Meriter

Petander, Karl Timoteus, f 9 maj 1883 i Gbg, Domk, d 9 nov 1974 i Uppsala, Domk. Föräldrar: skräddarmästaren Nils August Pettersson o Magdalena Ödberg. Mogenhetsex vid Gbg:s latinlärov 13 juni 03, inskr vid UU 21 sept 03, FK där 31 jan 06, inskr vid StH 15 okt 07, FL 29 maj 09, disp 1 april 12, FD 28 maj 12, doc i ekon hist 14 febr 13–19, allt vid StH, lär vid Birkagårdens folkhögsk, Sthlm, 18, rektor för Jakobsbergs folkhögsk, Järfälla, Sth, nov 19–48.

G 1) 16 juni 1910(–29) i Eksjö m FK, folkhögskoleläraren Ingrid Alfhild Julia Swensson, f 19 mars 1884 där, d 28 okt 1985 där, dtr till trafikchef Uno Emil Ludvig S o Alma Elisabeth Hjortzberg; 2) 31 jan 1932 i Sthlm, Ty, m plastikläraren Signe Andrea Svanöe i hennes tredje g, f 10 juni 1895 i Kristiania, Gamle Åker, d 20 nov 1966 i Uppsala, Helga Tref, dtr till överingenjör Endre Olai Johannesen S o Andrea Johnsen samt förut g v Todenwarth.

Biografi

Karl P, som mycket tidigt blev faderlös, växte upp i ett hem med många syskon. Familjen var starkt religiös, och P Wieselgren och P Fjellstedt (bd 16) tillhörde föräldrarnas umgänge.

I början av sin studietid i Uppsala anslöt sig P till den ungkyrkliga rörelsen, i vilken han blev mycket aktiv. En av dess ledande gestalter var P:s svåger J A Eklund (bd 12). P var elev till H Hjärne (bd 19) och tillhörde liksom många aktivt kristna studenter föreningen Heimdal. Hans kyrkosyn hade dock till skillnad från många andra i rörelsen sitt ursprung i den lågkyrkliga väckelsen. P:s och andras flyttning till Sthlm innebar att den ungkyrkliga rörelsen också vann insteg i Sthlms kristliga studentförening, där han blev medlem. P ingick i den grupp kristna studenter som sommaren 1909 genomförde s k korståg (prediko- och debattresor) till olika delar av landet. Han fick också tillsammans med A Lutteman (bd 24) under M Björkquists (bd 4) sjukdom höstenvintern 1909–10 det praktiska ansvaret för tillkomsten av rörelsens tidning Vår lösen. P skrev det första numrets ledande artikel Folk och kyrka, där han betecknade de stora skapande personligheterna i landets historia som Kristi stridsmän och grundare av en kristen kultur i Sverige. 1912–15 deltog han i de särskilda diskussionsmöten som arrangerades på Johannisdal utanför Köping mellan kristna studenter och yngre företrädare för arbetarrörelsen.

P inledde sina studier i nationalekonomi vid StH 1907 och hade som lärare G Cassel (bd 7). P disputerade som den förste i ämnet vid högskolan på en avhandling om de nationalekonomiska åskådningarna i Sverige 1718–65. Den behandlade framför allt "de liberala idéernas genombrott" (Heckscher) i den ekonomiska litteraturen och var värdefull främst på grund av den rika och allsidiga materialsamlingen som gav andra forskare en god utgångspunkt för vidare undersökningar i ämnet. P önskade få sin docentur i nationalekonomi, men den beviljades i stället i ekonomisk historia. Han återkom 1929 till avhandlingsämnet då han gav ut A Chydenius' (bd 8) skrift från 1765 om den nationella vinsten.

1917 utgav P Goda och dåliga tider, där han pekade på skördeutfallets betydelse för konjunkturväxlingarna. Föregående år hade han publicerat en ekonomisk-statistisk undersökning om arbetsintensiteten inom den sv verkstadsindustrin. P hade fått uppdraget att genomföra studien av den kommitté som Nationalföreningen mot emigrationen 1908 tillsatt för att undersöka "det sv arbetets svaga konkurrenskraft". Hans resultat blev att arbetsintensiteten i Sverige under den undersökta perioden 1900–13 hade stigit men inte maximalt. Det dåliga resursutnyttjandet ansåg han berodde på det avlöningssystem som arbetsgivarna infört och som innebar att arbetskraften inte premierades för sina ökade insatser. Ett visst ansvar lade han också på fackföreningsrörelsen. P var kritisk mot hur det från USA hämtade s k taylorsystemet (rationell arbetsledning) kommit att utformas i praktiken. Han tog avstånd från de förhållanden undersökningen påvisat från allmänna socialpolitiska synpunkter och lyfte bl a fram fördelningsproblemen. P:s studie var en av de första vetenskapligt systematiska undersökningarna av samtida sv industri.

P:s mest bestående insats blev tillkomsten 1919 av Jakobsbergs folkhögskola för kooperation och samhällskunskap nordväst om Sthlm. Tankar på att skapa en kooperativt betonad folkhögskola för fostran av unga blivande kooperatörer hade P och hans hustru Ingrid då hyst i flera år. Erfarenheter från undervisning fick de som lärare vid Birkagårdens folkhögskola. Inspirerade av verksamheten där tog paret P 1918 initiativet till skolan. I ett upprop om understöd till denna underströks att den skulle vara fristående gentemot Kooperativa förbundet och öppen för alla. Genom insamlingar från enskilda och konsumtionsföreningar i hela landet fick P medel att köpa in Jakobsbergs gård, som i juni 1919 överläts till Föreningen Jakobsbergs folkhögskola. Verksamheten bedrevs till en början under knappa förhållanden och med uppoffringar från paret P:s sida.

Undervisningen vid folkhögskolan präglades från början av det program P fört fram, där de kooperativa idéerna som en livs- och samhällssyn stod i centrum. P:s intention var att skolan skulle ta emot elever från både producent- och konsumentkooperationen, men det blev framför allt den senare kategorin samt industriarbetare som besökte den. Tyngdpunkten i undervisningen låg på ekonomiska och sociala ämnen, men även humaniora hade stort utrymme. Från mitten av 1930-talet ägnades även de nordiska frågorna särskild uppmärksamhet. Skolan fick stor betydelse för den kooperativa rörelsens personalutbildning, och centralt lämnades bidrag till skolan och stipendier till elever.

P utformade också pedagogiken, där bl a arbete i grupp var ett väsentligt inslag. Undervisningen sköttes under de första åren av makarna P och ytterligare en lärare, och deras starka personligheter genomsyrade skolan. P betraktade inte KF:s skola Vår gård i Saltsjöbaden, grundad 1924, som någon konkurrent, eftersom Jakobsbergs allmänt teoretiska och Vår gårds mer praktiska utbildningar kompletterade varandra.

1920 framlade redaktören A Gjöres idén om kooperativa sommarskolor för de inom rörelsen engagerade. P tillhörde dem som livligt understödde denna tanke men framhöll att undervisningen skulle behandla kooperationens socialekonomiska idé och ställning, inte tekniska smådetaljer. Sommarskolor anordnades, bl a på Jakobsberg 1920–23, och P var där och på andra platser en återkommande föreläsare.

P:s författarskap om kooperationen hängde naturligt samman med hans pedagogiska verksamhet. I det stora arbetet Kooperationen och samhällsutvecklingen (1926), som var influerat av den tyske sociologen Max Weber, försöker han skissera hur ett kommande kooperativt samhälle skulle kunna utformas. P såg i den kooperativa rörelsen en möjlighet att förena andlig frihet och mänsklig solidaritet, dvs en syntes mellan frihet och samverkan, mellan liberalism och socialism. I Samarbetets och kooperationens psykologi (1937) samt i Kooperationen som samhällsåskådning (1949) återkom P till dessa frågor.

Under andra världskriget blev Jakobsbergs folkhögskola något av ett centrum för nordiskt samarbete, och konferenser med deltagare från de nordiska länderna förekom ofta. P:s engagemang i föreningen Nordens frihet, som bildats i dec 1939 för att aktivt verka för hjälp till Finland i kampen mot Sovjetunionen, var därför naturligt. I Nordisk gemenskap (1940) behandlade han de nordiska folkens karaktärer. I verket Nordens framtid (1942), för vilket han var medförfattare, pläderade han för en nordisk förbundsstat, något han följande år återkom till i Nordens väg och den europeiska sjukan.

Reflexioner över historiefilosofiska problem hade sysselsatt P vid sidan om hans dagliga verksamhet. Efter sin pensionering fick han tillfälle att ägna sig åt författarskap rörande sådana frågor. Detta inleddes med boken om lord Acton och dennes kritik av L v Ranke, där P insiktsfullt analyserar Actons tänkande, som bl a jämförs med Geijers. I Historien och personlighetstanken (1957) framhåller P att Rankes tids- och rumsrelativistiska uppfattning måste kompletteras med en i viss mån universell och absolut historiesyn. Historikern borde i sin verksamhet sträva efter att använda samma absoluta, etiska bedömningsnorm som han tillämpade på sin egen samtid. P kämpade de sista 20 åren med hur detta problem skulle kunna lösas. – P har betecknats som framför allt en visionär, för vilken inga offer var för stora när det gällde att åstadkomma ett bättre samhälle.

Bror till P var David Emanuel P (1875–1914), som blev teol kand vid UU o avlade prästexamen 1903. David P tjänstgjorde i bl a Nora och Borgsjö, Vnl, 1903–10 men avböjde sedan nytt förordnande. Han bröt med statskyrkan, vars förkunnelse han inte ansåg överensstämma med Guds ord, men begärde inte avsked från prästämbetet. David P, som var radikalpacifist, krävde av de kristna ett liv konsekvent inriktat på tillvaron efter döden. Kärnan i hans åskådning var att Jesu ord, särskilt i bergspredikan, skulle tolkas bokstavligt. Genom total självuppgivelse och avstående från jordiska ägodelar bevisar sig kärleken som endast på detta sätt slutligen skall övervinna den ondska som behärskar världen. Fram till sin död verkade han som fri predikant ständigt på resor över hela landet, och han blev känd som "vandrarprasten". David P samlade stora åhörarskaror vid sina möten, som ofta hölls utomhus.

Författare

Lars-Olof Skoglund

Arkivuppgifter

Karl P:s arkiv (30 vol: bl a dag- o anteckn:böc-ker, handhar ang Jakobsbergs folkhögskola o David P) i KB. - Brev från P i KB (bl a till E Heckscher) o i Sigtunastiftelsens arkiv (till M Björkquist o A Lutteman), Sigtuna.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: De nationalekonomiska åskådningarna i Sverige sådana de framträda i litteraturen. 1*. 1718–1765. Akad afh. Sthlm 1912. XIV, 285 s. – Stat och kyrka. Några synp med anl af den Segerstedtska frågan. Upps 1913. 31 s. – Arbetsintensiteten inom Sveriges mekaniska verkstadsindustri. En ekonomisk-statistisk undersökn. Sthlm 1916. VIII, 214 s. (Nationalföreningen mot emigrationen. Undersökningar rörande sv näringslif, 4.) – Goda och dåliga tider. En förklaring av konjunkturväxlingarna. Sthlm 1917. 235 s. (Vetenskap och bildning, Albert Bonniers handböcker i vår tids vetande, bd 22.) – Förord (J Mokrzynski, Polens ekonomiska krafter Sthlm 1917, s [VII f)). – Fri skola eller statsmonopol? Skolreformen. Sthlm 1922. 59 s. – Kooperationen och samhällsutvecklingen. Sthlm 1926. 576 s. – Amerika - en ny civilisation? Några amerikanska samhällsproblem. Sthlm 1929. 218 s. – Anders Chydenius (A Chydenius, Den nationnale winsten wördsamast öfwerlemnad til Riksens höglofliga ständer af en deras ledamot, nytr efter originaluppl 1765 med inl, Sthlm 1929, s 7–22). – Kulturanalys och grupparbete i undervisningen (Redogörelse för Jakobsbergs folkhögskola under läsåret 1930-1931, medd av K P, Sthlm 1931, s 3–20). – Klasserna och samhällsutvecklingen. Sthlm 1933. 191 s. – Den nordiska gemenskapen och Nordens väg (Den nordiska ... väg samt Redogörelse för Jakobsbergs folkhögskola ...1935-1936..., Sthlm 1936,s3-103). – Samarbetets och kooperationens psykologi (Samarbetets ... psykologi samt Redogörelse för ... 1936–1937 1937, s 3–95). – De nordiska folkens karaktär och lynnesdrag (Nordisk gemenskap. Utg av Norden, sv fören för nordiskt samarb, under red av K P, Sthlm 1940, s 262–323). – Förord / Nordens framtid / En nordisk förbundsstats konstitutionella problem (K P, W. Kleen o A Örne, Nordens förenta stater, Sthlm 1942, s 7 (tills med Kleen o Örne), 9-39, 40-50 (tills med Örne); 2.-3. uppl s å; övers: Nordens forenede Stater, Gråsten 1942, s 5, 7–29, 30–37). – Nordens väg och den europeiska sjukan. Sthlm 1943. 164 s. — Människovardandets enhetslinje. Några avskedsord (Redogörelse för Jakobsbergs folkhögsk ... 1947–1948 ..., 1948, s 21–36). – Kooperationen som samhällsåskådning. Sthlm 1949. 153 s. - Erik Gustaf Geijer om universalhistorien och samhällsutvecklingen (H Stolpe o K P, Erik Gustaf Geijer om samhällsutvecklingen, tr som manuskr, Sthlm 1954, s 15–59). – Lord Acton och hans kritik av Leopold von Ranke. Sthlm 1955. 157 s. – Historien och personlighetstanken. Sthlm 1957. 260 s. – Sokrates, personlighetstankens förkunnare. Sthlm 1959. 202 s. – Luthers och lutherdomens etik inför personlighetstanken. [Sthlm, tr] Upps 1964. 134 s. – Västerlandet inför personlighetstanken. [Sthlm, tr] Upps 1969. 199 s. – Personlighetstanken som objektiv norm för våra värdeomdömen. [Sthlm, tr] Upps 1971. 44 s. – Bidrag i bl a Vår lösen, 1910, 1912–14, Upps, 4:o, Det nya Sverige, 1911, Sthlm, Kooperatören, 1917-19, 1921, Sthlm, o Studiekamraten, 1919, 1922, Sthlm, fol.

Redigerat: Redogörelse för Jakobsbergs folkhögskola under läsåret 1919–1920(-1947–1948), meddelad. [För vissa år ingående i skrift med annan titel; se ovan.] Sthlm 1920-1948. 14, 24, 22, 23, 21, 15, 15, 15, 13, 14, 16, 35, 18, 17, 16, 19, 118, 108, 17, 17, 15, 15, 15, 15, 19, 19, 19, 20, 36 s. – Nordisk gemenskap. Utg av Norden, sv förening för nordiskt samarb. Sthlm 1940. 323 s.

Källor och litteratur

Källor o litt: E Adelsköld, StH:s matr 1888–1927 (1978); H De Geer, Rationaliseringsrörelsen i Sverige (1978); H Elldin, Klipp o bakgrunder till ett kooperativt fostringsarbete under ett halvsekel (1950), s 172, 178 f o 195ff; L Gustafsson j:r, Järfällaboken (1957); K Hagberg, Moral o hist (SvD 16 juni 1956); G Hammar, nekr över P (SvD 25 nov 1974); E Heckscher, Öfversikter o granskmar [rec av P:s avhandl] (HT 1912), s 48–52; K Hedlund, Den sv folkhögskolan under nittonhundratalet (Sv folkhögskola under 75 år, ed K Hedlund, 1943), s 188; T Jansson, Adertonhundratalets associationer (1985); A Johansson, Finlands sak (1973); H Johansson, Folkrörelserna o det demokratiska statsskicket i Sverige (1952), s 205; E Lutteman, Axel Lutteman (1933); O Ny-stedt, Från studentkorståget till Sigtunastiftelsen (1936); M-L Sallnäs, nekr:er över Ingrid P (SvD 4 nov o DN 5 nov 1985); SMoK; A Tergel, Ungkyrkomännen, arbetarfrågan o nationalismen 1901 -1911 (1969); dens, Från konfrontation till institution (1974). – David P: E Lutteman, Axel Lutteman (1933); O Seger, D P (1929); SMoK; B Sosiö, Minnen o erfarenheter från David P:s verksamhet i Falun med omnejd åren 1911–12 (Julbok för Västerås stift, 25, 1930), s 163–177; S Swensson, Vandrarprästen (1933).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Karl T Petander, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/7128, Svenskt biografiskt lexikon (art av Lars-Olof Skoglund), hämtad 2024-11-08.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:7128
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Karl T Petander, urn:sbl:7128, Svenskt biografiskt lexikon (art av Lars-Olof Skoglund), hämtad 2024-11-08.