Meriter

2 Rooth, Erik Gustaf Teodor, kusin till R 1, f 22 april 1889 i Degerfors, Ör, d 14 mars 1986 i Lund, Allhelgona. Föräldrar: överingenjören Gustaf Fredrik Teodor R o Signe Kristina Erika Morén. Studentex vid H a l i Västerås 15 juni 08, inskr vid univ i Bonn, Tyskland, 6 maj 09, vid UU 13 sept 09, FK 31 jan 12, FM där 16 sept 12, assistent vid germanska sem o lär i svenska vid högskolan i Hamburg 1 febr 15–30 april 16, FL vid UU 14 sept 18, disp 28 maj 19, FD där 31 maj 19, amanuens vid UUB 16 aug 19–30 juni 26, doc i tyska språket vid UU 16 april 20–30 juni 26, vid LU 1 juli 26, tf prof i tyska språket där 15 jan–31 maj 29 o 7 dec 29–28 jan 32, ord 29 jan 32–30 juni 54, ordf i Svensk-tyska akademiska förb 32–44. – LHVL 33, LVSL 33, LVHAA 51, led av flera utl akad:er o lärda sällsk.

G 8 juni 1919 i Uppsala m tandläkaren Marta (Märta) Teodora Wizén, f 26 juli 1889 där, d 9 jan 1940 i Lund, dtr till tandteknikern Robert Teodor W o Amanda Gustava Carlsson.

Biografi

Erik R blev 1912 fil mag vid UU i ämnena tyska, engelska och romanska språk. Den anda som mötte honom i Uppsala hade ännu mycket kvar av den entusiasm och upptäckarglädje som präglat den jung-grammatiska skolans upptäckt av lagbundenheten i språkutvecklingen. Till R:s lärare hörde germanisten Axel Erdmann (bd 14), som övertagit professuren i engelska. Dennes efterträdare Erik Björkman (bd 4) blev en vän och förtrogen till R. Liksom många språkintresserade studenter bevistade R Adolf Noreens (bd 27) seminarier. En stimulerande samtalspartner, när det gällde indoeuropeiskan, fann han i sanskritisten Jarl Charpentier (bd 8). Från professorn i tyska, Hjalmar Psilander (bd 29, s 508), tycks dock inga avgörande impulser ha utgått.

Väsentlig för R:s vetenskapliga utveckling blev hans kontakt med den lågtyska forskningens representanter i Hamburg, kännaren av lågtyska handskrifter Conrad Borchling och författaren till den medellågtyska grammatiken Agathe Lasch. R verkade en tid som assistent och lärare vid högskolan i Hamburg. Av Borchling fick han uppslaget till sitt doktorsarbete, som 1919 ledde till disputation på avhandlingen Eine westfälische Psalmenubersetzung aus der ersten Hälfte des 14. Jahrhunderts. Redan på detta tidiga stadium framträdde R som en skarpsinnig och idérik textfilolog, och arbetet rönte uppskattning bland fackmännen. Den språkliga analysen – en fruktbar syntes av språkhistorisk och modern dialektgeografisk metod – ledde till en lokalisering av texten till sydöstra Västfalen (Sauerland), ett område som skulle komma att spela en viktig roll i R:s fortsatta forskning. Han kunde också påvisa ett samband med de viktiga fornlåg-frankiska psalmfragmenten från 800-talet.

Hithörande frågor tog R upp även i Studien zu den altniederfränkischen und altwestfälischen Psalterversionen (1924). Arbetet utgjorde ett väsentligt bidrag till forskningen kring de medeltida psaltaröversättningarna och gav upphov till en fruktbar diskussion, i vilken R vid flera tillfällen deltog.

Efter disputationen tjänstgjorde R som amanuens vid UUB. Från 1926 innehade han ett docentstipendium vid LU, och när Ernst Kock (bd 21) 1929 lämnade professuren i tyska där förordnades R som vikarie på tjänsten. Tre år senare utnämndes han efter hård konkurrens till ordinarie professor.

Under sin tid i Uppsala hade R gett sig i kast med svåra etymologiska problem, redovisade bl a i Altgermanische Wortstudien (1925). Dessa undersökningar blev rätt omilt bedömda. R:s huvudtanke, att genom ett semasiologiskt studium av besläktade ord nå fram till socialt primitiva grundbetydelser, fick emellertid förnyad aktualitet inom den etymologiska forskningen genom Jost Triers sedan 1930-talet uppmärksammade arbeten. Efter att i LUB ha gjort ett unikt handskriftsfynd, ett antal trubadurdikter på gammal flamländsk dialekt, publicerade R Ein neuentdeckter niederländischer Minnesänger aus dem 13. Jahrhundert (1928).

Ett nytt område beträdde R i Nordfriesische Streifzuge (1929), som behandlar vissa ljud- och ordgeografiska frågor och delvis bygger på egenhändigt insamlat material. Central är exkursen över i-omljudet. R hade lagt märke till några tidigare inte observerade muljeringsföreteelser i nordfrisiskan och antog, att samma faktorer, nämligen palatalisering av konsonandsmen, också i tidigare språkskeden kunnat påverka vokalismen. På bredare basis tog han upp problemet i Det primära i-omljudet och frågan om muljerade konsonanter och i-epenteser i väst- och nordgermanskan (1935). Där betonade han den fonetiska synpunktens betydelse för processen och anslöt sig därmed till den Scherer-Sieverska muljeringsteorin. Med tanke på att i-omljudets geografiska utgångspunkt högst sannolikt är södra Nordsjökusten och att detta område samtidigt är centrum för muljering av gutturalerna, var det inte förvånande att R:s teori genast accepterades av nederländska forskare, bl a van Ginneken, Grootaers och Mansion. R drev denna tes i många av sina följande arbeten och var in i det sista övertygad om dess företräde framför assimilations- eller antecipationsteorin. Någon oomtvistlig och allmänt omfattad lösning av problemet föreligger emellertid ännu (1998) inte.

I den banbrytande artikeln Die Sprachform der Merseburger Quellen (1932) vände R sitt intresse mot de omdiskuterade frisiska inslagen i Merseburgkällorna från omkring år 1000. Den allmänna uppfattningen var, att det funnits en frisisk koloni så långt söderut som i Merseburg söder om Halle. R kunde visa, att de sk frisiska företeelserna inte är begränsade till detta område utan förekommer i material från i stort sett hela det fornsaxiska området och alltså måste anses representera fornsaxiska. Därmed hade R kommit in på det som skulle bli hans centrala forskningsfält: Studiet av saxiskan – eller nordsjögermanskan enligt en av R införd term – går som en röd tråd genom det mesta av hans in i det sista rikt flödande produktion.

För fornsaxiskans del återstod de svårlösta problem som sammanhänger med språkformen i det stora stavrimmade religiösa eposet Heliand, tillkommet omkring 830. Det finns i Heliand språkliga drag, som är främmande för de nordsjögermanska språken, inte minst skrivningarna uo, ie, io för de saxiska långvokalerna o, e, ia. Detta skall enligt en rad tyska germanister bero på att fornsaxiskan, som den möter i Heliand, är resultatet av en sammansmältning av saxarnas och andra germanska stammars språk.

Redan 1934 hade R i uppsatsen Zum Heliandproblem fört fram tanken, att vokalismen i Heliand kunde vara påverkad av frankisk ortografi. I det monumentala verket Saxonica, Beiträge zur niedersächsischen Sprachgeschichte (1949) visade han på grundval av ett stort material, att den gamla saxiska vokalismen i huvudsak bevarats. Till förklaring av de "tyska" dra- gen i Heliand hänvisade han till det väldiga politiska och kulturella trycket från frankerna under Karl den store. Det som inte är äkta saxiska i Heliand går tillbaka på frankiskt språk och framför allt frankisk ortografi. Vid sidan av detta litterära skriftspråk har det saxiska folkspråket mycket väl kunnat bevara sin äkta ursprungliga karaktär. Ortografin är, enligt R, en rörlig kulturföreteelse, som kan lånas från en kulturkrets till en annan, medan ljudsystemet är fast. R hade i Saxonica antagit, att Heliand tillkommit i klostret Fulda. Långt senare, i Nordseegermanische Studien 2 (1981), kom han fram till att klostret Werden i södra Västfalen är det troliga sätet för arketypen.

Studiet av fornsaxiskan och lågtyskan intar förvisso en central plats i R:s forskning, men han har lämnat viktiga bidrag också till andra områden av germanistiken. Väsentlig är hans ordhistoriska undersökning av det mångtydiga ordet Vrastmunt (1939) liksom arbetet Das Verb eratmen bei Goethe und seine Stellung im System der Verben mit er-Präfix (1943), ett uppmärksammat inlägg i debatten om tyskans aktionsarter. Av litteraturhistoriskt och stilistiskt intresse är granskningen av Viktor Rydbergs Faustöversättning (1951). En kombination av ortnamnsundersökning och bosättningshistoria utgör uppsatsen om namn på-by, -bey (1951). Den är tillika ett argument i diskussionen om saxarnas utbredning längs Elbe.

Efter emeriteringen var R rastlöst verksam med nya projekt. 1961 utkom det stora arbetet Zu den Bezeichnungen fur 'Eis-zapfen' in den germanischen Sprachen, en imponerande ordgeografisk monografi, som kombinerar dialektologi med en mästerlig behandling av det historiska källmaterialet. Samma vidsträckta perspektiv kännetecknar R:s undersökning av ordförrådet i ett medeltida flamländskt glossar (Niederdeutsche Mitteilungen 1964, 1965). Av särskilt intresse är de behandlade nordsjögermanska företeelserna och dessas utbredning söderut ända mot rhenfrankiskan. R framhävde liksom T Frings nederländskans viktiga ställning "im Aufbau des Westgermanischen".

Under senare delen av 1960-talet återvände R dll sin ungdoms västfaliska handskrift, vars andra del, Niederdeutsche Breviertexte, han utgav 1969 tillsammans med en grundlig undersökning av språket och den ålderdomliga textens förhistoria. 1974 kom den inträngande och fängslande vetenskapshistoriken Das Vernersche Gesetz in Forschung und Lehre 1875–1975, ägnad hundraårsminnet av publiceringen och av den pågående diskussionen av Karl Verners teser.

Under 1970-talet utgav R några skrifter som behandlar högtyska problem, bl a en skarpsinning semantisk-morfologisk undersökning av tre adjektiv ur det tidiga fornhögtyska glossverket Der deutsche Abrogans (1971). Zur Sprache des Karl-meinet (1976) behandlar en i Rhenlandet tillkommen medeltida dikt om Karl den store; samma ämne ligger till grund för Zum Darmstädter Gedicht über das Weltende (1977).

I Nordseegermanische Studien 1–3 (1979–83) tog R upp till behandling en rad problem som sysselsatt honom under en mansålder. Han visade där, som i sina övriga arbeten, en suverän förmåga att behärska ett stort och i många avseenden snårigt material liksom att i tolkningen av detta se de stora språkliga sammanhangen.

I sin sista skrift, Das Runenhorn von Gallehus (1984), försökte R bevisa, att verbformen tawido på det berömda guldhornet inte betyder 'tillverkade', som vanligen antagits, utan 'lagade', 'reparerade', 'satte i stånd'. Som stöd för sin uppfattning anförde han en rad etymologiska och semantiska släktskaper, R såg sin skrift som en "Ehrenrettung" av den tolkning som 1899 framlades av den danske språkforskaren Vilhelm Thomsen.

Ett genomgående drag i R:s forskning är hans blick för kontinuiteten i språkutvecklingen: att låta gammalt och nytt, skrivet och talat språk belysa varandra. Han förenade en brinnande kärlek till vetenskapen med en ovanlig arbetskapacitet. Långt över 90 år gammal fortsatte han sitt vetenskapliga arbete med bibehållen vitalitet.

R var en utmärkt lärare, som framför allt hade förmågan att entusiasmera sina lärjungar och medarbetare. Under mer än ett kvartssekel utvecklades under hans ledning en livlig vetenskaplig aktivitet. Han gjorde sin Lunder Schule till ett aktat och känt begrepp i internationella sammanhang. Den av honom grundade serien Lunder germanistische Forschungen omfattade vid hans emeritering 31 nummer, av vilka 19 var doktorsavhandlingar. Tidskriften Niederdeutsche Mitteilungen, som startades av R 1945, kom under flera decennier att bli ett uppskattat forum för det lågtyska språket och kulturen.

R var under sin levnad den ledande gestalten inom sv germanistik; även internationellt sett hörde han till den vetenskapliga eliten. Han fick mottaga många hedersbevisningar och akademiledamotskap och han blev hedersdoktor i Kiel 1956 och Hamburg 1969. På sin 60-årsdag erhöll R en festskrift.

Författare

Märta Åsdahl Holmberg

Arkivuppgifter

R:s arkiv (ms, brev o kopior) i LUB. – Brev från R i GUB o i UUB.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Eine westfälische Psalmeniiber-setzung aus der ersten Hälfte des 14. Jahrhunderts untersucht und hrsg. Akad Abh. Upps 1919. 17, CXXXrV, 164 s, 2 bl faks. – Die mittelalterlichen deutschen Handschriften einschliesslich der lateini-schen mit deutschen Bestandteilen der Universitäts-bibliothek zu Uppsala. Beschrieben (Uppsala universitets biblioteks minnesskrift 1621–1921, Upps 1921, 4:o, s 40-96; även sep, utökat, 64 s). – Studien zu den altniederfränkischen und altwestfälischen Psalterver-sionen. Upps 1924. 95 s. (UUÅ 1924, Filosofi, språkvetenskap o hist vetenskaper, 5.) – Verbet vänja, ty. ge-wöhnen. Etymologi och betydelseutveckling (ibid, [Filosofi ...,] 8. Språkvetenskapliga sällskapets i Uppsala förhandlingar jan. 1922 – dec. 1924 [= bd 4: 2], Upps 1924, s 93–106 = Bil. F). – Altgermanische Wort-studien. Halle a. S. 1926 (tr Upps 1925). IV, 122 s. -Ein neuentdeckter niederländischer Minnesänger aus dem 13. Jahrhundert. Lund 1928. 59 s, 1 pl-bl. -Een Limburgisch minnedichter uitde 13e eeuw. Gent 1928. 43 s. (Koninklijke Vlaamsche academie voor taal en letterkunde, Verslagen en mededeelingen 1928.) – Nordfriesische Streifzuge. Laut- und wortge-ographische Studien mit einem Exkurs uber den Prozess des i-Umlauts der Velarvokale im Germanischen. Lund, Leipzig 1929.155 s, 2 kartbl. (LUÅ, N. F. avd. 1 [Teologi, juridik o humanistiska ämnen], bd 25, nr 6.) – Ein Lehrsatz der etymologischen Wissenschaft gepruft. Lund 1929. [Omsl.] 15 s. [UrVSLÅså.] - Inkompetensförklaring utan motivering. En granskning. [Omsl.] Lund 1929. 30 s. [Om professuren i tyska språket vid Göteborgs högsk.] – Några erinringar med anledning av sakkunnigutlåtandena rörande till- sättandet av professuren i tyska språket vid universitetet i Lund. Lund 1931. 23 s. – Sjunde nordiska filologmötet i Lund den 18–20 augusti 1932, kortfattad redogörelse, utg. Lund 1932. 29 s. – Die Sprachform der Merseburger Quellen (Korrespondenzblatt des Vereins fur niederdeutsche Sprachforschung, 45:1/2. Niederdeutsche Studien, Festschrift fur Conrad Borchling, Neumunster in Holstein 1932, s 24-54). – Zum Heliandproblem (Lunder germanistische Forschungen 1. Studia Germanica tillägnade Ernst Albin Kock Lund, Khvn 1934, s 289–304). – Ein Fragment des Passionstraktats von Heinrich von St. Gallen ... (Suomalaisen dedeakatemian toimituksia / Annales Academia? scientiarum Fennicae, Sarja/Ser. B, Nid./Tom. 30, Hfors 1934, s 471–509). – Valda tyska tentamenssdlar. Översättningsprov givna vid Lunds univ 1930-36, utg. Lund 1936. 74 s. (Tills med E Alker.) – Zu den i-Umlauten im Keltischen und Germa-nischen (Mélanges de linguistique et de philologie offerts å Jacq. van Ginneken Paris 1937, 4:o, s 221–229). – Huvuddragen av det tyska språkets historia. Lund 1938. 207 s, 1 karta. 2. uppl [Lund, tr] Malmö 1955. 232 s, 1 karta. 3.-4. revid uppl 1962, 1970. 233 s, 1 karta. - Vrastmunt, ein Beitrag zur mit-telhochdeutschen Wortgeschichte. Beilage: Das mainzer Friedgebot vom Jahre 1300. Lund, Leipzig 1939.86 s, 1 bl faks. (LUÅ, N. F. 1: 36: 5. = Lunder germanistische Forschungen, 9. Ernst A. Kock ... darge-bracht.) - Zu den Schleizer Psalmenbruchstucken (Bibel und deutsche Kultur, Bd 11. Festschrift Hans Vollmer..., Potsdam 1941, s 182-186). – Förord (Eine Anthologie deutschen Schrifttums, von den Anfängen bis zur Gegenwart, hrsg v Joseph Muller, Malmö 1943, s 5 f). – Das Verb eratmen bei Goethe und seine Stellung im System der Verben mit er-Präfix (Mélanges de philologie offerts å m. Johan Melander Upps 1943, s 161–197; Reimpr Geneve 1977). – Till frågan om de lågtyska lånorden i svenskan, särskilt i Nya Testamentet 1526 (Acta Bibliotheca r. universita-ds Upsaliensis, vol 5. Donum Grapeanum, festskrift tillägnad överbibi Anders Grape Upps 1945, 4:o, s 350–375). – Saxonica. Beiträge zur niedersächsischen Sprachgeschichte. Lund 1949. 266 s, 3 bl faks. (SHVL, 44.) – Viktor Rydbergs Faustöversättning. Lund 1951. 103 s. (SVSL, 36.) – Kompendium i tysk fonedk. D 1*. Lund 1953. 47 s. (Tr som manuskr.) – Got. strawa 'ge-röst', 'paradebett' (Suomalaisen dedeakatemian toimituksia 84. Emil Öhmann zu seinem 60. Geburts-tag Hfors 1954, s 37–52). – Uber die Heliand-sprache (Deutsche Akademie der Wissenschaften zu Berlin, Veröffentlichungen des Instituts fur deutsche Sprache und Literatur, 8. Fragen und Forschungen im Bereich und Umkreis der germanischen Philologie, Festgabe fur Theodor Frings Berlin 1956, s 40–79). – Nordseegermanische Beiträge. [Rubr.] Sthlm 1957. [Omsl.] 62 s. ([VA (omsl),] Filologiskt arkiv, 5.) – Zu den Bezeichnungen fur .Eiszapfen' in den germanischen Sprachen. Historisch-wortgeographische und etymologische Studien. Sthlm 1961. 164 s, 1 kartbl. (VHAAH, Filologisk-filosofiska serien, d 8.) – Zum Gebrauch von mhd. wenen. Interpretationsversuche (Festschrift fur Ludwig Wolff Neu- mönster 1962, s 135–160). – Käfig und Kebse. Ein etymologischer Versuch (Festgabe fur Ulrich Pretzel Berlin 1963, s 301–307). – Uber die Ausdruckskraft und die Aktionsarten der deutschen Verbalzusam-mensetzungen mit er-. [Rubr.] Saltsjö-Duvnäs [omsl] (tr Sthlm) 1964. 20 s. (Language monographs 4 [omsl].) – Mittelniederländische Wortstudien. Lund 1965. S 6–82, 5–112. [Nytr efter Niederdeutsche Mitteilungen 1960/62 resp 1963/65.] – Niederdeutsche Breviertexte des 14. Jahrhunderts aus Westfalen, un-tersucht und hrsg. Sthlm 1969. (9), CXCI, 183 s, 1 bl faks. (VHAAH, Filologisk-filosofiska serien, 11.) – Westfäl. lout n. 'menge, Scbar (Kinder)' und seine Vorfahren (Niederdeutsche Studien, Bd 18. Gedenk-schrift fur William Foerste, Köln, Wien 1970, s 167–176). – Studien zu drei Adjektiven aus der althoch-deutschen Friihzeit. Arundi, unmanalomi, widarzo-mi. Lund 1971. 54 s. (HVL, Scripta minora, Studier, 1970-1971: 2.) - Uber die Heliandsprache (Wege der Forschung, Bd 321. Der Heliand. Hrsg v J Eichhoff und I Rauch, Darmstadt 1973, s 200-246). - Hilde-brandliedV. 12-13 (Festschrift ffir Gerhard Cordes Bd 1. Literaturwissenschaft und Textedition, Neu-munster 1973, s 126–135) – Das Vernersche Gesetz in Forschung und Lehre [förtitel:] 1875-1975. Lund 1974.180, XVI s. (SHVL, 71.) – Zur Sprache des Karl-meinet. Ein unbeachteter Schlussabschnitt. Heidelberg 1976. 90 s. (Monographien zur Sprachwissenschaft, 1.) - Zur Sprache der Marienfelder Glossen (Niederdeutsche Studien, 23. Niederdeutsche Beiträge, Festschrift fiir Felix Wortmann Köln, Wien 1976, s 22–35). – Kock, Ernst Albin (SBL, bd 21, Sthlm 1975-77, 4:o, s 452-455 [1976]). - Zum Darm-städter Gedicht fiber das Weltende (Jfingstes Ge-richt). Lund 1977. 44 s. (HVL, Scripta minora, Studier, 1976/1977: 4.) – 'Darmstädter Gedicht fiber das Weltende' (Die deufsche Literatur des Mittelalters, Verfasserlexikon, ... 2. völlig neu bearb Aufl, Bd 2, Berlin 19[78–]80, s 46 f [1978]). – Nordseegermanische Studien. 1–3. Sthlm 1979–83. (VHAA, Filologiskt arkiv 22, 24, 29.) 1. 1979. 61 s. 2. 1981. 51 s. 3. 1983. 49 s. – Das Runenhorn von Gallehus. Sthlm 1984. 22 s. (Ibid 31.) – Artiklar i: Nordisk familjebok, 3. ... uppl, bd 7, 9–23, Sthlm 1927-37 (sign E. Rth); Svensk uppslagsbok, bd 1-30 o Tilläggsbd, Malmö 1929–37 (sign Rth), 2. omarb o utvidg uppl, 1–2, 4–7, 9–13, 16-28, 30–32, Malmö 1947–55, 4:o, o flera senare tr; bidrag i: Anglia, Zeitschrift fur englische Philologie, Beiblatt zur Anglia, Mitteilungen fiber englische Sprache und Literatur 1917, Halle a. S., Studier i modern språkvetenskap, 1920, 1924, 1956, Upps, Anzeiger för deutsches Alterthum und deutsche Literatur, 1922, Berlin, 1955, Wiesbaden, Niederdeutschesjahr-buch / Jahrbuch des Vereins fur niederdeutsche Sprachforschung, 1923, 1925-26, 1928, 1930/31, 1937/38, 1941/42, 1953-54, 1959, Neumunster, Beiträge zur Geschichte der deutschen Sprache und Literatur, 1925, Halle a. S., NTBB, 1927, Upps, 4:o, VSLÅ, 1927, 1929, 1931-32, 1935, 1957, 1977, Lund, Zeitschrift ffir deutsche Philologie, 1928, Stuttgart, Korrespondenzblatt des Vereins ffir niederdeutsche Sprachforschung, 1930, 1942, Hamburg, Studia ne- ophilologica, 1931/32–1932/33, 1937/38, 1940/41–1941/42, 1944/45–1945/46, 1965, Upps, ANF, 1935,1940,1943, Lund, Lychnos, 1936, Upps 4:o, På fritid, utg av NKI-skolan, 1937, Sthlm, 4:o, nr 3, Niederdeutsche Welt, 1942, Liibeck, 4:o, Der Norden, 1942, Lübeck, 4:o, Theoria, tidskr för filosofi o psykologi, 1942, Lund, Der Deutsche in Schweden, 1943, Sthlm, 4:o, HVLÅ, 1943/44, Lund 1944, Niederdeutsche Mitteilungen, 1945-48, 1950-74, Lund, Erasmus, speculum scientiarum, 1947, Amsterdam, Bruxelles, Anvers, 4:o, Moderna språk, 1948, 1957, 1961, 1966, Malmö, Neuphilologische Mitteilungen, 1952, Hfors, Zeifschrift fur Mundartforschung, 1955, 1958, Wiesbaden, It beaken, tydskrift fan de Fryske akademy, 1963, Assens, Deutsche Literaturzeitung fur Kritik der internationalen Wissenschaft, 1964, Berlin, 4:o, Svenska landsmål och svenskt folkliv, tidskr 1966, Sthlm 1967, Rheinische Vierteljahrsblätter, 1968, Bonn, Beiträge zur Namenforschung, 1971, Heidelberg, VHAA, Årsbok, 1974, Sthlm; vidare SDS 11/3 1927, 5/12 1929, 7/2 1933, 6/8 1943, se bibliografier av I Löfstedt i Niederdeutsche Mitteilungen, 5, 1949, s 7–16, forts: 24, 1968, s 7–12, o av M Åsdahl Holmberg i Korrespondenzblatt des Vereins fur niederdeutsche Sprachforschung, 1986, s 50–52.

Utgivit: Lunder germanistische Forschungen. 1–31. Lund 1934–55. – M Rooth, Tänkt och känt. Några efterlämnade dikter. Lund 1940. 47 s, 1 portr. [Föret sign E. R.] – Niederdeutsche Mitteilungen. Hrsg v der Niederdeutschen Arbeitsgemeinschaft (Sällskapet för lågtysk forskning) zu Lund. Jahrg 1–4, 1945, 1948, 1950, 1958. Lund.

Källor och litteratur

Källor o litt: ED:s konseljakter 29 jan 1932, nr 31, RA.

T Dahlberg, E R död (SvD 19 mars 1986); dens, E R (VHAAÅ 1986); G Korlén, E R (VSLÅ 1988); LUM 1967–68 (1968); S Oredsson, LU under andra världskriget (1996); SMoK; M Åsdahl Holmberg, E R död (DN 19 mars 1986); dens, E R (HVLÅ 1986–1987); dens, nekr över R (Korrespondenzblatt des Vereins für niederdeutsche Sprachforschung 1986).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Erik G T Rooth, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/6855, Svenskt biografiskt lexikon (art av Märta Åsdahl Holmberg), hämtad 2024-04-27.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:6855
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Erik G T Rooth, urn:sbl:6855, Svenskt biografiskt lexikon (art av Märta Åsdahl Holmberg), hämtad 2024-04-27.