Meriter

Petersen, Sophus Andreas, f 6 maj 1873 i Nykøbing Falster, Danmark, d 17 maj 1952 i Gbg, Vasa. Föräldrar: arbetsförmannen Jens Pedersen o Hansine Petrine Larsen. Servitörselev på restauranger i Khvn 92–94, servitör där hösten 94–hösten 97, restaurangpraktik i Berlin, London o Paris 97–04, hovmästare på restaurangen vid Marienlyst Søbad, Helsingör, våren–hösten 04, inspektör på Hotel d'Angleterre i Khvn hösten 04–15 nov 05, VD för ab Göta Källare o Grand Hotel Haglund i Gbg dec 05–15 maj 09, sv medborgare 11 febr 10, arrendator av Lorensbergs restaurang o park i Gbg från 1 april 10.

G 4 nov 1919 i Helsingborg (enl vb för Gbg, Domk) m Klara Margareta Ek, f 27 aug 1890 i Sthlm, Maria, d 25 april 1983 i Röra, Göt (enl db för Gullholmen, Göt), dtr till fd dragonen Abel E o Klara Lovisa Ullgren.

Biografi

Sophus P växte upp som näst äldst av sex syskon. Under skoltiden tjänade han extrapengar som kägelresare på en bowlingbana, och troligen var det i denna miljö han fick smak för restaurangyrket. Efter avslutad skolgång praktiserade han som servitörselev på en rad välkända restauranger i Khvn. Då han fullgjort värnplikten tog han tjänst som servitör, och efter ytterligare tre år gav han sig ut i Europa för att vinna ökad yrkeserfarenhet. I Berlin tog han tjänst vid Hotel Kaisershof, och efter ett år där fick han anställning på Bailey's Hotel i London och senare på Grand Hotel de Londres i Paris.

I aug 1900 återvände P till London och lyckades få anställning vid Claridge Hotel, där han först tjänstgjorde som servitör och senare som våningschef. Efter tre år blev han chef för Grand Hotels bankettavdelning. I april 1904 återvände P till Danmark, där han senare s å anställdes som inspektör på Hotel d'Angleterre i Khvn. Därmed hade han nått en eftersträvad topptjänst inom yrket.

P hade blivit en känd restaurangman genom sin tjänstgöring på välrenommerade hotell och restauranger, och då anrika Grand Hotel Haglund och Göta Källare i Gbg sökte en ny direktör föll det sig naturligt att erbjudandet gick till P. 1905 tillträdde han befattningen, och han blev sedan Gbg och Sverige trogen.

Vid driften av Grand Hotel genomförde P stora förändringar och moderniseringar. Detta stötte dock på opposition, och så småningom tröttnade P på det begränsade svängrummet och sade upp sig. Vid samma tid som han lämnade sin anställning vid Grand Hotel blev arrendet på Lorensbergs restaurang och park ledigt; 1910 övertog P rörelsen. Tiden mellan tillträdet av Lorensberg och avgången från Grand Hotel Haglund bodde han på Böttö fyr och tillbringade sin tid med fiske, segling och sjöliv. Då P tillträdde ledningen av Lorensberg genomförde han omgående försköningar och moderniseringar av anläggningen. Bl a skänkte han Gbgs stad en Bellmansbyst, avsedd att uppställas i parken, som underhölls och förnyades med promenadvägar, buskar och träd. Både park och lokaler gavs en prunkande blomsterprakt. Lorensberg förvärvade till och med en egen handelsträdgård i Burgården som skulle förse anläggningen med prydnadsväxter. Stor möda lade P ned på inredning och ombyggnad av restaurationsbyggnaden. Bl a lät han inglasa verandorna och bygga om musikpaviljongen, som han flankerade med glastäckta per-golor; stora festsalen och kafélokalerna nymöblerades och omdekorerades och hela etablissemanget försågs med effektiv värme och ventilation. 1924 totalrenoverades matsalen i pompeijansk stil och 1926 var det festvåningens tur. Under senare år lät P bygga maskinhus, fryshus, eget konditori och akvarium, och han byggde ut och moderniserade köket. Hans förändringar av värdshuset gjordes alltid med hänsyn tagen till dess unika atmosfär.

För att lättare kunna överblicka ekonomin i företaget tog P tidigt hjälp av tekniska nyvinningar. Sålunda införde han 1917 maskinell bokföring i form av National Kassa Register. I Lorensbergsparken arrangerade P sommarfester, då parken omskapades i enlighet med ett givet tema. Vid ett tillfälle förvandlades delar av parken under en italiensk fest till panoramor över Medelhavet med bl a vyer från Neapel och Capri, med Vesuvius i utbrott och med vattenkaskader och spelande fontäner. Vidare satsade P på musikalisk underhållning; sommartid alternerade två orkestrar i parken och vintertid musicerades både i kafé och matsal. Till Göteborgs-jubileet 1923 engagerade P en zigenarorkester, vilken väckte stor uppmärksamhet.

Till Lorensberg hörde sedan mitten av 1800-talet en teaterlokal, som gick under namnet Folkteatern eller teaterladan och som i huvudsak utgjorde en varietéscen. Under P:s chefstid var Axel Engdahl (bd 13) teaterdirektör där till 1922, och det var här Karl Gerhard (bd 17) debuterade i Gbg. Denne kom senare att där framföra sina nyårsrevyer till 1942, då Folkteatern i Lorensbergsparken brann ner. Till P:s verksamhetsområde hörde även Cirkus, dit bröderna Schumann årligen kom; där anordnades även idrottsfester, uppvisningar, konserter och politiska möten och framfördes musikaler och revyer. På scenen framträdde bl a Louis Armstrong, Benny Goodman, Povel Ramel, Karl Gerhard, Lingförbundet och Frälsningsarmén.

Då Gbg växte starkt åt söder och staden inför 300-årsjubileet behövde mark i Lorensbergs grannskap, hotades anläggningens fortbestånd. P erbjöd sig då 1914 att på Folkteaterns plats uppföra en modern, dramatisk teater, vilken skulle övergå i stadens ägo om P garanterades förlängt kontrakt på Lorensberg till 1936. P fick som han önskade utom beträffande platsen: Folkteatern blev kvar och Lorensbergsteatern förlades till parkens södra del. Byggnationen påbörjades i maj 1916. Vid invigningen 27 okt s å var teatern Skandinaviens modernaste med vridscen och rundhorisont samt med plats för 1 000 personer. Där verkade dåtidens skickligaste skådespelare och P drev de första åren själv teatern men överlät senare driften på ab Gbgs teater. Lorensbergstea- tern upphörde som teater i och med inrättandet av Gbgs stadsteater 1934 och kom då att användas som biograf; numera (1995) används den åter som teater. P har genom denna teater säkrat sig en plats i göteborgsk och sv teaterhistoria.

På 1920-talet inleddes en diskussion om Lorensbergsparkens vara eller inte vara, och 1937 presenterades en stadsplan, enligt vilken området skulle nyttjas för uppförande av ett storhotell. På grund av andra världskriget sköts dock planerna på framtiden, men 1948 kom byggnationen i gång och hotellet placerades tätt intill Lorensbergs restaurang. Park Avenue Hotell stod färdigt 1950, och P tvingades därefter att teckna ettåriga arrendekontrakt. Vid P:s bortgång övertogs Lorensbergs skötsel av sonen Bengt P och 20 april 1956 stängdes Lorensbergs restaurang för alltid.

P, som hade mycket regelbundna vanor, deltog nära och engagerat i restaurangens dagliga verksamhet, men i hans livsrytm ingick också perioder för avkoppling. Varje år semestrade han i Danmark och i norska fjällen. Under somrarna seglade P och han ägde ett flertal båtar. Han var även intresserad av fiske och var ofta ute på fisketurer tillsammans med sina gäster. 1914 förvärvade P ön Lilla Varholmen i Gbgs norra skärgård och förvandlade den snart till ett blomstrande paradis. Hans intresse för blomsterodling var stort, och han var aktiv inom föreningen Hortikulturens vänner. På ön anlade P en handelsträdgård, som i stor utsträckning försåg Lorensberg med grönsaker. De gamla husen på ön restaurerades och underhölls pietetsfullt.

P var tillbakadragen men alltid hjälpsam. Särskilt månade han om sina medarbetare. Han glömde inte sitt danska ursprung och var forman i Dansk förening, som under andra världskriget spelade en viss roll genom sitt stöd till danska flyktingar. Någon tanke på pensionering hade P aldrig; han fortsatte att arbeta in i det sista.

Författare

Per Clemensson

Källor och litteratur

Källor o litt: Justitiedep:s konseljakter 11 febr 1910, nr 24, RA.

C R A Fredberg, Det gamla Gbg, 3 (1922–24); B Petersen, Det var på Lorensberg. Landeriets, värdshusets o restaurangens hist (1978); Teater i Gbg, 1 (1978), s 106–116 o 202–213.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Sophus A Petersen, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/7135, Svenskt biografiskt lexikon (art av Per Clemensson), hämtad 2024-04-26.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:7135
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Sophus A Petersen, urn:sbl:7135, Svenskt biografiskt lexikon (art av Per Clemensson), hämtad 2024-04-26.