Meriter

Rosén, Jerker Ingmar, f 6 maj 1909 i Genarp, Malm, d 22 mars 1976 i Lund, Domk. Föräldrar: folkskolläraren Nils R o Bengta Persson. Studentex vid H a l i Lund 5 maj 29, inskr vid LU 21 jan 30, FK 15 sept 32, FM 30 maj 33, FL 15 dec 36, disp 5 april 39, doc i historia 9 maj 39, FD 31 maj 39, forskarsdpendiat resp forskardoc 1 jan 47–31 dec 52, allt vid LU, prof i historia vid UU 1 jan 53, vid LU 5 mars (tilltr 1 juli) 54–30 juni 75. – LVSL 45, LHVL 47, LSkS 51, LVHAA 65.

G 23 juni 1939 i Nässjö m Rut Ingrid Hagelin, f 1 mars 1912 där, dtr till postmästaren Knut Elias H o Rut Anna Wallén.

Biografi

Jerker R hade djupa rötter i lundabygden. Både på fäderne och möderne räknade han sina anor från sydvästskånska slättbönder, från Flädie och Glostorps socknar. Han växte upp i Genarp. Sin utbildning fick han i Lund, först vid Katedralskolan, sedan vid universitetet, där han disputerade vårterminen 1939. De planer R välvt om arkivresor på kontinenten tvang krigsutbrottet honom att skrinlägga, och i liv som i forskning förblev han i sällsynt hög grad Lund trogen. Ett kort gästspel som professor i Uppsala blev endast en parentes i en livslång lundatillvaro.

Forskningsmiljön inom ämnet historia i Lund präglades vid denna tid i hög utsträckning av Lauritz Weibull och hans s k källkritiska skola, medan ett alternativ representerades av Weibulls professorskollega Gottfrid Carlsson, Hjärne-elev från Uppsala. R tillhörde Carlssons forskarseminarium men upprätthöll goda relationer till weibulleleverna, vilkas källkritik och vetenskapssyn han i allt väsentligt accepterade. Att acceptansen var ömsesidig indikeras av R:s flitiga medarbetarskap i Lauritz Weibulls tidskrift Scandia. Sedan R övertagit Carlssons professur, bidrog han verksamt till att bilägga ännu kvarstående motsättningar mellan "skolorna" och inledde därmed en lång period av "normalvetenskap" i empirismens och källkritikens tecken inom sv historievetenskap.

R:s doktorsavhandling Striden mellan Birger Magnusson och hans bröder (1939) behandlade det dramatiska politiska skeendet i Sverige under 1300-talets första decennier, med Håtunaleken och Nyköpings gästabud som välkända kulminationspunkter. I insikt om svagheten i den av tidigare forskning som huvudkälla utnyttjade Erikskrönikan byggde R sin framställning främst på det visserligen fragmentariska men säkrare urkundsmaterialet. Med hjälp av en betydande kombinationsförmåga och uppslagsrikedom lyckades han skapa begripliga sammanhang ur något som tidigare tett sig som ett förvirrande kaos av snabba politiska och militära omskiftningar. Avhandlingen ledde till docentur, vilket under de givna tidsomständigheterna inte självklart innebar vidgade forskningsmöjligheter. De första docentåren upptogs till stor del av beredskapstjänst, och den forskning som blev möjlig låg i doktorsavhandlingens förlängning. Under de närmast följande åren utgav R några till omfånget begränsade medeltidsstudier, bl a De sekulära domkapitlens tillkomst (1940), Studier i Stockholms gråbrödraklosters diarium (1940), Konung Valdemar Birgerssons färd till påven 1274–75 (1941) och Magnus Ladulås och Valdemar Birgersson 1284–1285 (1942), alla utmärkta av samma kombinationsrikedom och källkritiska skarpsinne som doktorsavhandlingen .

Redan mot krigets slut lyckades R emellertid muta in åt sig ett nytt givande forskningsschakt, Skånes försvenskning. I Skånska privilegie- och reduktionsfrågor 1658–1686 (1944) behandlade han reduktionens genomförande i Skåne med särskild hänsyn till den skånska adelns privilegieförhållanden. Det var ett ämne som stod honom nära genom hans uppväxt i den adelstäta bygden kring Romeleåsen. Men han lyckades fördjupa perspektivet till att omfatta också de sociala och politiska förändringarna i Sverige under 1670- och 1680-talen. Han gjorde flera uppmärksammade inlägg i debatten om enväldets genomförande, såsom Johan Gyllenstiernas program för 1680 års riksdag (1944) och Johan Gyllenstierna, Hans Wachtmeister och 1680 års riksdag (1948). Perspektivet på försvenskningsprocessen vidgades också genom att denna sattes i samband med den sv stormaktens allmänna politik. At denna problematik ägnades en särskild studie, Statsledning och provinspolitik under Sveriges stormaktstid (Sc 1946). Denna artikel torde kunna betraktas som en av höjdpunkterna i R:s produktion; hans förmåga att se stora linjer och sammanhang kom där helt till sin rätt, samtidigt som han byggde på en solid bas av empirisk grundforskning och därför, trots det magistrala greppet, aldrig hamnade i lösliga spekulationer. Försvenskningsfrågorna behandlades också i Sjättepenningen och den sv godspolitiken i Skåne på 1600-talet (1943), Rutger von Aschebergs ämbetsberättelse 1693 (1946) samt i den populära skriften Hur Skåne blev svenskt (1943).

Inriktningen på den karolinska epoken fullföljdes bl a genom Den svenska utrikespolitikens historia, 2:1, 1697–1721 (1952). Till tidevarvets centralgestalt Karl XII behöll han, möjligen på grund av sin skånska provinsialism, en känslomässig distans. Med en kylig objektivitet som enligt tidens alltmer röststarka antipositivister egentligen inte alls skulle vara möjlig analyserade han kungens diplomati, och i detta ljus framstod inte Karls politiska förmåga som överväldigande, allra minst i jämförelse med hans svågers och efterträdares, Fredrik I:s. Som en recensent uttryckte saken: "Det svenska uret har inte gått från tolv till ett i fråga om skötseln av utrikespolitiken" (E Lönnroth i DN 8 jan 1953).

För karolinerna glömde R dock inte medeltiden. Inspirerad av Sven A Nilsson, vars fakultetsopponent han var, fångades han av det i slutet av 1940-talet uppblomstrande kameralistiska intresset. I Kronoavsöndringar under äldre medeltid (1949) gjorde han upp med den vitt spridda föreställningen att sv staten ursprungligen ägt ett kolossalt egendomskomplex, Uppsala öd, som nästan helt skulle ha förskingrats under perioden 1250–1350. Tvärtom kunde han visa, hur gällande avsöndringsförbud i allt väsentligt respekterats. Det faktum att R redan före sin professorsutnämning även hann påbörja de forskningar som skulle leda fram till Studier i Erik XIV:s höga nämnd (1955) fullbordar bilden av en betydande mångsidighet.

R hade vid tiden för sin professorsutnämning bedrivit grundforskning inom alla epoker i sv historia från 1000- till 1700-talet. Han var således synnerligen väl förberedd för det omfattande handledarskap som lundaprofessuren förde med sig. Trots omfattande administrativa och pedagogiska bördor fann han alltid tid att forska och skriva, låt vara med en delvis annan inriktning än tidigare. När de växande studentkullarna gjorde behovet av en universitetslärobok i sv historia oavvisligt, fick R den ansvarsfulla uppgiften att skriva det första bandet, omfattande tiden t o m det stora nordiska kriget. Han löste den på ett sätt som gjorde hans Svensk historia, 1, Tiden före 1718 (1962) till en närmast kanonisk sammanfattning av ett forskningsläge som han kände inifrån och själv givit väsentliga bidrag till. Genom att hans text bildade stommen i de fem första banden av Bonniers Den svenska historien blev han för den tid verket omfattade den samtida generationens historielärare framför andra. En stor insats gjorde också R genom sina många artiklar i Kulturhistoriskt lexikon för nordisk medeltid.

Under sina sista år återvände R till det som uppenbarligen beredde honom den största tillfredsställelsen, arkivalisk grundforskning, nu i det egna universitetets historia. Han skrev Lunds universitets historia, 1, 1668–1709 (1968) och kunde därvid utnyttja inte bara sina egna insikter i försvenskningsprocessen utan också den kunskap om universitetsadministration och studentsociala förhållanden som han förvärvat som mångårig och allmänt uppskattad dekanus och som initiativkraftig och populär inspektor i Smålands nation. Enligt den uppgjorda planen skulle R också ha skrivit universitetshistorikens andra del, omfattande tiden 1710–1789, men döden avbröt en sällsynt engagerad och helgjuten forskargärning.

Författare

Lars-Arne Norborg

Arkivuppgifter

R:s efterlämnade papper hos sonen prof I Rosén, Lund. – Brev från R i LUB (bl a till B Hildebrand o L Weibull).

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Striden mellan Birger Magnusson och hans bröder. Studier i nord politisk hist 1302–1319. Akad avh. Lund 1939. VII, 397 s. – Det gamla gränslandet (En bok om Blekinge. Minnesskrift Karlskrona 1942, 4:o, s 54-68). – Hur Skåne blev svenskt. Sthlm 1943. 48 s. (Det levande förflutna, Svenska hist föreningens folkskrifter 3.) – Skånska privilegie- och reduktionsfrågor 1658–1686. Studier rörande Karl XI:s skånska räfstepolitik o Skånes försvenskning. Lund 1944. VIII, 333 s. (SHVL, 38.) – Det engelska anbudet om fredsmedling 1713. En studie i politisk propaganda. Lund 1946. 95 s, 4 bl faks. (LUA, N. E, avd. 1, bd 43, nr 6.) - Kronoavsöndringar under äldre medeltid. Lund 1949.205 s. (SHVL, 46.) – Erinringar med anledning av sakkunnigutlåtanden rörande den ledigförklarade professuren i historia vid Stockholms högskola. Lund 1950. 14 s. – 1697–1721. Sthlm 1952. 206 s, 2 pl-bl, 1 kartbl. (Den svenska utrikespolitikens historia, 2: 1.) – Före sturemorden (Nordiska historikermötet i Göteborg 1951, Berättelse, Lund 1952, s 15–19; referat). - Kring Alsnö stadga (Gottfrid Carlsson 18. 12. 1952, Lund 1952, s 15–36). – Studier kring Erik XIV:s höga nämnd. Lund 1955. 202 s. (SHVL, 51.) – Till diskussionen om Ericus Olais källor (Archivistica et mediaavistica Ernesto Nygren oblata, Sthlm 1956, s 312–320). – Hallands försvenskning 1645-1683 (Hallands historia, 2. Från freden i Brömsebro till våra dagar, Halmstad 1959, s 1–121). – Der sozialgeschichtliche Hintergrund der schwedischen Volkskultur. Einige aktuelle Probleme (Schwe-dische Volkskunde: Quellen ¦ Forschung ¦ Ergebnisse. Festschrift för Sigfrid Svensson Sthlm ... 1961, s 87–107). – Registrum regni (Festskrift till Arthur Thomson, d 6 nov 1961, Sthlm ... 1961, s 53–62). –Tiden före 1718. Sthlm 1962. XI, 735 s. (Sten Carlsson o J R, Svensk historia, 1.) 2. [revid] uppl 1964. 3. uppl 1969. XI, 579 s. 4. uppl 1978. 2. tr 1983. [Jfr nedan 1966.] – Det karolinska skedet. Karl XI:s och Karl XII:s tid. Lund 1963. 414 s. [Annan utg:] 1964. (Svenska folkets historia, 3 [Stormaktstidens senare skede], 2.) -Johan Gyllenstiernas program för 1680 års riksdag. U o o å. 53 s. [Efter Scandia 1944 (tr 1945).] (Uppsatser, Svensk historia, [Lund 1965] [: 3].) [Nya utg:] 58 s. [Ur Scandia faks.] (Ibid, 2., revid uppl, Lund 1966 [: 3], ibid, 3. uppl 1967 [: 5], 2. tr 1968.) – Från Sveriges stormaktstid. Lund 1966. 184 s. – Den svenska historien. Utarb under ledn av J Cornell. 1–10. Sthlm 1966–68. 4:o. [Byggd på Svensk historia, ovan 1962,2. uppl 1964.] (Huvudförf o granskare tills med Sten Carlsson.) 1-3. 1966. 355, 355, 359 s. 4-6. 1967. 359, 359,359 s. 7-10.1968. 355, 349, 371, 381 s. [Nyutg:] 1-15.1977-79.1-4.1977.227, 205, 216, 233 s. 5-9. 1978. 218, 209, 225, 218, 219 s. 10-15. 1979. 241, 205, 203, 239, 254, 254 s. 1–2: Ny tr 1981, 1978. 3–9: Ny tr 1979. 12: Ny tr 1980. 14–15: Ny tr 1979 [egend 1981]. 1–3: [ny tr] 1987. 4-8: [ny tr] 1984. 9: [ny tr] 1985. 10-15: [ny tr] 1985. 1–15: [ny utg] 1992–93. 1–14. 1993. 15. 1992. – Uppsala domkyrkas godsbestånd 1344 och dess proveniens (Kyrka folk stat. Till Sven Kjöllerström, Lund 1967, s 3–28). – Lunds universitets historia. Utg av universitetet till dess 300-årsjubileum. 1. 1668–1709. Lund 1968. 347 s, 7 pl-bl. – 1668–1710 (Smålands nadon Lund 300 år. Jubileumsskrift 1968, [Lund, tr] Nässjö 1968, s 9–26). – Konung Håkans omsvängning (Norske historikere i utvalg 3. Sverreaettens konged0mme, Oslo 1970, s 371–383; ur arb ovan 1939). – Medeltidens allmänna historia. Sthlm 1971. (8), 223 s. [2.-5. tr] 1976, 1980, 1981, 1986. – 1500- och 1600-talens historia. Sthlm 1972. (8), 156 s. – Förtryck och uppror i historiskt perspektiv (Lundaforskare föreläser, 7, [Lund, tr] Malmö 1975, s 37–42). – Artiklar i: SBL, bd 12 o 14, Sthlm 1947–52, Svensk uppslagsbok, 2. uppl Malmö 1948–55, Kulturhistoriskt lexikon för nordisk medeltid, bd 1–21, Malmö 1956–77; bidrag i: Svensk teologisk kvartalskrift, 1940-41, 1947, Lund, 4:o, VSLÅ, 1940-41, 1946, 1948, 1960, 1966, 1968, Lund, KÅ, 1941, 1950, Upps ... 1942–50, HT, 1942, 1945–46, 1959, Sthlm, Scandia, 1943–44, 1946–50,1973, Sthlm (i dess red / redaktionsnämnd 1958-77: 1), Halland, vår bygd, 1947, Varberg, Meddelanden från Malmö luftförsvarsförening, 1950: 3, 1951: 3, 1952: 3, Karolinska förbundets årsbok, 1953, Lund, Fortid og nutid, 1958, Khvn, Lundagård, 1960, 1962, Lund, 4:o, HVL, Årsberättelse, 1962/63, Lund 1963, Svenska museer, 1963, Sthlm, 4:o, Sydsvenska medicinhistoriska sällskapet, Årsskrift, 1964, Malmö, vidare SvD 5 o 13/3 1954, SDS 27/11 1961, 2/2 1963, 8/3 1964, 15, 18 o 23/8 1965, DN 30/1 1966; tidar se bibliografi av A Grönvall i Historia och samhälle, studier tillägnade J R, Lund 1975, s 305–309).

Utgivit: Rutger v. Aschebergs ämbetsberättelse 1693 (Scandia, bd 17, 1946, Sthlm, s 1–60). – Bibliotheca historica Lundensis, 1–12. Lund 1955–63. (1–11 tills med S Bolin.) – I redaktionskomm för: Hallands historia, d 1-2, Halmstad 1954-59, XIII, 883, VIII, 1193 s, 1 karta. (Tills med C Weibull m fl.)

Källor och litteratur

Källor o litt: ED:s konseljakter 30 dec 1952, nr 40, o 5 mars 1954, nr 16, RA.

LUM 1967–68 (1968); E Lönnroth, J R (dens, Minnesord över bortgångna led:er i SkS 1967–1980, 1985); L-A Norborg, J R (VSLÅ 1977); G Rystad, Minnesord över R (HVL:s årsber 1976–1977, 1977); SMoK; UUM 1951–1960 (1975); G Westin, J R död (DN 24 mars 1976).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Jerker I Rosén, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/6881, Svenskt biografiskt lexikon (art av Lars-Arne Norborg), hämtad 2024-05-07.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:6881
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Jerker I Rosén, urn:sbl:6881, Svenskt biografiskt lexikon (art av Lars-Arne Norborg), hämtad 2024-05-07.