societetsdam till läsarkvinna gick till synes lätt och enkelt. Genom Fredda Hammar kom hon in i troende kretsar; i november s å blev hon medlem i KFUK.

Inom ett år fick R sin första uppgift inom KFUK: att leda en gren för fabriksarbetande flickor på Kungsholmen. Där hölls lördagsmöten med sömnad, högläsning, kaffedrickning och aftonbön. Efter att ha visat intresse och lämplighet fick R alltfler engagemang inom föreningen och 1892 blev hon KFUK:s ordförande. Inför föreningens första konferens, sommaren 1896, mottog R ett anonymt erbjudande som gav henne ekonomiska möjligheter att ägna sig helt åt KFUK. Hon lämnade då alla övriga uppdrag, även anställningen i Skandia.

Med sin goda organisationsförmåga var R väl skickad att leda, vidga och utveckla KFUK. Hon bildade föreningar över hela landet, hon ordnade diskussioner i olika aktuella ämnen som sociala problem, fredsrörelse, vit slavhandel, vivisektion, socialism, konst och litteratur och hon arrangerade möten för kvinnor från olika yrkes- och utbildningsområden. R såg också till att KFUK fick ett eget hus. Vid KFUK:s första stora konferens i Sverige, 1899, var tiden mogen att bilda en förbundsstyrelse  som sådan hade tidigare centralstyrelsen i Sthlm fungerat  och R blev dess ordförande. Tidskriften Hemåt som startats av R 1 1892 som centralstyrelsens organ blev förbundstidning. Under sjutton år var R Hemåts redaktör, men hon skrev inte så ofta själv utan bidrog mestadels med korta artiklar i uppbyggande syfte.

R ägnade sig även åt utåtriktad verksamhet. Genom föreningen Kvinnliga missionsarbetare (KMA) bedrevs missionsverksamhet i Indien, Kina och Nordafrika samt bland samer, armenier och svenskbybor. R var speciellt intresserad av missionen i Mongoliet och ledde tillkomsten av en missionsförening för verksamhet bland ryssar. Närmast R:s hjärta låg emellertid de s k vilsegångna kvinnorna. Hon hjälpte många sådana både andligt och materiellt och såg som sin och KFUK:s plikt att ge alla som bad om det skydd, hjälp och råd. Inom KFUK var dock meningarna delade när det gällde dess verksamhet i förhållande till räddningsföreningarnas. Beslut fattades vid konferensen 1896 att KFUK skulle hållas utanför sedlighetsarbetet. Skälet var oron för att föreningens unga medlemmar skulle komma att betraktas som f d vilsegångna. R delade inte denna farhåga. Hon avsåg inte heller några direkta räddningsinsatser utan önskade enbart att föreningen skulle informera om prostitutionen, så att de enskilda medlemmarna kunde gå med i kampen mot denna. 1899 års konferens gick på R:s linje: KFUK skulle inte ta upp räddningsarbetet på sitt program, men medlemmar som ville ägna sig däråt skulle få stöd i sitt arbete. Därmed kunde R agera fritt.

Många av tidens debattörer ansåg att prostitution och superi gick hand i hand och att dessa "tvillingsynder" måste bekämpas tillsammans. När R kom i kontakt med den kvinnliga nykterhetsföreningen Vita bandet (VB), var sv kvinnors engagemang i nykterhetsfrågan nästan obefintligt. R valdes in i styrelsen för den sv grenen av VB och var bl a under några år VB:s sekreterare. Eftersom det ingick i internationella VB:s program att verka för den reglementerade prostitutionens avskaffande tog den sv avdelningen med stort nit upp denna sak. Strax efter sekelskiftet var kampen högaktuell. Protestmöten hölls och kommittéer bildades; bl a tillsattes Kvinnokommittén av 5 febr 1902, där R blev en aktiv v ordförande. Ett resultat av kommitténs arbete var att 15 000 kvinnor skrev under en petition som krävde reglementeringens avskaffande. Senare blev R ordförande i Kvinnornas abolitionistkommitté och undertecknade tillsammans med en rad andra kvinnor en resolution som utmynnade i en protest mot ett kommittébetänkade, i vilket föreslogs att lös-drivarlagen skulle användas mot yrkesprostituerade medan männens roll i sammanhanget inte behandlades.

Andra områden där R hjälpte vilsegångna kvinnor var i vännen Maria Winqvists verksamhet som föreståndarinna för räddningshemmet Fristad i Sundbyberg och som grundare och ägare till Emmaus, en småbrukskoloni för kvinnor vid Norrtälje. 1914 övergick Emmaus till KFUKs centralförening. R blev ordförande i hemmets styrelse och trädde ibland in som föreståndarinna. 1923 blev Emmaus statligt och kommunalt arbetshem för flickor, det första i Sverige. KFUK fick fortsätta att leda arbetet och tillsätta styrelse och föreståndarinna, Emmaus fick åter vara ett hem för vilsegångna. De ekonomiska bekymren avlyftes, men omsorgen om de unga var kvar. På S:t Görans sjukhus i Sthlm bedrev R också regelbundet missionsarbete bland kvinnliga patienter på avdelningen för veneriskt sjuka. Också genom Svenska kvinnornas nationalförbund (SKNF) fick R tillfälle att befrämja kampen mot osedlighet. Nästan alla större kvinnoföreningar, även KFUK och VB, var anslutna till SKNF, vilket bildats av Ellen Fries och under många år leddes av Anna (Hierta-) Retzius (s 11). R ordnade även ett inom KFUK länge önskat vilohem för kvinnor. I jan 1909, sex månader efter Mathilda R:s död, öppnades hennes villa Furuliden i Stocksund som vilohem med plats för fyra kvinnor. Sedan villan friköpts 1913 kunde hela huset användas, och Sagabo vilohem invigdes vintern 1914.

R uppsöktes av många människor i andlig nöd och hon ställde upp för alla som behövde eller sade sig behöva hjälp. Under första världskriget ordnade hon ljus- och värmestuga med sysselsättning för tusentals barn och vuxna. R var emellertid inte enbart religiös filantrop. Hon var också feminist. Hon ville att kvinnor skulle ha full politisk rösträtt och valbarhet, tillgång till alla arbetsområden, även prästyrket. Hon engagerade sig i kampen mot ekonomisk exploatering av kvinnor och för förbättring av kvinnors arbetsmiljöer. Hennes kamp mot prostitution, sexuell osedlighet och vit slavhandel uttryckte inte enbart hennes kristna övertygelse utan gick i linje med den internationella feminismens uppfattning om hur världen skulle förbättras. Kampen för en högre samhällsmoral, främst männens sexualmoral, var kännetecknet på en kvinnorörelse som hade ambitionen att rycka upp det onda, dvs kvinnoförtrycket, med roten. Många av tidens feminister tyckte sig se en gammal idealistisk världsåskådning, grundad på kristna värden, avlösas av en ny, materialistisk sådan. Detta fruktade även R, och hon kände oro för att den nya tidsandan höll på att influera KFUK.

R var en god talare; klarhet och ordning utmärkte allt vad hon gjorde, men i hennes personlighet fanns också innerlighet, andlig längtan och mystik. Hon var mycket bibelkunnig och tyckte om att anordna och leda bibelstudier. 1916 genomgick R en själslig kris. Under många år var hon så säker på Guds nåd och hjälp att hon vid sjukdom inte ville tillkalla läkare utan förlitade sig på gudomlig helbrägdagörelse.

R var, trots sina många förtjänster, inte höjd över all kritik. Det har bl a sagts att hon i sin starka medkänsla för hjälpsökare kunde visa förvånansvärt bristfälligt omdöme. Hon blev ganska ofta utnyttjad och lurad av lycksökare och lät sig lätt imponeras av den som hon trodde var längre kommen i andlighet än hon själv. Hon var impulsiv och kunde hastigt ändra fattade beslut. R hade ibland svårt att tåla kritik och erkänna felbedömningar.

R arbetade mycket men var, till skillnad från systern, lycklig nog att ha en god hälsa. Hon kom in i sin livsuppgift i trettioårsåldern och det verkar som om hon därefter sökte hinna utföra så mycket nyttigt arbetet som möjligt. R var ointresserad av jordiska ting och skänkte bort merparten av sina ägodelar. Sagabo vilohem blev R:s sista vistelseort.

Författare

Hjördis Levin



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

Brev från R i GUB, UUB, KB (bl a till Malvina Bråkenhielm) o SSA (många till B Wadström).

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Älskade systrar i K.F.U.K.! (Bilaga till Hemåt, 1897, Sthlm, 4:o, s 37 f). – I hvad mån bör K.F.U.K. deltaga i arbetet för nykterhet och sedlighet? [inledningsföredr] (Kristliga föreningen af unga kvinnor: Från konferensen i Göteborg d 710 jan 1899 ... Diskussion, Sthlm 1899, s 38).  De kristna kvinnorna och rösträtten. [Rubr.] Sthlm 1913. 2 s. (Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt, Opinionsyttringen 1913, Flygblad n:o 7.)  "Se han kommer med skyarna". Några tankar om Johannes uppenbarelse. Hfors 1920. 30 s. 2. uppl Sthlm 1920. 31 s. [Faksimilutg av 1. uppl med omsl:] Några tankar om Uppenbarelseboken. Förnyad uppl. [Sthlm 1983.] – Brudgummen och hans brud. Axplock från föredr ur Höga visan. Sthlm 1927. 22 s.  Bidrag i bl a: Hemåt 1892: nr 5, 6, 1893: 3, 1895: 10, 1897: 1, 7, 1899: 8/9 (sign A. R.), 1900: 3,8/9 (d:o), 1907:9, 1912: 5, 9, 1913:5,1914:7, 10 (om Maria Winqvist, anon, av R?), 1916: 1, 2,1917: 1, 1918: 1, 7, 1919: 1, 5, 9, 1920: 1, 3, 6, 7, 1921: 6, 7,1924: 4, 1925: 2, 3, 1926: 3, 7, 1927: 7 (bilaga: Anna Roos in memoriam), 8,10 samt Hemåts ungdomsblad; Förbundsbladet, Meddelanden från K.F.U.K:s arbetsfält i skilda länder, 1903:1,1904: 1, 8, 1906: 1, 1907: 1, 1909: 1, forts: Sveriges KF.U.K, organ för Sveriges kristliga förening av unga kvinnor, 1910: 1, 7, 1912: 1, 1913: 1, 1914: 7, 1915: 1, 1916: 1; alla Sthlm, 4:o; Hvita bandet, 1904: 7, Sthlm.

Utgivit: Hemåt, tidskr utg af Kristliga föreningen af unga kvinnor i Stockholm. 1910-27: n:o 6. Sthlm. 4:o. (Även ansv utg.)

Källor och litteratur

Källor o litt: [S Adlersparre,] En öfverblick af arbetet på den sv qvinnans framåtskridande, af Esseide (Meddel från Fredrika-Bremerförb, 1, 1885), s 13; E Elgham, Historik över Vita bandets i Sverige 60-åriga verksamhet, 1901-1961 (1965), s 17, 244, 321; R Fitinghoff, Minnenas kavalkad (1948), s 25, 27, 57, 66 ff, 100 f, 223, 227 f, 236; Fredrika-Bremerförb 18851895: festskr ... (1895), s 7, 101 f, 109; Fredrika-Bremerförb 1884-1914 (1914), s 4; A Gripenberg, Reformarbetet till förbättrande af kvinnans ställn, 3 (1903), s 88, 106; I Fredrika Bremers spår. Fredrika-Bremerförb 18841944 (1944); B Lagerwall, Historik över Vita Bandets norra fören:s [Sthlm] 40-åriga verksamhet 18971937 (1937), s 4 ff, 10 f; S Leijonhufvud, Sophie Adlersparre, 2 (1923), s 124; H A Mellin, A R, 60-årsdagen ... (Förbundsbladet, utg af KFUK 1915, nr 4); V Nyström, AR, hennes liv o livsgärning (1931); M Roos, Ellen Fries, en minnesteckn (1900), s 8; Sällsk Nya Idun 1885-1935 (1935), s 60; Tjugofem år i Krisd fören af unga kvinnor, Kungsholmsfilialen 18891914 (1914), s 3 f, 6, 8, 14; Ur minnenas värld: KFUK.-s centralfören 1885-1935 (1935), s 4, 7f, 11,16 ff, 2633, 37, 46, 5057, 59 ff, 64, 74, 77 f; S Walder, Ur sv kvinnors kamp för Guds rike (1930), s 26, 58, 84 f; L Wahlström, Den sv kvinnorörelsen (1933), s 40; dens, Trotsig o försagd (1949), s 132, 180 f; C Österberg, I Lewenhaupt o A G Wahlberg, Sv kvinnor  föregångare – nyskapare (1990), s 320.  Art:ar om R, bl a i Hemåt 1915, nr 5, 1917, nr 9, 1922, nr 9, 1924, nr 2, 1925, nr 4 o 5, 1927, nr 7 o 10, i Sveriges KFUK 1910, nr 1 o 1917, nr 9 samt i Idun 1903, nr 3.



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Anna M Roos, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/6830, Svenskt biografiskt lexikon (art av Hjördis Levin), hämtad 2019-11-14.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:6830
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Anna M Roos, urn:sbl:6830, Svenskt biografiskt lexikon (art av Hjördis Levin), hämtad 2019-11-14.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se